Author Archives: joannabq

Summering av Bokmässan 2019

Det var ett speciellt år på Bokmässan i år och ett stort skäl till det var att min kära vän och förläggare Annika Bengtsson och jag redan från början hade bestämt oss (på riktigt denna gång!) för att det här var sista gången vi stod i Grim förlags monter. Åtminstone under överskådlig tid. Mycket av det vi gjorde gjorde vi därför för sista gången och det är klart att det kändes i hjärtat. Jag skruvade ihop den praktiska bokhyllan för sista gången, vi lade upp alla våra fina bokhögar för sista gången, och vi pratade med massor av folk för (både första och) sista gången som utställare i monter B04:79.

De senaste åren har mina reportageböcker om självmord toppat försäljningsstatistiken men i år blev det Annikas nya roman Den enda utvägen som knep förstaplatsen och det var den värd, för det är en riktigt bra och otäck bok. Det är inte bara jag som tycker det, utan Nisse Scherman som recenserar för DAST Magazine håller med. Extra glad i den fina recensionen blev jag över att han skriver att “Gestalterna är så väl gestaltade att man nästan får sympatier för den otäcka Inga-Lena” för exakt så känner jag med. Det borde vara omöjligt med tanke på allt elände hon ställer till med, men intressant nog är det inte det. För två dagar sedan kom Den enda utvägen även som ljudbok, så nu hoppas vi att den når många nya läsare och lyssnare.

Den främsta anledningen till att vi varit med på mässan i så pass många år är inte att det är ett bra tillfälle att sälja böcker, för det är uppriktigt sagt tvärtom ett ganska dåligt tillfälle att sälja böcker. Konkurrensen är stenhård och dessutom är det tungt att släpa runt på en massa böcker, så idag väljer många att ta ett bokmärke eller fotografera böcker de är intresserade av och så kan de i lugn och ro klicka hem dem via nätet istället.

Det huvudsakliga skälet till vårt deltagande är att vi dels ser dagarna som en rätt så lång firmafest för förlaget och dels att vi tycker om att träffa både nya och gamla läsare samt alla härliga kollegor och samarbetspartners. För mig som jobbar som redaktör är det alltid lika kul att träffa förläggare som anlitar mig och förstås alla grymma författare, vars manus jag läst och endast haft mejlkontakt med, irl. Det blir alltid väldigt hjärtliga möten och många varma kramar. I år var det riktigt många författare jag träffade, inte minst på Hoi förlags trevliga mingel, och flera av dem är på gång med uppföljare, så det kändes extra kul.

Som vanligt passade jag på att fylla år på mässan också och snälle Claes Jenninger, som alltid förser oss med goda äpplen som vi kan bjuda på i montern, gav Annika och mig varsin vacker blombukett. Det är nu åtta dagar sedan, men blommorna är fortfarande lika vackra och står nu hemma i mitt kök.

Med oss i montern hade vi i år Ulrika Jannert Kallenberg, som var med för tredje året, men vi hade också nytillskotten C T Karlsson och Therese Loreskär. Det betydde att Annika och jag kunde äta lunch tillsammans flera gånger, vilket var väldigt trevligt. Även om vi står ihop i montern hela dagarna och har all tid i världen att prata då också är det faktiskt lite skönt att få sitta ner och prata över en god lunch.

På söndagen bestämde vi oss spontant för att rea ut våra böcker och sänkte då det redan förmånliga mässpriset med ytterligare 50 procent. Det visade sig vara lyckat för flera besökare passade på att köpa en extra bok när priset var så bra. Detta innebar att söndagen blev den dag då vi sålde flest böcker och det blev förstås ett trevligt avslut på årets mässa.

Så summan av årets bokkardemumma är att vi är nöjda med vår insats och som alltid mycket glada och tacksamma för alla som hälsat på oss och köpt våra böcker.

VARMT TACK och också ett litet tårögt FARVÄL!

Fantastisk recension av Närmare dig

Min feelgoodroman Närmare dig släptes som ljudbok i somras och nu har jag fått en jättefin recension av Jessica på Systrarna Boktokiga. De tre ord som hon valt att beskriva boken med är

  • Mysig
  • Välskriven
  • Känslosam

Jag kunde inte valt finare ord själv. Precis så har jag önskat att läsare ska uppfatta boken. Så här skriver hon på sin och sin systers blogg:

 

Mycket känslosam bok. Ville inte att den skulle ta slut. Mycket detaljrika miljöbeskrivningar. Gillar att följa Saga i boken, mycket intressant. Skulle velat haft lite längre kapitel. Boken är spännande och händelserik, färgstark och känslosam. Rekommenderas varmt att läsa/lyssna på.

Dessutom ger hon den högsta betyg – fem böcker av fem möjliga! Jag blev så glad! HURRA!

I bokcirkeln som jag har med några väninnor sedan 17 år tillbaka tycker vi ofta att författaren borde strukit minst 50 sidor i mitten, men här skriver Jessica att hon både velat haft längre kapitel och att hon inte ville att den skulle ta slut. Bättre än så kan det knappt bli!

Lyssna gärna på min historia om Saga och hennes liv som nybliven mamma. Finns där ljudböcker finns. Det går förstås utmärkt att läsa den som fysisk bok eller e-bok också. Jag blir lika glad vilket ni än väljer!

I startgroparna inför Bokmässan

Jag och Annika Bengtsson på Grim förlag har pratat om Bokmässan i flera veckor redan, men nu har också de konkreta förberedelserna börjat. Jag har till exempel köpt godis som vi traditionsenligt ska bjuda på i montern. En nog så viktig sak för att Bokmässan ska bli en lika trevlig upplevelse som vanligt.

Vi är glada över att vi fått samma monterplats som tidigare år, för dels blir det lätt för återkommande besökare att hitta oss och dels håller vi till precis vid ett promenadstråk, så vi har rätt bra koll på människor som kommer och går. Dessutom är luften ovanligt frisk för att vara inne i mässlokalen och det uppskattar vi mycket.

Tanken är att detta blir vårt sista år på mässan. Åtminstone under överskådlig tid. Ekonomiskt har det aldrig varit en guldgruva, utan vi har gjort det för att vi tycker att det är kul och för att det är ett fint tillfälle att möta både nya och gamla läsare. Vi ser det mest som en flera dagar lång firmafest och det är verkligen inte det sämsta. Men vi säljer förstås en del böcker också och det är alltid lika roligt när fler läsare tar del av våra alster.

I år räknar vi att periodvis få sällskap av andra författare i montern, men formerna för detta är inte riktigt klara ännu, så det återkommer jag om.

Jag har ingen ny bok med mig i år, utan mina tidigare böcker Närmare dig, Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet är de böcker som kommer att finnas från mig i montern. Grim förlag har däremot två nya: Åsa Perssons Skuggor av hopp och Annika Bengtssons Den enda utvägen. Jag har varit redaktör för båda och därmed lusläst dem. Och de är bra, så jag rekommenderar dem varmt!

Medan förberedelserna pågår rullar mitt vanliga yrkesliv självklart också på. Jag läser diverse olika manus som skrivcoach, lektör och redaktör och tycker att det är fantastiskt roligt att det är en sådan mix av manus som dimper ner i brevlådan. Den senaste tiden har jag läst allt ifrån fantasy och skruvad feelgood för vuxna till gripande ungdomsromaner och spänningsromaner. Hör gärna av dig om du har ett manus som är i behov av skarpa, men snälla, ögon utifrån!

Nu ska jag lägga ner godiset i kassen jag alltid har med till Bokmässan. Bokmärken och visitkort ska också packas ner. Jag hoppas att vi ses i monter B04:79 där jag kommer att vara så gott som hela tiden under alla mässdagarna den 26 till 29 september. Som vanligt kommer jag alltså att fylla år på mässan, så ni är extra välkomna den fredag den 27 – då bjuder jag på kramar till alla som vill ha!

Varm välkomna!

 

Lyckad föreläsning i Lilla Edet

Foto: Anders GustavssonDet blev en lyckad föreläsning i min barndomsbygd Lilla Edet för ett par veckor sedan. När man har en öppen föreläsning utan föranmälan och med fri entré vet man aldrig hur många som ska komma. I förväg visste jag att en handfull skulle dyka upp, men det blev faktiskt tio gånger fler än så. Ett femtiotal intresserade var på plats och det gladde mig att så många tyckte att ämnet psykisk ohälsa och den yttersta konsekvensen av det, nämligen självmord, lockade trots sin tyngd.

Det är viktigt att inte ha en alltför tung och deprimerande ton en kväll som denna för det ska trots allt kännas att det går att göra något och att vi alla kan hjälpa varandra. Det brukar alltid vara någon eller några i publiken som gråter ändå, för tyvärr finns det alltför många med egna smärtsamma erfarenheter av sin egen psykiska ohälsa eller någon nära anhörigs. Så pass vanligt är det.

Jag redovisade fakta kring psykisk ohälsa, självmordsförsök och självmord i framför allt Sverige men också globalt. Det är jämt ett antal åhörare som drar efter andan när de får höra att det varje år i Sverige är sex gånger fler som dör i självmord än som dör i trafiken och att det sker ett fullbordat självmord var sjätte timme. Samtidigt försöker tio gånger så många. 40 personer varenda dag känner att livet är så svårt och tungt att det inte verkar vara värt att leva och försöker därför avsluta sitt liv. Det är ofattbara siffror. Tittar man globalt tar en person livet av sig var 40:e sekund. Det är mer än alla krig och mord i världen och tyder på att detta inte är ett individuellt problem utan ett av de allvarligaste samhällsproblemen vi har både i vårt land och i resten av världen.

Men tillsammans kan vi göra skillnad. Jag hoppas jag slog hål på några myter denna afton och jag hoppas att jag kanske bidragit till att någon vågar fråga sin granne, vän eller familjemedlem hur de faktiskt mår. Att våga fråga är en aktiv handling för att hjälpa någon. Vi är inte alla terapeuter, men vi är alla medmänniskor och att fråga är att bry sig.

Bara några timmar innan föreläsningen föll mina glasögon i golvet och den högra skalmen gick i två bitar. Jag försökte sätta ihop bitarna med en liten tejpbit och det fungerade en stund. Men bara någon kvart in i föreläsningen kände jag hur biten vid örat lossnade. Jag fångade diskret upp den och lade den på bordet bredvid mig. Dessvärre räckte det som var kvar av skalmen inte fram till örat, så hela kvällen fick jag försöka peta glasögonen rätt så de inte skulle trilla av mig. Jag är osäker på om någon märkte när biten lossnade, men att jag hade fullt sjå med att hålla brillorna på plats var det nog många som såg. Dock var jag så inne i allt viktigt som jag pratade om att jag inte kom mig för att förklara varför jag höll på som jag gjorde och det spelar ju ingen som helst roll heller. Vi hade alla viktigare saker för oss denna kväll än att fokusera på ett par bångstyriga glasögon.

Vi ville rädda liv och bryta det tabu som fortfarande finns kring psykisk ohälsa och självmord. Jag tycker faktiskt att vi kom en bit på väg. Det verkar dessutom finnas intresse för ytterligare en föreläsning för det är flera som hört av sig och som inte kunde komma just denna majafton.

Tusen tack till alla er som kom och också tack till er som i efterhand skrivit fina kommentarer. Ett särskilt tack till er som köpte någon av mina reportageböcker och gjorde så att Lilla Edet-hjälpen fick 600 kronor till sitt välgörande ändamål. Tack till Annika Bengtsson på Grim förlag, som ger ut mina böcker och som generöst gick med på att skänka 50 kronor per såld bok. Varmt tack till Anders Gustavsson som arrangerade kvällen och som också tog bilden ovan.

Stort TACK till alla för denna gång och kanske ses vi igen framöver. Var rädda om er och om varandra!

Föreläsning i Lilla Edet 9 maj

Torsdag den 9 maj klockan 18.30-21.00 föreläser jag i Fuxernaskolans aula i Lilla Edet på temat psykisk ohälsa och självmord. Det kommer att bli en kväll full av fakta kring suicid, gripande exempel ur verkliga livet och inte minst handfasta tips på hur vi kan upptäcka psykisk ohälsa och tillsammans rädda liv. Vi kommer också att slå hål på myter och förhoppningsvis bryta det tabu som finns kring psykisk ohälsa och självmord.

Genom att våga prata om något av det allra svåraste som finns, att livet ibland ter sig så svårt och tungt att det inte verkar vara värt ett leva, sätter vi ord på många känslor man helst inte vill kännas vid. Att lyfta ämnet är ett enormt viktigt första steg på vägen.

Föreläsningen är ett samarbete mellan Verdandi/Lilla Edet-hjälpen, Grim förlag och mig. Anders Gustavsson, som startade Lilla Edet-hjälpen, är en före detta skolkamrat till mig och när jag hörde talas om hans fina insats för en mänskligare och snällare värld ville jag också bidra på något sätt. Min barndomsbygd har betytt otroligt mycket för mig och jag har många fina minnen därifrån. Nu har jag en chans att ge tillbaka något av allt jag själv har fått under tiden jag bodde i Lilla Edet. Det gör jag genom att föreläsa gratis, så att ingen ska behöva betala inträde. Det är alltså fri entré och jag hoppas på stor uppslutning, så att aulan, som jag minns som väldigt stor, inte kommer att kännas ödslig och tom. Ta gärna med en vän och kom!

Kvällen kommer att inledas med ungefär en och en halv timmes föreläsning och efteråt har vi en timme då det är fritt fram för frågor och diskussioner. En föreläsning om psykisk ohälsa och självmord väcker ofta många tankar, så stunden efteråt är viktig för reflektion och samtal.

I samband med föreläsningen kommer det att finnas möjlighet att köpa mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet till specialpriset 150 kronor styck. Då går 50 kronor direkt till Lilla Edet-hjälpen och resten till Grim förlag som ger ut mina böcker. Självklart hoppas jag på fin försäljning så Lilla Edet-hjälpen får en rejäl slant. Ordinarie pris på reportageböckerna är på nätbokhandeln Adlibris 198 kronor styck.

Varmt välkomna!

Närmare dig blir ljudbok

Ser ni öronsnäckorna på bilden? De finns där! Här sitter nämligen jag och lyssnar på ljudboksversionen av min roman!

Nä, helt sant är det faktiskt inte. Inte än i alla fall, men det är på gång och det är jag så glad över.

Det är alltså klart att min roman Närmare dig blir ljudbok på Saga Egmont! Hurra! Det ska bli så otroligt spännande och jag är väldigt tacksam över att min karaktär Saga Allerlöv kommer att nå en ny publik efter att ha levt lite undangömd en tid. Det går inte att bortse ifrån att ljudboksmarknaden har blivit en mycket stor plattform numera och ska man vara med i matchen är det i princip nödvändigt att en bok finns både som fysisk produkt och som ljud, som kan streamas medan man pendlar, promenerar eller kopplar av i en solstol eller en fåtölj, beroende på vad vädret tillåter.

Jag ser fram emot att få se det nya omslaget och att höra uppläsarens röst. Det blir första gången jag hör någon annan läsa mina egna ord så det känns faktiskt lite pirrigt. Redan nu finns min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet som ljudbok på Storytel och liknande ställen, men den har jag läst in själv, så det är en annan sak.

Än så länge vet jag inte riktigt när ljudboken kommer, men självklart berättar jag så fort jag får besked. Så spännande det ska bli!

 

Självmorden ökar trots nollvision

De flesta författare vill nog att deras böcker ska kunna läsas år efter år utan att kännas daterade eller gammaldags. Jag är inget undantag. Även jag vill gärna att mina böcker hittar nya läsare om både tio, tjugo och kanske rent av trettio eller hundra år. Men. Det finns ett stort MEN här. Jag skulle önska att mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet sågs som tidsdokument över en tid som vi lämnat bakom oss. Min stora önskan är att båda böckerna skulle tappa i aktualitet och istället ses som en värdefull historiebeskrivning av hur det var förr. Innan vi lärde oss rädda liv. Innan det satsades pengar på att rädda människor som känner att de inte orkar leva.

Tyvärr är det inte så. Tyvärr tar fortfarande människor livet av sig och tyvärr försöker fortfarande ungefär tio gånger så många.

Socialstyrelsen har nu publicerat statistiken över antalet självmord under 2017 och det är en riktigt ledsam siffra. Antalen självmord ökade med 66 personer under förra året jämfört med året innan och landade på 1 544 personer. Förutom att det är oerhört sorgligt att dessa människor inte finns längre är det en stor tragedi även för deras anhöriga och vänner. Ett suicid berör så många personer på djupet.

Sedan 1980-talet har antalet självmord minskat kraftigt, men de senaste åren har den nedåtgående trenden planat ut och en ökning har märkts bland unga. Nu är ökningen generell. Trots att riksdagen redan för tio år sedan antog en nollvision mot självmord är vi alltså på väg åt helt fel håll. Det är sex gånger fler som dör i suicid jämfört med trafiken, där det också finns en nollvision, och hur kan det få vara så här? Hur kan en person var sjätte timme ta sitt liv i Sverige utan att det slås på stora trumman? Hur kan fyra personer få dö varenda dag året runt, utan att det tas rejäla krafttag mot problemet? Självmord är ett av våra allra största samhällsproblem.

Det måste satsas mer pengar på att förebygga suicid och att upptäcka och motverka psykisk ohälsa. Idag har forskningen kommit så långt att man vet att det finns många sätt att rädda människor och då är det rent upprörande att det görs så otroligt lite. Det måste initialt få kosta pengar att rädda liv, för vinsterna i slutänden är enorma både krasst ekonomiskt och rent mänskligt.

Ytterst är det politikerna som måste ta sitt ansvar och satsa mer pengar på suicidprevention, men även vi medmänniskor kan göra nytta. Märker du att någon i din närhet mår dåligt ska du Våga fråga. Stör döden. Finns där för dina nära och kära så att de orkar ta ett Steg för livet.

Mina varmaste tankar går till alla som förlorat någon i självmord och till alla som bär på självmordstankar. Det gör mig så ont att ni är så många.