Monthly Archives: June 2016

Välkomna till monter B04:73 på Bokmässan!

Grim Förlag_B0473Trots att det är nästan tre månader kvar är förberedelserna inför Bokmässan i full gång. Precis som förra året hittar ni Grim förlag med Annika Bengtsson och mig i spetsen i monter B04:73. Vi var väldigt nöjda med den placeringen förra året, så vi önskade samma plats även i år och fick det.

Onsdag den 21 september kommer vi att bygga montern och sedan hoppas vi på stor tillströmning torsdag den 22 september och ända fram tills stängningsdags söndag den 25 klockan 17.

Upplägget i montern kommer att se lite annorlunda ut denna gång jämfört med tidigare år. Bland annat kommer vi att ha andra samarbetspartners än tidigare och vi kommer dessutom inte att ha ett klassiskt monterprogram som vi haft förr om åren. Istället kommer vi att satsa på samtal.

Alla författare i montern kommer att finnas tillgängliga för samtal vid bestämda tider som vi kommer att annonsera längre fram. Vi tycker att det passar våra böcker bättre och vi har märkt att det finns ett behov av att prata med oss snarare än att lyssna på oss.

fb-bild_jb.1När Bokmässan äger rum kommer min nya reportagebok När mörkret viker undan för livet att ha kommit ut och jag hoppas att både den och den förra boken Våra älskade orkade inte leva kommer att leda till många värdefulla samtal.

Jag blir alldeles nostalgisk av att läsa summeringen av förra årets mycket lyckade Bokmässa och undrar om det är möjligt att toppa den? Förra året sålde Grim förlag nämligen tre gånger så många böcker som 2013 när förlaget ställde ut senast och Våra älskade orkade inte leva var den bok som sålde allra bäst i vår monter. Är det När mörkret viker undan för livets tur i år? Hoppas det!

Varmt välkomna till monter B04:73 för samtal om böcker och livet!

Snabbt förlagsmöte i Tvååker

IMG_0982Min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag skickade in både omslaget och inlagan till tryckeriet för elva dagar sedan och förhoppningen var att hon skulle hinna få provtrycket av omslaget innan jag stänger ner och tar en välbehövlig semester. När hon fått det skulle vi ses och så skulle även jag få se om färgerna stämde med originalmålningen. Det var Plan A.

Idag kände vi båda att tiden börjar rinna iväg, så vi bestämde oss för Plan B, som innebar att Annika skulle få låna originalmålningen till När mörkret viker undan för livet och så skulle hon själv få jämföra trycket med originalet. Hon ser ju färger lika bra som jag, så jag var helt trygg i det beslutet.

Vi bestämde att vi skulle ses på det vanliga stället, nämligen åka ungefär halva vägen var. Då hamnar vi i Tvååker. Där har vi träffats flera gånger genom åren och haft både roliga och spännande möten. Sagt och gjort. Klockan 16 startade vi våra bilar och drog iväg.

Jag med målningen och Annika med mina nya, fina visitkort som kom häromdagen. Det var planen, som sagt. Först på parkeringen var jag och bara några minuter senare sladdade Annika in på två hjul. Nejdå, hon rullade in så lugnt och fint så och parkerade bredvid mig.

Jag gick mot hennes bil och då såg jag att hon satt med ett brev i händerna. Ett större brev. Och det ser ut att ha en hård kartongsida. Pulsen gick upp. Tänk om? Tänk om omslaget faktiskt kommit idag? Det tryckta?

Och ja! Så trevligt var det faktiskt. Precis när Annika skulle åka iväg hade posten kommit med den värdefulla leveransen och spänningen var stor när vi öppnade för att kika på omslaget. Skulle färgerna vara bra?

IMG_0978Redan utan att jämföra med originalet kunde vi konstatera att det såg helt perfekt ut. Ingen gul ton och heller ingen blå ton, utan helt perfekt återgivet på alla sätt. Vi var så nöjda så och firade genom att äta en räkbaguette respektive en veggieburgare. I ett gatukök. Med kranvatten till. Flott värre. Ibland passar det tyvärr inte med champagne även om det kändes som det var värt att fira med just denna ädla dryck. Men det går inte när vi befinner oss i metropolen Tvååker. Vi ska ju ta oss hem också.

Nu är det bara att vänta. Imorgon godkänner Annika provtrycket och sedan börjar maskineriet dra igång på allvar. Det ska bli så härligt att få de fysiska böckerna i min hand i slutet av juli. I god tid inför releasen den 10 september.

Jag kan knappt vänta!

Nya visitkort med båda böckerna

IMG_3153Det är många saker man ska tänka på inför en kommande bokrelease. Visitkort till exempel. På mitt förra hade jag en bild av framsidan på reportageboken Våra älskade orkade inte leva och jag tyckte det både fungerade bra och var snyggt. Mycket roligare än att ha bild på mig själv, för det var ju boken jag ville skulle vara i fokus och inte jag.

När nu När mörkret viker undan för livet befinner sig på tryckeriet började jag grubbla över hur mitt nya visitkort ska se ut. Den spontana tanken var förstås att göra ett likadant som förra gången men med den nya bokens framsida som bild. Samtidigt kändes inte det så kul, för jag ser ju böckerna som systrar eftersom de handlar om samma tema. Dessutom hör de ihop rent utseendemässigt.

Då föddes idén att göra ett visitkort där båda böckerna finns med. Hur det skulle gå till var jag dessvärre lite oklar över för jag har inte InDesign och det vore nog inte så dumt i detta sammanhang. Då kom jag på den briljanta idén att skoningslöst utnyttja min snälla förläggare Annika BengtssonGrim förlag. Alltså frågade jag henne om hon möjligen skulle kunna hjälpa mig och så förklarade jag hur jag ville ha det.

Annika är ofta snabb som en vildhäst och det var hon även denna gång. Jag kan säga att det inte tog lång till innan jag fick ett förslag via mejl och redan vid första utkasten var jag helnöjd. Det blev exakt som jag ville men faktiskt ännu lte bättre eftersom Annika lagt en diskret liten skugga under varje bok. Så tjusigt!

Igår kom visitkorten till förlaget och även om jag inte har dem i min hand ännu ser jag att de ser fantastiskt snygga ut tack vare bilden Annika skickade. Nu har jag 500 nya spännande möjligheter att sprida ordet om mina reportageböcker – hurra!

Tjohoo! Manuset är på tryckeriet!

IMG_0185Vissa dagar är mer magiska än andra i livet som författare och idag är en sådan där alldeles, alldeles speciell dag. Sent igår kväll blev nämligen allt klart med den allra sista och dessutom faktaspäckade texten till När mörkret viker undan för livet. Det betyder att allt äntligen var helt färdigt för nästa anhalt och det är där vi befinner oss nu.

På tryckeriet! Tjohoo! Manuset är på tryckeriet! Det är sannerligen magiskt!

I eftermiddags fick jag beskedet av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att hon skickat in rubbet, alltså både inlagan (själva manuset) och omslaget till tryckeriet. Nu väntar vi på ett provtryck av omslaget för att se så att alla färger ser okej ut. Det är förstås vansinnigt spännande.

Jag tycker det är intressant med läsbarhetsindex, lix. Lix är baserat på medeltalet ord per mening och andelen långa ord (ord med fler än 6 bokstäver) uttryckt i procent. Även om det inte är någon exakt vetenskap ger det en indikation på hur lättläst en text är och nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla hur boken är i snitt. Bokens lix ligger på 35 vilket är helt perfekt för en reportagebok av den här typen. Mellan 30 och 40 betyder Lättläst, skönlitteratur och populärtidningar, så det passar utmärkt.

omslag_NM_framsidaDen faktaspäckade texten, som jag nämnde ovan, är ingen intervju till skillnad för merparten av övriga texter, utan snarare en faktatext som påminner om en nyhetsartikel. Mycket riktigt får den ett betydligt högre läsbarhetsindex. Den är alltså mer svårläst och den stora anledningen till det är att det finns många långa ord i den, som till exempel suicidprevention, borderlinepersonlighetsstörning och problemlösningsmodell. Det är ganska givet att det blir ett högt lix här. Det landar på 51, vilket kategoriseras som Svår, normalt värde för officiella texter. Lite roligt, tycker jag, och jag vet ändå att texten inte är så komplicerad som man kan tro. Den går absolut att läsa utan att slå knut på sig själv.

Blommorna på bilden ovanfick jag idag av rektor och personal på gymnasieskolan jag arbetat på under året. Det blev jag jätteglad över, för med mina ynka femton procents tjänst var det absolut inte givet att jag skulle få blommor när jag slutar. De passade särskilt bra just idag och pryder nu vårt hem så fint.

En magisk dag, som sagt.

Nytt namn på Facebook-sidan

fb-bild_jb.1Tusen tack till er alla som kommit med positiva kommentarer om När mörkret viker undan för livet. Det värmer verkligen mitt hjärta. Eftersom ni inte läst själv boken ännu, den kommer ju först i september, så har kommentarerna mest handlat om framsidan och titeln och alla har skrivit så otroligt snällt och uppmuntrande. Om ni visste hur lättad jag blir – tack!

Som jag skrev i förra blogginlägget var titeln otroligt svår att få fram. Det har tagit månader att komma fram till den som blev och faktum är att när min tålmodiga förläggare Annika Bengtsson och jag bollat säkert tusen gånger med varandra och hon till slut skrivit in den på själva målningen pep jag “Har vi bestämt oss för den nu, eller?” med en liten, svag röst. Det är ingen tvekan om att det är en vacker titel, tycker jag, men den är i längsta laget och säger inte lika tydligt som den förra reportagebokens titel vad boken faktiskt handlar om. Det var mina två invändningar.

Men nu känns det jättebra tack vare att så många tycker att den är fin och passar bra. Det gör mig så lättad, för det är lika svårt att döpa sin bok som att välja namn till sitt barn. Det ska liksom kännas rätt hela vägen. Och nu gör det verkligen det.

Jag är också jätteglad över alla fina kommentarer om målningen. Tusen tack, för jag är ju inte konstnär, men ville gärna måla även detta omslag, för att böckerna ska höra ihop fint. Den nya akvarellen ska jag berätta mer om en annan gång. Nu nöjer jag mig med att konstatera att jag tycker att båda omslagen passar så fint ihop. Den blå och den röda boken på tema suicid. Känns fint.

Eftersom den nya boken är på gång har jag efter en stunds funderande bestämt mig för att byta namn på Facebook-sidan Våra älskade orkade inte leva. Framöver kommer jag ju att skriva mer om När mörkret viker undan för livet och då känns det konstigt att sidan heter den förra bokens titel. Så nu har jag bytt till det som den kanske borde hetat från början, Joanna Björkqvist – Författare.

Det passar bättre, men jag ville inte ha det förra gången för jag är inte den som ska stå i centrum utan det ska böckerna göra. Nu fick jag ändå ge mig, tyckte jag, för jag ville inte ha två olika boksidor att administrera. Så nu får ni gärna kika in på min nygamla sida och om ni inte redan gillar den får ni gärna göra det genom att klicka i Gilla. Då blir jag så glad, så glad.

Tusen tack igen, för alla härliga och positiva tillrop!

När mörkret viker undan för livet

omslag_NM_framsidaÄntligen avslöjar jag vad den nya reportageboken handlar om och hur omslaget ser ut. Hurra!!!

Det har varit svårt att hålla allt hemligt under så lång tid, men jag ville inte säga något innan jag var helt säker på att det verkligen skulle bli en bok. Dessutom ville jag inte att någon skulle norpa idén och hinna före.

Nu är boken så långt gången att den ska ska in på tryckeriet om bara någon vecka och då känns det okej att våga avslöja det spännande innehållet, även om den inte släpps officiellt förrän 10 september på Grim förlag. Datumet är mycket noga valt för det är den internationella suicidpreventiva dagen och då passar det utmärkt med en bok som handlar om hur självmord kan förhindras och hur man som suicidal kan finna en väg till ett friskare och bättre liv.

Som ni säkert förstått vid det här laget fortsätter jag alltså på temat självmord även i den kommande reportageboken. I Våra älskade orkade inte leva, som kom förra året, intervjuade jag åtta nära anhöriga till en, två eller tre familjemedlemmar som tagit sitt liv. Denna gång intervjuar jag åtta personer som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att ta sitt liv. Dessutom intervjuar jag två personer som ägnar sitt yrkesliv åt suicidprevention; en professor och en psykiatrisjuksköterska.

Precis som förra gången gången medverkar samtliga öppet med sitt namn för att visa att vi vågar prata om någon av de allra svåraste som finns; att livet ibland är så svårt och tungt att den enda utvägen verkar vara att ta sitt liv. Genom att lyfta ämnet hjälper vi till att bryta vi det tabu som finns kring psykisk ohälsa, självmord och självmordsförsök.

Under arbetet med boken har jag träffat på fantastiska människor och alla har delat med sig av sina tankar, erfarenheter och känslor på ett otroligt öppet och fint sätt. Jag är så tacksam över att de låtit mig förvalta deras gripande historier och jag hoppas att de framtida läsarna ska bli lika berörda som jag har blivit.

IMG_0504Även denna gång har jag målat omslaget själv och jag har gjort det i samma stil som det förra för att man som läsare ska känna att böckerna hör ihop. Jag ser böckerna som två systrar och snart är det alltså dags för lillasyster att se dagens ljus. Det har varit en lång och dramatisk graviditet, som det så ofta är när det gäller bokutgivning, men nu känns det skönt att snart få det underbara resultatet i famnen.

Det var svårt att komma på en bra titel den här gången. Efter att ha haft ett femtiotal förslag föll dock valet till slut på den lite poetiska och tankeväckande titeln När mörkret viker undan för livet. Den säger precis vad det handlar om.

Nu ser jag fram emot era reaktioner. Vad säger ni? Blir ni nyfikna på att läsa När mörkret viker undan för livet? Hoppas det!

Jag avslutar detta spännande blogginlägg med att presentera baksidestexten:

Varje år försöker ungefär 15 000 personer ta sitt liv i Sverige. Forskare menar dessutom att det kan vara så många som 100 000 som bär på självmordstankar. Vi måste våga prata om det för att få till en förändring. Och det behöver ske nu.

I den här boken delar människor som funderat på att avsluta sitt liv eller försökt att göra det en eller flera gånger generöst med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter. De berättar sina personliga historier för att vara till stöd för andra i samma situation och för att bryta det tabu som finns kring psykisk ohälsa. De visar att det går att ta sig genom mörkret. Även om vägen mot en ljusare tillvaro varierar för olika individer.

Även två personer som ägnar sitt yrkesliv åt suicidprevention intervjuas, en professor och en psykiatrisjuksköterska.

När mörkret viker undan för livet är en bok för alla som någon gång känt att de inte orkar leva längre. Och för alla som är intresserade av sina medmänniskor och deras liv.

Joanna Björkqvist är journalist och författare. När mörkret viker undan för livet är hennes femte bok.

Ny författarbild till kommande boken

IMG_2735Jag vill gärna ha en bild på mig på den bakre fliken på mina böcker, för jag tycker själv att det är roligt att se hur en författare jag läser en bok av ser ut. Vissa är ju så kända att en bild egentligen inte behövs, för som läsare vet man ändå hur hen ser ut, men även då tycker jag att det är trevligt med en bild, för jag tänker att den signalerar något som passar till just den bok som jag håller i handen.

Idag var det hög tid för mig att ta en bild till min kommande reportagebok för om bara ett par, tre veckor går den iväg till tryckeriet. Jag har väntat in i det sista av flera skäl. Det första är att jag vill att den ska vara så aktuell som möjligt. Inte för att jag tror att mitt utseende kommer att förändras direkt drastiskt på några få veckor, men som gammal nyhetsjournalist finns alltid det där med aktualiteten med.

Ett annat skäl är att jag gärna ville ha lite solbränna, för jag har varit så rysligt blek under vintermånaderna och boken kommer trots allt ut efter sommaren. Då vill jag inte att det ska se ut som om jag suttit inne vid datorn precis hela tiden sommaren och snarare antagit en blåaktig nyans än en ljusbrun.

Slutligen hängde det på håret. Bokstavligt talat. Dels ville jag inte ha någon gräslig utväxt så jag var tvungen att ha varit hos frisören hyfsat nyligen och dels är min naturliga lockar olika från dag till dag. Ibland är de hyfsade och ser rätt prydliga ut tros sin bångstyrighet, men ibland är de enbart trolliknande. Idag tyckte jag de verkade tämligen vänligt inställda, så jag ville gärna passa på.

Vädret är en väsentlig parameter när bilder ska tas, inte minst porträttbilder. Det ska helst inte vara direkt solljus för då blir skuggorna så skarpa och det är lätt att ögonpartiet påminner om en tvättbjörn.Det ska heller inte blåsa, för hår i kastvindar kan vara roligt, men speciellt seriöst eller tjusigt är det sällan.

Idag var det strålande sol. Men åtminstone vindstilla. Alltid något. Vid tiotiden på förmiddagen tog jag mig en tur i trädgården för att hitta lite skugga där vi kunde ta bilden. Vi har sågat ner nästan alla träd på tomten, men ett par har vi kvar och där tänkte jag att det kunde passa att ta några bilder.

Min snälle fjortonårige son ställde upp som fotograf och enligt tydliga instruktioner ställde han sig lite här och lite där medan jag poserade för glatta (nåja, jag försökte i alla fall att inte se alltför plågad ut) livet. Han knäppte bild efter bild.

Spänningen var stor när jag gick in till datorn för att kika på hur de blev. Jag laddade in dem och klickade sedan fram en efter en. Och de var faktiskt inte så dumma. Flera var helt okej rent av. Några tyckte jag till och med var fina. Jag som alltid hellre står bakom kameran var plötsligt rätt nöjd.

Så efter en stund velande bestämde jag mig för en som jag genast skickade till min förläggare Annika Bengtsson som är den som formger omslaget rent formellt, även om vi diskuterar tusentals gånger hur det ska se ut. Glädjen var stor när även Annika tyckte att bilden var fin.

Nu är det inte mycket kvar innan boken är klar och kommer ut på Grim förlag. Jag ser så mycket fram emot att få berätta vad den handlar om och också få visa omslaget. Det kommer jag att göra om bara ett par veckor, så håll ut. Men idag är jag glad över min författarbild. Det känns bra att den är klar och förmodligen blir det den jag kommer att ha på Bokmässan i Göteborg till hösten också.

Så lätt är det inte att få en författarbild man gillar så jag tror jag kör på denna hela året.

Hoppas ni tycker den är fin!