Category Archives: Annika Bengtsson

Ljudboken är släppt – hurra!

En litet steg för författaren men ett stort steg för förlaget. Eller är det ett litet steg för förlaget men ett stort steg för författaren? Det är i alla fall inte ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten. Det är faktiskt att ta i – det inser till och med jag, hur mallig jag än känner mig just nu. Det är trots allt skillnad mellan att gå på månen och att släppa en ljudbok.

Men idag är jag i alla fall så glad och pirrig för just idag har min reportagebok När mörkret viker undan för livet släppts som ljudbok och jag har just varit inne på Adlibris och sett att den finns där. Snabbt kastade jag mig in på Bokus och såg att den finns där med. Hurra, så spännande!

Den finns även på Nextory och förväntas komma även på Storytel vilken dag eller timme som helst.

Jag tycker nästan att ljudboksomslaget är ännu finare än omslaget på den tryckta boken, för eftersom ljudboken är kvadratisk ryms titeln på två rader istället för tre. Snyggt, tycker jag. Det är min tekniskt skickliga förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag som utifrån min målade akvarell fått till det så fint.

Jag läste själv in ljudboken i Halmstad under några riktigt soliga och fina dagar i juli och nu hoppas jag verkligen att den når många lyssnare. Om man mår psykiskt dåligt kanske man inte orkar läsa en bok om människor som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv. Kanske orkar man inte ens om boken faktiskt handlar om att det går att komma ur mörkret och hitta strategier för att överleva och känna att livet är värt att kämpa för. Kanske blir det för mycket med all text. Det är då jag hoppas att en ljudbok kan vara lösningen.

Även för pendlare som tillbringar flera timmar varje vecka i bil eller andra mer kollektiva fordon kan en ljudbok vara ett sätt att få tiden att gå lite snabbare. Den fungerar förstås också som sällskap under promenader i höstsolen eller medan man tvättar, lagar mat eller städar.

Ladda gärna ner och lyssna. Då blir jag ännu gladare än jag redan är!

Advertisements

Ljudboken är inspelad – så kul!

Nu är jag hemma efter tre härliga dagar i ett somrigt och soligt Halmstad där jag spelat in min senaste reportagebok När mörket viker undan för livet som ljudbok. Det var lite pirrigt innan, men när väl min förläggare Annika Bengtsson och jag var på plats i T&A Studio kändes det lugnt igen. Vi hälsade på Mats MP Persson, som driver studion och som allra mest är känd som gitarrist i Gyllene tider och det var förstås kul för mig som varit ett fan ända sedan Flickorna på TV2 kom, att just MP skulle vara ljudtekniker för min ljudbok. Det kändes tryggt att arbeta med ett sådant erfaret proffs.

Det var i maj som jag fick det glädjande beskedet att När mörkret viker undan för livet skulle bli ljudbok och det känns fantastiskt roligt att den redan är inspelad. Jag satt i en fåtölj i ett litet rum och MP själv satt i studion och rattade allt som behövde rattas. Tack vare mina år som nyhetsreporter på Sveriges television har jag erfarenhet av att läsa in hundratals speakertexter, men det är stor skillnad på att läsa i tjugo sekunder och sedan klippa till en intervjuperson som säger något klokt och att läsa in en hel bok på nästan trehundra sidor. Bortsett från längden på själva läsningen är den största skillnaden självklart att jag ska läsa in även intervjupersonernas svar och inte bara själva brödtexten, som en nyhetsreporter gör, men jag hoppas att mina fantastiska och generösa intervjupersoner tycker att jag förvaltat deras ord väl.

Det hände att jag harklade mig, behövde dricka vatten och stakade mig, men i det stor hela flöt det faktiskt på oväntat bra, om jag får säga det själv. Många som jag känner tycker att uppläsare läser för långsamt, så jag försökte att hålla ett gott tempo, för jag tycker personligen att en del av upplevelsen av en ljudbok går förlorad när man spelar upp inläsningen på högre hastighet än det är tänkt. Ju högre hastighet man har desto mer låter uppläsaren som Kalle Anka och det ville jag undvika, för ämnet är för seriöst för det. Jag hoppas att tempot känns bra.

Medan jag läste och läste och läste satt min förläggare och fixade en del praktiska detaljer. Till exempel gjorde hon omslaget till ljudboken. Det kommer att bli väldigt likt den fysiska bokens omslag, för vi kommer att använda min akvarellmålning även denna gång, men formatet blir kvadratiskt istället för rektangulärt, så titeln kommer att få plats på endast två rader, vilket gläder mig, för det blir snyggt.

Nu väntar vi med spänning på att MP ska redigera bort alla småskavanker och att han sedan ska skicka de färdiga filerna till Grim förlag. Därefter kommer Annika att skicka allt till Elib som i sin tur ser till att ljudboken tillgänglig för allmänheten.

Det ska bli så spännande när allt är klart och jag vare sig ni är intresserade eller inte lovar jag att hålla er uppdaterade om när ni kan lyssna på När mörkret viker undan för livet!

 

 

Glädjande nyheter på Pressfrihetens dag

För mig som journalist är pressfrihet oerhört viktigt och den kan ta sig många olika uttryck. Ett sätt att värna pressfriheten är att våga skriva om det som är tabubelagt, våga närma sig det som man egentligen borde prata mer om men som är så jobbigt att man inte riktigt orkar eller törs. Det är många som sagt till mig att jag är modig som skriver om självmord. Visserligen gör jag det i bokform och inte i traditionell press, men jag identifierar mig ändå allra mest som journalist och mina reportageböcker är ju helt och håller journalistiska produkter, om än i bokkostym.

Idag, när vi uppmärksammar Pressfrihetens dag, passar det därför utmärkt att få berätta att jag just fått ett glädjande besked av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Hon har ansökt om pengar från Region Halland för att vi ska kunna göra ljudbok av min senaste reportagebok. Hon påpekade i ansökan särskilt att det är en demokratifråga att alla ska kunna välja vilket sätt de vill tillgodogöra sig en bok på och att många människor som mår psykiskt dåligt sällan orkar läsa en hel bok även om innehållet i den skulle betyda något för deras välmående.

I När mörkret viker undan för livet intervjuar jag åtta personer som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv. Trots alla enorma svårigheter de gått igenom har de på olika sätt bestämt sig för att fortsätta kämpa och deras historier är så otroligt inspirerande och viktiga. Inte minst för andra i liknande situationer.

Att deras berättelser är viktiga fick vi tillsammans ett värdefullt kvitto på i september förra året då boken tilldelades Suicide Zeros hedersomnämnande för bästa rapportering av självmord och nu ser vi fram emot att låta fler ta del av alla gripande berättelser.

Både Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet finns sedan flera månader tillbaka på Storytel, men då enbart som e-böcker och inte ljudböcker. Detta blir alltså ett stort steg in i framtiden för förlaget och jag är så glad över det blir just När mörkret viker undan för livet som tar de första stegen, för jag är övertygad om att den kan ge lyssnarna många insikter.

Oavsett om du själv är drabbad eller värnar dina medmänniskor är jag säker på att ingen kommer att lämnas oberörd.

Tusen tack för 2017

Nu går 2017 mot sitt slut och det börjar bli dags att se fram emot 2018. Jag vill passa på att tacka alla som gjort 2017 till ett intressant, spännande och givande år för mig.

Det största och mest glädjande som hände var självklart när jag fick hedersomnämnande av Suicide Zero för bästa rapportering om självmord för min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet. Jag blev så oerhört glad och tacksam, framför allt för mina intervjupersoners skull. Alla åtta som medverkar i boken har burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att avsluta sitt liv, för att livet varit så svårt och tungt att det inte verkar vara värt att leva. Jag ser priset som en upprättelse för dem. Nu vet vi att alla att deras liv är viktiga och att deras berättelser är värdefulla.

Även de två yrkesverksamma som på olika sätt arbetar med de sucidala, en psykiatrisjuksköterska och en professor, som arbetat i över ett halv sekel med suicidprevention, bidrog starkt med sin expertis för att ge boken det djup den behövde. Mina besök på Fontänhuset i Göteborg och Ångestsyndromsällskapet ingav också hopp och värme som smittade av sig i boken.

Under året har jag också varit ansvarig för bokhörnan under den nationella suicidpreventiva konferensen och deltagit på Bokmässan. Båda eventen ägde rum i Göteborg och innebar många fina möten som jag bär med mig i mitt hjärta. Stort tack till alla som kommit för att prata och/eller köpa böcker. Det betyder mycket för mig.

Jag har också fått möjlighet att föreläsa om psykisk ohälsa, självmord och hur vi tillsammans kan rädda liv för ett par hundra personer och det ser jag som ett mycket viktigt arbete, för vi måste våga tala om något av det svåraste som finns – att ibland är livet så tungt och besvärligt att det faktiskt inte verkar vara värt att kämpa för. Men det är det! Att ta sitt liv är aldrig den bästa utvägen, tvärtom finns det hjälp att få. Våga fråga och våga berätta – det räddar liv.

I min bokhylla finns inte bara reportageböcker om suicid utan jag har också skrivit Närmare dig, som är en feelgood med djup. Jag blev väldigt glad när min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag nyligen hörde av sig för att berätta att hela upplagan var slutsåld och att hon nu skulle beställa en ny omgång böcker. Enligt härliga rapporter har böckerna nu anlänt till förlaget och går att köpa igen – hurra! Massor av glada tack till alla er som köpt och läst!

En annan viktig sak under 2017 är att jag fått läsa många manus som redaktör, lektör och coach. Det är ett arbete som jag tycker är otroligt kul och inspirerande. Inget manus är det andra likt och varje manus är sin alldeles egen utmaning. En del är på fyra sidor (barnböcker) och en del är på några hundra (vanligen thrillers) och jag tar mig an alla med lika stor aptit. Jag känner mig både stolt och utvald när jag får  läsa och kommentera en blivande eller redan etablerad författares verk. Vilket äventyr!

Jag har redan fyra manus i kö inför 2018, men jag hoppas på många, många fler, för än är det mesta av 2018 just som det ska vara de sista skälvande dagarna av 2017 – ett oskrivet blad.

Jag önskar er alla ett fint 2018 och hoppas vi får ta del av varandras liv på något sätt under året. Var rädda om er och varandra. Tänk alltid på att det är tillsammans vi räddar liv och det är tillsammans vi kan hjälpa varandra i både smått och stort.

Tack för i år och GOTT NYTT ÅR!

PS. Bilden är tagen på stranden på Tybee Island, Georgia, USA, där vi tillbringade ett par fantastiskt avkopplande och sköna juldagar.

Summering av Bokmässan 2017

Bokmässan i Göteborg är över för i år och som vanligt blev det fyra dagar med många känslor och upplevelser. Den här gången blev det självklart extra speciellt på lördagen när NMR hade fått tillstånd att demonstrera och de aldrig kom iväg den bestämda rutten, utan stoppades effektivt av polisen sedan de brutit mot de flesta regler som faktiskt fanns.

Resultatet blev att de var alldeles utanför Bokmässan och att demonstrationen till slut stoppades innan den egentligen hann börja. Jag var uppe på andra våningen vid ett par tillfällen och tyckte att det var mycket otäckt att allt kom så nära.

Inne på Bokmässan märktes det tydligt att något var annorlunda. Enligt uppgifter var det 35 procent färre besökare denna lördag jämfört med förra året och jämfört med guldåret 2003 var siffrorna i det närmaste katastrofala detta år. Om vi på Grim förlag jämför med lördagen för två år sedan sålde vi hela 80 procent mindre i år är på lördagen 2015. Det säger en del om tillströmningen.

Med Bokmässan är det alltid så att ytterst få förlag kan räkna med att gå med vinst, utan det är andra värden som styr och gör att man väljer att vara på plats. Först och främst är det Sveriges största kulturevent och bara genom det känner jag att det är härligt att få finnas där och vara en i gänget. Jag har varit besökare på mässan i tjugo år innan jag blev utställare och jag älskar känslan som böcker, författare, kreativitet och kultur ger. Det är bara så. Det är ett värde som inte går att mäta i pengar och det är en del av mig som person.

Jag tycker att det är så värdefullt att alla mina tre böcker som kommit ut på Grim förlag faktiskt finns att köpa på mässan. Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet är de mest populära, men faktum är att Närmare dig sålt riktigt bra den senaste tiden, så det är faktiskt så roligt att det kommer att tryckas nya böcker i början av nästa år – hurra!

Så… När söndagen gick mot sitt slut hade min kära vän och förläggare Annika Bengtsson och jag ett allvarligt samtal. Vi hade helt bestämt oss för att detta fick vara sista gången på Bokmässan för ett tag framöver, för nu har vi gjort det år efter år och känner oss  rätt nöjda. Men. Detta lilla MEN.

Jag vet faktiskt inte hur det gick till egentligen, men plötsligt hade vi bestämt oss för att anmäla oss till nästa år.

Med det sagt, stort TACK till alla som kom i år. Det har varit både roligt och givande med alla varma möten. Det betyder så mycket för oss att ni kommer.

Den sista bilden lade jag upp på Instagram under helgen som en liten hyllning hyllning till min forna hemstad Trollhättan. Jag vinkar och säger:

– Godnatt, macken (montern)! Vi ses imorrn!

Vi ses igen nästa år, säger jag här och nu!

Välkomna 2018!

 

Packning pågår inför Bokmässan

Imorgon åker Annika Bengtsson och jag till Göteborg för att inreda Grim förlags monter B04:79 på Bokmässan. Det är ett litet pyssel att skruva ihop bokhyllan, ställa borden så vi både kan gömma väskor under dem och ändå få lite fri passage samt placera böckerna på ett lockande och trevligt sätt. På väggarna ska vi som vanligt ha porträtt att de författare som kommer att synas i montern.

På bokfronten för min egen del kommer Närmare dig, Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet att finnas till försäljning. Jag hoppas som vanligt att många människor hittar till vår monter och kommer för att prata om livet och böcker på det där speciella sättet som man gör på en bokmässan. De goda och djupa samtalen är minst lika värdefulla som att sälja böcker, tycker jag, och det beror säkert på att jag skrivit den typen av böcker som jag har.

Jag kommer även att ha med mig en bunt visitkort och inte minst de mycket populära bokmärkena. På konferensen jag deltog i för ett par veckor sedan var så gott som alla visitkorten kvar på bordet, men alla bokmärken tog slut. Kul att besökarna gillar dem, så denna gång ska jag ta med mig ännu fler.

På torsdag klockan 9 slår Bokmässan upp portarna för i år och därefter följer många spännande timmar och dagar innan det är dags att stänga igen klockan 17 på söndag.

Varmt välkommen till årets stora bokupplevelse och oss i monter B04:79!

Fint hedersomnämnande för reportagebok

Idag uppmärksammas den internationella suicidpreventiva dagen runt om i världen och det är också exakt ett år sedan min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet släpptes.

I fredags ägde en konferens rum på Hotel Hilton Slussen i Stockholm och då delade generalsekreteraren Alfred Skogberg på Suicide Zero ut priser för bästa rapportering av självmord under 2016. Redan klockan 4 på morgonen ringde väckarklockan för att jag skulle hinna ta 6-tåget från Göteborg till huvudstaden för att vara med under prisceremonin. Det var det värt!

Vann gjorde Niklas Ekdal med sin bok Hur jag dog. Pia Minati fick hedersomnämnande för sin bok Vem som helst men inte Magdalena och även jag fick ett hedersomnämnande för När mörkret viker undan för livet.

Så här lyder den fina motiveringen:

”Genom intervjuer med personer som på olika sätt kommit i kontakt med psykologiska olycksfall/självmord får läsaren insikter om att de cirka 1500 årliga tragedierna får enorma konsekvenser. En viktig bok som ökar förståelsen kring något som för många är oförståeligt.”

Jag är så stolt, glad och tacksam! Det betyder mycket för mig att boken får detta fina erkännande för det visar att mina fantastiska intervjupersoner inte öppnat sina hjärtan förgäves när de låtit mig ta del av deras gripande livshistorier. Att de vågat prata om något av det allra svåraste som finns, att livet ibland är så svårt och så svart att det inte verkar vara värt att leva, gör skillnad och det är denna fina utmärkelse ett flott bevis på.

Utan alla generösa och öppenhjärtiga medverkande i När mörkret viker undan för livet hade det inte blivit någon bok, så detta hedersomnämnande är minst lika mycket deras som mitt.

Jag är också väldigt tacksam över att min förläggare Annika Bengtsson har velat ge ut både Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livetGrim förlag. Hon tyckte redan från början att båda reportageböckerna om självmord var viktiga och det kändes väldigt värdefullt att jag kunde säga till mina intervjupersoner att det faktiskt kommer att bli en bok. Det var avgörande att ha den tryggheten från början, så ingen blottade sig för mig i flera timmar för att sedan landa i ett manus som gick i papperskorgen.

Tusen tack, alla som varit inblandade! Vi gjorde det tillsammans och nu har vi fått vårt erkännande – vi gjorde det bra!