Monthly Archives: May 2018

Jonas Gardells viktiga röst

Igår publicerade Expressen en vacker text som Jonas Gardell skrivit. I de här sammanhangen är hans röst oerhört viktig för han vågar berätta och folk lyssnar. Han skriver om människor han känt och som tagit sitt liv och också om Spes, Suicidprevention och efterlevandes stöd, som på sitt Instagramkonto under hashtaggen #intebaraensiffra publicerar bilder på personer som avslutat sitt liv för egen hand.

Konceptet är enkelt och oerhört effektivt. Det är som ett knytnävsslag i magen varje gång det dyker upp en bild med ett förnamn, födelsedatumet, ett hjärta och dödsdatumet. Så många älskade människor som inte orkat leva. Vi får aldrig låta dem bli enbart en siffra i den tragiska självmordsstatistiken. De var alla så mycket mer än så.

Några av dem skriver jag om i reportageboken Våra älskade orkade inte leva och de som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök kommer till tals i När mörkret viker undan för livet.

Nu när de flesta av oss njuter av sommarvärme och det sköna livet behöver vi påminnas om att alla inte är lika lyckligt lottade.

Vi måste våga prata om suicid och politikerna måste förstå att det är nödvändigt att satsa rejält med pengar om den nollvision som riksdagen antog redan 2008 ska ha en chans att bli verklighet. Forskningen har idag kommit långt och det finns många konkreta saker som kan göras för att radikalt minska antalet självmord och självmordsförsök. Då måste det också göras. Man kan inte veta och samtidigt blunda genom att inte agera.

Idag är siffran för fullbordade suicid fyra per dag. Det betyder en var sjätte timme – varje dag, året runt. Dessutom märks en ökning bland unga. Samtidigt försöker ytterligare 40 personer varenda dag, men överlever. Bara i vårt land.

Det är dags nu. Siffrorna måste förändras.

Fyra måste bli noll.

 

Glädjande nyheter på Pressfrihetens dag

För mig som journalist är pressfrihet oerhört viktigt och den kan ta sig många olika uttryck. Ett sätt att värna pressfriheten är att våga skriva om det som är tabubelagt, våga närma sig det som man egentligen borde prata mer om men som är så jobbigt att man inte riktigt orkar eller törs. Det är många som sagt till mig att jag är modig som skriver om självmord. Visserligen gör jag det i bokform och inte i traditionell press, men jag identifierar mig ändå allra mest som journalist och mina reportageböcker är ju helt och håller journalistiska produkter, om än i bokkostym.

Idag, när vi uppmärksammar Pressfrihetens dag, passar det därför utmärkt att få berätta att jag just fått ett glädjande besked av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Hon har ansökt om pengar från Region Halland för att vi ska kunna göra ljudbok av min senaste reportagebok. Hon påpekade i ansökan särskilt att det är en demokratifråga att alla ska kunna välja vilket sätt de vill tillgodogöra sig en bok på och att många människor som mår psykiskt dåligt sällan orkar läsa en hel bok även om innehållet i den skulle betyda något för deras välmående.

I När mörkret viker undan för livet intervjuar jag åtta personer som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv. Trots alla enorma svårigheter de gått igenom har de på olika sätt bestämt sig för att fortsätta kämpa och deras historier är så otroligt inspirerande och viktiga. Inte minst för andra i liknande situationer.

Att deras berättelser är viktiga fick vi tillsammans ett värdefullt kvitto på i september förra året då boken tilldelades Suicide Zeros hedersomnämnande för bästa rapportering av självmord och nu ser vi fram emot att låta fler ta del av alla gripande berättelser.

Både Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet finns sedan flera månader tillbaka på Storytel, men då enbart som e-böcker och inte ljudböcker. Detta blir alltså ett stort steg in i framtiden för förlaget och jag är så glad över det blir just När mörkret viker undan för livet som tar de första stegen, för jag är övertygad om att den kan ge lyssnarna många insikter.

Oavsett om du själv är drabbad eller värnar dina medmänniskor är jag säker på att ingen kommer att lämnas oberörd.