Category Archives: debatt

Stör döden på suicidpreventiva dagen

Idag tänder vi ett ljus för alla som tagit sitt liv och för deras anhöriga som lämnats i både chock och förtvivlan. Det är alltid en stor tragedi när en person inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv och det är en enorm förlust för många människor.

Idag är det den internationella suicidpreventiva dagen och också på dagen två år sedan min reportagebok När mörkret viker undan för livet släpptes. Sedan dess har den både fått hedersomnämnande av Suicide Zero och blivit ljudbok. Det är också två år sedan Aftonbladet publicerade min debattartikel om att införa psykisk hälsa eller psykisk ohälsa på schemat i skolan. Tyvärr har inget hänt på den fronten ännu. Jag önskar verkligen att det hade gjort det, för hur många människor ska behöva ta sitt liv innan politikerna vaknar och inser att det faktiskt går att rädda människor? Ytterst är det en politisk fråga och så här i valtider passar det bra att påminna om det. Det ska bli minst sagt intressant att se vad som kommer att hända politiskt i vårt land framöver, oavsett vilken regering vi får.

Se gärna den tänkvärda filmen Stör döden som handlar om pojkars och mäns självmord. Män ligger bakom ungefär 70 procent av alla självmord i vårt land och en anledning är att män i stor utsträckning inte har någon att prata med och heller ingen vana av att tala om sina känslor. Redan när pojkar är små behöver de få ett språk för att tala om hur de mår och vad som händer inom dem i olika situationer.

Säg inte upp och hoppa varje gång en pojke slår sig. Säg aldrig att pojkar inte ska gråta. Låt pojkar slippa växa upp till machomän som ska vara starka och tuffa. Även pojkar och män har känslor. Låt dem visa det. Visa att deras tankar och känslor är viktiga genom att fråga hur de mår och ta dig tid att lyssna på svaret.

Över tusen pojkar och män tar livet av sig vartenda år för att de inte ser någon annan utväg. Men det finns alltid en annan utväg. Det finns alltid ett alternativ som är bättre än döden.

Stör döden – tillsammans räddar vi liv.

1 478 självmord under 2016

Det är med förtvivlan jag tar del av Socialstyrelsens senaste statistik över antalet självmord i Sverige. Under 2016 tog 1 478 personer sitt liv. Även om det är en välkommen nedgång med 76 personer jämfört med 2015 är det fortfarande alldeles för många.

Varje självmord är en tragedi. Inte bara för personen som inte finns mer utan även för alla anhöriga och vänner. Ofta lämnas de med tusen frågor surrande i huvudet. Varför? Kunde de förhindrat det?

På söndag är det den 10 september och då uppmärksammas ett av de största samhällsproblemen vi har i såväl Sverige som i resten av världen, för då är det den internationella suicidpreventiva dagen. I vårt land tar en person sitt liv var sjätte timme. Varje dag, året runt. Globalt är siffran en person var 40:e sekund. Det är ofattbara siffror.

Men det är inte bara siffror – det handlar om människor. Människor som du och jag. Människor som har både bra och dåliga dagar, men som av olika skäl råkar ut för ett psykiskt olycksfall.

Forskningen kring suicid har gått framåt och vi vet idag att många självmord faktiskt går att förhindra om hjälp sätts in i tid. Förra året skrev jag en debattartikel, som publicerades i Aftonbladet, där jag uppmanade landets politiker att göra verklighet av den nollvision som riksdagen antog redan 2008. Debattartikeln är fortfarande aktuell, för ännu är det inte inskrivet under rektorns ansvar att psykisk hälsa, precis som miljöfrågor, sex och samlevnad samt jämställdhet, ska behandlas i skolan.

Det hade betytt mycket att få till denna lagändring.

I väntan på att något drastiskt ska ske är tyvärr mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva (om att vara anhörig till någon som tagit sitt liv) och När mörkret viker undan för livet (om att själv bära på allvarliga självmordstankar eller ha gjort ett eller flera självmordsförsök) skrämmande aktuella.

Önskedrömmen vore att de i framtiden känns främmande. Vore inte det fantastiskt om man en vacker dag sa “Va? Ta sitt liv? Det har jag aldrig hört talas om att någon har gjort eller försökt att göra.”

Reportageböcker som uppföljning till tv-serie

Ikväll sänds sista delen av Sveriges Televisions viktiga tv-serie 30 liv i veckan. Titeln är mycket välvald, för exakt så illa är det. I Sverige tar varje vecka 30 personer sitt liv. Ungefär tio gånger så många försöker, det vill säga 300 personer försöker avsluta sitt liv för egen hand. Det är ofattbara siffror. Men det är inte bara siffror. Det är verkliga människor det handlar om.

Människor som finns i ett sammanhang. Människor som lämnar enorma tomrum efter sig, men som just där och då inte orkar mer utan ser självmord som den enda lösningen på sin ångest.

Idag har forskningen kommit så långt att det finns sätt att rädda liv. Ett av dem är att redan i unga år hjälpa barn att sätta ord på sina känslor och våga uttrycka det de upplever och känner. Om detta skrev jag i en debattartikel publicerad i Aftonbladet på den internationella suicidpreventiva dagen 10 september förra året. Det är dags för politikerna att visa att de menade allvar med den nolltolerans mot självmord som antogs redan 2008. Det måste initialt få kosta pengar att rädda liv, för i längden är det enbart en besparing och dessutom på så ofattbart många plan, där det mänskliga är det viktigaste.

Bara för att tv-serien tar slut får vi inte sluta prata om det som skaver och gör ont. Det som faktiskt i slutänden kan leda till suicidtankar, suicidförsök och i allra värsta fall ett fullbordat suicid. Det är viktigt att veta att det genom öppenhet och vård faktiskt går att rädda liv. Av dem som gjort ett självmordsförsök dör hela 85-90 procent senare i livet av helt andra orsaker och det visar att det går att rädda liv.

Jag har skrivit två reportageböcker på temat suicid och sammanlagt intervjuar jag i dessa tjugo fantastiska människor, som för alltid kommer att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Genom böckerna kan debatten leva vidare. Den får inte ta slut nu när den kommit igång. Vi får inte sluta prata om hur vi kan rädda liv.

I min senaste bok När mörkret viker undan för livet delar åtta personer generöst med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter av att ha levt med allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök. De visar att det går att kämpa sig tillbaka till livet, även om det är tufft och även om de behöver hjälp för att klara av det. Två personer som arbetar med suicidprevention intervjuas också, en psykiatriambulanssjuksköterska och en professor som arbetat med suicidprevention i över femtio år.

Även i min förra reportagebok Våra älskade orkade inte leva delar åtta personer generöst med sig av sin tankar, känslor och erfarenheter, men då som nära anhöriga till en, två eller tre familjemedlemmar som tagit sitt liv. I denna bok intervjuas även två personer som kommer i kontakt med både de suicidala och de anhöriga, en psykoterapeut och en präst.

Båda böckerna är tänkta att ge stöd och vara en spegelbild för andra människor i liknande situation. De lyfter de svåra frågorna om vad som hände och hur det blev efteråt. Jag vill att böckerna ska vara en vän att hålla i handen och ge läsaren något att bära med sig, vare sig man är direkt berörd som anhörig eller suicidal eller är indirekt berörd som inkännande medmänniska.

Böckerna kan också ses som långa debattinlägg, där jag som journalist och författare drivs att vilja åstadkomma en förändring. Jag drivs av att vilja göra världen mer begriplig och till en bättre plats för oss alla. Jag är övertygad om att det går om vi på alla möjliga tänkbara nivåer samarbetar och är öppna.

Tillsammans kan vi rädda liv. Låt oss göra det.

Tjusigt nyhetsbrev från Adlibris

adlibris-reklam-10-septVilken makalös dag det var igår! Releasen av min nya reportagebok När mörkret viker undan för livet sammanföll precis som planerat med den internationella suicidpreventiva dagen och dagen till ära fick jag också min debattartikel införd i såväl pappersutgåvan som nätupplagan av Aftonbladet. Debattartikeln delades friskt på sociala medier och av alla som gjorde sin röst hörd efter att ha läst artikeln höll över 90 procent med mig om att vi behöver en ändring i skollagen för att rädda liv. Helt fantastiskt att få uppleva detta.

På eftermiddagen fick jag som vanligt nyhetsbrevet från Adlibris. Jag prenumererar på det sedan flera år och brukar alltid kika i det efter intressanta nyheter. Igår var det dock så mycket annat hela dagen att jag inte öppnade mejlet förrän på kvällskvisten och då  höll jag på att svimma av glädje. Min nya bok fanns med i brevet! Och inte nog med det – det fanns en direktlänk till den på Adlibris, så om någon blev intresserad kunde de bara klicka på boken och skutta vidare till Adlibris för att läsa mer eller rent av lägga en beställning.

Jag kan inte låta bli att undra hur många tusen nyhetsbrevet går ut till och självklart undrar jag också om det kommer att märkas i försäljningsstatistiken framöver. Men allra mest är jag glad över att just min bok blivit utvald att få vara med i nyhetsbrevet.

Vilken lycka!

 

Viktig debattartikeln i Aftonbladet

debatt-aftonbladetIdag uppmärksammas den suicidpreventiva dagen runt om i världen och idag släpps också min nya reportagebok När mörkret viker undan för livetGrim förlag. Dagen till ära har jag fått med en debattartikel både i pappersutgåvan av Aftonbladet och på Aftonbladets websida. Jag är så tacksam och glad över att debattredaktionen valde att publicera den för jag tycker att den är så oerhört viktig.

Jag föreslår en ändring i skollagen så att det ska bli lika självklart att prata om psykisk ohälsa och självmord redan under skoltiden, precis som det är naturligt att prata om miljöfrågor, jämställdhet samt sex och samlevnad. Det är dags för politikerna att visa att de menade allvar när riksdagen redan 2008 antog en nollvision mot självmord.

HÄR kan ni läsa den angelägna debattartikeln som jag hoppas får stort genomslag. Dela den gärna om ni håller med mig!

fullsizerender