Category Archives: redaktör

Trevlig jobbsommar från solstolen

Så fort det är möjligt tar jag med mig datorn ut på altanen och slår mig ner i solstolen för att jobba utomhus. Om jag har solhatt på huvudet går det riktigt bra att läsa på skärmen. Utan solhatt är det stört omöjligt, för det är på tok för ljust och ögonen stängs helt automatiskt.

Hela året har jag haft en gedigen manuskö att beta av, men nu börjar jag komma till botten av högen och det känns skönt. Jag har haft turen att få läsa många olika sorters manus hittills i år och mixen är något av det bästa med mitt jobb som redaktör. Ena gången är det ett barnboksmanus på rim eller en gripande uppväxtskildring och en annan gång en dramatisk relationsroman som spänner över både tid och rum eller en nervkittlande thriller. Fantasy, romance och fackböcker inom olika områden är andra genrer jag ägnat mig åt.

Det är verkligen en ynnest att få jobba med så olika genrer och med så många intressanta författare. Att få möjlighet att hjälpa varje enskild författare med just det som den behöver för att lyfta manuset ett extra snäpp är alltid lika givande och roligt. Jag petar i allt från ordval och meningsbyggnad till dramaturgi och trovärdighet. Jag lägger mig till och med i vad karaktärerna heter och vilken sorts te de dricker.

Men jag inte bara läser. Jag skriver också gärna själv. Just nu skriver jag inte på någon bok, för tiden räcker inte riktigt till, men det blir en del författarporträtt istället. Det tycker jag är kul, för jag blir alltid nyfiken på människan bakom orden.

Har du ett manus som du vill ha nya professionella ögon på? Jag kan vara din skrivcoach, lektör eller redaktör beroende på var i processen du befinner dig. Eller behöver du eller ditt företag en journalistisk text? Hör gärna av dig till mig i så fall på joanna@bjorkqvist.org.

Jag vill gärna önska alla en riktigt fin sommar, även om den kanske inte blir precis som du tänkt dig. Men det kan också rent av bli något bra av den märkliga tiden vi lever i nu, för det kan hända att du får tid att äntligen förverkliga din bokdröm. Det är inte det sämsta!

Trevlig sommar!

Ett nytt spännande år har börjat

Nu är det ett år sedan jag återuppväckte min enskilda firma Silverord, som vilat länge nog, och det är jag glad över att jag gjorde, för under 2019 strömmade uppdragen in och då var det praktiskt att ha ett eget företag att skicka fakturor ifrån. Tusen tack, alla ni som valde att anlita mig under året. Jag har läst de mest varierande manus för alla möjlig målgrupper och det har verkligen varit både roligt och spännande att få vara med och utveckla såväl språk och karaktärer som dramaturgi och handling.

Det är många som undrar hur man ska veta att lektören eller redaktören man väljer och betalar dyra pengar för gör ett bra jobb. Jag förstår att det är svårt att veta, särskilt om man är helt ny i branschen och skriver på sin debutroman. Mitt bästa råd är alltid att dels gå på rekommendationer, för om någon annan är väldigt nöjd ökar förstås chansen att man själv också blir nöjd, och att kontakta lektören/redaktören för att se om kemin stämmer.

Att be en utomstående läsa ens text och komma med synpunkter är en känslig historia och det är viktigt att det finns ett ömsesidigt förtroende för varandra för att samarbetet ska bli bra. Det händer då och då att författare som jag jobbar med får en smärre chock när de läser alla mina kommentarer och synpunkter. Det tar en stund att smälta allt och det har jag full respekt och förståelse för. När de fått lite distans och lyckats separera sig själv från texten brukar de dock inse att jag har en poäng, trots allt. Det kanske inte var exakt det de önskade att få höra, men det kan ha varit det de behövde höra.

Jag vill alltid läsa tio sidor, och det gör jag helt gratis, för att visa dels hur jag jobbar och också för att se om det är rätt läge att ta in en utomstående eller om författaren kanske behöver fila lite mer själv först, för att få bättre valuta för pengarna i ett senare skede.

Under året som gått har jag varit redaktör för flera böcker som både fått riktigt fina recensioner, sålt bra och blivit nominerade till fina priser och det blir jag så glad över. Precis som författarna blir. Det blir utan tvekan dubbel glädje. Eller kanske rent av trippel glädje med tanke på att även läsarna blir glada av att läsa en riktigt välskriven och bra bok.

Ibland förekommer väntetid så därför väljer somliga att boka in mig flera månader i förväg, för att jag ska kunna göra plats för deras manus när de känner sig redo. Redan i november fick jag en förfrågan om att redaktörsläsa ett manus som blir klart för läsning i mars och det tackade jag självklart ja till. Några manus till är också inbokade, men året är långt och det finns givetvis fortfarande plats för fler.

Om du behöver en lektör, redaktör eller kanske en skrivcoach är du välkommen att höra av dig till mig. Tillsammans kan vi helt säkert lyfta ditt manus till nya höjder. Du kan läsa mer om hur jag arbetar under flikarna Redaktörstjänst samt Skrivcoach/lektör.

Jag önskar er alla ett riktigt fint skrivår fullt med utmaningar, insikter och framgångar!

Summering av Bokmässan 2019

Det var ett speciellt år på Bokmässan i år och ett stort skäl till det var att min kära vän och förläggare Annika Bengtsson och jag redan från början hade bestämt oss (på riktigt denna gång!) för att det här var sista gången vi stod i Grim förlags monter. Åtminstone under överskådlig tid. Mycket av det vi gjorde gjorde vi därför för sista gången och det är klart att det kändes i hjärtat. Jag skruvade ihop den praktiska bokhyllan för sista gången, vi lade upp alla våra fina bokhögar för sista gången, och vi pratade med massor av folk för (både första och) sista gången som utställare i monter B04:79.

De senaste åren har mina reportageböcker om självmord toppat försäljningsstatistiken men i år blev det Annikas nya roman Den enda utvägen som knep förstaplatsen och det var den värd, för det är en riktigt bra och otäck bok. Det är inte bara jag som tycker det, utan Nisse Scherman som recenserar för DAST Magazine håller med. Extra glad i den fina recensionen blev jag över att han skriver att “Gestalterna är så väl gestaltade att man nästan får sympatier för den otäcka Inga-Lena” för exakt så känner jag med. Det borde vara omöjligt med tanke på allt elände hon ställer till med, men intressant nog är det inte det. För två dagar sedan kom Den enda utvägen även som ljudbok, så nu hoppas vi att den når många nya läsare och lyssnare.

Den främsta anledningen till att vi varit med på mässan i så pass många år är inte att det är ett bra tillfälle att sälja böcker, för det är uppriktigt sagt tvärtom ett ganska dåligt tillfälle att sälja böcker. Konkurrensen är stenhård och dessutom är det tungt att släpa runt på en massa böcker, så idag väljer många att ta ett bokmärke eller fotografera böcker de är intresserade av och så kan de i lugn och ro klicka hem dem via nätet istället.

Det huvudsakliga skälet till vårt deltagande är att vi dels ser dagarna som en rätt så lång firmafest för förlaget och dels att vi tycker om att träffa både nya och gamla läsare samt alla härliga kollegor och samarbetspartners. För mig som jobbar som redaktör är det alltid lika kul att träffa förläggare som anlitar mig och förstås alla grymma författare, vars manus jag läst och endast haft mejlkontakt med, irl. Det blir alltid väldigt hjärtliga möten och många varma kramar. I år var det riktigt många författare jag träffade, inte minst på Hoi förlags trevliga mingel, och flera av dem är på gång med uppföljare, så det kändes extra kul.

Som vanligt passade jag på att fylla år på mässan också och snälle Claes Jenninger, som alltid förser oss med goda äpplen som vi kan bjuda på i montern, gav Annika och mig varsin vacker blombukett. Det är nu åtta dagar sedan, men blommorna är fortfarande lika vackra och står nu hemma i mitt kök.

Med oss i montern hade vi i år Ulrika Jannert Kallenberg, som var med för tredje året, men vi hade också nytillskotten C T Karlsson och Therese Loreskär. Det betydde att Annika och jag kunde äta lunch tillsammans flera gånger, vilket var väldigt trevligt. Även om vi står ihop i montern hela dagarna och har all tid i världen att prata då också är det faktiskt lite skönt att få sitta ner och prata över en god lunch.

På söndagen bestämde vi oss spontant för att rea ut våra böcker och sänkte då det redan förmånliga mässpriset med ytterligare 50 procent. Det visade sig vara lyckat för flera besökare passade på att köpa en extra bok när priset var så bra. Detta innebar att söndagen blev den dag då vi sålde flest böcker och det blev förstås ett trevligt avslut på årets mässa.

Så summan av årets bokkardemumma är att vi är nöjda med vår insats och som alltid mycket glada och tacksamma för alla som hälsat på oss och köpt våra böcker.

VARMT TACK och också ett litet tårögt FARVÄL!

Välkommen att lära känna Fiona

Den 25 januari släpps Jag är Fiona som dödar av Urban JohanssonGrim förlag. Jag har varit redaktör för denna thriller och jag måste säga att det har varit ett riktigt roligt och stimulerande uppdrag. Jag förälskade mig i både huvudkaraktären Fiona och Urban Johanssons sätt att skriva så snart jag började läsa.

Nu ska det bli så spännande att följa Fionas fortsatta öde, för jag är övertygad om att det inte går att vara oberörd av denna starka story berättad på ett alldeles eget vis. Fiona utsätts för sexuella övergrepp under sin uppväxt och när hon är arton år bestämmer hon sig för att förövarna ska få betala det högsta priset för det de gjort henne – och andra.

Jag är Fiona som dödar är både spännande och otäck, men den är också poetisk och gripande. Tack vare det tror jag att boken kan tilltala både de deckarslukande läsarna och de läsare som kräver lite mer än en lagom klurig intrig. Fiona är värd varenda minut hon kan få, så mycket kan jag säga utan att ta i.

Här kommer baksidestexten och för den som blir nyfiken och vill läsa mer finns ett generöst provläsningsavsnitt på Smakprov:

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin – det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.

Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.

Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft.

Hon blir Fiona som dödar.

 

Tusen tack för 2017

Nu går 2017 mot sitt slut och det börjar bli dags att se fram emot 2018. Jag vill passa på att tacka alla som gjort 2017 till ett intressant, spännande och givande år för mig.

Det största och mest glädjande som hände var självklart när jag fick hedersomnämnande av Suicide Zero för bästa rapportering om självmord för min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet. Jag blev så oerhört glad och tacksam, framför allt för mina intervjupersoners skull. Alla åtta som medverkar i boken har burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv, för att livet varit så svårt och tungt att det inte verkar vara värt att leva. Jag ser priset som en upprättelse för dem. Nu vet vi att alla att deras liv är viktiga och att deras berättelser är värdefulla.

Även de två yrkesverksamma som på olika sätt arbetar med de sucidala, en psykiatrisjuksköterska och en professor, som arbetat i över ett halv sekel med suicidprevention, bidrog starkt med sin expertis för att ge boken det djup den behövde. Mina besök på Fontänhuset i Göteborg och Ångestsyndromsällskapet ingav också hopp och värme som smittade av sig i boken.

Under året har jag också varit ansvarig för bokhörnan under den nationella suicidpreventiva konferensen och deltagit på Bokmässan. Båda eventen ägde rum i Göteborg och innebar många fina möten som jag bär med mig i mitt hjärta. Stort tack till alla som kommit för att prata och/eller köpa böcker. Det betyder mycket för mig.

Jag har också fått möjlighet att föreläsa om psykisk ohälsa, självmord och hur vi tillsammans kan rädda liv för ett par hundra personer och det ser jag som ett mycket viktigt arbete, för vi måste våga tala om något av det svåraste som finns – att ibland är livet så tungt och besvärligt att det faktiskt inte verkar vara värt att kämpa för. Men det är det! Att ta sitt liv är aldrig den bästa utvägen, tvärtom finns det hjälp att få. Våga fråga och våga berätta – det räddar liv.

I min bokhylla finns inte bara reportageböcker om suicid utan jag har också skrivit Närmare dig, som är en feelgood med djup. Jag blev väldigt glad när min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag nyligen hörde av sig för att berätta att hela upplagan var slutsåld och att hon nu skulle beställa en ny omgång böcker. Enligt härliga rapporter har böckerna nu anlänt till förlaget och går att köpa igen – hurra! Massor av glada tack till alla er som köpt och läst!

En annan viktig sak under 2017 är att jag fått läsa många manus som redaktör, lektör och coach. Det är ett arbete som jag tycker är otroligt kul och inspirerande. Inget manus är det andra likt och varje manus är sin alldeles egen utmaning. En del är på fyra sidor (barnböcker) och en del är på några hundra (vanligen thrillers) och jag tar mig an alla med lika stor aptit. Jag känner mig både stolt och utvald när jag får  läsa och kommentera en blivande eller redan etablerad författares verk. Vilket äventyr!

Jag har redan fyra manus i kö inför 2018, men jag hoppas på många, många fler, för än är det mesta av 2018 just som det ska vara de sista skälvande dagarna av 2017 – ett oskrivet blad.

Jag önskar er alla ett fint 2018 och hoppas vi får ta del av varandras liv på något sätt under året. Var rädda om er och varandra. Tänk alltid på att det är tillsammans vi räddar liv och det är tillsammans vi kan hjälpa varandra i både smått och stort.

Tack för i år och GOTT NYTT ÅR!

PS. Bilden är tagen på stranden på Tybee Island, Georgia, USA, där vi tillbringade ett par fantastiskt avkopplande och sköna juldagar.

Dags att bredda mitt manusläsande

Sedan flera år tillbaka arbetar jag som lektör och redaktör för både blivande och etablerade författare. Jag anlitas av både enskilda skribenter och förlag och läser de flesta genrer. Barnböcker, ungdomsböcker, romaner, thrillers – varje genre har sin speciella charm och jag gillar mixen. Att läsa ett par barnböcker i början av veckan för att mot slutet övergå till en polisroman är stimulerande och håller mig ständigt alert.

Det är  väldigt roligt och intressant att få gå på djupet med karaktärer, handling och språk. Varje manus är en alldeles egen utmaning och jag tycker om att jag får chansen att hjälpa författarna med precis det som just de behöver. Lyhördhet och fingertoppskänsla är tillsammans med falkögon och engagemang det viktigaste för mig när jag manusläser.

Under hösten har jag också lett en skrivkurs på Medborgarskolan och där mejlar kursdeltagarna mig fem-tio sidor som de får respons på efter varje kurstillfälle. Eftersom det finns poänger med den typen av läsning och respons har jag nu bestämt mig för att bredda mitt manusläsande. Jag har i några år funderat på att coacha författare och inte enbart läsa manusen när de är klara, men inte riktigt kommit mig för förrän nu. Nu visar det sig dessutom att det finns önskemål om coachning och då passar det utmärkt att lansera den nya tjänsten.

Vill du veta mer om mitt arbete som skrivcoach eller som redaktör är det bara att klicka på länkarna här i inlägget eller på flikarna ovan.

Välkommen att höra av dig om du har frågor eller är intresserad av att anlita mig! Mejla mig gärna på joanna@bjorkqvist.org.

Ny handbok om redigering rekommenderas

Som redaktör läser jag de flesta genrer och under fliken Redaktörstjänst här på bloggen skriver jag att jag gärna ser mig själv som en av de sista anhalterna innan det är dags att skicka in manuset till förlag eller ge ut en bok själv. Jag vill gärna få så välbearbetade manus som möjligt för det är då mitt petande och gnetande kommer allra bäst till sin rätt. Det kostar ju ändå några tusenlappar att anlita mig och då känns det onödigt att mina kommentarer ska omfatta alltför basala saker, som någon snäll testläsare säkert hade upptäckt alldeles gratis.

Ganska ofta är det via mejl jag får förfrågan om att manusläsa och det är vanligt att författaren då undrar vad hen ska tänka på innan hen väl skickar in sitt manus till mig. Då brukar jag rabbla en hel del saker, för det finns faktiskt massor av väsentligheter att tänka på.

Jag kommer säkert även i fortsättningen svara personligt på den frågan, men faktum är att det nu finns en riktigt bra bok som jag kan hänvisa till också. För ett par veckor sedan kom nämligen Steg för steg till ett perfekt manus av Sissel Myrup och passande nog har jag varit redaktör för den boken.

Redan när jag fick frågan om att redaktörsläsa manuset blev jag eld och lågor för det behövs verkligen en bok som koncentrerar sig på slutfasen av skrivandet. Det finns många böcker om att både skriva och ge ut böcker, men just om den där sista viktiga redigeringen finns inte mycket skrivet. Därför var med det stor entusiasm och nyfikenhet som jag kastade mig över manuset så fort det plingade till i min inkorg.

Och jag blev inte besviken. Tvärtom visade sig manuset vara oerhört genomtänkt och strukturerat. Precis som titeln skvallrar om är detta en bok som hjälper dig steg för steg och du kan själv välja om du vill läsa hela i ett svep för att få en överblick av allt du behöver tänka på eller om du ska arbeta dig igenom ett kapitel i taget och gå långsamt och systematiskt till väga.

Boken innehåller allt ifrån frågor du som författare bör ställa dig inom områden som dramaturgi, berättarperspektiv och tempus till konkreta tips på hur du kan använda dig av excelfiler och sök-funktionen i det program du skriver i. Utmärkta sammanfattningar och checklistor finns också. Alla författare kanske inte behöver gå igenom varenda punkt, för en del kanske redan är avbockade, men det är absolut nyttig läsning hela vägen, tycker jag.

Det är en tunn liten bok på endast 70 sidor, men det är imponerande hur mycket som ryms på dessa 70 fullmatade pocketsidor. Jag ser den som en buljongtärning – koncentrerad och smakrik. När författaren sedan tar sitt kokande vatten, det vill säga sitt manus, och löser upp buljongtärningen i det kommer det att bli precis så där väldoftande och värmande som en god soppa en kulen afton.

Sissel Myrup saknade själv den här typen av bok under sitt arbete med dels en spänningsroman och dels en barnbok. Hon insåg att hennes manus behövde vässas, men hur? Eftersom hon själv älskar listor och att kunna bocka av saker som är klara bestämde hon sig för att skriva en konkret och strukturerad handbok, som kunde hjälpa både henne och andra att komma vidare i redigeringsfasen. Nu har hon bestämt sig för att använda sig av sin egen bok Steg för steg till ett perfekt manus och äntligen bli klar med barnboken hon jobbat med i flera år.

Det är en strålande idé och jag hoppas att fler kommer att göra som hon. Under sommaren brukar många hitta lite extra tid att fila på sina texter och då kan Steg för steg till ett perfekt manus komma väl till pass.

Förlagsmöte med boss och debutant

img_3833Idag har Grim förlag haft ett viktigt möte här hemma hos mig och idag var vi tre kring mötesbordet. Förutom förlagsbossen Annika Bengtsson var även Åsa Persson på plats och det var jättetrevligt för oss att få träffas igen.

Åsa debuterar på Grim förlag i februari nästa år och när det närmar sig kommer jag att berätta mer om hennes riktigt välskrivna bok, som det är mycket svårt att lägga ifrån sig. Jag har varit redaktör för boken och det har varit ett både roligt och intressant uppdrag, för man vill verkligen läsa hur det går för karaktärerna. Jag kan redan nu säga att jag har många vänner som kommer att sluka boken i ett nafs.

En av de saker som vi diskuterade idag var det kommande omslaget och Annika hade några olika bilder på förslag som bas. Det fanns flera som inte var så dumma, men till slut hade vi kommit överens om en som vi tyckte passade särskilt väl. Än så länge är det många steg kvar tills omslaget är klart, men det ska bli kul att se det växa fram.

Annika själv har också en ny roman på gång och även denna bok är jag redaktör för, så nu har jag fått en fin mapp full av manussidor. Jag vet ovanligt lite om innehållet, så jag är oerhört nyfiken. Det enda jag vet är att den tar sin början i september 1976 och att Annika själv har upplevt ett fint flyt medan hon skrivit.

Apropå omslag har Annika gjort ett utkast på sitt kommande romanomslag och det har hon tejpat fast på framsidan av mappen. Även om det inte är klart ännu är det redan nu snyggt, tycker jag, och jag gillar även titeln Hundra dagar kvar.

Om vi hade haft förlagsmötet för bara fyra dagar sedan hade det varit extra festligt för då hade det varit exakt hundra dagar kvar innan Åsas roman släpps.

Om nittiosex dagar kommer alltså Skuggor av ljus att se dagens ljus – håll ut!

 

Redaktören har ryckt in

IMG_1719Idag hade jag lunchmöte med min förläggare Annika Bengtsson. Jag är redaktör för alla böcker som kommer ut på Grim förlag, utom mina egna där Annika står för redaktörsjobbet istället, och idag var det dags för mig att med varm lämna tillbaka det manus jag har läst de senaste veckorna.

Och vem hade skrivit det då?

Jo, Annika.

Det är klart att det är lite extra pirrigt att läsa bossens manus men hela vårt samarbete vilar tryggt på uppriktighetens och ärlighetens grund och vi vet att vi har precis samma mål; böckerna som ges ut på förlaget ska bli så bra som det någonsin är möjligt.

Därför vågar jag säga precis vad jag tycker. Jag törs lägga mig i allt och ingen detalj kan gömma sig för mitt kritiska öga. Samtidigt är det alltid författaren och utgivaren som måste fatta det slutgiltiga beslutet och i det här fallet är det ju samma person så förhoppningsvis blir stridigheterna inte så stora. Min åsikter är trots allt bara en enda persons tankar och funderingar, men jag vet sedan tidigare att Annika tar dem på stort allvar, så det känns som ett värdefullt arbete.

Vi är så noggranna att vi gick igenom sida för sida och jag fick förklara varenda liten kommentar så det inte skulle finnas några tveksamheter när Annika till slut ska sätta sig för att bearbeta manuset en vända till.

Redan nu törs jag avslöja att detta kommer att bli den bok som skiljer sig allra mest från hennes tidigare produktion. Detta är nämligen något så trevligt som en “litterär bagatell“. Så beskriver Annika själv det hela, även om många skulle nöja sig med det mer etablerade begreppet “feelgood”.

Till våren är det dags för Kvinnor, vin och vänner att möta en större publik – det ser jag redan fram emot.

Stonehenge och manusläsning

IMG_8890För några dagar sedan var jag i England och besökte bland annat Stonehenge. Jag har velat se detta byggnadsverk från bronsåldern ända sedan jag var liten, så det kändes helt fantastiskt att äntligen få komma dit och dessutom få uppleva det i strålande solsken.

Man kunde nästan höra historiens vingslag på promenaden runt de enorma stenarna. Troligen byggdes stensättningen mellan 2500 f.Kr och 2000 f.Kr och det är alltså minst sådär fyra tusen år sedan. Ofattbart länge sedan! Dessutom är stenarna av en sort som egentligen inte alls finns i området så det finns mycket mystik kring Stonehenge.

IMG_8909Jag är inte ensam om att fascineras av “de hängande stenarna” (namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder just det). Det går bussar i skytteltrafik ungefär var femte minut och turisthop på turisthop står hänförd och beundrar det förhistoriska monumentet. Avspärrningarna runt de fem-sex meter höga stenarna är så pass långt ifrån själva byggnadsverket att det är lätt att få fina bilder utan att en massa människor står i vägen och det uppskattar jag mycket. På bilden ovan kan man se några turister som små myror på ena sidan och där kan de få vara för det gör bara att man förstår hur enormt Stonehenge faktiskt är.

Andra personer som trollbundits av Stonehenge är bröderna Ylvis och jag tycker att deras video är fruktansvärt rolig.

Men en liten spontan semesterresa varar inte för evigt och nu är jag tillbaka på jobbet igen. Jag har flera intervjuer inbokade de närmaste månaderna och dessa kommer under nästa år att publiceras i min kommande reportagebok, som får vara lite hemlig ett tag till. Det känns härligt att vara igång med en ny bok igen, även om jag fortfarande ägnar en del tid åt min förra reportagebok Våra älskade orkade inte leva och jag har även redaktörsjobb på gång.

Först ut är min förläggare Annika Bengtssons nya roman Kvinnor, vin och vänner. Jag har redan läst ett femtiotal sidor, men lyckats vara tyst om mina tankar så här långt, för jag vill alltid läsa färdig hela manuset innan jag fäller en massa kommentarer. Om ett par veckor räknar jag med att vara klar och då ska vi ses igen och gå igenom sida för sida, precis som vi brukar.

Att vara redaktör är ett noggrant arbete där varje ord och varje formulering nagelfars. Om jag inte sköter mig får jag smisk – det har hon minsann skrivit – så det är bäst att jag slår mig ner i en bekväm läsställning och tar tag i manusbunten direkt. Det ska bli riktigt trevligt för som omväxling har Annika satsat på en roman som är mer feelgood än hon brukar skriva.

Det passar ju bra en fredag.