Bokmässan inspirerade enormt

Det är alltid kul att gå på Bokmässan och jag har säkert varit där över tjugo gånger, men i år var det något alldeles extra. Jag har aldrig känt mig så upprymd som efter årets mässa. Flera gånger har jag återkommit till den i tankarna och det beror på de otroligt inspirerande seminarierna som jag gick på.

Det blev en del köande för att få de allra bästa platserna längst fram i mitten men det var värt varenda minut. Temat för de tre seminarier som berörde mig mest var rytm och mycket väl valda ord.

Det började med ett seminarium kring Lars Noréns pjäser och på plats fanns bland andra Eva Dahlman som regisserat Communion, som skulle ha urpremiär på Stadsteatern samma kväll. Intressant nog inleddes dock samtalet med att vi kastade oss tillbaka till 1996 då Dahlman regisserade Kliniken av samme författare. Det hon föll för när hon läste texten då var rytmen i språket. Pjäsen inleddes med en dialog mellan två intagna på kliniken där de undrar om det är torsdag. Eller tisdag. Eller torsdag. Eller tisdag. Den rytmen lockade Dahlman.

Det var så spännande för mig att höra om detta för min man och jag såg Kliniken för 29 år sedan och jag tänker fortfarande på den då och då. I alla fall flera gånger varje år. Det är mer än vad jag kan säga om de flesta teaterföreställningar jag sett, men den berörde mig på djupet. Extra speciellt blev det när Inger Hayman, som arbetat som skådespelare i decennier, plötsligt fick en blackout och inte mindes ett ord av vad hon skulle säga på scenen. Från ingenstans dök en man upp och sa att vi alla i publiken skulle lämna lokalen. Först trodde jag att det var en del av pjäsen för vi befann oss trots allt på en psykiatrisk klinik. Konstigare saker än att en person utan förvarning tappar talförmågan måste trots allt ha hänt bland patienter tidigare, tänkte jag.

Men det visade sig att Haymans tystnad inte var inövad.

Efter seminariet dröjde jag kvar för att berätta om min upplevelse för nästan 30 år sedan och jag berättade också att vi ska se Communion om bara några veckor. När jag bokade biljetterna hade jag ingen aning om att Dahlman regisserat Kliniken men nu när jag vet och har hört henne tala så varmt om både själva texten i föreställningen och karaktärerna vi ska få möta kan jag knappt vänta till slutet på oktober då vi sitter där i salongen. Eva Dahlmans passion för sitt yrke var otroligt inspirerande.

På eftermiddagen var det dags för ett seminarium med artisten Thomas Stenström. Jag gillar hans texter och uppskattar alltid artister som vågar sjunga på svenska. Om man vill säga något på djupet känns det fint och äkta att göra det på sitt modersmål.

Även om jag lyssnat på Stenström i flera år och kan. åtminstone delar, av hans låttexter blev samtalet med Henrik Johnsson, som även producerat hans Sommar i P1, riktigt intressant. Det var särskilt en textrad som fångade mitt intresse och det var egentligen inte på grund av själva orden utan för att Stenström har burit på den i tio år, men inte hittat det optimala stället att få in den. Han har under åren som gått testat att stoppa in den flera gången men alltid lyft ut den igen och väntat på exakt rätt sammanhang för den.

Textraden lyder “för på måndag är det måndag igen” och ända sedan Bokmässan för en vecka sedan snurrar den i mitt huvud. Hela låten Vill du ha mig går faktiskt på repeat i mitt huvud. Så fascinerande att han burit på den så länge utan att hitta den perfekta platsen för den.

På lördagen var det dags för seminarium med en av min barndoms största idoler. Självaste Björn Ulvaeus var på Bokmässan för att prata om hur texterna till Abbas alla magiska texter blivit till och det var helt fantastiskt att lyssna på. Han berättade bland annat att Take a chance on me kommit till på en joggingtur, Han tyckte att det lät “täckötjä-täckötjä-täckötjä” när han sprang och då fyllde han i med ett s för det lät ju som take a chance. Snart kom även on me till honom och vips var Take a chance on me född. Tänk om jag vetat det som tioåring när låten kom!

Under veckan som gått sedan den intensiva bokmässehelgen, som varade i fyra dagar, har jag inte kunnat låta bli att tänka på vilket enormt spännande samtal det blivit mellan Björn Ulvaeus och Thomas Stenström om de fått diskutera sina texter tillsammans. Det hade jag så gärna lyssnat på. Hade vi lagt till Eva Dahlman i mixen hade det definitivt blir något alldeles, alldeles extra. Jag hade suttit trollbunden i timmar.

Jag var även på andra bra seminiarier, bland annat med Alex Schulman, Lars-Åke Babsan Wilhelmsson och Sissela Kyle. Alla tre har skrivit böcker med utgångspunkt från sina egna liv, så trots att det var två olika seminarier förenade temat dem. Det blev en del prat om Schulmans senaste roman 17 juni, där hans karaktär Vidar hittar telefonnumret som gick till sommarstugan när han var barn och då börjar han ringa sig själv, men det blev också ett samtal om att han har skrivit flera böcker utifrån sin usla barndom.

Det är så sorgligt att höra hur hemskt han haft det och hur mycket han fortfarande hatar sin mamma, trots att hon gick bort för över elva år sedan. Jag som läst flera böcker av Schulman kände igen mycket från hans egen uppväxt även i den senaste romanen 17 juni trots att den är fiktiv.

Det var inte bara seminarierna som inspirerade och gav energi. Jag träffade också många av de underbara och härliga författare som jag jobbat med under åren och det är alltid lika kul och givande. Så tacksam för att jag får vara en del av deras skrivande och hjälpa dem att vässa sina manuset ett snäpp till. Vi har alltid så mycket att prata om och eftersom de flesta bor en bra bit bort är Bokmässan ett ypperligt tillfälle att sammanstråla och mötas i verkligen livet istället för att bolla tankar och funderingar via mejl.

Som en blinkning till Thomas Stenström konstaterar jag så här veckan efter allt det roliga på mässan att jag redan längtar till nästa år “för i september är det september igen” och september betyder alltid att det är min födelsedag och Bokmässa. I år fyllde jag år på lördagen och nästa år fyller jag på söndagen.

Tiden går så fort så snart är vi där igen!

Då hoppas jag att vi ses!

Leave a comment