Redan när jag satte foten innanför dörrarna på Skyltmax i Landvetter kunde jag känna den varma atmosfären på företaget. Varje morgon dukas en enorm frukostbuffé upp och de anställda får förse sig på betald arbetstid. Även jag blev bjuden på fantastisk frukost innan det var dags för mig att hålla i dagens viktiga föreläsning om psykisk ohälsa, suicid och suicidprevention.

Hur ser situationen ut i Sverige och vad kan vi göra för att vara rädda om oss själva och hjälpa varandra? Det var grundstolparna i föreläsningen som jag först höll på svenska och senare på eftermiddagen även på engelska.

När alla slagit sig ner och klockan slog 10.30 blev det knäpptyst utan att jag på något sätt behövde påkalla uppmärksamhet. Det var verkligen påfallande tyst och det gav mig en känsla av respekt för det angelägna och tyvärr ständigt aktuella ämnet. Jag hade förberett en powerpoint på 82 bilder och hann precis gå igenom alla på den timme jag hade till förfogande innan det var dags för frågestund.

Efter en trevlig lunch med vegetarisk lasagne (perfekt för mig som inte äter kött sedan många år) och småprat med flera av de anställda var det dags för mig att ladda mitt livs första engelska powerpoint och hålla föreläsningen på engelska. Det är alltid spännande att göra något man aldrig gjort förut, men tack vare att jag känner mig trygg i ämnet och att jag är ganska van vid att tala engelska kändes det trots allt bra.

Jag tycker att hela dagen var lyckad och hoppas att de anställda håller med. Jag skulle önska att fler företag vågade lyfta ämnet psykisk hälsa/ohälsa och suicid för det är något som berör alla människor – antingen berör det dem själva eller så har de garanterat människor i sin närhet som då och då eller rent av ofta mår psykiskt dåligt. Att våga tala om det och våga fråga hur någon mår är ett aktivt sätt att hjälpa till. Man behöver inte lösa problemen, för det kan självklart vara svårt, men att finnas där är oerhört värdefullt.

Genom att bry oss om oss själva och varandra räddar vi liv. Det finns inget viktigare.

Skutan 2023 har redan börjat segla iväg med oss. Ett skepp kommer lastat!

Hur tycker du att det känns så här ett par veckor in på det nya året? Vad har du i lasten och vart hoppas du segla? Är du skepparen med full koll och stadiga sjöben? Eller kanske matrosen som kämpar men känner sig vilsen?

Oavsett om du skrivit i flera år och i grunden känner dig tämligen trygg med vad du håller på med eller är nybörjare och bara skrivit några kapitel slänger jag gärna ut en livboj till dig. Jag har mångårig erfarenhet av både erfarna författare och mer ovana skribenter och gör alltid mitt allra yttersta för att hjälpa dig att utvecklas utifrån din egen nivå och hjälpa dig att ro iland ditt skrivprojekt.

Kanske är det inte en massa ord och fiktiva historier du har i din last utan tankar eller funderingar kring psykisk ohälsa och suicid. Jag föreläser om psykisk ohälsa, suicid och suicidprevention med fokus på vad vi kan göra för att hjälpa varandra. Att få verktyg för att upptäcka psykisk ohälsa hos både sig själv och andra är en oerhört värdefull livboj och den slänger jag mer än gärna ut till dig genom att föreläsa på till exempel ditt jobb.

Jag önskar dig ett fantastiskt 2023 och att din seglats under året blir både fridfull och spännande i en alldeles lagom mix som passar just dig.

Och behöver du en livboj av något slag finns jag här. Kontakta mig gärna på joanna@bjorkqvist.org!

Det är dags att summera ännu ett år. Så fort det går ändå – jag blir lika förundrad varje år när nyårsafton närmar sig. Hoppsan – redan? I år igen?

Jag ser tillbaka på ett intensivt men roligt jobbår 2022. Så många härliga manus som blivit fantastiska böcker under året! Så tacksam över att jag fått vara en del av processen. Tusen tack, alla fina författare för ert förtroende. Jag uppskattar våra samarbeten enormt mycket och önskar er det allra bästa – det är ni värda!

Redan nu vet jag att även nästa år kommer att bli fullt av grymma böcker. Vissa är jag redaktör för just nu (självklart jobbar jag som vanligt i mellandagarna för bokvärlden tar inte semester) och de kommer redan till våren och sommaren, men jag vet också att andra böcker är på gång framöver så fler manus ligger inplanerade för läsning. Så kul, för en del är skrivna av författare jag redan samarbetat med medan andra är helt nya för mig. Spännande!

Stort och hjärtligt tack för i år. Nu lägger vi snart 2022 till handlingarna och tar oss an 2023! Det kommer helt säkert att bli ett magiskt år! Gott nytt år!

Året går mot sitt slut och det har som vanligt varit ett intensivt men härligt år jobbmässigt. Så många fantastiska manus som jag läst och som kommit ut som färdiga böcker under året. Ännu fler är på gång nästa år – både nya manus och färdiga böcker!

Det här året kommer också att avslutas med en föreläsning kring att skriva pressmeddelande och personporträtt (med lite extra tyngdpunkt på författarporträtt) och nästa år kommer att inledas med en föreläsning kring självmord och suicidprevention. Hur kan vi upptäcka psykisk ohälsa både hos oss själva och andra och vad kan vi göra för att hjälpa varandra? Är det sant att man aldrig kan hindra den som verkligen bestämt sig för att ta sitt liv? Svaret får du på mina föreläsningar om suicid.

(Spoiler: Nej, så länge det ännu finns liv finns det inte bara hopp utan värdefulla chanser att göra något bra. Statistiken talar sitt tydliga språk, för av de som försökt ta sitt liv dör hela 90 procent långt senare i livet av helt andra orsaker. Det går alltså att rädda liv och det vill jag bidra till.)

Det känns bra att föreläsningarna äntligen börjar komma igång igen efter pandemin för det är både viktigt och givande att lyfta de här frågorna. Jag skräddarsyr alltid föreläsningarna inför kundens behov och föreläser både för större och mindre grupper.

Hör gärna av dig om du är intresserad av en föreläsning. Jag nås enklast på joanna@bjorkqvist.org.

Ha et riktigt fint avslut på 2022!

Äntligen har vi fått uppleva en vanlig Bokmässa igen! Eller vanlig och vanlig, förresten. För mig har det varit lite dubbelt för de senaste åren, innan pandemin, stod jag hela dagarna i Grim förlags monter tillsammans med min förläggare Annika Bengtsson. Då smet jag endast iväg korta stunder för att besöka andra montrar eller köpa böcker. Jag ville hellre stå som fastspikad på vårt montergolv för om jag så var borta i tre minuter för att gå på toaletten kunde jag ge mig sjutton på att det just då kom någon som ville prata med mig. Vi skrattade faktiskt flera gånger åt det orimliga i det. Ändå hände det varje år.

Men åren innan montertiden! Då var jag en flitig mässbesökare som under många år njöt av att flanera runt planlöst och bara insupa atmosfären, lyssna på intressanta författarintervjuer och kånka runt på kilovis med signerade böcker.

I år var jag tillbaka som besökare men det var ändå en hel del som skilde sig från hur det brukade vara innan jag själv blev en del av branschen. Det viktigaste för mig den här gången var att äntligen få träffa så många som möjligt av de författare jag samarbetat med under åren som redaktör. Jag bestämde mig tidigt för att åka in fredag, lördag och söndag och lade i god tid upp inlägg på både Facebook och Instagram för att folk som ville träffa mig skulle veta när jag var på plats. Jag gjorde mig redo med kalender och penna.

Snabbt fylldes dagarna med både luncher och fika och mötena blev precis så härliga som jag hade hoppats på. Som redaktör jobbar man väldigt nära författaren men ändå ses man väldigt sällan under processen för att det geografiska avståndet brukar vara för stort. På Bokmässan finns det dessbättre fantastiska möjligheter att råda bot på detta och det utnyttjade vi till max.

För att ge möjlighet till spontana träffar lade jag också upp en bild på hur jag såg ut varje dag, så alla visste vad de skulle hålla utkik efter (eller undvika! 😅) om de råkade få syn på mig på mässan. Och flera stötte jag på just på det sättet också, så det var kul.

Så många fina möten det blev med både författare och med förläggare som anlitat mig de senaste åren. En del förläggare hade jag hunnit träffa redan innan pandemin men jag träffade också nya för allra första gången så det var kul att få ansikten på namnen i mejlen.

Tusen tack, alla fantastiska författare och förläggare, för att jag får jobba med just er! Det fyller mitt hjärta med glädje och min hjärna med massor av tankar! Här kommer några bilder på somliga av “mina författare” jag tycker så mycket om och som det är ett rent nöje att jobba tillsammans med. Tack och tack, allihop, för en magisk Bokmässa – hoppas att vi ses igen!

Vilken underbar midsommarafton vi fick i år med 30 grader varmt och strålande sol! Vi satt ute och åt lunch med goda vänner och det kändes som om vi befann oss i Sydeuropa och inte på den svenska västkusten. All dryck blev dock så varm att den var svår att dricka. Det svalkande vattnet slutade att svalka och det svala vinet påminde mer om te än om vin. Det var en märklig men härlig känsla.

Idag är det midsommardagen och lite molnigt, men fortfarande tropiskt varmt och helt ljuvligt. Jag sitter i skuggan och har bestämt mig för att vara helt ledig idag, så mest lyssnar jag på ljudbok, äter Piggelin och tittar ut över havet. En dröm, såklart!

Men jag kämpar ändå för att inte smyga tillbaka till mina manus. Det är ju också så roligt att få befinna sig i helt andra världar än den egna. Både tid och rum kan skifta på de mest fantastiska sätt och så sent som i förrgår var det julafton, och inte alls dagen före midsommar, i manuset jag läste. Om bara ett par veckor åker jag till Italien och det är perfekt för klimatet, för jag reser bara i tankarna vi datorn. Men det är där karaktärerna i ett kommande manus lever, så det är bara att hänga på.

Om du vill bjuda med mig på en resa inom Sveriges gränser eller längre bort än så är det bara att höra av dig om ditt manus, så hoppas jag att vi kan ta en tur tillsammans. Jag är ett petigt resesällskap, men jag är ändå rätt trevlig innerst inne, så jag är säker på att vi skulle få kul ihop och att vi skulle upptäcka många spännande saker tillsammans.

Kanske sitter du just nu och filar på din debutroman eller så är du i full gång med den avslutande delen i en trilogi. Kanske vill du ha en utomståendes granskande och skarpa blick på dina första stapplande steg som författare eller så vill du utvecklas ytterligare i ditt redan etablerade författarskap. Oavsett finns jag här för att hjälpa dig att ta dig vidare till nästa nivå. Barnböcker, ungdomsböcker, romaner eller fackböcker – jag gillar alla genrer och är glad över att jag får möjlighet att röra mig fritt mellan dem.

Nu vill jag passa på att önska er alla en underbar och glad sommar!

De första fyra månaderna har gått otroligt fort och imorgon går vi in i maj. För några år sedan skrev jag en krönika i Kungsbacka-Posten, som jag skrev krönikor för i över sju år, och den handlade om att maj är årets kortaste månad. Det är så otroligt mycket som ska hinnas med på en och samma månad. När barnen var små var det uppvisningar och avslutningar hela månaden och när jag jobbade som lärare låg de sista viktiga proven i början av maj och sedan var det betygssättning som gällde under senare delen. Att sätta betyg var alltid oerhört jobbigt för mig och tog både mycket tid och energi i anspråk. Dessutom var det alltid en massa roliga sociala tillställningar på gång just i maj. Det var som om alla legat ide under vinterhalvåret och nu längtade efter att umgås igen.

Nu när barnen är både vuxna och utflugna är det ont om uppvisningar och avslutningar och betyg slipper jag tack och lov sätta numera, men det sociala livet har, äntligen efter pandemin, återhämtat sig och på klassiskt vis är varenda fredag- och lördagkväll redan inbokade under hela månaden. Min poäng med krönikan var att känslan av att månaden är så kort och intensiv förstärks av att namnet maj endast innehåller tre bokstäver. Jämför med evighetslånga och grå november som känns nästan oändligt lång och innehåller åtta bokstäver. Det är en ökning med hela 167 procent och det känns. November känns verkligen minst 167 procent längre än lilla ljuvliga maj. Minst!

Även om jag inte sätter betyg längre lever jag ändå kvar i bedömningsvärlden i mitt arbete som lektör och redaktör. Men det allra bästa med dessa uppdrag är att det alltid finns tid att förbättra sin prestation. Som lektör och redaktör sätter jag inga slutbetyg som författaren bär med sig resten av livet, utan mitt utlåtande och mina synpunkter är enbart ett steg framåt. Det passar mig mycket bättre.

Har du ett manus som du inte vill ha slutbetyg på men som skulle må väl av en utomståendes skarpa ögon och varsamma hand? Hör i så fall gärna av dig till mig på joanna@bjorkqvist.org.

Glad Valborg!

Det är fortfarande oftast lite väl kyligt för att sitta ute och läsa manus, men påskriset fick vara ute en liten stund i alla fall. Hoppas att värmen kommer snart för nu längtar vi efter den, även om vi får vara glada för att det i alla fall är mer sol än snö och regn just nu.

Under de senaste veckorna har jag läst två barnboksmanus och ett ungdomsmanus och idag är det dags för ett vuxenmanus igen. Det är så härligt med denna mix för jag behöver titta på rätt så olika saker i alla genrer och jag gillar den växlingen. När det gäller barnböcker är en viktig sak att språket passar målgruppen. Det är inte fel med en liten utmaning så barnen kan utveckla sitt ordförråd, men samtidigt får sagan inte stanna upp för att barnet inte förstår. Då bryts magin och man kommer direkt tillbaka i verkligheten.

Vuxenmanuset som jag ska ta mig an idag är det andra i en serie av fyra och det är alltid lika kul när författare kommer tillbaka till mig gång på gång. Eftersom jag varit i den här branschen i ett antal år vid det här laget har antalet författare som återkommit blivit allt fler. Om bara ett par veckor kommer ett femte manus av en och samma författare och jag ser redan fram emot att få läsa det för hen skriver alltid så finurligt, humoristisk och tänkvärt. Det är underbart när man direkt känner igen en författares stil och sätt att skriva.

I påsk ska jag kosta på mig att vara lite ledig och umgås med familj och vänner, men jag blir inte ett dugg förvånad om jag råkar sitta här vid datorn igen på annandagen. Det brukar råka bli så …

GLAD PÅSK!

Nu är det en underbar tid i naturen. Hemma i trädgården växer vackra krokusar i flera färger och idag såg jag de första bina. Jag blir alltid lika glad när de kommer och hoppas att de hittar även till vårt äppelträd så småningom. Förra året fick vi bara två äpplen på hela trädet så vi håller tummarna för en betydligt bättre skörd i år.

Det är inte bara bina som är flitiga så här dags på året utan det är även författare. Precis som vanligt på vårkanten växer nämligen min manuskö efter att ha varit så gott som avarbetad i januari. De första åren jag jobbade som redaktör såg jag inte mönstret så tydligt men nu är det helt uppenbart. En bit in på det nya året är författarna minst sagt sugna på att bli publicerade det här året. Nu ska det ske!

Då behöver de en redaktör som hjälper till att vässa manuset lite extra. Även förlagen är i full gång och redan antagna manus behöver också en skarp redaktör inför utgivningen lite senare i år. Förra våren hade jag som mest åtta manus i kö och det var riktigt svettigt att hinna med alla i rimlig tid, men med god planering, och tålamod hos de köande författarna som accepterade att få vänta, gick det fint. Just nu håller jag på med ett manus som är en uppföljare till en relationsroman som kom förra året (så härligt att få förnyat förtroende som redaktör!) och sedan har jag fyra som väntar.

Av dessa fyra är det endast en författare som jag jobbat med tidigare. Lika roligt som det är att få samarbeta med författare jag jobbat med förut är det att få möta helt nya begåvningar. Jag brukar faktiskt alltid varna lite, så nya författare ska vara beredda på att få både ris och ros. Det är klart att det kan vara tufft att få feedback som inte enbart hyllar ens verk, men jag gör det endast för att jag vill manusets, och i förlängningen även författarens, bästa. Alla författare är sitt eget varumärke, så man har inte råd att slarva.

Jag vill vara manusets bästa vän och även om författaren inte riktigt ser det direkt brukar de förstå längs vägen. En vass penna och ett varmt hjärta – så är det att vara redaktör, för mig.

Behöver ditt manus en bästa vän? Hör i så fall gärna av dig till mig så ska vi se vad vi tillsammans kan göra för ditt manus. Vi kan vara flitiga bin tillsammans!

joanna@bjorkqvist.org

Äntligen är det dags för mig att ännu en gång leda en skrivkurs på Medborgarskolan. Efter ett par års uppehåll på grund av pandemin törs vi nästa vecka börja med kurser i våra lokaler igen. Det ska bli så spännande att se vilka kursdeltagarna är och vad de har tänkt att skriva.

När jag blev kontaktad av Medborgarskolan för några år sedan hade de hittat mig på LinkedIn och frågade om jag möjligen var intresserad av att leda en skrivkurs på kvällstid en gång i veckan. Jag nappade direkt för jag vet hur många som drömmer om att skriva, men inte riktigt vet hur de ska komma igång. Då är en skrivkurs perfekt.

I kursprogrammet står det att deltagarna gärna får vara nybörjare, men de bör ha någon form av idé kring vad de vill skriva. Den kan vara hur lös och ofärdig som helst, men det är viktigt att de vet att jag inte kommer att säga åt dem vad de ska skriva. Däremot kommer de att få personlig respons på sina egna texter av både mig och de andra kursdeltagarna och det kommer att utveckla deras skrivande enormt mycket.

Kursen pågår endast under fem veckor, men de flesta brukar bli förvånade över hur mycket de hinner lära sig på så kort tid. Det är viktigt att vi har högt i tak och att allt som sägs i vår lilla grupp verkligen stannar där. Många väljer att skriva något självbiografiskt i början och då är det extra viktigt att vi alla värnar om varandras integritet.

Mitt främsta råd till alla som vill skriva är att läsa mycket. Exakt vad man läser spelar mindre roll, för all litteratur är av godo och det är alltid lärorikt att se hur andra skriver. Mitt andra råd är att gå en skrivkurs eller delta i grupper där man läser varandras texter och ger ärlig feedback. Det är otroligt nyttigt att få någon annans ögon på sin text och det är lika nyttigt att själv ge respons för det gör att man börjar fundera på varför man tycker si eller så.

När man läser en bok hemma i fåtöljen kan man oftast säga om man tyckte om den eller inte – om den var bra eller inte. Men under en skrivkurs kommer man inte långt med den typen av svävande omdömen. Istället får man fundera över varför man tyckte om det som en kursdeltagare skrev. Var det ett vackert språk? Kände jag igen mig? Blev jag nyfiken och ville läsa mer?

Alla de här tankarna kan man sedan applicera på sin egen text och bli mer medveten om hur man skriver och vad det är som gör att en text berör och väcker tankar eller känslor.

Om man inte har möjlighet att gå en kurs på orten där man bor finns det även bra kurser på nätet. Jenny Westerlund och jag har till exempel en kurs som handlar om att skriva en fackbok. Den heter Skriv din kunskap. Även här får kursdeltagarna personlig feedback på sina egna texter om man väljer varianten med textrespons. Det finns också en med enbart självstudier om man föredrar det.

Oavsett om vad man väljer för typ av kurs är jag övertygad om att det kommer att ge många nya insikter och det är alltid välkommet. Inte minst när man skriver!