Min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag skickade in både omslaget och inlagan till tryckeriet för elva dagar sedan och förhoppningen var att hon skulle hinna få provtrycket av omslaget innan jag stänger ner och tar en välbehövlig semester. När hon fått det skulle vi ses och så skulle även jag få se om färgerna stämde med originalmålningen. Det var Plan A.

Idag kände vi båda att tiden börjar rinna iväg, så vi bestämde oss för Plan B, som innebar att Annika skulle få låna originalmålningen till När mörkret viker undan för livet och så skulle hon själv få jämföra trycket med originalet. Hon ser ju färger lika bra som jag, så jag var helt trygg i det beslutet.

Vi bestämde att vi skulle ses på det vanliga stället, nämligen åka ungefär halva vägen var. Då hamnar vi i Tvååker. Där har vi träffats flera gånger genom åren och haft både roliga och spännande möten. Sagt och gjort. Klockan 16 startade vi våra bilar och drog iväg.

Jag med målningen och Annika med mina nya, fina visitkort som kom häromdagen. Det var planen, som sagt. Först på parkeringen var jag och bara några minuter senare sladdade Annika in på två hjul. Nejdå, hon rullade in så lugnt och fint så och parkerade bredvid mig.

Jag gick mot hennes bil och då såg jag att hon satt med ett brev i händerna. Ett större brev. Och det ser ut att ha en hård kartongsida. Pulsen gick upp. Tänk om? Tänk om omslaget faktiskt kommit idag? Det tryckta?

Och ja! Så trevligt var det faktiskt. Precis när Annika skulle åka iväg hade posten kommit med den värdefulla leveransen och spänningen var stor när vi öppnade för att kika på omslaget. Skulle färgerna vara bra?

Redan utan att jämföra med originalet kunde vi konstatera att det såg helt perfekt ut. Ingen gul ton och heller ingen blå ton, utan helt perfekt återgivet på alla sätt. Vi var så nöjda så och firade genom att äta en räkbaguette respektive en veggieburgare. I ett gatukök. Med kranvatten till. Flott värre. Ibland passar det tyvärr inte med champagne även om det kändes som det var värt att fira med just denna ädla dryck. Men det går inte när vi befinner oss i metropolen Tvååker. Vi ska ju ta oss hem också.

Nu är det bara att vänta. Imorgon godkänner Annika provtrycket och sedan börjar maskineriet dra igång på allvar. Det ska bli så härligt att få de fysiska böckerna i min hand i slutet av juli. I god tid inför releasen den 10 september.

Jag kan knappt vänta!