Monthly Archives: October 2017

Gripande tankar väckta av Närmare dig

Under årens lopp har jag fått höra mycket positivt om min roman Närmare dig och jag blir väldigt glad för varje fint ord. Men idag blev jag extra berörd när jag läste Åsa Perssons långa blogginlägg om vilka tankar boken hade väckt inom henne. Det gjorde mig faktiskt riktigt rörd och jag fick lite svårt att andas. Jag fick ta ett djupt andetag och samla mig. Tänk att mina ord berört någon så!

När jag arbetar som redaktör läser jag andra författares manus och en av de saker som jag ofta påpekar är att i den bästa av världar skapar författaren ungefär sjuttio procent av boken medan läsaren lägger till sina personliga trettio procent utifrån hens alldeles egen verklighet och uppfattning. Först då blir boken helt färdig.

Åsa har gjort just det. Hon har tagit till sig min grundberättelse och applicerat den på sitt eget liv. Saga Allerlövs liv fick henne att fundera över sitt eget och sin egen familj. Det är ju det allra bästa som kan hända. Särskilt om det får en att gå vidare på något sätt.

“… det här kommer att ändra en del av mitt eget tänkande. Hur vet jag inte ännu men jag känner att det kommer att hända något.”

Åsa skriver också att hon mycket väl känner igen sig i det som handlar om att man, även som nyförlöst mamma, förväntas vara både snygg och sexsugen.

“Jag förstår precis hur Saga upplevde det och lite till. Där har jag också varit och fy fan vad hemskt det är!”

Åsa skriver också öppenhjärtigt och fint om sin syster, hennes psykiska sjukdom och hennes självmord. Jag som skrivit två böcker om just suicid blir självklart extra berörd av Åsas gripande ord, men även personer som inte upplevt självmord på så nära håll tror jag kommer att känna ett skarpt stråk av smärta i hjärtat. Det gör ont att läsa om Åsas erfarenheter, som hon nu gläntar på efter att ha läst om Sagas liv.

Blogginlägget avslutas med en uppmaning om att läsa boken och det gör mig så glad, för även om den kan sätta igång jobbiga tankar, trots att det i grunden är en feelgoodroman, så vill jag gärna att fler personer lär känna Saga, Solveig, Johan, Hanna, Majken, Isabella och de andra i Närmare dig. De betyder så mycket för mig och får de betyda något för någon annan blir jag så varm om hjärtat. Jag har ju levt med dem så länge att de för mig känns som fullständigt verkliga människor.

Tack, Åsa, för att du läst och för att du så generöst delar med dig av dina tankar. Dina slutord får avsluta även mitt blogginlägg:

“Ni kan se de ovanstående inre nästan för privata tankarna som spoilers eller som bevis på att saker sker inombords när man läser – mig kvittar det – men jag tycker ni ska läsa boken och se mina ord som en varning.
Läs boken. Den är otroligt vacker, viktig och speciell.”

 

 

Advertisements

Föreläsningar om psykisk ohälsa och suicid

De senaste dagarna har jag föreläst om psykisk ohälsa och självmord vid några olika tillfällen och jag måste säga att jag tycker att det är något av det viktigaste jag gör just nu. Under årens lopp har jag samlat på mig enormt mycket kunskap och jag ser det som en stor förmån att få möjlighet att berätta hur vi alla kan hjälpas åt att rädda liv. För det är det som mina föreläsningar går ut på. Tillsammans räddar vi nämligen liv genom att vi vågar lyfta frågan om att livet ibland är så svårt att det inte verkar vara värt att leva.

Jag brukar börja med en bakgrund för att sätta in suicid i ett större sammanhang och därefter går jag över till att prata om varningssignaler, avliva myter och blicka framåt. Eftersom alla mina föreläsningar är målgruppsanpassade skiljer de sig en hel del från varandra och det gör att varje föreläsning känns spännande och intressant även för mig som håller i den.

Föreläsningarna förra veckan riktade sig mot gymnasieungdomar och då visade jag även några videor som finns på Youtube. Det blev också intressanta gruppdiskussioner där eleverna själva fick fundera lite på vad i samhället som gör att allt fler unga drabbas av psykisk ohälsa och att det i värsta fall leder till att man får tankar på att ta sitt liv. De fick också komma med förslag på hur man kan minska kraven och pressen och hur vi som medmänniskor kan ta hand om varandra. Vi hade tre timmar på oss att fördjupa oss i ämnet och det kändes väldigt modigt och värdefullt av skolan att satsa en hel temadag (en grupp på förmiddagen och en grupp på eftermiddagen) på detta viktiga ämnen. Det önskar jag att fler gjorde, för det behövs!

Föreläsningen igår var av ett annat slag för då var jag inbjuden till ett Inner Wheel-möte och där var samtliga kvinnor i åldern 60-80 år ungefär. Så mycket härlig kvinnokraft på ett ställe – mycket inspirerande!  Jag utgår mycket ifrån mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet när jag föreläser för då får jag perfekta exempel hämtade direkt ur verkligheten och det tyckte jag passade extra med tanke på all den livserfarenhet som fanns i lokalen denna afton.

När jag igår skulle berätta att jag fått hedersomnämnande av Suicide Zero för bästa rapportering om självmord under 2016 hörde jag själv hur rösten darrade till när jag skulle förklara att priset betydde så mycket för mig just för mina fantastiska intervjupersoners skull. I När mörkret viker undan för livet delar åtta människor som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök med sig av sina livserfarenheter och ibland slår det mig hur allvarligt det är att alla dessa åtta tänkte att avsluta sitt liv en gång i tiden. Flera försökte till och med. Upprepade gånger.

De tänkte att deras liv inte var värt att leva. Att de inte orkade mer. Och så får de detta fina kvitto av Suicide Zero. De får veta att de är superviktiga och att deras historier betyder så mycket att de faktiskt får pris för att de berättar dem. Det gör mig så rörd. Och stolt över att jag fått förvalta deras värdefulla berättelser.

Efter föreläsningarna får jag ofta positiv feedback om att det varit lättare och intressantare att lyssna än de trott med tanke på det allvarliga och djupa ämnet och det uppskattar jag mycket. En sak som jag ofta betonar mot slutet är det faktum att hela 85-90 procent av alla som gör ett självmordsförsök dör långt senare i livet av helt andra orsaker. Den informationen ger hopp och visar att vi faktiskt kan hjälpa varandra. Det går att rädda liv om man får hjälp. Få av oss är terapeuter, men vi kan ändå bidra med vår empati och vår omsorg.

Stort tack till alla drygt 200 personer som tagit del av mina föreläsningar de senaste dagarna. Det betyder mycket för mig att ni velat lyssna!

Summering av Bokmässan 2017

Bokmässan i Göteborg är över för i år och som vanligt blev det fyra dagar med många känslor och upplevelser. Den här gången blev det självklart extra speciellt på lördagen när NMR hade fått tillstånd att demonstrera och de aldrig kom iväg den bestämda rutten, utan stoppades effektivt av polisen sedan de brutit mot de flesta regler som faktiskt fanns.

Resultatet blev att de var alldeles utanför Bokmässan och att demonstrationen till slut stoppades innan den egentligen hann börja. Jag var uppe på andra våningen vid ett par tillfällen och tyckte att det var mycket otäckt att allt kom så nära.

Inne på Bokmässan märktes det tydligt att något var annorlunda. Enligt uppgifter var det 35 procent färre besökare denna lördag jämfört med förra året och jämfört med guldåret 2003 var siffrorna i det närmaste katastrofala detta år. Om vi på Grim förlag jämför med lördagen för två år sedan sålde vi hela 80 procent mindre i år är på lördagen 2015. Det säger en del om tillströmningen.

Med Bokmässan är det alltid så att ytterst få förlag kan räkna med att gå med vinst, utan det är andra värden som styr och gör att man väljer att vara på plats. Först och främst är det Sveriges största kulturevent och bara genom det känner jag att det är härligt att få finnas där och vara en i gänget. Jag har varit besökare på mässan i tjugo år innan jag blev utställare och jag älskar känslan som böcker, författare, kreativitet och kultur ger. Det är bara så. Det är ett värde som inte går att mäta i pengar och det är en del av mig som person.

Jag tycker att det är så värdefullt att alla mina tre böcker som kommit ut på Grim förlag faktiskt finns att köpa på mässan. Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet är de mest populära, men faktum är att Närmare dig sålt riktigt bra den senaste tiden, så det är faktiskt så roligt att det kommer att tryckas nya böcker i början av nästa år – hurra!

Så… När söndagen gick mot sitt slut hade min kära vän och förläggare Annika Bengtsson och jag ett allvarligt samtal. Vi hade helt bestämt oss för att detta fick vara sista gången på Bokmässan för ett tag framöver, för nu har vi gjort det år efter år och känner oss  rätt nöjda. Men. Detta lilla MEN.

Jag vet faktiskt inte hur det gick till egentligen, men plötsligt hade vi bestämt oss för att anmäla oss till nästa år.

Med det sagt, stort TACK till alla som kom i år. Det har varit både roligt och givande med alla varma möten. Det betyder så mycket för oss att ni kommer.

Den sista bilden lade jag upp på Instagram under helgen som en liten hyllning hyllning till min forna hemstad Trollhättan. Jag vinkar och säger:

– Godnatt, macken (montern)! Vi ses imorrn!

Vi ses igen nästa år, säger jag här och nu!

Välkomna 2018!