Monthly Archives: October 2015

Redaktören har ryckt in

IMG_1719Idag hade jag lunchmöte med min förläggare Annika Bengtsson. Jag är redaktör för alla böcker som kommer ut på Grim förlag, utom mina egna där Annika står för redaktörsjobbet istället, och idag var det dags för mig att med varm lämna tillbaka det manus jag har läst de senaste veckorna.

Och vem hade skrivit det då?

Jo, Annika.

Det är klart att det är lite extra pirrigt att läsa bossens manus men hela vårt samarbete vilar tryggt på uppriktighetens och ärlighetens grund och vi vet att vi har precis samma mål; böckerna som ges ut på förlaget ska bli så bra som det någonsin är möjligt.

Därför vågar jag säga precis vad jag tycker. Jag törs lägga mig i allt och ingen detalj kan gömma sig för mitt kritiska öga. Samtidigt är det alltid författaren och utgivaren som måste fatta det slutgiltiga beslutet och i det här fallet är det ju samma person så förhoppningsvis blir stridigheterna inte så stora. Min åsikter är trots allt bara en enda persons tankar och funderingar, men jag vet sedan tidigare att Annika tar dem på stort allvar, så det känns som ett värdefullt arbete.

Vi är så noggranna att vi gick igenom sida för sida och jag fick förklara varenda liten kommentar så det inte skulle finnas några tveksamheter när Annika till slut ska sätta sig för att bearbeta manuset en vända till.

Redan nu törs jag avslöja att detta kommer att bli den bok som skiljer sig allra mest från hennes tidigare produktion. Detta är nämligen något så trevligt som en “litterär bagatell“. Så beskriver Annika själv det hela, även om många skulle nöja sig med det mer etablerade begreppet “feelgood”.

Till våren är det dags för Kvinnor, vin och vänner att möta en större publik – det ser jag redan fram emot.

Advertisements

Fina ord om Våra älskade orkade inte leva

IMG_9409Jag har inte för vana att googla vare sig mitt namn eller mina olika boktitlar, men nu gjorde jag det och hittade en jättefin och lång recension av Våra älskade orkade inte levaGoodreads. Jag blir alltid lika glad när jag får höra att boken har berört någon och alltid lika tacksam när jag får hjälp att sprida den för jag tycker att den förtjänar många läsare.

Merkurius skrev redan i augusti både insiktsfullt och personligt kring suicid och boken och det är intressant och viktig läsning hela vägen. Det är härligt med någon som sätter in boken i ett större sammanhang för där passar den verkligen bra.

Jag brukar alltid framhålla mina fantastiska intervjupersoner för utan dem skulle boken över huvud taget inte blivit till. Tack vare att de öppnade sig så och delade med sig så ärligt och generöst av sina erfarenheter kring självmord i familjen kryper boken nära läsarna och det är omöjligt att inte bli berörd.

Trots detta måste jag erkänna att det är väldigt roligt att också själv få beröm för det arbete som jag lagt ner på boken och för att jag faktiskt tagit mod till mig att beröra detta tabubelagda ämne som självmord fortfarande i mångt och mycket är, även om vi sakta börjar bli bättre på att tala om det. Att få positiva ord och höra att mitt arbete är viktigt är otroligt glädjande.

Så här fint avslutar Merkurius sin reflekterande och läsvärda recension:

Suicid är alltid ett problem – oavsett om det rör sig om fem eller 1500 fall – och det är ett stort samhällsproblem att det är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Det beror på samhällsstrukturer, och när inte ens psykvården är behändig att hjälpa till att ge stöd åt de människorna som lider av utanförskap, kriser och psykisk sjukdom tappar man faktiskt lite hopp.

Av den anledningen är Joanna Björkqvists reportagebok så oerhört viktig. Vi kan inte fortsätta att vara tysta om det här. Vi måste tala, vi måste våga låta detta vara en högaktuell politisk fråga och vi får aldrig, aldrig någonsin, låta detta bli till ett tabubelagt ämne i vårt samhälle. En av personerna som Björkqvist intervjuade sa att “[…] vi svenskar är så rädda för döden att vi inte vågar prata om den och nästan inte ens vågar tänka på den. Men det vi skulle må bra av, […] är att ta döden i ena handen och livet i den andra och sedan påbörja vår vandring, för döden är en del av livet”. Det tycker jag låter rimligt, och genom att uppmärksamma självmord på detta sätt som Joanna Björkqvist gör, är att långsamt minska ner på den suicidstigmatisering som finns i Sverige. Att hon dessutom lyckas göra det ur ett nytt perspektiv och även visa bristerna med den hjälp som de anhöriga får – det vill säga, inte får – ger henne en hög position på listan över svenska författare som faktiskt vågar tillföra någonting i debatten kring tabubelagda ämnen”. Bör jag kanske tillägga att det är ytterst få författare på den där listan?

Ni förstår väl min glädje? Vilka härliga ord och vilket fint erkännande! Jag blir så glad och känner att mitt arbete med den nya reportageboken (temat är lite hemligt ännu) blir både ännu mer inspirerande och ännu viktigare. Jag har redan bokat in flera intervjupersoner så hela hösten är alldeles full av nya, spännande möten som jag sedan ska förvalta och göra en ny bok av. Någon gång under 2016 kommer den och jag återkommer med besked om exakt när det blir.

Tusen tack, Merkurius, för att du tagit dig tid att både läsa boken och skriva så fint om den.

Trevlig helg till både dig och alla andra!

Halländsk Bokmässa på gång

IMG_9412Knappt har jag hunnit landa i vardagen efter fyra trevliga och intensiva dagar på Bokmässan i Göteborg förrän planeringen för den Halländska diton i full gång. Som tur är sköter min förläggare Annika Bengtsson, som sitter med i planeringsgruppen, förberedelserna och idag har listan på de deltagande förlagen och författarna blivit officiell.

Grim förlag var med även förra året och då var jag också på plats. Med mig i bagaget då hade jag endast min roman Närmare dig, men den här gången kommer jag förstås att ha med både den och reportageboken Våra älskade orkade inte leva. Dessutom kommer självklart även Annikas alla böcker att finnas i vår monter, liksom Elisabeth Lindströms och Björn Jutendahls.

Halländska bokmässan går av stapeln lördag 28 november och klockan 10.00 slås portarna upp. Vi hoppas på att få träffa många gamla och nya läsare och hoppas också på att sälja massor av böcker till generösa mässpriser innan dörrarna stängs igen klockan 16.00.

Vi hoppas att det går lika bra som det gjorde i Göteborg och som Annika berättade för Boktugg.se för både Annika och jag tycker att det är riktigt kul att vara på mässor.

Varmt välkomna!

Stonehenge och manusläsning

IMG_8890För några dagar sedan var jag i England och besökte bland annat Stonehenge. Jag har velat se detta byggnadsverk från bronsåldern ända sedan jag var liten, så det kändes helt fantastiskt att äntligen få komma dit och dessutom få uppleva det i strålande solsken.

Man kunde nästan höra historiens vingslag på promenaden runt de enorma stenarna. Troligen byggdes stensättningen mellan 2500 f.Kr och 2000 f.Kr och det är alltså minst sådär fyra tusen år sedan. Ofattbart länge sedan! Dessutom är stenarna av en sort som egentligen inte alls finns i området så det finns mycket mystik kring Stonehenge.

IMG_8909Jag är inte ensam om att fascineras av “de hängande stenarna” (namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder just det). Det går bussar i skytteltrafik ungefär var femte minut och turisthop på turisthop står hänförd och beundrar det förhistoriska monumentet. Avspärrningarna runt de fem-sex meter höga stenarna är så pass långt ifrån själva byggnadsverket att det är lätt att få fina bilder utan att en massa människor står i vägen och det uppskattar jag mycket. På bilden ovan kan man se några turister som små myror på ena sidan och där kan de få vara för det gör bara att man förstår hur enormt Stonehenge faktiskt är.

Andra personer som trollbundits av Stonehenge är bröderna Ylvis och jag tycker att deras video är fruktansvärt rolig.

Men en liten spontan semesterresa varar inte för evigt och nu är jag tillbaka på jobbet igen. Jag har flera intervjuer inbokade de närmaste månaderna och dessa kommer under nästa år att publiceras i min kommande reportagebok, som får vara lite hemlig ett tag till. Det känns härligt att vara igång med en ny bok igen, även om jag fortfarande ägnar en del tid åt min förra reportagebok Våra älskade orkade inte leva och jag har även redaktörsjobb på gång.

Först ut är min förläggare Annika Bengtssons nya roman Kvinnor, vin och vänner. Jag har redan läst ett femtiotal sidor, men lyckats vara tyst om mina tankar så här långt, för jag vill alltid läsa färdig hela manuset innan jag fäller en massa kommentarer. Om ett par veckor räknar jag med att vara klar och då ska vi ses igen och gå igenom sida för sida, precis som vi brukar.

Att vara redaktör är ett noggrant arbete där varje ord och varje formulering nagelfars. Om jag inte sköter mig får jag smisk – det har hon minsann skrivit – så det är bäst att jag slår mig ner i en bekväm läsställning och tar tag i manusbunten direkt. Det ska bli riktigt trevligt för som omväxling har Annika satsat på en roman som är mer feelgood än hon brukar skriva.

Det passar ju bra en fredag.

 

Fin Författarkväll på Fyren

Bild

Det blev en riktigt fin Författarkväll på kulturhuset Fyren idag och det var mycket vare min fantastiska intervjuperson Zandra Johansson som medverkar i Våra älskade orkade inte leva och som gör sig, om möjligt, ännu bättre IRL än i en bok. Hon trollband hela publiken när hon delade med sig av sin gripande historia kring att mista båda sina barn.

Jag är så tacksam över det arbete Zandra gör när det gäller att bryta det tabu som fortfarande gäller för den tysta döden, alltså självmord, som få vågar eller orka tala om. Zandra både vågar och orkar och det är är så otroligt värdefullt.

Vi pratade i en dryg timme och därefter fick publiken möjlighet att ställa frågor. Det blev flera intressanta frågor som vi båda gärna svarade på. Som avslutning fick jag sedan signera böcker till nya läsare och jag hoppas att de kommer att fångas både av Zandras och de andra medverkandes öppenhjärtiga berättelser om det allra svåraste som hänt dem; att en eller flera familjemedlemmar tagit sitt liv.

Tusen tack, alla ni som kom i kväll!

På förstasidan av Kungsbacka-Nytt

IMG_8860_2

Det är alltid lika trevligt när media uppmärksammar min viktiga reportagebok Våra älskade orkade inte leva och extra trevligt är det förstås att få toppa förstasidan. Då är det onekligen svårt att missa boken och mig.

Jag tycker att det blev ett väldigt trevligt reportage och det allra bästa är att tidningen delas ut gratis till alla hushåll i kommunen. Det betyder att ännu fler människor får veta att boken finns och förhoppningsvis blir också några nyfikna och beger sig till kulturhuset Fyren i Kungsbacka i kväll. Med början klockan 18.00 kommer Zandra Johansson, som medverkar i min bok, och jag tala om arbetet med boken och hennes smärtsamma erfarenheter av att förlora båda sina barn. Zandra kommer också berätta om skillnaden mellan att förlora ett barn i ett allergianfall och ett i självmord utifrån vilket bemötande hon fått.

IMG_8857_2

Redan i våras bokade vi in dagens Författarkväll och nu är det alltså äntligen dags. Jag måste erkänna att det har varit trevligt att se mig själv på affischer här och där inför denna afton, men i morgon är de nog ett minne blott, så jag är glad att jag hann fotografera lite.

Det är fri entré och ingen föranmälan krävs, så varmt välkommen till biblioteket i Kungsbacka för ett fint samtal om ett tyvärr ständigt aktuellt ämne.

Välkomna!

IMG_1057

IMG_1342