Category Archives: festligheter

Vårens förlagsmöte

IMG_4197En av de allra bästa sakerna med att höra till ett förlag är att man får ha förlagsmöte då och då. Ibland innebär det ett lunchmöte på ett par timmar, men varje vår träffas min kära förläggare Annika Bengtsson och jag redan vid lunch och pratar sedan om allt möjligt som har med böcker och verksamheten inom förlaget att göra ända fram till midnatt.

Det låter måhända märkligt att det kan finnas så mycket att prata om, för Grim förlag är ju inte landets allra största förlag, men jag kan utan överdrift säga att vi inte saknar samtalsämnen. För oavsett storlek drivs ju Grim lika seriöst som vilket annat företag som helst och då finns det punkter som behöver avhandlas.

Vi pratade bland annat om Bokmässan som vi ska vara med på igen och det ser vi redan fram emot väldigt mycket. Och vi skålade som vanligt för vårt fina samarbete.

Men annars var det störst fokus på min kommande reportagebok. Det kan tyckas vara gott om tid än eftersom den släpps i början av september, men faktum är att det är hög tid att smida planer redan nu. Inte minst när det gäller marknadsföringen. Om man ska ha en chans att komma med i veckotidningar och magasin är det nu man ska knyta kontakter, för pressläggningen är lång och redaktionen måste ha framförhållning.

Det där med marknadsföringen är också ett väldigt speciellt i mitt fall eftersom jag fortfarande är så förtegen när det kommer till bokens innehåll. Det enda jag sagt hittills är att det blir en mycket berörande bok med idel intressanta reportage där människor generöst delar med sig av sina erfarenheter, tankar och känslor. Det kan verka tokigt att vara så tystlåten, särskilt som jag är en väldigt babblig typ egentligen, men i det har fallet väljer jag att suga lite på karamellen.

Jag kan i alla fall säga att denna bokkaramell smakar både salt och sött. Viss beska och syra finns också. Smaken i övrigt är både fyllig och djup. Den är lättsmält, men bjuder ändå på ett visst tuggmotstånd. Och kvar när karamellen absorberats av såväl mun som mage är ett extrakilo eller två. Men inte på kroppen, utan på själen.

Innehållet dröjer sig nämligen kvar i medvetandet under lång tid.

Advertisement

Releasemingel i solskenet

IMG_3929Idag var det äntligen dags för min kära förläggare och goda vän Annika BengtssonGrim förlag att ha releasemingel för sin litterära bagatell Kvinnor, vin och vänner. Det är Annika själv som vill kalla den charmiga romanen om vad som kan hända under fem dagar på folkhögskolan Fridhem en litterär bagatell, men de flesta skulle nog helt enkelt stoppa in historien i feel good-hyllan.

Som redaktör för romanen har jag haft den stora äran och förmånen att få följa med på hela den härliga resan från tanke till färdig bok. Extra roligt har det varit att Annika valt att låta tre spännande karaktärer från tre av sina tidigare böcker mötas denna ljuva sommarvecka utan för Landskrona. Vilken grej! När Annika berättade om sin idé blev jag så glad att jag skuttade upp från fåtöljen där jag satt och kramade henne. Vilken briljant idé! Jag som undrat så vad som hände med dem när sista bladet var läst.

IMG_3924Carina, från Snökupan, har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta och Boel, från Mellan raderna, önskar jag verkligen ett härligt liv efter separationen från sin trista make. Caroline, från Sorgbägare, var verkligen på väg senast vi möttes, så vart hon skulle ta vägen var mycket intressant.

I strålande solsken var det så dags för releasemingel och det tog inte lång stund innan Annika fick lämna signeringsbordet, för att hämta fler böcker att skriva i. Somliga gäster köpte tre böcker och de var tänkta som presenter till vänner inför sommaren. Och det måste jag säga är en utmärkt tanke, för Kvinnor, vin och vänner är en bok som delvis är skriven i hammocken under soliga och sköna dagar och definitivt ska läsas i hängmattan eller i en solstol i sällskap av ett glas vin medan fåglarna kvittrar och livet är så där underbart som det bara kan vara på sommaren.

Grattis, Annika, idag firar vi din härliga, roliga, glada, vindränkta, finurliga och varma roman Kvinnor, vin och vänner!

IMG_3927

Rekorddag på Bokmässan

IMG_8699_2Wow, vilken flygande start vi har fått på Bokmässan i år! Jag kunde inte föreställa mig att vi skulle sälja så mycket på mässans första dag för den dagen är av tradition den sämsta dagen rent försäljningsmässigt eftersom det i huvudsak är en branschdag. Med branschdag menas att det är människor som jobbar inom bok-, biblioteks- och förlagsbranschen som är de huvudsakliga besökarna denna dag. En och annan pedagog brukar också synas till, men i det stora hela handlar det mer om att kika runt, knyta kontakter och spana på böcker som kan vara intressanta för inköp längre fram.

I detta sammanhang känns det smått fantastiskt att konstatera att Grim förlag ökat sin försäljning på Bokmässans första dag med hela 450 % i år jämfört med senast när förlaget ställde ut, 2013.

450 %!

Fyrahundrafemtio procent! Jämfört med senast! Ursäkta om jag upprepar mig, men det är så grymt! Det är en OFATTBART stor ökning! Hurra!!!

IMG_8665_2Och min reportagebok Våra älskade orkade inte leva är den som sålt allra bäst och det är jag så tacksam för. På andra plats (som var delad med andra fina titlar från förlaget) kom I sorgens famn av Elisabeth Lindström och vårt paketpris visade sig vara ett bra koncept, för många ville köpa båda böckerna.

Mina intervjupersoner är så generösa med sina livshistorier om hur det är att förlora en älskad familjemedlem att jag verkligen vill att de ska få valuta för att de öppnat sina hjärtan. De har ju gjort det för att hjälpa och stötta andra i samma situation och beröra andra människors hjärtan och ju mer boken sprids desto bättre känns det för mig gentemot dem.

IMG_1251Mitt på dagen kom Sveriges Television förbi och jag fick svara på en fråga som tittarna ställt till SVT Nyheter Väst via nätet. Jag blev så glad över att se reportern Sofia igen för det var hon som gjorde det finstämda reportaget om Zandra och boken i våras. Frågan jag fick “Hur vill nära anhöriga till personer som tagit sitt liv bli bemötta?” En riktigt bra och viktig fråga som jag gärna svarade på.

Dagen på Bokmässan avslutades med ett väldigt välbesökt vinmingel i vår härliga monter B04:73 och det var tur att vi köpt så mycket vin som gjort för det tog nästan slut.

IMG_1255Ett stort TACK till alla er som gjorde den här dagen helt fantastisk. I morgon kör vi igen och det är en riktigt stor dag för då har jag mitt seminarium tillsammans med Elisabeth Lindström. Jag var i sal E1 och tjuvkikade idag. Det fanns plats för 150 åhörare. Det gav mig lite skrämselhicka. Men bara en kort stund. För sedan insåg jag möjligheterna. Nu måste vi våga tala om självmord. Nu är vi och det viktiga ämnet på arenorna.

Nu kör vi!

IMG_1264

Seminarietiden spikad och mässmöte avklarat

BildRedan nu, innan vi ens har nått maj månad, är en hel del detaljer klara inför Bokmässan i Göteborg den 24-27 september och det känns riktigt skönt. Jag gillar att ha koll på läget och allt som kan göras klart i god tid ser jag som en fördel.

Nu har vi fått den explicita seminarietiden som jag varit så nyfiken på. På seminariet, som jag berättat om förut, kommer Elisabeth Lindström och jag att samtala om hur jag som journalist närmar mig en människa som drabbats av självmord i familjen. Hur talar man om något så svårt och känsligt om man inte känner varandra? Hur byggs ett förtroende upp? Hur känns det för den intervjuade att så öppenhjärtigt blotta sitt inre för en journalist som ska skriva ner det som sägs i en bok som vem som helst kan läsa?

Vår seminarietid är fredagen den 25 september klockan 12.30-12.50 och jag hoppas att många kommer för att lyssna på oss. Boka gärna in den tiden redan nu – välkomna!

I mars berättade jag att Grim förlag, med förlagsdirektören och förläggaren Annika Bengtsson i spetsen och förlagskollegorna Björn Jutendahl, Elisabeth Lindström och jag, kommer att dela monter med Ordspira förlag och Glimmergumman. En härlig mix av trevliga människor (även om det medges att männen är något underrepresenterade) och bra litteratur.

Vi konkurrerar inte med varandra på något sätt eftersom vi skriver så olika sorters böcker så istället kompletterar vi varandra så väl att mässbesökare egentligen enbart behöver komma till oss för att få allt de kan önska; barnböcker, poesi, ungdomsböcker, fantasy, underhållning, relationsdramer, feelgood, psykologiska dramer och reportageböcker. Det finns något för alla smakriktningar, faktiskt.

I helgen som gick träffades de tre förlagen för att planera Bokmässan för första gången och även jag fick vara med på mötet. Vi åt underbar asiatisk mat, drog upp en del riktlinjer och planerade huvuddragen. Mer information kommer längre fram men redan nu kan jag berätta att alla vi sex medverkande författare kommer att ha var sitt monterprogram på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Det betyder att vara och en av oss kommer att bli intervjuad av en författarkollega totalt åtta gånger under de fyra dagar som mässan pågår.

Och det kommer att bli så intressanta samtal – det är jag helt övertygad om!

Världsboksdagen firas med glatt besked

MUNKIdag firas Världsbok- och upphovsrättsdagen runt om på jorden och det är ett utmärkt tillfälle att hylla författare och journalister för allt viktigt arbete som ständigt görs. Själv är jag både journalist och författare och därför känns det extra viktigt att slå ett slag för denna speciella dag.

Enligt Unesco är idag 123 miljoner ungdomar mellan 15-24 år analfabeter och av dessa är två tredjedelar flickor. Den unga fredspristagaren Malala Yousafzai, som blev skjuten på väg till skolan, har sagt dessa tänkvärda ord:

Låt oss ta upp våra böcker och pennor. De är våra mest kraftfulla vapen.

Oerhört klokt sagt, tycker jag, för med våra pennor och ord kan vi påverka och förändra världen. Jag har velat göra världen lite bättre och velat att människor ska förstå varandra lite mer genom att skriva reportageboken Våra älskade orkade inte leva.

Idag kan jag dessutom stolt berätta att min bok kommer att finnas med på vårens AVTRYCK i Färjenäs på Hisingen. Det är den kreativa keramikern Ulrica Elmberg som är samordnare för evenemanget där ett 20-tal hantverkare medverkar med sina olika alster och jag är en av dem som bjudits in. Det känns väldigt hedrande att få finns med i ett så fint sällskap och jag ser redan fram emot helgen den 8-10 maj.

Någon gång under dagarna kommer jag att finnas på plats för att signera böcker, men exakt när det blir återkommer jag till.

Välkommen dit!

 

Min förläggare skriver SUCCÉ!

IMG_1641_2Jag har tät kontakt med min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Hon vet precis hur nyfiken jag är på allt som händer kring Våra älskade orkade inte leva och därför är hon snäll och skriver till mig varje dag hur läget är. Det uppskattar jag enormt mycket, för boken ligger mig så väldigt varmt om hjärtat.

Häromdagen fick jag veta att reportageboken är den bok på förlaget som snabbast tjänat in tryckkostnaden och det gladde mig oerhört. Numera är jag och den viktiga boken om självmord ingen belastning för förlaget utan en tillgång. Tack för det, kära köpare och läsare! Det betyder väldigt mycket för mig.

Idag fick jag ett nytt mejl. Annika berättade att Våra älskade orkade inte leva toppar förlagets beställningar från BTJ genom tiderna, det vill säga aldrig förr har biblioteken runt om i landet beställt så många böcker på en och samma dag och då är det ändå spännande att veta att recensionen av boken kom till biblioteken vecka 11. Nu var ju den odelat positiv, så förhoppningsvis har det betytt en del för inköpen, men att effekterna kommer nu är ju guld.

Dessutom tänker jag att blänkaren i Amelia kan ha betytt en del. Boken köps via både Adlibris och Bokus, men den beställs alltså även via biblioteken. Vilket som gör mig lycklig för de anhöriga som så generöst delar med sig av sina erfarenheter är värda all uppmärksamhet de kan få. Deras berättelser betyder så mycket för andra drabbade och de förtjänar att bli lästa.

Annika skrev idag glatt att boken är en succé – ja, så skrev hon faktiskt och det gjorde mig så enormt glad. Trots sitt tunga ämne är boken en succé (detta ljuvliga ord) och det gör mig riktigt stolt. Tillsammans tror jag att vi kan sudda ut en del av de tabun som finns och det betyder så vansinnigt mycket för mig, de anhöriga och alla andra som berörs på olika sätt.

På bilden syns en del av de böcker som kommit ut på Grim förlag genom åren och jag måste säga att de är otroligt bra allihop (ja, jag har naturligtvis läst alla!!!). Jag är så stolt och tacksam över att ligga på ett förlag som tycker att kvalitet och litteraritet är viktigt för att det ska vara någon vits med att ge ut böcker.

Läs! Vad du än läser! Ta något i bokhyllan! Fråga i bokhandeln! Min bok Våra älskade orkade inte leva är tydligen en succé – läs den! Eller läs något annat!

Bara du läser. Det berikar dig.

Seminarium på Bokmässan 2015

MiniseminariumDet händer något spännande med Våra älskade orkade inte leva så gott som varje dag och så även idag. I eftermiddags kom nämligen beskedet att vi får hålla i ett seminarium på den stora Bokmässan i Göteborg i höst. Det är hård konkurrens om seminarierna, för det är många förlag på plats och knappt om tid, så vi har verkligen hållit tummarna för att vi skulle få vara med.

I vintras skrev min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag en ansökan och redan då var vi tvungna att säga exakt vilket tema vårt seminarium skulle ha. Med några få ord fick vi berätta vad vårt tjugo minuter långa seminarium skulle handla om och sedan kunde vi bara hoppas att de ansvariga skulle tycka att ämnet var tillräckligt intressant för att låta oss få en tid.

Idag kom så det härliga beskedet att Elisabeth Lindström, som är en av de intervjuade i boken, och jag får hålla i ett seminarium tillsammans. Vi ska prata om hur det är att tala om ett så svårt ämne som självmord är när man inte känner varandra. Hur törs man öppna sig så totalt för en främmande människa att man kan prata om att en älskad familjemedlem tagit sitt liv? Hur ställer man som journalist frågor på ett sätt som bygger upp ett förtroende? Kan man ta med allt som sägs när man sedan skriver boken? Vilka avvägningar behöver man göra?

Detta och lite till hoppas vi kunna ge svar på någon gång mellan den 24 och 27 september. Exakt när seminariet kommer att ligga är inte klart ännu, men det återkommer vi till längre fram.

Så här dags om exakt sex månader är vi på plats i Göteborg och iordningställer vår monter, som vi på Grim förlag delar med Glimmergummans förlag och Ordspira förlag och som jag berättat om förut.

Jag längtar redan!

En fantastisk releasevecka är över

IMG_9317Vilken otroligt intensiv och härlig vecka jag just lämnat bakom mig. I måndags släpptes officiellt reportageboken Våra älskade orkade inte leva och dagen till ära sändes intervjuer med mig i två radioprogram. På kvällskvisten var det givet att skåla för boken med en flaska bubbel i hemmets lugna vrå.

I fredags var det så äntligen dags för den första releasefesten. Fyra av de medverkande förgyllde festligheterna och det gladde mitt hjärta oerhört, för det är trots allt de som ska stå i fokus när det gäller boken. Att de valt att dela med sig av sina historier på ett så öppet sätt och under sina verkliga namn är fantastiskt.

IMG_0973Dessutom hade jag bjudit väninnorna i bokcirkeln, min familj, mina närmaste före detta grannar och de närmaste nya samt mina arbetskompisar på skolan jag arbetar på två dagar i veckan. Eftersom jag hade festen hemma hos oss tänkte jag att jag inte fick plats med fler vänner och även om varken alla bokcirkelflickor eller arbetskompisar kom var det fullt hus, så jag var tacksam över mitt beslut.

Det blev en fantastiskt fin kväll med många känslor. När jag skulle välkomna alla och presentera de fyra medverkande blev jag fullständigt överrumplad av mina egna känslor. Jag som nyss känt mig så stabil fick ännu en gång uppleva hur det är att gå ifrån skratt till gråt på ett par sekunder. Redan när jag berättade om den första medverkande trillade tårarna och min snälle pappa, som satt nära där jag stod, tog raskt upp en servett som jag kunde använda.

IMG_1022_2Det fortsatte på samma sätt genom alla medverkande och slutade inte ens när jag presenterade min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och de andra gästerna. Egentligen är jag inte förvånad över att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka, för alla som känner mig vet hur lättrörd jag är, men den här gången trodde jag faktiskt att jag gråtit klart. Jag menar, det har ju redan gått åt flera paket med näsdukar under arbetet med boken, så hur kan det finns tårar kvar att gråta? Men jo, det gör det ju alltid och att se alla dessa fantastiska människor som jag tycker så mycket om sitta och stå i mitt vardagsrum och hallen (ja, det var ju lite trångt hemma) gjorde mig så djupt rörd.

Och jag var inte ensam om att bli tårögd, vilket kändes skönt. Boken är ju trots allt skriven med hjärtat som insats, både mitt eget och de medverkandes, och det vore sorgligt om det inte märktes på oss. Det blev en helt magisk kväll och jag skrev fina hälsningar i massor av böcker. Som mest sålde vi tretton böcker till en och samma kvinna. Det var mycket redan där, men dagen därpå kom det ett mejl om att hon ville köpa en till. Det fick hon, såklart.

IMG_0982Alla medverkande fick dessutom varsin personlig mugg i present av mig för att de varit så generösa och berättat sina gripande historier för mig. På ena sidan fanns en bild av boken och på andra sidan deras namn – allt för att de inte ska glömma den viktiga insatsen de gjort för att bryta de tabun som finns kring suicid.

När jag vaknade upp på lördagsmorgonen började det droppa in meddelanden om att gästerna slängt sig över boken så fort de kom hem från festen och att de inte kunde slita sig för att sova. En av dem hade läst 178 sidor i ett nafs och det kändes otroligt roligt att höra.

IMG_0969_2Förmiddagen gick åt till att röja efter första releasefesten och handla lite nya godsaker inför nästa, för på lördag eftermiddag var det dags för nästa fest. Då var alla mina övriga vänner välkomna. Det var så härligt att se dem droppa in en efter en. Även en av de medverkande kom och det gjorde mig så glad. Att få träffa mina intervjupersoner är som att möta riktigt kära vänner, för trots att vi oftast mötts endast en eller möjligen två gånger har vi, tack vare det djupa ämnet, kommit varandra väldigt nära.

Det blev en riktigt härlig eftermiddag och kväll med både babbel och bubbel tillsammans. Jag fick många fina kommentarer om hur värdefullt det är att jag vågat skriva en bok om ett så laddat ämne som självmord och det blev jag väldigt glad över.

IMG_9340På söndagen knackade verkligheten på dörren igen. Då var det dags att åka till återvinningscentralen med en ansenlig mängd tomflaskor (jag hade redan skickar ner några i hålet när jag kom på att jag kunde ta en bild på champagneflaskorna) och en hel del annat skräp som festligheterna hade resulterat i.

Nu sitter jag här på måndagen och ler fortfarande åt den underbara releaseveckan som passerat. Som sällskap har jag massor av vackra blommor, flera fina vinflaskor (oöppnade – det är ju som sagt måndag!) och många andra fina presenter som mina snälla vänner uppvaktat mig med.

Tusen tack, alla ni som gjort releasen av Våra älskade orkade inte leva till ett minne för livet. Ni är bäst och har för alltid en plats i mitt hjärta!

IMG_0962

IMG_0974

 

Release och två radiointervjuer

IMG_9307Vilken härlig releasedag det har varit! Vid niotiden i morse satte jag mig i bilen för att hinna i god tid inför intervjun på P4 i Göteborg klockan 10.30. Efter ett par snabba morgonärenden, som involverade skolbarn, parkerade jag utanför radiohuset 45 minuter innan sändning och det kändes precis lagom. Det gäller att inte komma andfådd in till studion.

När jag stoppade in mitt betalkort i biljettautomaten och skulle klicka fram pengarna blev jag lite full i skratt. Det brukar vara tre knappar märkta med 1 krona, 5 kronor respektive 10 kronor. Den här gången var det också de tre klassiska knapparna på den mest typiska av apparater, men jag trodde faktiskt att jag såg fel när det istället för 10 kronor på den tredje knappen stod 313 kronor. Den visade sig ge parkering under en hel månad och nog för att jag kan vara en pratkvarn, men det får ju finnas gränser. Om inte annat tror jag att jag skulle bli utslängd från radion betydligt tidigare än så, så jag knappade istället in en enkrona i taget. Kändes mer modest.

I receptionen fick jag en bricka med mitt namn på och efter en liten stund kom en tjej och hämtade mig för att strax visa mig en fåtölj utanför Studio 41 där jag kunde slå mig ner i väntan på att jag skulle bjudas in till Stefan Livh.

Stefan Livh visade sig vara lika trevlig IRL som han verkar vara via etern och det blev ett trevligt och avslappnat möte. Han kändes uppriktigt intresserad av ämnet och även om samtalet drog lite mer åt forskningshållet än åt anhörighållet kändes det äkta och bra hela vägen. Det är viktigt för mig. Hela intervjun kan ni förhoppningsvis höra här ( http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Favsnitt%2F506270%3Fprogramid%3D2369&start=3224)

IMG_9275På eftermiddagen var det dags för P4 Värmland. Det var tydligt att reportern Hedvig Nilsson hade läst stora delar av (eller rent av hela?) boken och hennes frågor var väldigt initierade. Med mig i studion hade jag dessutom Tove Birkeland Brandt, som jag intervjuat med anledning av hennes son tog sitt liv endast 17 år ung, och hon är en perfekt intervjuperson. Det märkte jag självklart redan när vi träffades inför boken, men det blev ännu mer tydligt för mig nu. I en bok kan man alltid flytta runt och klippa och klistra. Det går inte alls i en intervju som sänds oklippt. Ändå satte Tove alla svar perfekt. Hon är en naturbegåvning och dessutom väldigt generös med sina känslor. Till råga på allt skulle hennes son fyllt 22 år idag om han fortfarande levt. Det kändes ödesmättad att bokens releasedatum var satt just till denna dag.

Förhoppningsvis finns hela intervjun här.

Kvällen avslutades med en flaska bubbel i fint sällskap i all sin enkelhet. Även om ämnet är tungt är det aldrig fel med lite bubbel – det är det som behövs efter en fin releasedag.

IMG_9318

 

 

 

Om att hålla provboken i handen

IMG_9048Så kom den då – den magiska dagen då jag skulle få hålla provboken av Våra älskade orkade inte leva i min hand. Min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och jag träffades på Storgatan 1 i Kungsbacka för att äta lunch tillsammans, överlämna boken och planera inför framtiden.

Spänningen var stor, trots att Annika redan meddelat att provboken såg fin ut. Det var väldigt pirrigt när hon äntligen överlämnade den, det erkännes. Men den var faktiskt väldigt fin. Färgerna var som jag hoppats på och texten på baksidan var mycket läsbar, trots att bakgrunden inte är enfärgad. Jag kunde andas ut och njuta av den fantastiska och rikliga lunchen.

Efteråt åkte vi hem till mig och gjorde en lista på allt vi behöver göra medan boken nu slutgiltigt trycks. Om det var någon som trodde att man kunde luta sig tillbaka bara för att ens manus befinner sig på tryckeriet vill jag gärna ta er ur den villfarelsen. Nänä, det är nu det börjar på riktigt.

Nu ska ju boken marknadsföras och säljas.