De flesta författare vill nog att deras böcker ska kunna läsas år efter år utan att kännas daterade eller gammaldags. Jag är inget undantag. Även jag vill gärna att mina böcker hittar nya läsare om både tio, tjugo och kanske rent av trettio eller hundra år. Men. Det finns ett stort MEN här. Jag skulle önska att mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet sågs som tidsdokument över en tid som vi lämnat bakom oss. Min stora önskan är att båda böckerna skulle tappa i aktualitet och istället ses som en värdefull historiebeskrivning av hur det var förr. Innan vi lärde oss rädda liv. Innan det satsades pengar på att rädda människor som känner att de inte orkar leva.
Tyvärr är det inte så. Tyvärr tar fortfarande människor livet av sig och tyvärr försöker fortfarande ungefär tio gånger så många.
Socialstyrelsen har nu publicerat statistiken över antalet självmord under 2017 och det är en riktigt ledsam siffra. Antalen självmord ökade med 66 personer under förra året jämfört med året innan och landade på 1 544 personer. Förutom att det är oerhört sorgligt att dessa människor inte finns längre är det en stor tragedi även för deras anhöriga och vänner. Ett suicid berör så många personer på djupet.
Sedan 1980-talet har antalet självmord minskat kraftigt, men de senaste åren har den nedåtgående trenden planat ut och en ökning har märkts bland unga. Nu är ökningen generell. Trots att riksdagen redan för tio år sedan antog en nollvision mot självmord är vi alltså på väg åt helt fel håll. Det är sex gånger fler som dör i suicid jämfört med trafiken, där det också finns en nollvision, och hur kan det få vara så här? Hur kan en person var sjätte timme ta sitt liv i Sverige utan att det slås på stora trumman? Hur kan fyra personer få dö varenda dag året runt, utan att det tas rejäla krafttag mot problemet? Självmord är ett av våra allra största samhällsproblem.
Det måste satsas mer pengar på att förebygga suicid och att upptäcka och motverka psykisk ohälsa. Idag har forskningen kommit så långt att man vet att det finns många sätt att rädda människor och då är det rent upprörande att det görs så otroligt lite. Det måste initialt få kosta pengar att rädda liv, för vinsterna i slutänden är enorma både krasst ekonomiskt och rent mänskligt.
Ytterst är det politikerna som måste ta sitt ansvar och satsa mer pengar på suicidprevention, men även vi medmänniskor kan göra nytta. Märker du att någon i din närhet mår dåligt ska du Våga fråga. Stör döden. Finns där för dina nära och kära så att de orkar ta ett Steg för livet.
Mina varmaste tankar går till alla som förlorat någon i självmord och till alla som bär på självmordstankar. Det gör mig så ont att ni är så många.
Joanna Björkqvist 