Category Archives: Bokprocessen

Virvelvinden i författarlivet

fullsizerenderBokprocessen och författarlivet har så många olika faser. Oftast sitter man som författare förstås vid datorn och skriver dagarna i ända. Jag har som reportageboksförfattare dock en förmån som inte alla författare har. Jag får nämligen resa runt lite i landet och intervjua människor som bär på gripande livsöden. Dessa möten är alltid lika intressanta och spännande och tillför mig som person så mycket.

När boken så småningom befinner sig på tryckeriet blir det stiltje på många sätt, för då finns det inte speciellt mycket med själva boken att göra. Det är liksom kört. Det är inte rätt läge att komma på att man vill ändra något, om man säger så.

img_3353Men då börjar den mest intensiva marknadsföringsfasen istället. Då är det fullt upp med att skriva pressmeddelanden, kontakta media och byta roll; bli den som själv intervjuas istället för tvärtom.

När boken sedan är tryckt och klar kommer nästa fullfartsperiod; säljandet. Det är exakt där jag befinner mig nu och häromdagen skrev jag till min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att de lådor jag fick av henne i samband med releasefesten är helt slut! Jag trodde jag hade en låda kvar, för det stod en låda på bänken. Men det visade sig vara min roman Närmare dig – så snopen jag blev! (Även om det också en bra bok, såklart.)

img_3352Men samtidigt glad, för det innebär ju att jag sålt massor från mitt eget lager parallellt med att människor som inte känner mig köper via Adlibris eller Bokus. Hurra för det!

Igår hade vi ett riktigt blåsigt höstväder här hemma och då passade jag på att ta några vilda bilder, för jag tycker att de illustrerar väldigt väl intensiteten i mitt liv.

Fart och fläkt, helt enkelt.

När mörkret viker undan för livet som e-bok

imageVi har bråda dagar nu i samband med att När mörkret viker undan för livet släpps på den internationella suicidpreventiva dagen imorgon och en hel del arbete bakom kulisserna står min förläggare Annika BengtssonGrim förlag för. Bland annat är det hon som ansvarar för att e-boken blir klar och läsbar. Något jag aldrig skulle palla att ens försöka ge mig på, eftersom det mesta med datorer stressar livet ur mig.

Idag kom i alla fall det glada beskedet att allt är klart och att Elib har registrerat boken som aktiv. Det betyder att den ska gå att både köpa via nätbokhandeln och låna via bibliotek alldeles strax.

Det finns faktiskt ett litet extra kapitel i e-boken jämfört med den tryckta pappersboken. Extramaterialet består av en liten författarintervju med mig där jag svarar på bland annat dessa intressanta frågor:

  • Varför blev det ytterligare en bok på temat självmord?
  • Finns det några likheter mellan böckerna, bortsett från själva temat?
  • Vilken är din främsta lärdom efter att ha intervjuat alla de människor du gjort?

Härligt, då känns det som om alla pusselbitar är på plats inför den stora dagen imorgon.

Nu kör vi!

Tjohoo! Manuset är på tryckeriet!

IMG_0185Vissa dagar är mer magiska än andra i livet som författare och idag är en sådan där alldeles, alldeles speciell dag. Sent igår kväll blev nämligen allt klart med den allra sista och dessutom faktaspäckade texten till När mörkret viker undan för livet. Det betyder att allt äntligen var helt färdigt för nästa anhalt och det är där vi befinner oss nu.

På tryckeriet! Tjohoo! Manuset är på tryckeriet! Det är sannerligen magiskt!

I eftermiddags fick jag beskedet av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att hon skickat in rubbet, alltså både inlagan (själva manuset) och omslaget till tryckeriet. Nu väntar vi på ett provtryck av omslaget för att se så att alla färger ser okej ut. Det är förstås vansinnigt spännande.

Jag tycker det är intressant med läsbarhetsindex, lix. Lix är baserat på medeltalet ord per mening och andelen långa ord (ord med fler än 6 bokstäver) uttryckt i procent. Även om det inte är någon exakt vetenskap ger det en indikation på hur lättläst en text är och nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla hur boken är i snitt. Bokens lix ligger på 35 vilket är helt perfekt för en reportagebok av den här typen. Mellan 30 och 40 betyder Lättläst, skönlitteratur och populärtidningar, så det passar utmärkt.

omslag_NM_framsidaDen faktaspäckade texten, som jag nämnde ovan, är ingen intervju till skillnad för merparten av övriga texter, utan snarare en faktatext som påminner om en nyhetsartikel. Mycket riktigt får den ett betydligt högre läsbarhetsindex. Den är alltså mer svårläst och den stora anledningen till det är att det finns många långa ord i den, som till exempel suicidprevention, borderlinepersonlighetsstörning och problemlösningsmodell. Det är ganska givet att det blir ett högt lix här. Det landar på 51, vilket kategoriseras som Svår, normalt värde för officiella texter. Lite roligt, tycker jag, och jag vet ändå att texten inte är så komplicerad som man kan tro. Den går absolut att läsa utan att slå knut på sig själv.

Blommorna på bilden ovanfick jag idag av rektor och personal på gymnasieskolan jag arbetat på under året. Det blev jag jätteglad över, för med mina ynka femton procents tjänst var det absolut inte givet att jag skulle få blommor när jag slutar. De passade särskilt bra just idag och pryder nu vårt hem så fint.

En magisk dag, som sagt.

Det är de små detaljerna som gör det

Omslaget NYMin reportagebok Våra älskade orkade inte leva befinner sig fortfarande på tryckeriet och landar inte i min famn förrän nästa vecka. Det är en snudd på olidligt lång väntan för en otålig och nyfiken författarsjäl.

Att väntan lätt leder till ångest har jag berättat om här i bloggen och jag kan säga att den inte alls mildras allteftersom dagarna går. Snarare tvärtom. Inte minst med tanke på alla fantastiska intervjupersoner som medverkar i boken. För deras skull vill jag att boken ska bli en succé på alla plan – för deras och andra anhörigas skull. Jag vill att boken ska bli en vän att hålla i handen. En spegelbild att känna igen sig i. En öppnad dörr till att våga tala om det svåra och tabubelagda ämnet självmord.

omslag_våra_älskade_framsidaJag är i alla fall glad åt att jag sa till min tålmodiga förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att ansiktet på framsidan skulle skjutas lite mer åt vänster, för det är trots allt så tavlan är målad från början. Nu kommer det röda i högerkanten fram mer och det känns fint. Jämfört med det förra omslaget här bredvid kanske det inte känns som så vansinnigt stor skillnad, men den är i alla fall inte oväsentlig, tycker jag.

Det är de små detaljerna och de fina nyanserna som gör det mesta här i livet.

En reportagebok blir till

 

IMG_0084_2

Att arbeta med reportageboken har varit mycket givande och intressant på många plan. Jag har träffat fantastiska människor som berört mitt hjärta och hjälpt mig att rensa tårkanalerna.

Många undrar hur jag har hittat mina intervjupersoner och det har varit på olika sätt. Genom internet, vänner och möten har de en efter en kommit till mig och de allra flesta har inte tvekat en sekund utan genast velat medverka i Våra älskade orkade inte leva. De har tyckt att det är en viktig bok och kan de hjälpa någon genom att berätta sin historia så gör de gärna det.

Det har också hänt att anhöriga jag pratat med inte velat vara med och då har jag backat direkt. Det måste kännas hundra procent bra att medverka för jag vet att våra samtal kommer att röra upp många känslor och jag vet också att det kan bli ringar på vattnet tack vare att alla medverkar med sina riktiga namn. Om de inte är beredda på den uppmärksamheten kan det bli väldigt tufft.

Det har varit avgörande att alla är med på ett öppet sätt med sitt namn, för en del av bokens syfte är att motverka de tabun som finns och att våga tala om självmord. Om personerna då är anonyma förstärker det de tabun som finns, för då säger ju även vi att vi egentligen inte heller vågar eller orkar tala om suicid.

Under intervjuerna har jag fört anteckningar enligt gammal klassisk modell med block och penna. Jag tycker att det är oerhört mycket enklare att hitta bland papper än på en ljudupptagning, så jag jobbar alltid så. Dessutom är jag tacksam över att jag har ett gott minne, så jag kan fånga mer av intervjupersonernas korrekta citat än jag klottrat ner på pappret.

Efter samtalet har jag skrivit reportaget så raskt jag har förmått och sedan skickat det till den intervjuade för genomläsning och korrigering av eventuella sakfel. Alla medverkande har fått komma med åsikter på alla plan och det har varit väldigt värdefullt, för ibland är det snåriga historier och det är lätt att ett par händelser hamnar i fel ordning eller att jag missuppfattat någon detalj. Det har också hänt att saker den intervjuade sagt ser så svartvitt ut i skrift att de vill stryka det, även om det i sig varit helt korrekt skrivet.

Efter ett par turer mellan den intervjuade och mig har texten gått till min redaktör och förläggare Annika Bengtsson, som petat ytterligare i texten och sett till att det inte finns onödiga upprepningar, märkliga syftningar, oklarheter och annat ovälkommet i texterna.

Slutligen har det varit dags att skicka boken i sin helhet till några utvalda testläsare. Det var spännande eftersom inte ens jag själv vid det laget hade läst hela boken i ett svep i den ordning vi bestämt att texterna skulle ligga.

Testläsarna hittade några marginella småsaker, men tyckte att boken var välskriven, viktig och gripande. Det var förstås precis vad jag hoppades på och snart når den ännu fler läsare.

Det känns bra för ämnet är tyvärr alltför angeläget.

Gästbloggar hos Sandra Elma

Sandra ElmaJust nu är det är hög aktivitet bland oss som är både författare och bloggare. Vi hälsar på hos varandra nästan hela tiden och det tycker jag är fantastiskt roligt. Nu finns jag på besök hos Sandra Elma, där jag gästbloggar om hur en bok blir till från start till mål. Eftersom jag rört mig i olika genrer har jag lite olika arbetssätt beroende på vilken bok jag skriver.

Arbetet med reportageboken Våra älskade orkade inte leva var förstås lite annorlunda jämfört med hur jag arbetade med mina tre tidigare böcker. Men en sak går igen oavsett typ av bok. Läs vad det är i gästblogginlägget!

Tusen tack, Sandra, för att jag fick hälsa på hos dig!

Dags att skicka pressmeddelanden

IMG_9057_2Som journalist har jag varit mer van vid att ta emot pressmeddelanden än att skicka dem. Som nyhetsreporter på Sveriges Television jobbade jag ibland morgonskift och då ingick det att vittja faxen (jojo, det var innan mejlens tid) för att se vad som hänt under natten. Ofta brukade det gå ganska snabbt att kika igenom högen, för det krävdes oftast en lokal vinkel för oss på redaktionen i Karlstad för att vi skulle göra något reportage.

Ett pressmeddelande som låg där vid faxen en tidig morgon minns jag särskilt väl för det stack verkligen ut från mängden. Det kom från dåvarande skolminister Ylva Johansson och dåvarande finansminister Erik Åsbrink och de bekräftade att de var kära i varandra. Vi på redaktionen hade inte hört de rykten som tydligen cirkulerade i huvudstaden och tyckte att det var otroligt kul att få ett pressmeddelande om att två ministrar förälskat sig i varandra. Detta var 23 september 1998, men jag minns det som igår.

Idag sitter både jag och min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och skickar pressmeddelanden om att Våra älskade orkade inte leva är på gång. Redan en månad innan boken släpps blev jag intervjuad av Kungsbacka-Posten, men jag hoppas förstås på större spridning än så, för det är reportageboken värd.

För de anhörigas skull. Deras berättelser berör.