Monthly Archives: October 2018

Självmorden ökar trots nollvision

De flesta författare vill nog att deras böcker ska kunna läsas år efter år utan att kännas daterade eller gammaldags. Jag är inget undantag. Även jag vill gärna att mina böcker hittar nya läsare om både tio, tjugo och kanske rent av trettio eller hundra år. Men. Det finns ett stort MEN här. Jag skulle önska att mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet sågs som tidsdokument över en tid som vi lämnat bakom oss. Min stora önskan är att båda böckerna skulle tappa i aktualitet och istället ses som en värdefull historiebeskrivning av hur det var förr. Innan vi lärde oss rädda liv. Innan det satsades pengar på att rädda människor som känner att de inte orkar leva.

Tyvärr är det inte så. Tyvärr tar fortfarande människor livet av sig och tyvärr försöker fortfarande ungefär tio gånger så många.

Socialstyrelsen har nu publicerat statistiken över antalet självmord under 2017 och det är en riktigt ledsam siffra. Antalen självmord ökade med 66 personer under förra året jämfört med året innan och landade på 1 544 personer. Förutom att det är oerhört sorgligt att dessa människor inte finns längre är det en stor tragedi även för deras anhöriga och vänner. Ett suicid berör så många personer på djupet.

Sedan 1980-talet har antalet självmord minskat kraftigt, men de senaste åren har den nedåtgående trenden planat ut och en ökning har märkts bland unga. Nu är ökningen generell. Trots att riksdagen redan för tio år sedan antog en nollvision mot självmord är vi alltså på väg åt helt fel håll. Det är sex gånger fler som dör i suicid jämfört med trafiken, där det också finns en nollvision, och hur kan det få vara så här? Hur kan en person var sjätte timme ta sitt liv i Sverige utan att det slås på stora trumman? Hur kan fyra personer få dö varenda dag året runt, utan att det tas rejäla krafttag mot problemet? Självmord är ett av våra allra största samhällsproblem.

Det måste satsas mer pengar på att förebygga suicid och att upptäcka och motverka psykisk ohälsa. Idag har forskningen kommit så långt att man vet att det finns många sätt att rädda människor och då är det rent upprörande att det görs så otroligt lite. Det måste initialt få kosta pengar att rädda liv, för vinsterna i slutänden är enorma både krasst ekonomiskt och rent mänskligt.

Ytterst är det politikerna som måste ta sitt ansvar och satsa mer pengar på suicidprevention, men även vi medmänniskor kan göra nytta. Märker du att någon i din närhet mår dåligt ska du Våga fråga. Stör döden. Finns där för dina nära och kära så att de orkar ta ett Steg för livet.

Mina varmaste tankar går till alla som förlorat någon i självmord och till alla som bär på självmordstankar. Det gör mig så ont att ni är så många.

Advertisements

Handbok för livskämpar – vilket guldkorn!

På Bokmässan träffade jag Filippa Gagnér Jenneteg, Susanne Tell och Jan Beskow som precis släppt den fantastiska boken Handbok för livskämpar (Libris bokförlag). Den riktar sig till människor som inte vet om de orkar leva och till anhöriga till någon som bär på självmordstankar. Jag måste erkänna att jag är helt tagen av denna otroligt varma, kärleksfulla och peppande bok.

Jag tror inte att jag läst någon bok någonsin som är lika full av genuin människokärlek och innerlig omtanke som denna lilla pärla till handbok. Det var inte många sidor jag hann läsa innan jag fick hämta en näsduk för att torka tårarna. Det var så rörande med alla varma ord att både hjärtat och ögonen svämmade över.

När jag läser något som jag reagerar särskilt på brukar jag vika det nedre hörnet på sidan. Det kändes lite brutalt att göra det på denna sprillans nya och vackra bok, men jag gjorde det ändå, för jag ville verkligen kunna gå tillbaka och läsa vissa rader en extra gång.

Jag älskar hur jordnära och enkelt boken är skriven och det märks bland annat i kapitel 3 där vi får tips som kan underlätta i det svåra. Vi är nog många som hört det där om att när vi ska somna ska vi tänka på tre saker som vi är tacksamma över just idag. För den som knappt orkar leva kan det kännas omöjligt, för finns det verkligen så många som tre saker att vara tacksam över? Jodå, och det är det som är så bra med den här boken. Det kan nämligen vara något så befriande som att det är tillåtet att vara tacksam över att “nu är äntligen den här skitdagen över”. Hur lysande är inte det? Hur insiktsfullt är det inte?

Men så är ju också boken skriven av tre personer som verkligen vet vad de skriver om på ett såväl professionellt som personligt plan. Både Filippa Gagnér Jenneteg och Susanne Tell är folkhälsovetare med mångårig erfarenhet av egen suicidalitet och Jan Beskow är professor emeritus i psykiatri och har arbetat med suicidprevention i hela sitt yrkesverksamma liv. Jag anade att denna trio skulle skriva en riktigt bra bok tillsammans, men den är faktiskt ännu bättre än jag kunde föreställa mig just för att tonen i den är så otroligt varm och inkännande. Det är som att hålla en god vän i handen och samtidigt bli vaggad till trygghet.

Det finns inte en enda pekpinne och inte ett enda ord om att det bara är att rycka upp sig eller skärpa sig och tänka på alla dem som har det värre. Tvärtom finns det många praktiska råd om hur man kan göra för att till exempel lugna ner sig när man är uppe i varv och tankarna spinner åt fel håll. Man kan duscha varmt eller kallt beroende på årstid, man kan blåsa upp en massa ballonger och ha sönder dem eller man kan baka och få ut sin frustration genom att knåda degen rejält. Så handfasta och uppfriskande råd!

En annan sak som jag tycker är viktig och till och med är ett nytt sätt att tänka är att när vi pratar om meningen med livet kanske ordet mening inte är ett substantiv som i “en mening” utan rent av ett verb, alltså något man gör. Man gör mening i livet och man skapar mening. Så smart! Om man ser meningen med livet som något man gör kanske det är lättare att aktivt fylla det med mening? Det finns ju en hel del man kan göra när man nått den värdefulla insikten. Små myrsteg kanske kan leda till fina förändringar i förlängningen.

Den fysiska boken är också fin och färgerna lugna och milda i grönt, aprikos och lila. Det finns plats för egna reflektioner på några av sidorna och det finns också gott om små, korta berättelser hämtade ur det verkliga livet. Eftersom boken både kan läsas från pärm till pärm, som jag gjorde och som fungerade utmärkt, eller användas som en praktisk handbok, där man som läsare själv bestämmer vad man behöver läsa vid varje tillfälle, finns hänvisningar här och var så man vet vilken sida man ska slå upp för att kunna läsa vidare inom ett specifikt område. Det är väldigt genomtänkt och så smidigt för olika sorters läsare.

I slutet av boken finns  tips på vart man kan vända sig om man behöver hjälp och också en hel del bra läs- och lyssnatips. Mitt hjärta tog ett litet skutt när jag såg att min reportagebok När mörkret viker under för livet fanns med som tips. Hurra! Och jag håller med, för den som mår dåligt, eller vill veta mer om hur det kan vara att må så dåligt att livet inte verkar vara värt att leva, är den värdefull.

Handbok för livskämpar är en bok jag kommer att bära med mig under lång tid och jag hoppas innerligt att den når många, många läsare. Jag vill gärna avsluta med det som inleder boken för det är exakt det som är den verkliga kärnan i denna djupt mänskliga och medmänskliga bok om livets svårigheter:

Du är inte ensam

Det kommer ny kraft

Det finns en framtid också för dig

 

 

Summering av Bokmässan 2018

Bokmässan 2018 är över och det är dags att summera tankar och statistik . Det har varit trevliga och intensiva dagar fulla av spännande upplevelser och givande möten. Annika Bengtsson, Ulrika Jannert Kallenberg och jag har stått i Grim förlags monter B04:79 mer eller mindre hela tiden, men även Urban Johansson, som kom ut med Jag är Fiona som dödar, tidigare i år har varit på plats.

Jag har passat på att träffa både författare och förlagskontakter som jag samarbetar med och det har varit riktigt roligt att få ses irl och inte bara mejla eller chatta med varandra, som vi annars gör hela tiden. En äkta fysisk kram slår en skriven alla dagar i veckan!

Enligt Bokmässans officiella statistik var antalet besök 85 371 i år, vilket betyder en ökning med tio procent jämfört med förra året då vi tydligt kände av att det var betydligt färre människor på mässan, och vi var 811 utställare.

I år sammanfattar jag årets upplaga av Bokmässan genom fem olika mellanrubriker som jag tycker speglar mässan på ett bra sätt.

Årets mest sålda bok – igen

För tredje året i rad blev min andra reportagebok När mörkret viker undan för livet den bok som sålde allra bäst i vår monter och det gör mig otroligt glad och stolt. Särskilt med tanke på alla mina fantastiska intervjupersoner som så öppet och generöst delar med sig av sina tankar och erfarenheter kring psykisk ohälsa och suicidförsök. Jag blir så glad varje gång deras berättelser hittar fram till nya läsare för det är de värda!

På delad andra plats och verkligen hack i häl, med bara en enda färre såld bok per titel, kom min första reportagebok Våra älskade orkade inte leva och Kråkprinsessan av Annika Bengtsson.

Årets största succé

Självklart skulle det kännas allra bäst om det var våra böcker som var den största succén i montern, men ärligt talat var det inte riktigt så. Det blev faktiskt Grim förlags nya banderoll som blev den allra största succén. Visserligen tyckte Annika och jag att vi var rätt så fyndiga när vi skapade en ny slogan för förlaget, men vi hade ändå inte alls förväntat det stora genomslag den fick på Bokmässan. Tidigare år har väggen på montern sett lite tom ut och det har heller inte varit helt tydligt vad förlaget heter, trots att vi haft en roll up, men med den nya roliga banderollen uppsatt på väggen var det få förbipasserande som missade oss. Banderollen drog helt klart blickarna till sig.

Många stannade och pekade på den och läste högt vad det stod under glada skratt. Andra tog diskreta bilder på avstånd medan ytterligare andra kom fram och tog en riktig närbild på banderollen samtidigt som de uttryckte sin förtjusning över den.

Det var otroligt roligt att få all denna respons och jag darrade inte det minsta på rösten när jag leende vid glada tillrop sa att det som står dessutom är sant. För det är det absolut. Vi har ju idel svinbra böcker – helt enkelt grymt bra!

Årets godaste

Maten på mässan har varit av lite skiftande kvalitet och godhetsgrad, men något som varit lika gott och uppskattat varenda dag har varit de vackra och goda äpplen som snälle Claes Jenninger kommit med till vår monter. Vi har fyllt på, fyllt på och fyllt på för de har tagit slut hela tiden.

Godiset vi bjöd på tog också slut, men leendena var inte alls lika stora hos besökarna när de tog en kola eller en karamell som när de frågade om de fick ta ett äpple och fick ett ja till svar. Då sken de genast upp och såg väldigt nöjda ut. Det är så trevligt att få bjuda på dessa tjusiga, smakrika och synnerligen uppskattade äpplen!

Årets (födelsedags-)mingel

Vi brukar ha eget mingel i montern på torsdagen men i år var det nya regler som gällde och då skippade vi det. Istället smög vi runt i andra förlags montrar och hos Bokfabriken bjöds vi på bubbel och mycket hög feststämning med härliga kollegor. Därefter bjöd mässan på författarmingel och det passade mig fint att det blev en del bubbel denna dag, för det var faktiskt min födelsedag.

Årets största överraskning

Årets största överraskning, åtminstone för Annika och mig, blev att vi några minuter innan mässan stängde för i år anmälde oss för att delta även nästa år. Vi var tämligen säkra på att detta var sista gången på ett tag, men när vi på söndagens eftermiddag summerade våra upplevelser var vi totalt sett ändå så nöjda att vi inte kunde låta bli att anmäla oss igen. Om vi inte skulle gjort det skulle ju någon annan fått vår trevliga monter och hur skulle vi kunna stå ut med det? Det kände vi var omöjligt – det är ju vårt hem under några intensiva dagar i september!

Så med det sagt vill jag tacka alla vänner, författarkollegor, samarbetspartners och besökare som kom till oss och förgyllde våra dagar med kramar, glada tillrop och inte minst genom att köpa böcker. Idag har det varit skönt att vila fötterna, men nästa år är vi laddade för ännu en spännande Bokmässa.

Tack så mycket för i år, så ses vi igen nästa år!