Author Archives: joannabq

Mina böcker på Storytel – hurra!

Äntligen finns mina tre senaste böcker på Storytel! Det är verkligen något att glädja sig åt, för finns man inte på Storytel nu för tiden, så finns man knappt. Det är ett utmärkt sätt för dem som har tjänsten att våga prova på nya författare utan att de kostar dem något extra. Visserligen har biblioteken alltid funnits för ungefär samma ändamål och rent av ännu billigare, för man betalar trots allt för Storytel varje månad, men nog är det praktiskt att kunna surfa runt i mobilen och ladda ner en hel bok på bara några sekunder?

Än så länge är det som e-bok Våra älskade orkade inte leva, När mörkret viker undan för livet och Närmare dig finns, men redan det är ett stort digitalt framsteg. Det känns verkligen roligt att gå in och söka på mitt namn och så kommer alla mina böcker som getts ut på Grim förlag upp. Självklart går det också fint att söka på varje titel och få upp en i taget, men jag tycker det är extra flott med mitt namn kursivt och så alla tre fina omslagen tillsammans.

Mina böcker är inte de enda på Grim förlag som numera återfinns på Storytel, utan tvärtom har min flitiga förläggare Annika Bengtsson lagt upp ett tjugotal titlar. Jättekul att ha sällskap av så mycket kvalitetslitteratur!

Alla ni som redan läst och tyckt om mina böcker får gärna gå in och betygsätta dem och också väldigt gärna skriva några ord om dem. Alla ni som ännu inte läst dem, ni är trots allt i majoritet, får mer än gärna gå in och läsa och därefter ge ett litet omdöme. Det skulle glädja mig oerhört!

Ha en underbar fredag – det tänker jag ha med denna härliga start!

 

Advertisements

For females vill förändra världen

När jag skrev mina två reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet ville jag göra något gott och bidra till att förändra världen genom att göra den till en mindre tabubelagd och mer öppen plats att leva på. Det är tillsammans vi räddar liv och vi behöver varandra för att må bra.

Min dotter Vendela och hennes klasskompis Carolina har samma ambition som alltid drivit mig och genom sitt UF-företag vill de hjälpa barn i andra länder att få ett bättre liv. Framför allt flickor har det svårt i många länder. Nu säljer For females specialdesignade T-shirts och tygväskor i sin nätbutik och för varje såld produkt köper de ett födelsebevis. Ett födelsebevis/personnummer gör att barn kan gå i skolan, få rätt till sjukvård och kan slippa giftas bort vid låg ålder.

Just nu pågår en tävling på deras Facebooksida där man kan vinna ett par örhängen om man köper en vara och delar tävlingsinlägget offentligt. Eftersom det är ett så behjärtansvärt ändamål att hjälpa barn i andra länder har de blivit sponsrade av olika företag och då bland annat av smyckesföretaget Lily and Rose som har otroligt vackra örhängen.

Jag är så stolt över det Vendela och Carolina gör för andra i världen och jag är dessutom väldigt nöjd med min väska, som jag köpt och som bidragit till att ett barn fått ett födelsebevis och därmed kan få ett mycket bättre liv. Dessutom är deras slogan så vansinnigt bra.

A queen has no rules!

Välkommen att lära känna Fiona

Den 25 januari släpps Jag är Fiona som dödar av Urban JohanssonGrim förlag. Jag har varit redaktör för denna thriller och jag måste säga att det har varit ett riktigt roligt och stimulerande uppdrag. Jag förälskade mig i både huvudkaraktären Fiona och Urban Johanssons sätt att skriva så snart jag började läsa.

Nu ska det bli så spännande att följa Fionas fortsatta öde, för jag är övertygad om att det inte går att vara oberörd av denna starka story berättad på ett alldeles eget vis. Fiona utsätts för sexuella övergrepp under sin uppväxt och när hon är arton år bestämmer hon sig för att förövarna ska få betala det högsta priset för det de gjort henne – och andra.

Jag är Fiona som dödar är både spännande och otäck, men den är också poetisk och gripande. Tack vare det tror jag att boken kan tilltala både de deckarslukande läsarna och de läsare som kräver lite mer än en lagom klurig intrig. Fiona är värd varenda minut hon kan få, så mycket kan jag säga utan att ta i.

Här kommer baksidestexten och för den som blir nyfiken och vill läsa mer finns ett generöst provläsningsavsnitt på Smakprov:

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin – det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.

Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.

Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft.

Hon blir Fiona som dödar.

 

Tusen tack för 2017

Nu går 2017 mot sitt slut och det börjar bli dags att se fram emot 2018. Jag vill passa på att tacka alla som gjort 2017 till ett intressant, spännande och givande år för mig.

Det största och mest glädjande som hände var självklart när jag fick hedersomnämnande av Suicide Zero för bästa rapportering om självmord för min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet. Jag blev så oerhört glad och tacksam, framför allt för mina intervjupersoners skull. Alla åtta som medverkar i boken har burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv, för att livet varit så svårt och tungt att det inte verkar vara värt att leva. Jag ser priset som en upprättelse för dem. Nu vet vi att alla att deras liv är viktiga och att deras berättelser är värdefulla.

Även de två yrkesverksamma som på olika sätt arbetar med de sucidala, en psykiatrisjuksköterska och en professor, som arbetat i över ett halv sekel med suicidprevention, bidrog starkt med sin expertis för att ge boken det djup den behövde. Mina besök på Fontänhuset i Göteborg och Ångestsyndromsällskapet ingav också hopp och värme som smittade av sig i boken.

Under året har jag också varit ansvarig för bokhörnan under den nationella suicidpreventiva konferensen och deltagit på Bokmässan. Båda eventen ägde rum i Göteborg och innebar många fina möten som jag bär med mig i mitt hjärta. Stort tack till alla som kommit för att prata och/eller köpa böcker. Det betyder mycket för mig.

Jag har också fått möjlighet att föreläsa om psykisk ohälsa, självmord och hur vi tillsammans kan rädda liv för ett par hundra personer och det ser jag som ett mycket viktigt arbete, för vi måste våga tala om något av det svåraste som finns – att ibland är livet så tungt och besvärligt att det faktiskt inte verkar vara värt att kämpa för. Men det är det! Att ta sitt liv är aldrig den bästa utvägen, tvärtom finns det hjälp att få. Våga fråga och våga berätta – det räddar liv.

I min bokhylla finns inte bara reportageböcker om suicid utan jag har också skrivit Närmare dig, som är en feelgood med djup. Jag blev väldigt glad när min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag nyligen hörde av sig för att berätta att hela upplagan var slutsåld och att hon nu skulle beställa en ny omgång böcker. Enligt härliga rapporter har böckerna nu anlänt till förlaget och går att köpa igen – hurra! Massor av glada tack till alla er som köpt och läst!

En annan viktig sak under 2017 är att jag fått läsa många manus som redaktör, lektör och coach. Det är ett arbete som jag tycker är otroligt kul och inspirerande. Inget manus är det andra likt och varje manus är sin alldeles egen utmaning. En del är på fyra sidor (barnböcker) och en del är på några hundra (vanligen thrillers) och jag tar mig an alla med lika stor aptit. Jag känner mig både stolt och utvald när jag får  läsa och kommentera en blivande eller redan etablerad författares verk. Vilket äventyr!

Jag har redan fyra manus i kö inför 2018, men jag hoppas på många, många fler, för än är det mesta av 2018 just som det ska vara de sista skälvande dagarna av 2017 – ett oskrivet blad.

Jag önskar er alla ett fint 2018 och hoppas vi får ta del av varandras liv på något sätt under året. Var rädda om er och varandra. Tänk alltid på att det är tillsammans vi räddar liv och det är tillsammans vi kan hjälpa varandra i både smått och stort.

Tack för i år och GOTT NYTT ÅR!

PS. Bilden är tagen på stranden på Tybee Island, Georgia, USA, där vi tillbringade ett par fantastiskt avkopplande och sköna juldagar.

Jag gästbloggar hos Jenny Eriksson

Jenny Eriksson var bara tio år när hennes pappa fick diagnosen alzheimers. När hon själv var tjugotvå märkte hon att hennes egen hjärna inte längre fungerade som den skulle och att hon drabbats av utmattningssyndrom. Hon var med på TV4 i söndags och berättade sin gripande historia. I hennes självbiografiska debutroman Försvinner och stannar kvar kan vi läsa om hennes uppväxt med en pappa som blir allt sjukare och hur det påverkar henne på djupet.

Jenny har en blogg där hon bjuder in gästbloggare och idag är det jag som fått äran att gästblogga hos henne. Hon vill ta upp känsliga ämnen i sin blogg och ge en bild av hur det är att skriva om dem. Därför hittade hon mig och frågade om jag ville ge min syn på hur det är att skriva om något av det allra svåraste som finns; att livet ibland är så besvärligt och tungt att det inte verkar vara värt att leva.

Jag får väldigt ofta frågan om hur jag orkar arbeta så mycket med självmord och såg detta som ett utmärkt tillfälle att få förklara hur viktigt mitt arbete är, för forskning visar att genom att bryta det tabu som finns räddar vi liv. Och tabut bryts genom att vi vågar sätta ord på det svåra och vågar fråga hur någon faktiskt mår. Om vi törs tala om psykisk ohälsa kan fler känna igen sig och söka hjälp innan det är för sent. Genom att någon berättar märker en annan att den inte är ensam om sina tankar och att det faktiskt finns hjälp att få.

Det gör mitt arbete så otroligt värdefullt.

Dags att bredda mitt manusläsande

Sedan flera år tillbaka arbetar jag som lektör och redaktör för både blivande och etablerade författare. Jag anlitas av både enskilda skribenter och förlag och läser de flesta genrer. Barnböcker, ungdomsböcker, romaner, thrillers – varje genre har sin speciella charm och jag gillar mixen. Att läsa ett par barnböcker i början av veckan för att mot slutet övergå till en polisroman är stimulerande och håller mig ständigt alert.

Det är  väldigt roligt och intressant att få gå på djupet med karaktärer, handling och språk. Varje manus är en alldeles egen utmaning och jag tycker om att jag får chansen att hjälpa författarna med precis det som just de behöver. Lyhördhet och fingertoppskänsla är tillsammans med falkögon och engagemang det viktigaste för mig när jag manusläser.

Under hösten har jag också lett en skrivkurs på Medborgarskolan och där mejlar kursdeltagarna mig fem-tio sidor som de får respons på efter varje kurstillfälle. Eftersom det finns poänger med den typen av läsning och respons har jag nu bestämt mig för att bredda mitt manusläsande. Jag har i några år funderat på att coacha författare och inte enbart läsa manusen när de är klara, men inte riktigt kommit mig för förrän nu. Nu visar det sig dessutom att det finns önskemål om coachning och då passar det utmärkt att lansera den nya tjänsten.

Vill du veta mer om mitt arbete som skrivcoach eller som redaktör är det bara att klicka på länkarna här i inlägget eller på flikarna ovan.

Välkommen att höra av dig om du har frågor eller är intresserad av att anlita mig! Mejla mig gärna på joanna@bjorkqvist.org.

Gripande tankar väckta av Närmare dig

Under årens lopp har jag fått höra mycket positivt om min roman Närmare dig och jag blir väldigt glad för varje fint ord. Men idag blev jag extra berörd när jag läste Åsa Perssons långa blogginlägg om vilka tankar boken hade väckt inom henne. Det gjorde mig faktiskt riktigt rörd och jag fick lite svårt att andas. Jag fick ta ett djupt andetag och samla mig. Tänk att mina ord berört någon så!

När jag arbetar som redaktör läser jag andra författares manus och en av de saker som jag ofta påpekar är att i den bästa av världar skapar författaren ungefär sjuttio procent av boken medan läsaren lägger till sina personliga trettio procent utifrån hens alldeles egen verklighet och uppfattning. Först då blir boken helt färdig.

Åsa har gjort just det. Hon har tagit till sig min grundberättelse och applicerat den på sitt eget liv. Saga Allerlövs liv fick henne att fundera över sitt eget och sin egen familj. Det är ju det allra bästa som kan hända. Särskilt om det får en att gå vidare på något sätt.

“… det här kommer att ändra en del av mitt eget tänkande. Hur vet jag inte ännu men jag känner att det kommer att hända något.”

Åsa skriver också att hon mycket väl känner igen sig i det som handlar om att man, även som nyförlöst mamma, förväntas vara både snygg och sexsugen.

“Jag förstår precis hur Saga upplevde det och lite till. Där har jag också varit och fy fan vad hemskt det är!”

Åsa skriver också öppenhjärtigt och fint om sin syster, hennes psykiska sjukdom och hennes självmord. Jag som skrivit två böcker om just suicid blir självklart extra berörd av Åsas gripande ord, men även personer som inte upplevt självmord på så nära håll tror jag kommer att känna ett skarpt stråk av smärta i hjärtat. Det gör ont att läsa om Åsas erfarenheter, som hon nu gläntar på efter att ha läst om Sagas liv.

Blogginlägget avslutas med en uppmaning om att läsa boken och det gör mig så glad, för även om den kan sätta igång jobbiga tankar, trots att det i grunden är en feelgoodroman, så vill jag gärna att fler personer lär känna Saga, Solveig, Johan, Hanna, Majken, Isabella och de andra i Närmare dig. De betyder så mycket för mig och får de betyda något för någon annan blir jag så varm om hjärtat. Jag har ju levt med dem så länge att de för mig känns som fullständigt verkliga människor.

Tack, Åsa, för att du läst och för att du så generöst delar med dig av dina tankar. Dina slutord får avsluta även mitt blogginlägg:

“Ni kan se de ovanstående inre nästan för privata tankarna som spoilers eller som bevis på att saker sker inombords när man läser – mig kvittar det – men jag tycker ni ska läsa boken och se mina ord som en varning.
Läs boken. Den är otroligt vacker, viktig och speciell.”