Under årens lopp har jag fått höra mycket positivt om min roman Närmare dig och jag blir väldigt glad för varje fint ord. Men idag blev jag extra berörd när jag läste Åsa Perssons långa blogginlägg om vilka tankar boken hade väckt inom henne. Det gjorde mig faktiskt riktigt rörd och jag fick lite svårt att andas. Jag fick ta ett djupt andetag och samla mig. Tänk att mina ord berört någon så!

När jag arbetar som redaktör läser jag andra författares manus och en av de saker som jag ofta påpekar är att i den bästa av världar skapar författaren ungefär sjuttio procent av boken medan läsaren lägger till sina personliga trettio procent utifrån hens alldeles egen verklighet och uppfattning. Först då blir boken helt färdig.

Åsa har gjort just det. Hon har tagit till sig min grundberättelse och applicerat den på sitt eget liv. Saga Allerlövs liv fick henne att fundera över sitt eget och sin egen familj. Det är ju det allra bästa som kan hända. Särskilt om det får en att gå vidare på något sätt.

“… det här kommer att ändra en del av mitt eget tänkande. Hur vet jag inte ännu men jag känner att det kommer att hända något.”

Åsa skriver också att hon mycket väl känner igen sig i det som handlar om att man, även som nyförlöst mamma, förväntas vara både snygg och sexsugen.

“Jag förstår precis hur Saga upplevde det och lite till. Där har jag också varit och fy fan vad hemskt det är!”

Åsa skriver också öppenhjärtigt och fint om sin syster, hennes psykiska sjukdom och hennes självmord. Jag som skrivit två böcker om just suicid blir självklart extra berörd av Åsas gripande ord, men även personer som inte upplevt självmord på så nära håll tror jag kommer att känna ett skarpt stråk av smärta i hjärtat. Det gör ont att läsa om Åsas erfarenheter, som hon nu gläntar på efter att ha läst om Sagas liv.

Blogginlägget avslutas med en uppmaning om att läsa boken och det gör mig så glad, för även om den kan sätta igång jobbiga tankar, trots att det i grunden är en feelgoodroman, så vill jag gärna att fler personer lär känna Saga, Solveig, Johan, Hanna, Majken, Isabella och de andra i Närmare dig. De betyder så mycket för mig och får de betyda något för någon annan blir jag så varm om hjärtat. Jag har ju levt med dem så länge att de för mig känns som fullständigt verkliga människor.

Tack, Åsa, för att du läst och för att du så generöst delar med dig av dina tankar. Dina slutord får avsluta även mitt blogginlägg:

“Ni kan se de ovanstående inre nästan för privata tankarna som spoilers eller som bevis på att saker sker inombords när man läser – mig kvittar det – men jag tycker ni ska läsa boken och se mina ord som en varning.

Läs boken. Den är otroligt vacker, viktig och speciell.”