Category Archives: psykisk ohälsa

En annorlunda vår

Leave a reply

Att vara redaktör, lektör och skrivcoach i dessa coronatider är faktiskt inte så annorlunda jämfört med hur arbetet brukar flyta. Jag sitter med diverse manus på kontoret precis som vanligt och har kontakt med författarna via mejl som jag brukar. Det är riktigt skönt att det finns något som fortfarande är sig likt. Jag har som vanligt på våren en liten manuskö och ser fram emot att få nya manus igen om några veckor.

I övrigt är mycket sig olikt och det kommer det säkert att vara under lång tid framöver. Vi får alla hjälpas åt och göra det bästa vi kan i den situation som råder och hela tiden uppdatera oss när det gäller hur vi ska agera. Eftersom jag har skrivit två böcker på temat självmord, Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet, tänker jag förstås på att allt som händer nu kan leda till fler suicid och suicidförsök.

Människor som redan mår dåligt kan må ännu sämre av att bli isolerade, kanske förlora jobbet och dessutom bli fysiskt sjuka. Vi måste hjälpas åt i dessa kristider och vi måste försöka se bortom denna märkliga period i våra liv. This too shall pass, brukar man säga och jag önskar att alla kan se det så. Det kommer en bättre tid. Det blir bättre till slut även om det känns eländigt, motigt och hopplöst just nu.

Många får extra mycket fritid nu och kanske bestämmer sig för att äntligen skriva den där romanen som de funderat på i så många år. Det tycker jag är en utmärkt idé. Tid är ofta en faktor som gör att det inte blir av, men se istället fritiden som en present och börja skriva på din bok. Jag tror många kommer att ta tillfället i akt och förverkliga sin dröm om att skriva en hel bok. Kanske har du upplevt något du vill skriva om? Du kanske längtar efter en perfekt feelgood och vill skriva den själv? Eller så är du expert på något och vill dela med dig av dina kunskaper. Det finns många skäl att skriva en bok!

Det ska bli spännande att se effekterna av detta efter sommaren och framåt vintern. Jag ser redan fram emot fler intressanta manus, så hör gärna av dig om du behöver stöttning längs vägen eller när du börjar bli klar med ditt manus.

Jag önskar er alla en fin vår och en glad påsk, även om den säkert inte blir precis som den brukar. Hoppas att vi får lite sol i alla fall, för det kan vi alla behöva.

Lyckad föreläsning i Lilla Edet

Leave a reply

Foto: Anders GustavssonDet blev en lyckad föreläsning i min barndomsbygd Lilla Edet för ett par veckor sedan. När man har en öppen föreläsning utan föranmälan och med fri entré vet man aldrig hur många som ska komma. I förväg visste jag att en handfull skulle dyka upp, men det blev faktiskt tio gånger fler än så. Ett femtiotal intresserade var på plats och det gladde mig att så många tyckte att ämnet psykisk ohälsa och den yttersta konsekvensen av det, nämligen självmord, lockade trots sin tyngd.

Det är viktigt att inte ha en alltför tung och deprimerande ton en kväll som denna för det ska trots allt kännas att det går att göra något och att vi alla kan hjälpa varandra. Det brukar alltid vara någon eller några i publiken som gråter ändå, för tyvärr finns det alltför många med egna smärtsamma erfarenheter av sin egen psykiska ohälsa eller någon nära anhörigs. Så pass vanligt är det.

Jag redovisade fakta kring psykisk ohälsa, självmordsförsök och självmord i framför allt Sverige men också globalt. Det är jämt ett antal åhörare som drar efter andan när de får höra att det varje år i Sverige är sex gånger fler som dör i självmord än som dör i trafiken och att det sker ett fullbordat självmord var sjätte timme. Samtidigt försöker tio gånger så många. 40 personer varenda dag känner att livet är så svårt och tungt att det inte verkar vara värt att leva och försöker därför avsluta sitt liv. Det är ofattbara siffror. Tittar man globalt tar en person livet av sig var 40:e sekund. Det är mer än alla krig och mord i världen och tyder på att detta inte är ett individuellt problem utan ett av de allvarligaste samhällsproblemen vi har både i vårt land och i resten av världen.

Men tillsammans kan vi göra skillnad. Jag hoppas jag slog hål på några myter denna afton och jag hoppas att jag kanske bidragit till att någon vågar fråga sin granne, vän eller familjemedlem hur de faktiskt mår. Att våga fråga är en aktiv handling för att hjälpa någon. Vi är inte alla terapeuter, men vi är alla medmänniskor och att fråga är att bry sig.

Bara några timmar innan föreläsningen föll mina glasögon i golvet och den högra skalmen gick i två bitar. Jag försökte sätta ihop bitarna med en liten tejpbit och det fungerade en stund. Men bara någon kvart in i föreläsningen kände jag hur biten vid örat lossnade. Jag fångade diskret upp den och lade den på bordet bredvid mig. Dessvärre räckte det som var kvar av skalmen inte fram till örat, så hela kvällen fick jag försöka peta glasögonen rätt så de inte skulle trilla av mig. Jag är osäker på om någon märkte när biten lossnade, men att jag hade fullt sjå med att hålla brillorna på plats var det nog många som såg. Dock var jag så inne i allt viktigt som jag pratade om att jag inte kom mig för att förklara varför jag höll på som jag gjorde och det spelar ju ingen som helst roll heller. Vi hade alla viktigare saker för oss denna kväll än att fokusera på ett par bångstyriga glasögon.

Vi ville rädda liv och bryta det tabu som fortfarande finns kring psykisk ohälsa och självmord. Jag tycker faktiskt att vi kom en bit på väg. Det verkar dessutom finnas intresse för ytterligare en föreläsning för det är flera som hört av sig och som inte kunde komma just denna majafton.

Tusen tack till alla er som kom och också tack till er som i efterhand skrivit fina kommentarer. Ett särskilt tack till er som köpte någon av mina reportageböcker och gjorde så att Lilla Edet-hjälpen fick 600 kronor till sitt välgörande ändamål. Tack till Annika Bengtsson på Grim förlag, som ger ut mina böcker och som generöst gick med på att skänka 50 kronor per såld bok. Varmt tack till Anders Gustavsson som arrangerade kvällen och som också tog bilden ovan.

Stort TACK till alla för denna gång och kanske ses vi igen framöver. Var rädda om er och om varandra!

Självmorden ökar trots nollvision

Leave a reply

De flesta författare vill nog att deras böcker ska kunna läsas år efter år utan att kännas daterade eller gammaldags. Jag är inget undantag. Även jag vill gärna att mina böcker hittar nya läsare om både tio, tjugo och kanske rent av trettio eller hundra år. Men. Det finns ett stort MEN här. Jag skulle önska att mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet sågs som tidsdokument över en tid som vi lämnat bakom oss. Min stora önskan är att båda böckerna skulle tappa i aktualitet och istället ses som en värdefull historiebeskrivning av hur det var förr. Innan vi lärde oss rädda liv. Innan det satsades pengar på att rädda människor som känner att de inte orkar leva.

Tyvärr är det inte så. Tyvärr tar fortfarande människor livet av sig och tyvärr försöker fortfarande ungefär tio gånger så många.

Socialstyrelsen har nu publicerat statistiken över antalet självmord under 2017 och det är en riktigt ledsam siffra. Antalen självmord ökade med 66 personer under förra året jämfört med året innan och landade på 1 544 personer. Förutom att det är oerhört sorgligt att dessa människor inte finns längre är det en stor tragedi även för deras anhöriga och vänner. Ett suicid berör så många personer på djupet.

Sedan 1980-talet har antalet självmord minskat kraftigt, men de senaste åren har den nedåtgående trenden planat ut och en ökning har märkts bland unga. Nu är ökningen generell. Trots att riksdagen redan för tio år sedan antog en nollvision mot självmord är vi alltså på väg åt helt fel håll. Det är sex gånger fler som dör i suicid jämfört med trafiken, där det också finns en nollvision, och hur kan det få vara så här? Hur kan en person var sjätte timme ta sitt liv i Sverige utan att det slås på stora trumman? Hur kan fyra personer få dö varenda dag året runt, utan att det tas rejäla krafttag mot problemet? Självmord är ett av våra allra största samhällsproblem.

Det måste satsas mer pengar på att förebygga suicid och att upptäcka och motverka psykisk ohälsa. Idag har forskningen kommit så långt att man vet att det finns många sätt att rädda människor och då är det rent upprörande att det görs så otroligt lite. Det måste initialt få kosta pengar att rädda liv, för vinsterna i slutänden är enorma både krasst ekonomiskt och rent mänskligt.

Ytterst är det politikerna som måste ta sitt ansvar och satsa mer pengar på suicidprevention, men även vi medmänniskor kan göra nytta. Märker du att någon i din närhet mår dåligt ska du Våga fråga. Stör döden. Finns där för dina nära och kära så att de orkar ta ett Steg för livet.

Mina varmaste tankar går till alla som förlorat någon i självmord och till alla som bär på självmordstankar. Det gör mig så ont att ni är så många.

Handbok för livskämpar – vilket guldkorn!

Leave a reply

På Bokmässan träffade jag Filippa Gagnér Jenneteg, Susanne Tell och Jan Beskow som precis släppt den fantastiska boken Handbok för livskämpar (Libris bokförlag). Den riktar sig till människor som inte vet om de orkar leva och till anhöriga till någon som bär på självmordstankar. Jag måste erkänna att jag är helt tagen av denna otroligt varma, kärleksfulla och peppande bok.

Jag tror inte att jag läst någon bok någonsin som är lika full av genuin människokärlek och innerlig omtanke som denna lilla pärla till handbok. Det var inte många sidor jag hann läsa innan jag fick hämta en näsduk för att torka tårarna. Det var så rörande med alla varma ord att både hjärtat och ögonen svämmade över.

När jag läser något som jag reagerar särskilt på brukar jag vika det nedre hörnet på sidan. Det kändes lite brutalt att göra det på denna sprillans nya och vackra bok, men jag gjorde det ändå, för jag ville verkligen kunna gå tillbaka och läsa vissa rader en extra gång.

Jag älskar hur jordnära och enkelt boken är skriven och det märks bland annat i kapitel 3 där vi får tips som kan underlätta i det svåra. Vi är nog många som hört det där om att när vi ska somna ska vi tänka på tre saker som vi är tacksamma över just idag. För den som knappt orkar leva kan det kännas omöjligt, för finns det verkligen så många som tre saker att vara tacksam över? Jodå, och det är det som är så bra med den här boken. Det kan nämligen vara något så befriande som att det är tillåtet att vara tacksam över att “nu är äntligen den här skitdagen över”. Hur lysande är inte det? Hur insiktsfullt är det inte?

Men så är ju också boken skriven av tre personer som verkligen vet vad de skriver om på ett såväl professionellt som personligt plan. Både Filippa Gagnér Jenneteg och Susanne Tell är folkhälsovetare med mångårig erfarenhet av egen suicidalitet och Jan Beskow är professor emeritus i psykiatri och har arbetat med suicidprevention i hela sitt yrkesverksamma liv. Jag anade att denna trio skulle skriva en riktigt bra bok tillsammans, men den är faktiskt ännu bättre än jag kunde föreställa mig just för att tonen i den är så otroligt varm och inkännande. Det är som att hålla en god vän i handen och samtidigt bli vaggad till trygghet.

Det finns inte en enda pekpinne och inte ett enda ord om att det bara är att rycka upp sig eller skärpa sig och tänka på alla dem som har det värre. Tvärtom finns det många praktiska råd om hur man kan göra för att till exempel lugna ner sig när man är uppe i varv och tankarna spinner åt fel håll. Man kan duscha varmt eller kallt beroende på årstid, man kan blåsa upp en massa ballonger och ha sönder dem eller man kan baka och få ut sin frustration genom att knåda degen rejält. Så handfasta och uppfriskande råd!

En annan sak som jag tycker är viktig och till och med är ett nytt sätt att tänka är att när vi pratar om meningen med livet kanske ordet mening inte är ett substantiv som i “en mening” utan rent av ett verb, alltså något man gör. Man gör mening i livet och man skapar mening. Så smart! Om man ser meningen med livet som något man gör kanske det är lättare att aktivt fylla det med mening? Det finns ju en hel del man kan göra när man nått den värdefulla insikten. Små myrsteg kanske kan leda till fina förändringar i förlängningen.

Den fysiska boken är också fin och färgerna lugna och milda i grönt, aprikos och lila. Det finns plats för egna reflektioner på några av sidorna och det finns också gott om små, korta berättelser hämtade ur det verkliga livet. Eftersom boken både kan läsas från pärm till pärm, som jag gjorde och som fungerade utmärkt, eller användas som en praktisk handbok, där man som läsare själv bestämmer vad man behöver läsa vid varje tillfälle, finns hänvisningar här och var så man vet vilken sida man ska slå upp för att kunna läsa vidare inom ett specifikt område. Det är väldigt genomtänkt och så smidigt för olika sorters läsare.

I slutet av boken finns  tips på vart man kan vända sig om man behöver hjälp och också en hel del bra läs- och lyssnatips. Mitt hjärta tog ett litet skutt när jag såg att min reportagebok När mörkret viker under för livet fanns med som tips. Hurra! Och jag håller med, för den som mår dåligt, eller vill veta mer om hur det kan vara att må så dåligt att livet inte verkar vara värt att leva, är den värdefull.

Handbok för livskämpar är en bok jag kommer att bära med mig under lång tid och jag hoppas innerligt att den når många, många läsare. Jag vill gärna avsluta med det som inleder boken för det är exakt det som är den verkliga kärnan i denna djupt mänskliga och medmänskliga bok om livets svårigheter:

Du är inte ensam

Det kommer ny kraft

Det finns en framtid också för dig

 

 

Summering av Bokmässan 2018

Leave a reply

Bokmässan 2018 är över och det är dags att summera tankar och statistik . Det har varit trevliga och intensiva dagar fulla av spännande upplevelser och givande möten. Annika Bengtsson, Ulrika Jannert Kallenberg och jag har stått i Grim förlags monter B04:79 mer eller mindre hela tiden, men även Urban Johansson, som kom ut med Jag är Fiona som dödar, tidigare i år har varit på plats.

Jag har passat på att träffa både författare och förlagskontakter som jag samarbetar med och det har varit riktigt roligt att få ses irl och inte bara mejla eller chatta med varandra, som vi annars gör hela tiden. En äkta fysisk kram slår en skriven alla dagar i veckan!

Enligt Bokmässans officiella statistik var antalet besök 85 371 i år, vilket betyder en ökning med tio procent jämfört med förra året då vi tydligt kände av att det var betydligt färre människor på mässan, och vi var 811 utställare.

I år sammanfattar jag årets upplaga av Bokmässan genom fem olika mellanrubriker som jag tycker speglar mässan på ett bra sätt.

Årets mest sålda bok – igen

För tredje året i rad blev min andra reportagebok När mörkret viker undan för livet den bok som sålde allra bäst i vår monter och det gör mig otroligt glad och stolt. Särskilt med tanke på alla mina fantastiska intervjupersoner som så öppet och generöst delar med sig av sina tankar och erfarenheter kring psykisk ohälsa och suicidförsök. Jag blir så glad varje gång deras berättelser hittar fram till nya läsare för det är de värda!

På delad andra plats och verkligen hack i häl, med bara en enda färre såld bok per titel, kom min första reportagebok Våra älskade orkade inte leva och Kråkprinsessan av Annika Bengtsson.

Årets största succé

Självklart skulle det kännas allra bäst om det var våra böcker som var den största succén i montern, men ärligt talat var det inte riktigt så. Det blev faktiskt Grim förlags nya banderoll som blev den allra största succén. Visserligen tyckte Annika och jag att vi var rätt så fyndiga när vi skapade en ny slogan för förlaget, men vi hade ändå inte alls förväntat det stora genomslag den fick på Bokmässan. Tidigare år har väggen på montern sett lite tom ut och det har heller inte varit helt tydligt vad förlaget heter, trots att vi haft en roll up, men med den nya roliga banderollen uppsatt på väggen var det få förbipasserande som missade oss. Banderollen drog helt klart blickarna till sig.

Många stannade och pekade på den och läste högt vad det stod under glada skratt. Andra tog diskreta bilder på avstånd medan ytterligare andra kom fram och tog en riktig närbild på banderollen samtidigt som de uttryckte sin förtjusning över den.

Det var otroligt roligt att få all denna respons och jag darrade inte det minsta på rösten när jag leende vid glada tillrop sa att det som står dessutom är sant. För det är det absolut. Vi har ju idel svinbra böcker – helt enkelt grymt bra!

Årets godaste

Maten på mässan har varit av lite skiftande kvalitet och godhetsgrad, men något som varit lika gott och uppskattat varenda dag har varit de vackra och goda äpplen som snälle Claes Jenninger kommit med till vår monter. Vi har fyllt på, fyllt på och fyllt på för de har tagit slut hela tiden.

Godiset vi bjöd på tog också slut, men leendena var inte alls lika stora hos besökarna när de tog en kola eller en karamell som när de frågade om de fick ta ett äpple och fick ett ja till svar. Då sken de genast upp och såg väldigt nöjda ut. Det är så trevligt att få bjuda på dessa tjusiga, smakrika och synnerligen uppskattade äpplen!

Årets (födelsedags-)mingel

Vi brukar ha eget mingel i montern på torsdagen men i år var det nya regler som gällde och då skippade vi det. Istället smög vi runt i andra förlags montrar och hos Bokfabriken bjöds vi på bubbel och mycket hög feststämning med härliga kollegor. Därefter bjöd mässan på författarmingel och det passade mig fint att det blev en del bubbel denna dag, för det var faktiskt min födelsedag.

Årets största överraskning

Årets största överraskning, åtminstone för Annika och mig, blev att vi några minuter innan mässan stängde för i år anmälde oss för att delta även nästa år. Vi var tämligen säkra på att detta var sista gången på ett tag, men när vi på söndagens eftermiddag summerade våra upplevelser var vi totalt sett ändå så nöjda att vi inte kunde låta bli att anmäla oss igen. Om vi inte skulle gjort det skulle ju någon annan fått vår trevliga monter och hur skulle vi kunna stå ut med det? Det kände vi var omöjligt – det är ju vårt hem under några intensiva dagar i september!

Så med det sagt vill jag tacka alla vänner, författarkollegor, samarbetspartners och besökare som kom till oss och förgyllde våra dagar med kramar, glada tillrop och inte minst genom att köpa böcker. Idag har det varit skönt att vila fötterna, men nästa år är vi laddade för ännu en spännande Bokmässa.

Tack så mycket för i år, så ses vi igen nästa år!

Stör döden på suicidpreventiva dagen

Leave a reply

Idag tänder vi ett ljus för alla som tagit sitt liv och för deras anhöriga som lämnats i både chock och förtvivlan. Det är alltid en stor tragedi när en person inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv och det är en enorm förlust för många människor.

Idag är det den internationella suicidpreventiva dagen och också på dagen två år sedan min reportagebok När mörkret viker undan för livet släpptes. Sedan dess har den både fått hedersomnämnande av Suicide Zero och blivit ljudbok. Det är också två år sedan Aftonbladet publicerade min debattartikel om att införa psykisk hälsa eller psykisk ohälsa på schemat i skolan. Tyvärr har inget hänt på den fronten ännu. Jag önskar verkligen att det hade gjort det, för hur många människor ska behöva ta sitt liv innan politikerna vaknar och inser att det faktiskt går att rädda människor? Ytterst är det en politisk fråga och så här i valtider passar det bra att påminna om det. Det ska bli minst sagt intressant att se vad som kommer att hända politiskt i vårt land framöver, oavsett vilken regering vi får.

Se gärna den tänkvärda filmen Stör döden som handlar om pojkars och mäns självmord. Män ligger bakom ungefär 70 procent av alla självmord i vårt land och en anledning är att män i stor utsträckning inte har någon att prata med och heller ingen vana av att tala om sina känslor. Redan när pojkar är små behöver de få ett språk för att tala om hur de mår och vad som händer inom dem i olika situationer.

Säg inte upp och hoppa varje gång en pojke slår sig. Säg aldrig att pojkar inte ska gråta. Låt pojkar slippa växa upp till machomän som ska vara starka och tuffa. Även pojkar och män har känslor. Låt dem visa det. Visa att deras tankar och känslor är viktiga genom att fråga hur de mår och ta dig tid att lyssna på svaret.

Över tusen pojkar och män tar livet av sig vartenda år för att de inte ser någon annan utväg. Men det finns alltid en annan utväg. Det finns alltid ett alternativ som är bättre än döden.

Stör döden – tillsammans räddar vi liv.

Glädjande nyheter på Pressfrihetens dag

1 Reply

För mig som journalist är pressfrihet oerhört viktigt och den kan ta sig många olika uttryck. Ett sätt att värna pressfriheten är att våga skriva om det som är tabubelagt, våga närma sig det som man egentligen borde prata mer om men som är så jobbigt att man inte riktigt orkar eller törs. Det är många som sagt till mig att jag är modig som skriver om självmord. Visserligen gör jag det i bokform och inte i traditionell press, men jag identifierar mig ändå allra mest som journalist och mina reportageböcker är ju helt och håller journalistiska produkter, om än i bokkostym.

Idag, när vi uppmärksammar Pressfrihetens dag, passar det därför utmärkt att få berätta att jag just fått ett glädjande besked av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Hon har ansökt om pengar från Region Halland för att vi ska kunna göra ljudbok av min senaste reportagebok. Hon påpekade i ansökan särskilt att det är en demokratifråga att alla ska kunna välja vilket sätt de vill tillgodogöra sig en bok på och att många människor som mår psykiskt dåligt sällan orkar läsa en hel bok även om innehållet i den skulle betyda något för deras välmående.

I När mörkret viker undan för livet intervjuar jag åtta personer som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv. Trots alla enorma svårigheter de gått igenom har de på olika sätt bestämt sig för att fortsätta kämpa och deras historier är så otroligt inspirerande och viktiga. Inte minst för andra i liknande situationer.

Att deras berättelser är viktiga fick vi tillsammans ett värdefullt kvitto på i september förra året då boken tilldelades Suicide Zeros hedersomnämnande för bästa rapportering av självmord och nu ser vi fram emot att låta fler ta del av alla gripande berättelser.

Både Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet finns sedan flera månader tillbaka på Storytel, men då enbart som e-böcker och inte ljudböcker. Detta blir alltså ett stort steg in i framtiden för förlaget och jag är så glad över det blir just När mörkret viker undan för livet som tar de första stegen, för jag är övertygad om att den kan ge lyssnarna många insikter.

Oavsett om du själv är drabbad eller värnar dina medmänniskor är jag säker på att ingen kommer att lämnas oberörd.

Tusen tack för 2017

2 Replies

Nu går 2017 mot sitt slut och det börjar bli dags att se fram emot 2018. Jag vill passa på att tacka alla som gjort 2017 till ett intressant, spännande och givande år för mig.

Det största och mest glädjande som hände var självklart när jag fick hedersomnämnande av Suicide Zero för bästa rapportering om självmord för min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet. Jag blev så oerhört glad och tacksam, framför allt för mina intervjupersoners skull. Alla åtta som medverkar i boken har burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv, för att livet varit så svårt och tungt att det inte verkar vara värt att leva. Jag ser priset som en upprättelse för dem. Nu vet vi att alla att deras liv är viktiga och att deras berättelser är värdefulla.

Även de två yrkesverksamma som på olika sätt arbetar med de sucidala, en psykiatrisjuksköterska och en professor, som arbetat i över ett halv sekel med suicidprevention, bidrog starkt med sin expertis för att ge boken det djup den behövde. Mina besök på Fontänhuset i Göteborg och Ångestsyndromsällskapet ingav också hopp och värme som smittade av sig i boken.

Under året har jag också varit ansvarig för bokhörnan under den nationella suicidpreventiva konferensen och deltagit på Bokmässan. Båda eventen ägde rum i Göteborg och innebar många fina möten som jag bär med mig i mitt hjärta. Stort tack till alla som kommit för att prata och/eller köpa böcker. Det betyder mycket för mig.

Jag har också fått möjlighet att föreläsa om psykisk ohälsa, självmord och hur vi tillsammans kan rädda liv för ett par hundra personer och det ser jag som ett mycket viktigt arbete, för vi måste våga tala om något av det svåraste som finns – att ibland är livet så tungt och besvärligt att det faktiskt inte verkar vara värt att kämpa för. Men det är det! Att ta sitt liv är aldrig den bästa utvägen, tvärtom finns det hjälp att få. Våga fråga och våga berätta – det räddar liv.

I min bokhylla finns inte bara reportageböcker om suicid utan jag har också skrivit Närmare dig, som är en feelgood med djup. Jag blev väldigt glad när min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag nyligen hörde av sig för att berätta att hela upplagan var slutsåld och att hon nu skulle beställa en ny omgång böcker. Enligt härliga rapporter har böckerna nu anlänt till förlaget och går att köpa igen – hurra! Massor av glada tack till alla er som köpt och läst!

En annan viktig sak under 2017 är att jag fått läsa många manus som redaktör, lektör och coach. Det är ett arbete som jag tycker är otroligt kul och inspirerande. Inget manus är det andra likt och varje manus är sin alldeles egen utmaning. En del är på fyra sidor (barnböcker) och en del är på några hundra (vanligen thrillers) och jag tar mig an alla med lika stor aptit. Jag känner mig både stolt och utvald när jag får  läsa och kommentera en blivande eller redan etablerad författares verk. Vilket äventyr!

Jag har redan fyra manus i kö inför 2018, men jag hoppas på många, många fler, för än är det mesta av 2018 just som det ska vara de sista skälvande dagarna av 2017 – ett oskrivet blad.

Jag önskar er alla ett fint 2018 och hoppas vi får ta del av varandras liv på något sätt under året. Var rädda om er och varandra. Tänk alltid på att det är tillsammans vi räddar liv och det är tillsammans vi kan hjälpa varandra i både smått och stort.

Tack för i år och GOTT NYTT ÅR!

PS. Bilden är tagen på stranden på Tybee Island, Georgia, USA, där vi tillbringade ett par fantastiskt avkopplande och sköna juldagar.

Föreläsningar om psykisk ohälsa och suicid

1 Reply

De senaste dagarna har jag föreläst om psykisk ohälsa och självmord vid några olika tillfällen och jag måste säga att jag tycker att det är något av det viktigaste jag gör just nu. Under årens lopp har jag samlat på mig enormt mycket kunskap och jag ser det som en stor förmån att få möjlighet att berätta hur vi alla kan hjälpas åt att rädda liv. För det är det som mina föreläsningar går ut på. Tillsammans räddar vi nämligen liv genom att vi vågar lyfta frågan om att livet ibland är så svårt att det inte verkar vara värt att leva.

Jag brukar börja med en bakgrund för att sätta in suicid i ett större sammanhang och därefter går jag över till att prata om varningssignaler, avliva myter och blicka framåt. Eftersom alla mina föreläsningar är målgruppsanpassade skiljer de sig en hel del från varandra och det gör att varje föreläsning känns spännande och intressant även för mig som håller i den.

Föreläsningarna förra veckan riktade sig mot gymnasieungdomar och då visade jag även några videor som finns på Youtube. Det blev också intressanta gruppdiskussioner där eleverna själva fick fundera lite på vad i samhället som gör att allt fler unga drabbas av psykisk ohälsa och att det i värsta fall leder till att man får tankar på att ta sitt liv. De fick också komma med förslag på hur man kan minska kraven och pressen och hur vi som medmänniskor kan ta hand om varandra. Vi hade tre timmar på oss att fördjupa oss i ämnet och det kändes väldigt modigt och värdefullt av skolan att satsa en hel temadag (en grupp på förmiddagen och en grupp på eftermiddagen) på detta viktiga ämnen. Det önskar jag att fler gjorde, för det behövs!

Föreläsningen igår var av ett annat slag för då var jag inbjuden till ett Inner Wheel-möte och där var samtliga kvinnor i åldern 60-80 år ungefär. Så mycket härlig kvinnokraft på ett ställe – mycket inspirerande!  Jag utgår mycket ifrån mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet när jag föreläser för då får jag perfekta exempel hämtade direkt ur verkligheten och det tyckte jag passade extra med tanke på all den livserfarenhet som fanns i lokalen denna afton.

När jag igår skulle berätta att jag fått hedersomnämnande av Suicide Zero för bästa rapportering om självmord under 2016 hörde jag själv hur rösten darrade till när jag skulle förklara att priset betydde så mycket för mig just för mina fantastiska intervjupersoners skull. I När mörkret viker undan för livet delar åtta människor som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök med sig av sina livserfarenheter och ibland slår det mig hur allvarligt det är att alla dessa åtta tänkte att avsluta sitt liv en gång i tiden. Flera försökte till och med. Upprepade gånger.

De tänkte att deras liv inte var värt att leva. Att de inte orkade mer. Och så får de detta fina kvitto av Suicide Zero. De får veta att de är superviktiga och att deras historier betyder så mycket att de faktiskt får pris för att de berättar dem. Det gör mig så rörd. Och stolt över att jag fått förvalta deras värdefulla berättelser.

Efter föreläsningarna får jag ofta positiv feedback om att det varit lättare och intressantare att lyssna än de trott med tanke på det allvarliga och djupa ämnet och det uppskattar jag mycket. En sak som jag ofta betonar mot slutet är det faktum att hela 85-90 procent av alla som gör ett självmordsförsök dör långt senare i livet av helt andra orsaker. Den informationen ger hopp och visar att vi faktiskt kan hjälpa varandra. Det går att rädda liv om man får hjälp. Få av oss är terapeuter, men vi kan ändå bidra med vår empati och vår omsorg.

Stort tack till alla drygt 200 personer som tagit del av mina föreläsningar de senaste dagarna. Det betyder mycket för mig att ni velat lyssna!

Viktig konferens och gripande möten

2 Replies

Den 12-13 september ägde den nationella suicidpreventiva konferensen rum på Svenska mässan i Göteborg. Det var den elfte gången konferensen arrangerades och om två år är det dags igen och då är det Norrköping som är värdstad.

Mitt uppdrag, som jag fick av Suicidprevention i väst, under konferensens två dagar var att ansvara för en bokhörna full av böcker på temat självmord, psykisk ohälsa och död/sorg. Det blev en riktigt fin mix av böcker och i första hand handlade det om barnböcker, ungdomsböcker och skönlitteratur och inte så mycket om kurslitteratur, så det mesta var mycket lättillgängligt även för dem som inte är så insatta i de olika ämnena.

Många böcker kom från Suicidprevention i västs egen välfyllda bokhylla. Under årens lopp har de samlat på sig ett ansenligt bibliotek med boktitlar av olika slag och dessa fyllde utan problem två hela rader i den ena bokhyllan i bokhörnan.

Jag mejlade även Idus förlag, Gilla böcker/Lilla piratförlaget och Lava förlag, som alla ställde upp med värdefulla böcker, som besökarna kunde bläddra i. Det var gott om besökare i vår mysiga hörna, så jag hoppas att många fick upp ögonen för all fin litteratur som finns inom de viktiga områden som konferensen omfattade. TACK, till er på förlagen som så generöst bidrog med böcker! Det betyder mycket att ni ger ut den här typen av böcker och dessutom skickar dem, så fler kan få veta att de faktiskt finns. Jag visade flera av dem för besökarna och de var imponerade över att till och med bilderböcker för småbarn kan innehålla så allvarliga ämnen.

Förutom att ansvara för bokhörnan som helhet sålde jag även mina egna reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet. Jag hade också med mig mitt fina hedersomnämnande från Suicide Zero för bästa rapportering om självmord och det var många som gratulerade mig till utmärkelsen, vilket gladde mig mycket och gjorde mig stolt ännu en gång.

När man står i en bokhörna full av berättelser om självmord, psykisk ohälsa och död faller det sig ganska naturligt att även samtalsämnena rör sig kring dessa områden. Jag fick ta del av många gripande historier under de två dagarna och allra mest berörd blev jag när en kvinna berättade att hon engagerat sig i SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd) sedan hennes man tagit sitt liv.

När hennes make var 52 år blev han brutalt nedslagen och rånad av ett ungdomsgäng beväpnade med basebollträ klockan 16.30 en vanlig eftermiddag mitt på stan. Han blev så svårt skadad att han blev förlamad till 95 procent. Efter fyra år av plågor bestämde han sig för att avsluta sitt liv och gjorde det på ett sätt som han klarade av trots sin omfattande förlamning. Det gjorde mig så otroligt ont. Hur kan vi ha ett samhälle där ett gäng ungdomar gör så hemska saker? Jag blir förtvivlad bara jag tänker på det. Så fruktansvärt onödigt, förskräckligt och avskyvärt.

Något som däremot var väldigt roligt för mig var att jag fick återse inte mindre än åtta av mina fantastiska intervjupersoner från mina två reportageböcker. Det var underbart att få ses igen och det blev ett riktigt kramkalas. Åh, vad det värmde mitt hjärta att Claes, Lena, Marcus, Sandra, Jan, Jessica, Sara och Susanne dök upp!

En annan trevlig sak var att Ulrika Jannert Kallenberg, som kommer att finnas med i Grim förlags monter B04:79 på Bokmässan i Göteborg 28 september – 1 oktober, fanns på plats vid ett bokbord alldeles bredvid hörnan. Ulrika fick Suicide Zeros hedersomnämnande förra året och i år var det ju min tur, så passade på att posera lite med våra böcker och det syns på bilden hur glada vi är över den fina utmärkelsen.

Stort och varmt TACK till alla som besökte bokhörnan under konferensen!