Category Archives: Claes Jenninger

Viktig konferens och gripande möten

Den 12-13 september ägde den nationella suicidpreventiva konferensen rum på Svenska mässan i Göteborg. Det var den elfte gången konferensen arrangerades och om två år är det dags igen och då är det Norrköping som är värdstad.

Mitt uppdrag, som jag fick av Suicidprevention i väst, under konferensens två dagar var att ansvara för en bokhörna full av böcker på temat självmord, psykisk ohälsa och död/sorg. Det blev en riktigt fin mix av böcker och i första hand handlade det om barnböcker, ungdomsböcker och skönlitteratur och inte så mycket om kurslitteratur, så det mesta var mycket lättillgängligt även för dem som inte är så insatta i de olika ämnena.

Många böcker kom från Suicidprevention i västs egen välfyllda bokhylla. Under årens lopp har de samlat på sig ett ansenligt bibliotek med boktitlar av olika slag och dessa fyllde utan problem två hela rader i den ena bokhyllan i bokhörnan.

Jag mejlade även Idus förlag, Gilla böcker/Lilla piratförlaget och Lava förlag, som alla ställde upp med värdefulla böcker, som besökarna kunde bläddra i. Det var gott om besökare i vår mysiga hörna, så jag hoppas att många fick upp ögonen för all fin litteratur som finns inom de viktiga områden som konferensen omfattade. TACK, till er på förlagen som så generöst bidrog med böcker! Det betyder mycket att ni ger ut den här typen av böcker och dessutom skickar dem, så fler kan få veta att de faktiskt finns. Jag visade flera av dem för besökarna och de var imponerade över att till och med bilderböcker för småbarn kan innehålla så allvarliga ämnen.

Förutom att ansvara för bokhörnan som helhet sålde jag även mina egna reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet. Jag hade också med mig mitt fina hedersomnämnande från Suicide Zero för bästa rapportering om självmord och det var många som gratulerade mig till utmärkelsen, vilket gladde mig mycket och gjorde mig stolt ännu en gång.

När man står i en bokhörna full av berättelser om självmord, psykisk ohälsa och död faller det sig ganska naturligt att även samtalsämnena rör sig kring dessa områden. Jag fick ta del av många gripande historier under de två dagarna och allra mest berörd blev jag när en kvinna berättade att hon engagerat sig i SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd) sedan hennes man tagit sitt liv.

När hennes make var 52 år blev han brutalt nedslagen och rånad av ett ungdomsgäng beväpnade med basebollträ klockan 16.30 en vanlig eftermiddag mitt på stan. Han blev så svårt skadad att han blev förlamad till 95 procent. Efter fyra år av plågor bestämde han sig för att avsluta sitt liv och gjorde det på ett sätt som han klarade av trots sin omfattande förlamning. Det gjorde mig så otroligt ont. Hur kan vi ha ett samhälle där ett gäng ungdomar gör så hemska saker? Jag blir förtvivlad bara jag tänker på det. Så fruktansvärt onödigt, förskräckligt och avskyvärt.

Något som däremot var väldigt roligt för mig var att jag fick återse inte mindre än åtta av mina fantastiska intervjupersoner från mina två reportageböcker. Det var underbart att få ses igen och det blev ett riktigt kramkalas. Åh, vad det värmde mitt hjärta att Claes, Lena, Marcus, Sandra, Jan, Jessica, Sara och Susanne dök upp!

En annan trevlig sak var att Ulrika Jannert Kallenberg, som kommer att finnas med i Grim förlags monter B04:79 på Bokmässan i Göteborg 28 september – 1 oktober, fanns på plats vid ett bokbord alldeles bredvid hörnan. Ulrika fick Suicide Zeros hedersomnämnande förra året och i år var det ju min tur, så passade på att posera lite med våra böcker och det syns på bilden hur glada vi är över den fina utmärkelsen.

Stort och varmt TACK till alla som besökte bokhörnan under konferensen!

Advertisements

Summering av årets Bokmässa

imageNu är årets stora event Bokmässan slut och vi på Grim förlag börjar summera våra erfarenheter från monter B04:73. Det är en sådan uppladdning inför mässan att det, trots att vi verkligen jobbar hårt under de fyra dagar mässan pågår, alltid känns en smula snopet när den är över. Det är ju så underbart roligt att träffa både kollegor och läsare och så vips ska vi packa ihop och bege oss hem! Vart tog tiden vägen?! Vi som hade så roligt!

Innan det härliga spektaklet drog igång hoppades jag att min nya reportagebok När mörkret viker undan för livet skulle bli monterns storsäljare, precis som Våra älskade orkade inte leva var det förra året. Och så blev det – hurra! Det började bra redan på torsdagen men det fortsatte i samma stil och det är jag så glad över. Mitt stora och varma TACK till alla er som kom och köpte!

När mörkret viker undan för livet sålde bäst av alla de tretton titlar vi hade i montern och faktiskt exakt dubbelt så mycket som Våra älskade orkade inte leva i år. Det är glädjande på två sätt; dels att den nya sålde mest och dels att den förra faktiskt fortfarande säljer så pass bra.

Jag vill gärna skriva ett lite annorlunda blogginlägg jämfört med förra årets summering, så idag väljer jag att göra en lista på fem minnesvärda saker från årets fantastiska mässa.

imageÅrets gladaste tjohoo

Självklart är årets stora tjohoo det faktum att min sprillans nya reportagebok När mörkret viker undan för livet blev den bok som såldes allra mest i monter B04:73. Tjohoo för det!

Årets skönaste kommentar

En kvinna kom till montern och vi pratade lite om flera av våra böcker. Mest nyfiken blev hon på kåserisamlingen Cayenne – kryddpojken med bett som handlar om min förläggare Annika Bengtssons egensinniga katt som fick en egen bok som present på sin tioårsdag. Hon bestämde sig för att köpa boken och tog upp sin sin telefon för att swisha till förlaget.

Då kom hon på att hon borde köpa en till, så det bestämde hon sig för. När hon då undrade hur mycket pengar hon skulle swisha och fick höra att det endast var 40 kronor för båda böckerna tittade hon upp på Annika med stora ögon och utbrast:

“40 kronor?! Då köper jag för en hundralapp!”

Det tyckte vi alla var väldigt roligt, för det lät precis som när vi växte upp och skulle köpa smågodis för en krona eller, om vi hade tur, en hel femma.

imageÅrets mest uppskattade

Vi skulle förstås önska att våra grymma böcker var de mest uppskattade i montern, men om sanningen ska fram får vi nog erkänna att böckerna i somliga fall fick se sig slagna av de vackra, röda äpplen som Claes Jenninger (som medverkar i min bok Våra älskade orkade inte leva och som själv skrivit den viktiga boken En skola fri från mobbning) så snällt kom med till oss varje morgon. Äpplena var mycket uppskattade av besökarna och intressant nog frågade väldigt många om de fick lov att ta ett äpple. Samma fråga förekom inte alls i lika stor utsträckning när det gällde godiset vi bjöd på. Där tog majoriteten av besökarna en karamell i förbifarten utan att titta åt varken oss eller böckerna.

Passade nog råkade Äpplets dag infalla på söndagens mässa, så det passade extra utmärkt att bjuda på dessa läckerheter denna dag.

Årets absolut mjukaste

Annika hade köpt en matta som var som en pussel, där bitarna pusslades ihop så att mönstret passade. Hon hade fått tips om att en matta som brottare använder är det bästa och mjukaste att stå på under mässdagarna så hon köpte sex fyrkanter som var 1 X 1 meter. Vår monter skulle vara 2 X 3 meter, så det borde passa perfekt. Det visade sig att montern var aningen kortare, så Annika köpte en mattkniv och skar av någon decimeter på ena sidan, men bortsett från detta missöde var mattan en riktig lyckträff.

Många besökare som klev in i montern sa spontant att mattan var väldigt skön att stå på och vi kände verkligen samma sak själva. Det var som att gå på moln.

imageÅrets största överraskning

Förra året var vi så himla nöjda med försäljningen när vi summerade Bokmässan, men just söndagen visade sig sticka ut lite, för då sålde vi inte lika bra som de andra dagarna. Med detta i bakhuvudet gladde vi oss åt varenda bok som såldes denna söndag och vid 11-tiden på förmiddagen frågade jag Annika om vi inte redan sålt mer än vi gjorde på hela förra söndagen. Hon nickade bekräftande och glatt. Visst hade vi gjort det.

När jag senare på kvällen fick statistiken visade det sig att vi dragit in hela TRE gånger så mycket pengar i år som förra söndagen och det kändes så vansinnigt skönt att sluta på just detta underbara vis.

imageSå summa summarum är att vi är mycket nöjda med årets Bokmässa och dessutom mycket glada över det fina samarbete Annika och jag haft med Ulrika Jannert Kallenberg i montern detta år. Vi hade precis så trevligt som jag trodde att vi skulle ha.

Jag ser redan fram emot nästa års Bokmässa och då fyller jag år samma dag som vi bygger montern, minsann.

Tusen, tusen tack till alla er som kom och förgyllde våra mässdagar och välkomna igen nästa år!

Fin artikel i Seniorliv

IMG_4099När Claes Jenninger, Ulrika Jannert Kallenberg och jag föreläste på Dalheimers hus den 7 mars var en reporter från tidningen Seniorliv på plats. Seniorliv är ett livsstilsmagasin för seniorer i Örgryte- Härlanda och kommer ut fyra-fem gånger per år.

Ett par veckor efter föreläsningen fick jag mejl om att en artikel var på gång och också frågan om de fick använda den bild jag själv använt i blogginlägget där alla våra tre böcker fanns med. Självklart fick de det – bara roligt om den sprids.

Idag kom tidningen i brevlådan. Så trevligt!

Jag tycker att det blev en väldigt fin artikel och är glad för varje gång det skrivs om våra böcker. Alla tre är böcker jag egentligen önskar aldrig hade behövt skrivas, men nu är det istället så att de verkligen behövs eftersom världen ser ut som den gör och då förtjänar de all den uppmärksamhet de kan få.

IMG_4100Nästa vecka ska jag och min förläggare och redaktör Annika Bengtsson på Grim förlag ha förlagsmöte inför slutfasen av arbetet med min kommande reportagebok. Just nu sitter jag med de allra sista reportagen och det känns fantastiskt att jag med ytterst stor sannolikhet kommer att hålla den deadline som vi satt vid midsommar. Sedan kommer hela manuset att korrekturläsas innan det är dags att skicka det tillsammans med omslaget till tryckeriet för provtryck. Så småningom kommer boken att vara klar att släppas i början av september.

Jag ser redan fram emot det!

Lyckad föreläsning på Dalheimers hus

IMG_1903_2Föreläsningen på temat Självmord – döden igen talar omDalheimers hus i Göteborg igår kändes väldigt lyckad. Ulrika Jannert Kallenberg, Claes Jenninger och jag var inbjuda för att utifrån våra olika synvinklar tala om det svåra och fortfarande tabubelagda ämnet självmord. Vi har alla tre skrivit varsin bok som berör ämnet och våra respektive böcker var därför något av en utgångspunkt.

Ulrikas bok Döden ingen talar om handlar om hur det var för henne att växa upp i skuggan av sin pappas suicid. När han tog sitt liv när Ulrika var fyra år upphörde han att existera. Ingen talade om varken hans liv eller hans död och på en kyrkogård på Öland fanns en omärkt grav. Ulrika berättar om hur tystnaden som präglade hela hennes uppväxt har satt djupa spår i henne även som vuxen.

Claes bok En skola fri från mobbning – kunskap, inspiration, tips och råd till föräldrar, lärare och alla som vill förändra tar sin utgångspunkt i det faktum att författarens son Måns tog sitt liv vid 13 års ålder efter flera år av svår mobbning. Claes har själv arbetat i skolans värld i 30 år och med sin bok vill han förändra de strukturer som leder till att ett femtiotal unga tar sitt liv varje år för att de varit så svårt utsatta under sin skoltid.

Min egen reportagebok Våra älskade orkade inte leva, där jag intervjuar åtta nära anhöriga till en, två eller till och med tre familjemedlemmar som tagit sitt liv samt två personer som i sina yrkesroller kommer i kontakt med både de suicidala och de anhöriga – en psykoterapeut och en präst – skiljer sig från de övriga två böckerna i och med att jag ser det hela lite utifrån eftersom jag själv inte haft någon nära anhörig som tagit sitt liv.

Jag tycker att alla tre böckerna tillsammans utgjorde en fin helhet och även vi författare passade bra ihop med våra olika erfarenheter och kunde genom dessa ge en bred bild av självmord och de effekter det får.

Dagens moderator Gillis Edman, som arbetat som begravningsentreprenör i fyrtio år, kompletterade sällskapet så den författande treklövern blev en empatisk fyrklöver. Med sin erfarenhet av att möta människor i sorg och alla de kloka och varma ord han bjöd på under dagen skapades en atmosfär som bjöd in till nära och öppna samtal.

Även Malin Lönegren Mikulic, verksamhetsledare på Folkuniversitetet, hade en viktig roll under eftermiddagen då hon dels välkomnade publiken, men framför allt såg till att mikrofonen nådde de åhörare som ville ställa frågor till oss i panelen. Det blev ett intensivt uppdrag, för frågorna blev många och det gladde oss mycket.

Den första föreläsningen var mellan klockan 13 och 16 och riktade sig företrädesvis till personer som genom sitt yrke kommer i kontakt med både suicidala människor och deras anhöriga. Den stora publiken bestod av allt från gymnasieelever och vårdpersonal till poliser och terapeuter och vi i panelen turades om att svara på frågor och berätta om våra erfarenheter och tankar. De tre timmarna sprang iväg och både i pausen och efteråt såg vi till att mingla bland gästerna så de skulle kunna prata med oss personligen, om de vill det, och dessutom kunna köpa någon av våra böcker, om de var intresserade av det.

Till kvällens föreläsning mellan klockan 18 och 20 kom mestadels anhöriga, men även människor som arbetar med ungdomar som visar tecken på att må dåligt, fanns på plats. På kvällsföreläsningen kom inte lika många personer så då hade vi bytt till en mindre lokal och det kändes perfekt. Det blev ett nära samtal som spontant fortsatte en dryg halvtimme efter föreläsningens slut och vi hoppas så att våra ord kan ha hjälpt någon på vägen denna afton för vi blev själv väldigt berörda av det vi fick höra.

Ett varmt tack till alla er som kom igår och gjorde att föreläsningarna blev så bra och öppna som de blev – utan er hade det blivit annorlunda. Det är tillsammans vi gör skillnad.

Ett stort tack även till Thomas Kollberg, konferens- och kulturansvarig på Dalheimers hus, för att du bjöd in oss att föreläsa kring detta viktiga ämne. Tillsammans har vi visat att vi vågar tala om något av det allra svåraste som finns och genom det hjälps vi åt att bryta det tabu som finns kring psykisk ohälsa.

Det är ett viktigt uppdrag, så återigen; TACK till alla för igår. Vi föreläsare gör gärna om det!