Category Archives: Våra älskade

En annorlunda vår

Leave a reply

Att vara redaktör, lektör och skrivcoach i dessa coronatider är faktiskt inte så annorlunda jämfört med hur arbetet brukar flyta. Jag sitter med diverse manus på kontoret precis som vanligt och har kontakt med författarna via mejl som jag brukar. Det är riktigt skönt att det finns något som fortfarande är sig likt. Jag har som vanligt på våren en liten manuskö och ser fram emot att få nya manus igen om några veckor.

I övrigt är mycket sig olikt och det kommer det säkert att vara under lång tid framöver. Vi får alla hjälpas åt och göra det bästa vi kan i den situation som råder och hela tiden uppdatera oss när det gäller hur vi ska agera. Eftersom jag har skrivit två böcker på temat självmord, Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet, tänker jag förstås på att allt som händer nu kan leda till fler suicid och suicidförsök.

Människor som redan mår dåligt kan må ännu sämre av att bli isolerade, kanske förlora jobbet och dessutom bli fysiskt sjuka. Vi måste hjälpas åt i dessa kristider och vi måste försöka se bortom denna märkliga period i våra liv. This too shall pass, brukar man säga och jag önskar att alla kan se det så. Det kommer en bättre tid. Det blir bättre till slut även om det känns eländigt, motigt och hopplöst just nu.

Många får extra mycket fritid nu och kanske bestämmer sig för att äntligen skriva den där romanen som de funderat på i så många år. Det tycker jag är en utmärkt idé. Tid är ofta en faktor som gör att det inte blir av, men se istället fritiden som en present och börja skriva på din bok. Jag tror många kommer att ta tillfället i akt och förverkliga sin dröm om att skriva en hel bok. Kanske har du upplevt något du vill skriva om? Du kanske längtar efter en perfekt feelgood och vill skriva den själv? Eller så är du expert på något och vill dela med dig av dina kunskaper. Det finns många skäl att skriva en bok!

Det ska bli spännande att se effekterna av detta efter sommaren och framåt vintern. Jag ser redan fram emot fler intressanta manus, så hör gärna av dig om du behöver stöttning längs vägen eller när du börjar bli klar med ditt manus.

Jag önskar er alla en fin vår och en glad påsk, även om den säkert inte blir precis som den brukar. Hoppas att vi får lite sol i alla fall, för det kan vi alla behöva.

Föreläsning i Lilla Edet 9 maj

Leave a reply

Torsdag den 9 maj klockan 18.30-21.00 föreläser jag i Fuxernaskolans aula i Lilla Edet på temat psykisk ohälsa och självmord. Det kommer att bli en kväll full av fakta kring suicid, gripande exempel ur verkliga livet och inte minst handfasta tips på hur vi kan upptäcka psykisk ohälsa och tillsammans rädda liv. Vi kommer också att slå hål på myter och förhoppningsvis bryta det tabu som finns kring psykisk ohälsa och självmord.

Genom att våga prata om något av det allra svåraste som finns, att livet ibland ter sig så svårt och tungt att det inte verkar vara värt ett leva, sätter vi ord på många känslor man helst inte vill kännas vid. Att lyfta ämnet är ett enormt viktigt första steg på vägen.

Föreläsningen är ett samarbete mellan Verdandi/Lilla Edet-hjälpen, Grim förlag och mig. Anders Gustavsson, som startade Lilla Edet-hjälpen, är en före detta skolkamrat till mig och när jag hörde talas om hans fina insats för en mänskligare och snällare värld ville jag också bidra på något sätt. Min barndomsbygd har betytt otroligt mycket för mig och jag har många fina minnen därifrån. Nu har jag en chans att ge tillbaka något av allt jag själv har fått under tiden jag bodde i Lilla Edet. Det gör jag genom att föreläsa gratis, så att ingen ska behöva betala inträde. Det är alltså fri entré och jag hoppas på stor uppslutning, så att aulan, som jag minns som väldigt stor, inte kommer att kännas ödslig och tom. Ta gärna med en vän och kom!

Kvällen kommer att inledas med ungefär en och en halv timmes föreläsning och efteråt har vi en timme då det är fritt fram för frågor och diskussioner. En föreläsning om psykisk ohälsa och självmord väcker ofta många tankar, så stunden efteråt är viktig för reflektion och samtal.

I samband med föreläsningen kommer det att finnas möjlighet att köpa mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet till specialpriset 150 kronor styck. Då går 50 kronor direkt till Lilla Edet-hjälpen och resten till Grim förlag som ger ut mina böcker. Självklart hoppas jag på fin försäljning så Lilla Edet-hjälpen får en rejäl slant. Ordinarie pris på reportageböckerna är på nätbokhandeln Adlibris 198 kronor styck.

Varmt välkomna!

Självmorden ökar trots nollvision

Leave a reply

De flesta författare vill nog att deras böcker ska kunna läsas år efter år utan att kännas daterade eller gammaldags. Jag är inget undantag. Även jag vill gärna att mina böcker hittar nya läsare om både tio, tjugo och kanske rent av trettio eller hundra år. Men. Det finns ett stort MEN här. Jag skulle önska att mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet sågs som tidsdokument över en tid som vi lämnat bakom oss. Min stora önskan är att båda böckerna skulle tappa i aktualitet och istället ses som en värdefull historiebeskrivning av hur det var förr. Innan vi lärde oss rädda liv. Innan det satsades pengar på att rädda människor som känner att de inte orkar leva.

Tyvärr är det inte så. Tyvärr tar fortfarande människor livet av sig och tyvärr försöker fortfarande ungefär tio gånger så många.

Socialstyrelsen har nu publicerat statistiken över antalet självmord under 2017 och det är en riktigt ledsam siffra. Antalen självmord ökade med 66 personer under förra året jämfört med året innan och landade på 1 544 personer. Förutom att det är oerhört sorgligt att dessa människor inte finns längre är det en stor tragedi även för deras anhöriga och vänner. Ett suicid berör så många personer på djupet.

Sedan 1980-talet har antalet självmord minskat kraftigt, men de senaste åren har den nedåtgående trenden planat ut och en ökning har märkts bland unga. Nu är ökningen generell. Trots att riksdagen redan för tio år sedan antog en nollvision mot självmord är vi alltså på väg åt helt fel håll. Det är sex gånger fler som dör i suicid jämfört med trafiken, där det också finns en nollvision, och hur kan det få vara så här? Hur kan en person var sjätte timme ta sitt liv i Sverige utan att det slås på stora trumman? Hur kan fyra personer få dö varenda dag året runt, utan att det tas rejäla krafttag mot problemet? Självmord är ett av våra allra största samhällsproblem.

Det måste satsas mer pengar på att förebygga suicid och att upptäcka och motverka psykisk ohälsa. Idag har forskningen kommit så långt att man vet att det finns många sätt att rädda människor och då är det rent upprörande att det görs så otroligt lite. Det måste initialt få kosta pengar att rädda liv, för vinsterna i slutänden är enorma både krasst ekonomiskt och rent mänskligt.

Ytterst är det politikerna som måste ta sitt ansvar och satsa mer pengar på suicidprevention, men även vi medmänniskor kan göra nytta. Märker du att någon i din närhet mår dåligt ska du Våga fråga. Stör döden. Finns där för dina nära och kära så att de orkar ta ett Steg för livet.

Mina varmaste tankar går till alla som förlorat någon i självmord och till alla som bär på självmordstankar. Det gör mig så ont att ni är så många.

Summering av Bokmässan 2018

Leave a reply

Bokmässan 2018 är över och det är dags att summera tankar och statistik . Det har varit trevliga och intensiva dagar fulla av spännande upplevelser och givande möten. Annika Bengtsson, Ulrika Jannert Kallenberg och jag har stått i Grim förlags monter B04:79 mer eller mindre hela tiden, men även Urban Johansson, som kom ut med Jag är Fiona som dödar, tidigare i år har varit på plats.

Jag har passat på att träffa både författare och förlagskontakter som jag samarbetar med och det har varit riktigt roligt att få ses irl och inte bara mejla eller chatta med varandra, som vi annars gör hela tiden. En äkta fysisk kram slår en skriven alla dagar i veckan!

Enligt Bokmässans officiella statistik var antalet besök 85 371 i år, vilket betyder en ökning med tio procent jämfört med förra året då vi tydligt kände av att det var betydligt färre människor på mässan, och vi var 811 utställare.

I år sammanfattar jag årets upplaga av Bokmässan genom fem olika mellanrubriker som jag tycker speglar mässan på ett bra sätt.

Årets mest sålda bok – igen

För tredje året i rad blev min andra reportagebok När mörkret viker undan för livet den bok som sålde allra bäst i vår monter och det gör mig otroligt glad och stolt. Särskilt med tanke på alla mina fantastiska intervjupersoner som så öppet och generöst delar med sig av sina tankar och erfarenheter kring psykisk ohälsa och suicidförsök. Jag blir så glad varje gång deras berättelser hittar fram till nya läsare för det är de värda!

På delad andra plats och verkligen hack i häl, med bara en enda färre såld bok per titel, kom min första reportagebok Våra älskade orkade inte leva och Kråkprinsessan av Annika Bengtsson.

Årets största succé

Självklart skulle det kännas allra bäst om det var våra böcker som var den största succén i montern, men ärligt talat var det inte riktigt så. Det blev faktiskt Grim förlags nya banderoll som blev den allra största succén. Visserligen tyckte Annika och jag att vi var rätt så fyndiga när vi skapade en ny slogan för förlaget, men vi hade ändå inte alls förväntat det stora genomslag den fick på Bokmässan. Tidigare år har väggen på montern sett lite tom ut och det har heller inte varit helt tydligt vad förlaget heter, trots att vi haft en roll up, men med den nya roliga banderollen uppsatt på väggen var det få förbipasserande som missade oss. Banderollen drog helt klart blickarna till sig.

Många stannade och pekade på den och läste högt vad det stod under glada skratt. Andra tog diskreta bilder på avstånd medan ytterligare andra kom fram och tog en riktig närbild på banderollen samtidigt som de uttryckte sin förtjusning över den.

Det var otroligt roligt att få all denna respons och jag darrade inte det minsta på rösten när jag leende vid glada tillrop sa att det som står dessutom är sant. För det är det absolut. Vi har ju idel svinbra böcker – helt enkelt grymt bra!

Årets godaste

Maten på mässan har varit av lite skiftande kvalitet och godhetsgrad, men något som varit lika gott och uppskattat varenda dag har varit de vackra och goda äpplen som snälle Claes Jenninger kommit med till vår monter. Vi har fyllt på, fyllt på och fyllt på för de har tagit slut hela tiden.

Godiset vi bjöd på tog också slut, men leendena var inte alls lika stora hos besökarna när de tog en kola eller en karamell som när de frågade om de fick ta ett äpple och fick ett ja till svar. Då sken de genast upp och såg väldigt nöjda ut. Det är så trevligt att få bjuda på dessa tjusiga, smakrika och synnerligen uppskattade äpplen!

Årets (födelsedags-)mingel

Vi brukar ha eget mingel i montern på torsdagen men i år var det nya regler som gällde och då skippade vi det. Istället smög vi runt i andra förlags montrar och hos Bokfabriken bjöds vi på bubbel och mycket hög feststämning med härliga kollegor. Därefter bjöd mässan på författarmingel och det passade mig fint att det blev en del bubbel denna dag, för det var faktiskt min födelsedag.

Årets största överraskning

Årets största överraskning, åtminstone för Annika och mig, blev att vi några minuter innan mässan stängde för i år anmälde oss för att delta även nästa år. Vi var tämligen säkra på att detta var sista gången på ett tag, men när vi på söndagens eftermiddag summerade våra upplevelser var vi totalt sett ändå så nöjda att vi inte kunde låta bli att anmäla oss igen. Om vi inte skulle gjort det skulle ju någon annan fått vår trevliga monter och hur skulle vi kunna stå ut med det? Det kände vi var omöjligt – det är ju vårt hem under några intensiva dagar i september!

Så med det sagt vill jag tacka alla vänner, författarkollegor, samarbetspartners och besökare som kom till oss och förgyllde våra dagar med kramar, glada tillrop och inte minst genom att köpa böcker. Idag har det varit skönt att vila fötterna, men nästa år är vi laddade för ännu en spännande Bokmässa.

Tack så mycket för i år, så ses vi igen nästa år!

Stör döden på suicidpreventiva dagen

Leave a reply

Idag tänder vi ett ljus för alla som tagit sitt liv och för deras anhöriga som lämnats i både chock och förtvivlan. Det är alltid en stor tragedi när en person inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv och det är en enorm förlust för många människor.

Idag är det den internationella suicidpreventiva dagen och också på dagen två år sedan min reportagebok När mörkret viker undan för livet släpptes. Sedan dess har den både fått hedersomnämnande av Suicide Zero och blivit ljudbok. Det är också två år sedan Aftonbladet publicerade min debattartikel om att införa psykisk hälsa eller psykisk ohälsa på schemat i skolan. Tyvärr har inget hänt på den fronten ännu. Jag önskar verkligen att det hade gjort det, för hur många människor ska behöva ta sitt liv innan politikerna vaknar och inser att det faktiskt går att rädda människor? Ytterst är det en politisk fråga och så här i valtider passar det bra att påminna om det. Det ska bli minst sagt intressant att se vad som kommer att hända politiskt i vårt land framöver, oavsett vilken regering vi får.

Se gärna den tänkvärda filmen Stör döden som handlar om pojkars och mäns självmord. Män ligger bakom ungefär 70 procent av alla självmord i vårt land och en anledning är att män i stor utsträckning inte har någon att prata med och heller ingen vana av att tala om sina känslor. Redan när pojkar är små behöver de få ett språk för att tala om hur de mår och vad som händer inom dem i olika situationer.

Säg inte upp och hoppa varje gång en pojke slår sig. Säg aldrig att pojkar inte ska gråta. Låt pojkar slippa växa upp till machomän som ska vara starka och tuffa. Även pojkar och män har känslor. Låt dem visa det. Visa att deras tankar och känslor är viktiga genom att fråga hur de mår och ta dig tid att lyssna på svaret.

Över tusen pojkar och män tar livet av sig vartenda år för att de inte ser någon annan utväg. Men det finns alltid en annan utväg. Det finns alltid ett alternativ som är bättre än döden.

Stör döden – tillsammans räddar vi liv.

Jonas Gardells viktiga röst

Leave a reply

Igår publicerade Expressen en vacker text som Jonas Gardell skrivit. I de här sammanhangen är hans röst oerhört viktig för han vågar berätta och folk lyssnar. Han skriver om människor han känt och som tagit sitt liv och också om Spes, Suicidprevention och efterlevandes stöd, som på sitt Instagramkonto under hashtaggen #intebaraensiffra publicerar bilder på personer som avslutat sitt liv för egen hand.

Konceptet är enkelt och oerhört effektivt. Det är som ett knytnävsslag i magen varje gång det dyker upp en bild med ett förnamn, födelsedatumet, ett hjärta och dödsdatumet. Så många älskade människor som inte orkat leva. Vi får aldrig låta dem bli enbart en siffra i den tragiska självmordsstatistiken. De var alla så mycket mer än så.

Några av dem skriver jag om i reportageboken Våra älskade orkade inte leva och de som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök kommer till tals i När mörkret viker undan för livet.

Nu när de flesta av oss njuter av sommarvärme och det sköna livet behöver vi påminnas om att alla inte är lika lyckligt lottade.

Vi måste våga prata om suicid och politikerna måste förstå att det är nödvändigt att satsa rejält med pengar om den nollvision som riksdagen antog redan 2008 ska ha en chans att bli verklighet. Forskningen har idag kommit långt och det finns många konkreta saker som kan göras för att radikalt minska antalet självmord och självmordsförsök. Då måste det också göras. Man kan inte veta och samtidigt blunda genom att inte agera.

Idag är siffran för fullbordade suicid fyra per dag. Det betyder en var sjätte timme – varje dag, året runt. Dessutom märks en ökning bland unga. Samtidigt försöker ytterligare 40 personer varenda dag, men överlever. Bara i vårt land.

Det är dags nu. Siffrorna måste förändras.

Fyra måste bli noll.

 

Glädjande nyheter på Pressfrihetens dag

1 Reply

För mig som journalist är pressfrihet oerhört viktigt och den kan ta sig många olika uttryck. Ett sätt att värna pressfriheten är att våga skriva om det som är tabubelagt, våga närma sig det som man egentligen borde prata mer om men som är så jobbigt att man inte riktigt orkar eller törs. Det är många som sagt till mig att jag är modig som skriver om självmord. Visserligen gör jag det i bokform och inte i traditionell press, men jag identifierar mig ändå allra mest som journalist och mina reportageböcker är ju helt och håller journalistiska produkter, om än i bokkostym.

Idag, när vi uppmärksammar Pressfrihetens dag, passar det därför utmärkt att få berätta att jag just fått ett glädjande besked av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Hon har ansökt om pengar från Region Halland för att vi ska kunna göra ljudbok av min senaste reportagebok. Hon påpekade i ansökan särskilt att det är en demokratifråga att alla ska kunna välja vilket sätt de vill tillgodogöra sig en bok på och att många människor som mår psykiskt dåligt sällan orkar läsa en hel bok även om innehållet i den skulle betyda något för deras välmående.

I När mörkret viker undan för livet intervjuar jag åtta personer som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv. Trots alla enorma svårigheter de gått igenom har de på olika sätt bestämt sig för att fortsätta kämpa och deras historier är så otroligt inspirerande och viktiga. Inte minst för andra i liknande situationer.

Att deras berättelser är viktiga fick vi tillsammans ett värdefullt kvitto på i september förra året då boken tilldelades Suicide Zeros hedersomnämnande för bästa rapportering av självmord och nu ser vi fram emot att låta fler ta del av alla gripande berättelser.

Både Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet finns sedan flera månader tillbaka på Storytel, men då enbart som e-böcker och inte ljudböcker. Detta blir alltså ett stort steg in i framtiden för förlaget och jag är så glad över det blir just När mörkret viker undan för livet som tar de första stegen, för jag är övertygad om att den kan ge lyssnarna många insikter.

Oavsett om du själv är drabbad eller värnar dina medmänniskor är jag säker på att ingen kommer att lämnas oberörd.

Mina böcker på Storytel – hurra!

1 Reply

Äntligen finns mina tre senaste böcker på Storytel! Det är verkligen något att glädja sig åt, för finns man inte på Storytel nu för tiden, så finns man knappt. Det är ett utmärkt sätt för dem som har tjänsten att våga prova på nya författare utan att de kostar dem något extra. Visserligen har biblioteken alltid funnits för ungefär samma ändamål och rent av ännu billigare, för man betalar trots allt för Storytel varje månad, men nog är det praktiskt att kunna surfa runt i mobilen och ladda ner en hel bok på bara några sekunder?

Än så länge är det som e-bok Våra älskade orkade inte leva, När mörkret viker undan för livet och Närmare dig finns, men redan det är ett stort digitalt framsteg. Det känns verkligen roligt att gå in och söka på mitt namn och så kommer alla mina böcker som getts ut på Grim förlag upp. Självklart går det också fint att söka på varje titel och få upp en i taget, men jag tycker det är extra flott med mitt namn kursivt och så alla tre fina omslagen tillsammans.

Mina böcker är inte de enda på Grim förlag som numera återfinns på Storytel, utan tvärtom har min flitiga förläggare Annika Bengtsson lagt upp ett tjugotal titlar. Jättekul att ha sällskap av så mycket kvalitetslitteratur!

Alla ni som redan läst och tyckt om mina böcker får gärna gå in och betygsätta dem och också väldigt gärna skriva några ord om dem. Alla ni som ännu inte läst dem, ni är trots allt i majoritet, får mer än gärna gå in och läsa och därefter ge ett litet omdöme. Det skulle glädja mig oerhört!

Ha en underbar fredag – det tänker jag ha med denna härliga start!

 

For females vill förändra världen

Leave a reply

När jag skrev mina två reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet ville jag göra något gott och bidra till att förändra världen genom att göra den till en mindre tabubelagd och mer öppen plats att leva på. Det är tillsammans vi räddar liv och vi behöver varandra för att må bra.

Min dotter Vendela och hennes klasskompis Carolina har samma ambition som alltid drivit mig och genom sitt UF-företag vill de hjälpa barn i andra länder att få ett bättre liv. Framför allt flickor har det svårt i många länder. Nu säljer For females specialdesignade T-shirts och tygväskor i sin nätbutik och för varje såld produkt köper de ett födelsebevis. Ett födelsebevis/personnummer gör att barn kan gå i skolan, få rätt till sjukvård och kan slippa giftas bort vid låg ålder.

Just nu pågår en tävling på deras Facebooksida där man kan vinna ett par örhängen om man köper en vara och delar tävlingsinlägget offentligt. Eftersom det är ett så behjärtansvärt ändamål att hjälpa barn i andra länder har de blivit sponsrade av olika företag och då bland annat av smyckesföretaget Lily and Rose som har otroligt vackra örhängen.

Jag är så stolt över det Vendela och Carolina gör för andra i världen och jag är dessutom väldigt nöjd med min väska, som jag köpt och som bidragit till att ett barn fått ett födelsebevis och därmed kan få ett mycket bättre liv. Dessutom är deras slogan så vansinnigt bra.

A queen has no rules!

Jag gästbloggar hos Jenny Eriksson

1 Reply

Jenny Eriksson var bara tio år när hennes pappa fick diagnosen alzheimers. När hon själv var tjugotvå märkte hon att hennes egen hjärna inte längre fungerade som den skulle och att hon drabbats av utmattningssyndrom. Hon var med på TV4 i söndags och berättade sin gripande historia. I hennes självbiografiska debutroman Försvinner och stannar kvar kan vi läsa om hennes uppväxt med en pappa som blir allt sjukare och hur det påverkar henne på djupet.

Jenny har en blogg där hon bjuder in gästbloggare och idag är det jag som fått äran att gästblogga hos henne. Hon vill ta upp känsliga ämnen i sin blogg och ge en bild av hur det är att skriva om dem. Därför hittade hon mig och frågade om jag ville ge min syn på hur det är att skriva om något av det allra svåraste som finns; att livet ibland är så besvärligt och tungt att det inte verkar vara värt att leva.

Jag får väldigt ofta frågan om hur jag orkar arbeta så mycket med självmord och såg detta som ett utmärkt tillfälle att få förklara hur viktigt mitt arbete är, för forskning visar att genom att bryta det tabu som finns räddar vi liv. Och tabut bryts genom att vi vågar sätta ord på det svåra och vågar fråga hur någon faktiskt mår. Om vi törs tala om psykisk ohälsa kan fler känna igen sig och söka hjälp innan det är för sent. Genom att någon berättar märker en annan att den inte är ensam om sina tankar och att det faktiskt finns hjälp att få.

Det gör mitt arbete så otroligt värdefullt.