Monthly Archives: February 2015

Tre år har redan gått

IMG_0029Idag är det tre år sedan min älskade storebror lämnade oss. Under arbetet med reportageboken Våra älskade orkade inte leva har jag tänkt på honom oändligt många gånger. Visserligen omkom han i en trafikolycka, så han tog inte sitt liv, men jag känner ändå igen mig så väl i mina intervjupersoners känslor och erfarenheter.

Jag har också varit förtvivlad och chockad. Vägrat tro på att han verkligen är död. På riktigt – för alltid? Död? Han som funnits i hela mitt liv! Jag har varit arg och förbannat livets orättvisa. Gråtit många tårar. Och kanske framför allt ställt mig frågan “Varför?”. Varför just han? Varför just då? Varför kom den där pick upen just i den kurvan som min bror kom i? Varför kom inte min bror tio sekunder senare?

Jag vet en del om sorg och smärta. Jag vet också en hel del om saknad – en saknad som aldrig går över eftersom min storebror inte kan ersättas med någon annan. Jag vet alltför väl vad ett dödsfall gör med en familj och hur mycket man påverkas på djupet. Livet blir aldrig någonsin detsamma igen.

Min smärtsamma erfarenhet var varit betydelsefull för mig i mitt arbete med Våra älskade orkade inte leva, för den har gjort att jag kunnat känna igen mycket av det som mina intervjupersoner berättar om och den har också gjort att de har förstått att jag inte levt ett skyddat liv långt bort från livets hårda verklighet. Kanske är det lättare att öppna sitt hjärta då.

Vilken dag som helst kan vara tung och jobbig och jag vet aldrig när tårarna ska trilla, men en årsdag är alltid extra tuff. Som en födelsedag fast tvärtom. Man blir så brutalt påmind.

Och det gör obeskrivligt ont.

 

 

Advertisements

Våra älskade orkade inte leva blir talbok

MTMTrots att reportageboken Våra älskade orkade inte leva funnits på marknaden i endast en vecka har jag redan fått meddelande från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, vill göra talbok av den. Det känns fantastiskt roligt för det betyder att ännu fler kommer att få tillgång till boken och ytterst är det en demokratifråga.

MTM tillhör Kulturdepartementet och deras uppdrag är både tydligt och angeläget. Myndigheten ska vara ett nationellt kunskapscentrum för tillgängliga medier och arbeta för att alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån sina egna förutsättningar oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning. MTM är de svenska bibliotekens lånecentral, så via sitt bibliotek kommer det bli möjligt att låna Våra älskade orkade inte leva som talbok.

Filerna är redan skickade för inläsning, så snart är det möjligt, för den som behöver, att låna Våra älskade orkade inte leva på närmaste bibliotek. Det gör mig både glad och stolt!

En fantastisk releasevecka är över

IMG_9317Vilken otroligt intensiv och härlig vecka jag just lämnat bakom mig. I måndags släpptes officiellt reportageboken Våra älskade orkade inte leva och dagen till ära sändes intervjuer med mig i två radioprogram. På kvällskvisten var det givet att skåla för boken med en flaska bubbel i hemmets lugna vrå.

I fredags var det så äntligen dags för den första releasefesten. Fyra av de medverkande förgyllde festligheterna och det gladde mitt hjärta oerhört, för det är trots allt de som ska stå i fokus när det gäller boken. Att de valt att dela med sig av sina historier på ett så öppet sätt och under sina verkliga namn är fantastiskt.

IMG_0973Dessutom hade jag bjudit väninnorna i bokcirkeln, min familj, mina närmaste före detta grannar och de närmaste nya samt mina arbetskompisar på skolan jag arbetar på två dagar i veckan. Eftersom jag hade festen hemma hos oss tänkte jag att jag inte fick plats med fler vänner och även om varken alla bokcirkelflickor eller arbetskompisar kom var det fullt hus, så jag var tacksam över mitt beslut.

Det blev en fantastiskt fin kväll med många känslor. När jag skulle välkomna alla och presentera de fyra medverkande blev jag fullständigt överrumplad av mina egna känslor. Jag som nyss känt mig så stabil fick ännu en gång uppleva hur det är att gå ifrån skratt till gråt på ett par sekunder. Redan när jag berättade om den första medverkande trillade tårarna och min snälle pappa, som satt nära där jag stod, tog raskt upp en servett som jag kunde använda.

IMG_1022_2Det fortsatte på samma sätt genom alla medverkande och slutade inte ens när jag presenterade min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och de andra gästerna. Egentligen är jag inte förvånad över att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka, för alla som känner mig vet hur lättrörd jag är, men den här gången trodde jag faktiskt att jag gråtit klart. Jag menar, det har ju redan gått åt flera paket med näsdukar under arbetet med boken, så hur kan det finns tårar kvar att gråta? Men jo, det gör det ju alltid och att se alla dessa fantastiska människor som jag tycker så mycket om sitta och stå i mitt vardagsrum och hallen (ja, det var ju lite trångt hemma) gjorde mig så djupt rörd.

Och jag var inte ensam om att bli tårögd, vilket kändes skönt. Boken är ju trots allt skriven med hjärtat som insats, både mitt eget och de medverkandes, och det vore sorgligt om det inte märktes på oss. Det blev en helt magisk kväll och jag skrev fina hälsningar i massor av böcker. Som mest sålde vi tretton böcker till en och samma kvinna. Det var mycket redan där, men dagen därpå kom det ett mejl om att hon ville köpa en till. Det fick hon, såklart.

IMG_0982Alla medverkande fick dessutom varsin personlig mugg i present av mig för att de varit så generösa och berättat sina gripande historier för mig. På ena sidan fanns en bild av boken och på andra sidan deras namn – allt för att de inte ska glömma den viktiga insatsen de gjort för att bryta de tabun som finns kring suicid.

När jag vaknade upp på lördagsmorgonen började det droppa in meddelanden om att gästerna slängt sig över boken så fort de kom hem från festen och att de inte kunde slita sig för att sova. En av dem hade läst 178 sidor i ett nafs och det kändes otroligt roligt att höra.

IMG_0969_2Förmiddagen gick åt till att röja efter första releasefesten och handla lite nya godsaker inför nästa, för på lördag eftermiddag var det dags för nästa fest. Då var alla mina övriga vänner välkomna. Det var så härligt att se dem droppa in en efter en. Även en av de medverkande kom och det gjorde mig så glad. Att få träffa mina intervjupersoner är som att möta riktigt kära vänner, för trots att vi oftast mötts endast en eller möjligen två gånger har vi, tack vare det djupa ämnet, kommit varandra väldigt nära.

Det blev en riktigt härlig eftermiddag och kväll med både babbel och bubbel tillsammans. Jag fick många fina kommentarer om hur värdefullt det är att jag vågat skriva en bok om ett så laddat ämne som självmord och det blev jag väldigt glad över.

IMG_9340På söndagen knackade verkligheten på dörren igen. Då var det dags att åka till återvinningscentralen med en ansenlig mängd tomflaskor (jag hade redan skickar ner några i hålet när jag kom på att jag kunde ta en bild på champagneflaskorna) och en hel del annat skräp som festligheterna hade resulterat i.

Nu sitter jag här på måndagen och ler fortfarande åt den underbara releaseveckan som passerat. Som sällskap har jag massor av vackra blommor, flera fina vinflaskor (oöppnade – det är ju som sagt måndag!) och många andra fina presenter som mina snälla vänner uppvaktat mig med.

Tusen tack, alla ni som gjort releasen av Våra älskade orkade inte leva till ett minne för livet. Ni är bäst och har för alltid en plats i mitt hjärta!

IMG_0962

IMG_0974

 

Pappersbok kontra e-bok

IMG_0928Jag tycker fortfarande är det är en alldeles speciell magi att hålla en fysisk pappersbok i handen. Det är mysigt att krypa upp i soffhörnet och vända blad för blad för att komma allt djupare in i en historia. Det är också fint att ha böckerna i hundratal i bokhyllor. Att vika hundöron är också trevligt, tycker jag. Somliga ser vikandet som en dödssynd, men jag gillar det.

Jag är dessutom så avancerad att jag har två olika sorters vikningar. Den klassiska äger rum i övre hörnet och där viker jag helt enkelt in sidan jag befinner mig på när jag slutar att läsa för stunden. Den andra är i nedre hörnet och det är förbehållet sidor där det finns en mening som jag tycker särskilt mycket om. Det gör det lätt att hitta den igen. En nedre vikning kan i undantagsfall även bero på någon anmärkningsvärt åt andra hållet, det vill säga en direkt felaktighet eller en riktigt dålig mening, men det är sällan jag retar mig så på enstaka detaljer att jag viker nedre hörn av den anledningen.

Samtidigt tror jag att e-boken kommer att ta allt större andel av marknaden och det av flera anledningar. Vi har många gånger den senaste tiden diskuterat e-böcker och ljudböcker i bokcirkeln som jag har med ett tiotal väninnor. Många börjar få så ont om plats i bokhyllorna att de helt enkelt inte vill köpa ytterligare en bok varenda månad. Andra tycker det är trevligt sällskap att kunna lyssna på en bok medan man kör långt i tjänsten.

Till detta kommer miljöaspekten, för det är klart att det mer miljövänligt att läsa på platta eller lyssna på streamad bok. Det går ju också smidigt att låna den nya sortens böcker från biblioteket, utan att ens behöva gå utanför dörren en regnig afton.

Mofibo

Idag twittrade Mofibo om min reportagebok Vår älskade orkade inte leva och det kändes väldigt roligt att de valde att tipsa om den. Dessutom stod det att den var mycket viktig. Jag håller självklart med! På Mofibo får man tillgång till tusentals böcker och man får läsa hur mycket man vill för 99 kronor per månad. Ungefär som Netflix eller Spotify fast för böcker.

Reportageboken Våra älskade orkade inte leva kom i måndags både som pappersbok och som e-bok. Båda finns på både Adlibris och Bokus och från och med imorgon ska det också gå att ladda ner boken via bibliotek.

Det gäller att hänga med i tiden så Våra älskade orkade inte leva finns i alla smakriktningar.

 

SVT Värmlandsnytt och recension från BTJ

ToveÄnnu en härlig och intensiv dag går mot sitt slut. Det är så mycket roligt som händer nu att jag nästan är andfådd.

Dagen började med att jag fick ett sms från redaktionen på SVTs Värmlandsnytt och där fick jag veta att inslaget om Våra älskade orkade inte leva skulle sändas som planerat ikväll. Dock låg redan länken uppe, så jag kunde titta på den när som helst under dagen. Det gjorde jag självklart genast.

En av mina intervjupersoner i boken och jag intervjuades och tonvikten låg på den anhöriga av två tydliga skäl. Dels är hon den drabbade som berättade sin gripande historia på ett utmärkt sätt och dels är hon från Värmland. Jag fick i alla fall som författare till boken vara med i arton sekunder med ett litet svar på en fråga från reportern.

Att inslaget var så långt som drygt tre minuter var fantastiskt. Med nyhetsmått är det så gott som en långfilm – otroligt kul. Allra roligast var det kanske ändå att få träffa mina före detta arbetskompisar som jag inte sett sedan jag slutade som nyhetsreporter på redaktionen för drygt femton år sedan. Många av mina kollegor var ännu kvar och de var sig precis lika. Det kändes som om det bara gått några veckor. Det blev ett härligt kramkalas och lite minnen hann vi också prata.

BTJPå kvällen fick jag senare via mejl veta av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att Våra älskade orkade inte leva redan har recenserats av BTJ, som läser och recenserar böcker för att sedan skicka sina omdömen i häften till samtliga bibliotek i landet. Dessa omdömen ligger till grund för bibliotekens inköp och att över huvud taget bli nämnd är stort, för annars känner många bibliotekarier inte till att boken ens finns. Får man dessutom ett positivt omdöme är det givetvis ännu bättre.

Det brukar, enligt vad jag har hört från kollegor i branschen, ta mellan en och tre månader att få en recension, men ibland kan det ta längre tid än så. Jag trodde faktiskt inte mina ögon när jag läste mejlet från Annika, för trots att boken kom från tryckeriet så sent som förra veckan, fanns det faktiskt redan en recension.

Och inte nog med det. Den är dessutom helt och hållet positiv. Jag blev så glad att jag trodde att jag skulle spricka. Så här skriver Therese Nordholm i BTJ-häfte nr 8, 2015:

Författaren vill genom sina texter spegla de känslor som finns runt ett självmord, ge stöd åt anhöriga och genom att tala om suicid också vara en del i att bryta ett tabu. Detta lyckas författaren uppnå i denna välskrivna och viktiga bok.

Vilka härliga ord! Våra älskade orkade inte leva är både välskriven och viktig! Hurra!

Release och två radiointervjuer

IMG_9307Vilken härlig releasedag det har varit! Vid niotiden i morse satte jag mig i bilen för att hinna i god tid inför intervjun på P4 i Göteborg klockan 10.30. Efter ett par snabba morgonärenden, som involverade skolbarn, parkerade jag utanför radiohuset 45 minuter innan sändning och det kändes precis lagom. Det gäller att inte komma andfådd in till studion.

När jag stoppade in mitt betalkort i biljettautomaten och skulle klicka fram pengarna blev jag lite full i skratt. Det brukar vara tre knappar märkta med 1 krona, 5 kronor respektive 10 kronor. Den här gången var det också de tre klassiska knapparna på den mest typiska av apparater, men jag trodde faktiskt att jag såg fel när det istället för 10 kronor på den tredje knappen stod 313 kronor. Den visade sig ge parkering under en hel månad och nog för att jag kan vara en pratkvarn, men det får ju finnas gränser. Om inte annat tror jag att jag skulle bli utslängd från radion betydligt tidigare än så, så jag knappade istället in en enkrona i taget. Kändes mer modest.

I receptionen fick jag en bricka med mitt namn på och efter en liten stund kom en tjej och hämtade mig för att strax visa mig en fåtölj utanför Studio 41 där jag kunde slå mig ner i väntan på att jag skulle bjudas in till Stefan Livh.

Stefan Livh visade sig vara lika trevlig IRL som han verkar vara via etern och det blev ett trevligt och avslappnat möte. Han kändes uppriktigt intresserad av ämnet och även om samtalet drog lite mer åt forskningshållet än åt anhörighållet kändes det äkta och bra hela vägen. Det är viktigt för mig. Hela intervjun kan ni förhoppningsvis höra här ( http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Favsnitt%2F506270%3Fprogramid%3D2369&start=3224)

IMG_9275På eftermiddagen var det dags för P4 Värmland. Det var tydligt att reportern Hedvig Nilsson hade läst stora delar av (eller rent av hela?) boken och hennes frågor var väldigt initierade. Med mig i studion hade jag dessutom Tove Birkeland Brandt, som jag intervjuat med anledning av hennes son tog sitt liv endast 17 år ung, och hon är en perfekt intervjuperson. Det märkte jag självklart redan när vi träffades inför boken, men det blev ännu mer tydligt för mig nu. I en bok kan man alltid flytta runt och klippa och klistra. Det går inte alls i en intervju som sänds oklippt. Ändå satte Tove alla svar perfekt. Hon är en naturbegåvning och dessutom väldigt generös med sina känslor. Till råga på allt skulle hennes son fyllt 22 år idag om han fortfarande levt. Det kändes ödesmättad att bokens releasedatum var satt just till denna dag.

Förhoppningsvis finns hela intervjun här.

Kvällen avslutades med en flaska bubbel i fint sällskap i all sin enkelhet. Även om ämnet är tungt är det aldrig fel med lite bubbel – det är det som behövs efter en fin releasedag.

IMG_9318

 

 

 

Officiell release, radio och vinnare

P4 GbgIdag är det äntligen dags för officiell release av min reportagebok Våra älskade orkade inte leva. Sedan några dagar tillbaka har den gått att beställa på både Adlibris och Bokus och det gläder mig att många läsare redan gjort det. De intervjuades berättelser om hur det är att vara nära anhörig till en älskad person som tagit sitt liv är väl värda att läsa – idel gripande historier.

Själv kommer jag att fira dagen genom att vara gäst i P4 Göteborg klockan 10.30. Intervjun går att höra i realtid oavsett var du bor i landet och jag kommer i efterhand att lägga upp en länk som leder direkt till inslaget här.

Jag vill också passa på att gratulera vinnaren i tävlingen om att få ett signerat exemplar av Våra älskade orkade inte leva. Min kloka och omdömesgilla förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag har varit enväldigt domare och det är med glädje jag kan meddela att vinnare är

Vaia Alsterberg

med följande motivering från Annika:

Efter att helst ha utsett samtliga till vinnare blir beslutet ändå att Vaia ska vinna boken eftersom de få ord hon skriver i sin kommentar griper tag, och jag tror att hon kan finna tröst och stöd hos framför allt en av de intervjuade i boken.

Jag hoppas att du kommer att tycka om boken, Vaia. Mejla mig vilken adress du vill ha den skickad till (joanna@bjorkqvist.org) så postar jag den till dig!

Stort tack till er alla som deltog i tävlingen!

IMG_0491