Idag är det exakt ett år sedan reportageboken Våra älskade orkade inte leva släpptes på Grim förlag och det har varit ett mycket spännande år på många sätt. De flesta stora saker som hänt har jag skrivit om här på bloggen allteftersom och det har varit trevligt för mig att skrolla igenom bloggposterna idag och kika på allt kul. TACK till alla er som varit med mig på resan på olika sätt genom att komma med glada tillrop, köpa boken, sprida den i era kanaler och allt annat ni gör! TACK – det betyder så mycket!
Boken är dock inte det minsta död efter ett år på marknaden, utan den lever fortfarande i högsta välmåga. Min förläggare Annika Bengtsson rapporterade för några timmar sedan att det kommit in nya beställningar just idag, så det var mycket glädjande.
Två föreläsningar är dessutom inplanerade där boken är en av huvudingredienserna. Först ut är utbildningsdagen på Dalheimers hus i Göteborg måndag den 7 mars. Där har det blivit förändringar i deltagarlistan sedan Ebba Range lämnat återbud av personliga skäl, så mitt förra blogginlägg har blivit lite inaktuellt. Istället blir det Claes Jenninger som deltar tillsammans med Ulrika Jannert Kallenberg och mig.
Claes medverkar i min reportagebok där han berättar historien om sin son Måns som tog sitt liv vid 13 års ålder efter flera år av svår mobbning. Det är ett av de reportage som jag fått mest respons kring för det går inte att vara oberörd när man läser om det som hände för drygt ett decennium sedan.
För ett par månader sedan kom Claes med en viktigt bok som ska hjälpa till att liknande saker upprepas. Den heter En skola fri från mobbning: Kunskap, inspiration, tips och råd till föräldrar, lärare och alla som vill förändra och den kommer han att berätta mer om den 7 mars. Jag ser mycket fram emot den här viktiga dagen och tycker att vi tre blir en perfekt treklöver med våra olika perspektiv på det angelägna ämnet självmord. Välkomna dit!
I övrigt har jag ägnat hela dagen åt att måla omslaget till min nästa reportagebok. Det kändes som ett fint sätt att tillbringa ettårsdagen på. Tyvärr kan jag inte visa resultatet ännu, men jag tog i alla fall en fin bild på mina målarsaker innan jag satte igång och det får duga idag. Och jag tror att bilden blir ganska bra. Hoppas det i alla fall.
Håll gärna tummarna för att min förläggare säger okej till den framöver!
Hej Joanna, jag är på god väg igenom din fina bok “Våra älskade orkade inte leva”, sakta men säkert läser jag ett kapitel i taget, men igår klämde jag faktiskt in två efter varandra. Och jag återkommer när jag läst klart. Nu håller jag en tumme för ditt nya bokomslag. Supernyfiken på hur det ser ut!
Hej Anni!
Så trevligt att höra av dig! Jag ser fram emot vad du har att säga om boken! Omslaget tar tid den här gången, men jag hoppas det blir bra till slut! Tack för tumhållning!
Hej hej, jag har lite kvar att läsa i boken (varit sjuk så det drar ut på tiden lite) och sedan återkommer jag med en recension. Den är oerhört stark och fint skriven. Ser fram emot att se det nya bokomslaget så småningom 🙂
Ingen brådska alls, Anni! Stort tack för dina fina ord redan här – jag blir sååå glad!