Category Archives: blogginlägg

Jag gästbloggar hos Jenny Eriksson

Jenny Eriksson var bara tio år när hennes pappa fick diagnosen alzheimers. När hon själv var tjugotvå märkte hon att hennes egen hjärna inte längre fungerade som den skulle och att hon drabbats av utmattningssyndrom. Hon var med på TV4 i söndags och berättade sin gripande historia. I hennes självbiografiska debutroman Försvinner och stannar kvar kan vi läsa om hennes uppväxt med en pappa som blir allt sjukare och hur det påverkar henne på djupet.

Jenny har en blogg där hon bjuder in gästbloggare och idag är det jag som fått äran att gästblogga hos henne. Hon vill ta upp känsliga ämnen i sin blogg och ge en bild av hur det är att skriva om dem. Därför hittade hon mig och frågade om jag ville ge min syn på hur det är att skriva om något av det allra svåraste som finns; att livet ibland är så besvärligt och tungt att det inte verkar vara värt att leva.

Jag får väldigt ofta frågan om hur jag orkar arbeta så mycket med självmord och såg detta som ett utmärkt tillfälle att få förklara hur viktigt mitt arbete är, för forskning visar att genom att bryta det tabu som finns räddar vi liv. Och tabut bryts genom att vi vågar sätta ord på det svåra och vågar fråga hur någon faktiskt mår. Om vi törs tala om psykisk ohälsa kan fler känna igen sig och söka hjälp innan det är för sent. Genom att någon berättar märker en annan att den inte är ensam om sina tankar och att det faktiskt finns hjälp att få.

Det gör mitt arbete så otroligt värdefullt.

Advertisements

Gripande tankar väckta av Närmare dig

Under årens lopp har jag fått höra mycket positivt om min roman Närmare dig och jag blir väldigt glad för varje fint ord. Men idag blev jag extra berörd när jag läste Åsa Perssons långa blogginlägg om vilka tankar boken hade väckt inom henne. Det gjorde mig faktiskt riktigt rörd och jag fick lite svårt att andas. Jag fick ta ett djupt andetag och samla mig. Tänk att mina ord berört någon så!

När jag arbetar som redaktör läser jag andra författares manus och en av de saker som jag ofta påpekar är att i den bästa av världar skapar författaren ungefär sjuttio procent av boken medan läsaren lägger till sina personliga trettio procent utifrån hens alldeles egen verklighet och uppfattning. Först då blir boken helt färdig.

Åsa har gjort just det. Hon har tagit till sig min grundberättelse och applicerat den på sitt eget liv. Saga Allerlövs liv fick henne att fundera över sitt eget och sin egen familj. Det är ju det allra bästa som kan hända. Särskilt om det får en att gå vidare på något sätt.

“… det här kommer att ändra en del av mitt eget tänkande. Hur vet jag inte ännu men jag känner att det kommer att hända något.”

Åsa skriver också att hon mycket väl känner igen sig i det som handlar om att man, även som nyförlöst mamma, förväntas vara både snygg och sexsugen.

“Jag förstår precis hur Saga upplevde det och lite till. Där har jag också varit och fy fan vad hemskt det är!”

Åsa skriver också öppenhjärtigt och fint om sin syster, hennes psykiska sjukdom och hennes självmord. Jag som skrivit två böcker om just suicid blir självklart extra berörd av Åsas gripande ord, men även personer som inte upplevt självmord på så nära håll tror jag kommer att känna ett skarpt stråk av smärta i hjärtat. Det gör ont att läsa om Åsas erfarenheter, som hon nu gläntar på efter att ha läst om Sagas liv.

Blogginlägget avslutas med en uppmaning om att läsa boken och det gör mig så glad, för även om den kan sätta igång jobbiga tankar, trots att det i grunden är en feelgoodroman, så vill jag gärna att fler personer lär känna Saga, Solveig, Johan, Hanna, Majken, Isabella och de andra i Närmare dig. De betyder så mycket för mig och får de betyda något för någon annan blir jag så varm om hjärtat. Jag har ju levt med dem så länge att de för mig känns som fullständigt verkliga människor.

Tack, Åsa, för att du läst och för att du så generöst delar med dig av dina tankar. Dina slutord får avsluta även mitt blogginlägg:

“Ni kan se de ovanstående inre nästan för privata tankarna som spoilers eller som bevis på att saker sker inombords när man läser – mig kvittar det – men jag tycker ni ska läsa boken och se mina ord som en varning.
Läs boken. Den är otroligt vacker, viktig och speciell.”

 

 

Författarintervju hos Jessica Hjert Flod

Jessicas bloggIdag har jag den stora äran att få vara med på Jessica Hjert Flods blogg. Jag har tidigare skrivit om det viktiga programmet Mitt psyke och jag som finns på SVT Play och där Jessica är en av de medverkande.

Jessica har dessutom skrivit den utmärkta boken Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden! och jag återkommer till den framöver, för det är en viktig bok. Vi vågar prata om tabubelagda ämnen, både Jessica och jag. Jag har skrivit om att vara anhörig till någon eller några familjemedlemmar som tagit sitt liv medan Jessica skrivit om att livet som mamma inte alltid är så rosenskimrande som man kan tro. Man kan älska sitt barn och ändå uppleva att det är svårt, tufft och jobbigt att vara mamma. Det är värdefullt att veta att många upplever mammalivet som kaotiskt och besvärligt TROTS att man har fått ett frisk barn som man älskar mest av allt.

Läs gärna författarintervjun med mig HÄR.

Intervju med mig på Boktugg.se

BoktuggNicole Löv har intervjuat mig om reportageboken Våra älskade orkade inte leva och arbetsprocessen kring den. Idag publiceras artikeln på Boktugg.se och det är alltid trevligt att få uppmärksamhet för sitt arbete, så jag blev mycket smickrad över att få vara med på sajten.

Jag tycker att det blev en fin artikel även om jag är alldeles för ödmjuk för att säga att jag kan allt om att genomföra intervjuer, som det står i texten. Det är klart att jag efter över två decennier då jag intervjuat bland annat statsministrar, popstjärnor, företagsledare och andra spännande personer känner mig oerhört trygg i journalistrollen, men allt skulle jag ändå inte själv våga påstå att jag kan eftersom hela livet bjuder på mer och mer fördjupning och ökad kunskap. Men nu när det ändå står så ler jag glatt och tackar mjukast.

Och jag verkar faktiskt lite kaxig i slutet av artikeln för jag fick frågan vilken bok av de fyra böcker som bär mitt namn på ryggen jag skulle vilja rekommendera. Av dessa fyra väljer jag helt klart Våra älskade orkade inte leva med just den motivering som står i texten, men urvalet var ju lite mindre än det verkar som …

Så jag är fortfarande en rätt försynt person som inte törs skrika alltför högt. Det innebär dock inte att jag inte är stolt över det jag gör, för det är jag och jag kan mycket rak i ryggen säga att jag är stolt över Våra älskade orkade inte leva.

Men utan de fantastiska intervjupersonerna jag har haft lyckan och turen att få träffa hade den inte varit någonting alls och det är jag medveten om. Kanske hade den inte ens publicerats om det inte varit för Annika Bengtsson på Grim förlag som genast nappade på min idé och ville ge ut den.

Tillsammans kan vi människor göra riktigt bra saker!

Jag är redaktör också

IMG_5479Det finns så mycket som jag tycker om att göra och det mesta som handlar om ord och text hör dit. Därför är jag inte bara journalist och författare utan även redaktör. Det är min förläggare Annika Bengtsson som fått in mig på banan av den enkla anledningen att hon behövde en. Då var det ju praktiskt att fråga mig som redan fanns som samarbetspartner på Grim förlag. Utmärkt idé, tyckte jag.

Sagt och gjort. Jag läste manuset till Sorgbägare under några soliga sommardagar i Grekland och så var banan inledd. Ganska raskt bestämde Annika och jag att jag skulle vara redaktör för andra böcker som kommer ut inom förlaget, för hon var mycket nöjd med mitt arbete, och det har varit väldigt roligt. Vilken ynnest att få medverka till att ett redan bra manus blir ännu bättre. De tre på bilden är böcker jag har varit redaktör för och samtliga har fått mycket fin kritik så det gläder mig mycket.

Jag har även fått uppdrag från externa författare och det är alltid lite pirrigt att börja läsa. Vanligen har jag bara fått veta vilken genre manuset kan tänkas tillhöra. I övrigt är det oftast helt blankt. Min iver är alltid stor och alla sinnen totalt vidöppna när jag tar mig an texten.

Nyligen läste jag ett manus av Stefan Wallner och lika spännande som det är att börja läsa minst lika nervöst är det att lämna över den digra manushögen fullklottrad med kommentarer. Hur ska mina tankar, åsikter och funderingar landa? Hur stor distans har författaren till den egna texten? Kan hen frikoppla sig tillräckligt för att ta åt sig av såväl ris som ros?

Hittills är min erfarenhet att det går över förväntan. Trots att jag lägger mig i så gott som allt möts jag av förståelse och ödmjuka nickningar.

Idag har Stefan Wallner skrivit ett både intressant och bra blogginlägg om hur värdefullt det är att anlita en lektör och det är så fina ord att jag blir alldeles varm om hjärtat. Det är så härligt att höra att han är nöjd med det jag har gjort. Det kommer helt säkert att bli en mycket bra bok!

Vi har ju samma mål, författaren och redaktören; manuset ska bli så bra som det någonsin är möjligt och genom samarbete ökar möjligheterna för det.