Föreläsningen på temat Självmord – döden igen talar om på Dalheimers hus i Göteborg igår kändes väldigt lyckad. Ulrika Jannert Kallenberg, Claes Jenninger och jag var inbjuda för att utifrån våra olika synvinklar tala om det svåra och fortfarande tabubelagda ämnet självmord. Vi har alla tre skrivit varsin bok som berör ämnet och våra respektive böcker var därför något av en utgångspunkt.

Ulrikas bok Döden ingen talar om handlar om hur det var för henne att växa upp i skuggan av sin pappas suicid. När han tog sitt liv när Ulrika var fyra år upphörde han att existera. Ingen talade om varken hans liv eller hans död och på en kyrkogård på Öland fanns en omärkt grav. Ulrika berättar om hur tystnaden som präglade hela hennes uppväxt har satt djupa spår i henne även som vuxen.

Claes bok En skola fri från mobbning – kunskap, inspiration, tips och råd till föräldrar, lärare och alla som vill förändra tar sin utgångspunkt i det faktum att författarens son Måns tog sitt liv vid 13 års ålder efter flera år av svår mobbning. Claes har själv arbetat i skolans värld i 30 år och med sin bok vill han förändra de strukturer som leder till att ett femtiotal unga tar sitt liv varje år för att de varit så svårt utsatta under sin skoltid.

Min egen reportagebok Våra älskade orkade inte leva, där jag intervjuar åtta nära anhöriga till en, två eller till och med tre familjemedlemmar som tagit sitt liv samt två personer som i sina yrkesroller kommer i kontakt med både de suicidala och de anhöriga – en psykoterapeut och en präst – skiljer sig från de övriga två böckerna i och med att jag ser det hela lite utifrån eftersom jag själv inte haft någon nära anhörig som tagit sitt liv.

Jag tycker att alla tre böckerna tillsammans utgjorde en fin helhet och även vi författare passade bra ihop med våra olika erfarenheter och kunde genom dessa ge en bred bild av självmord och de effekter det får.

Dagens moderator Gillis Edman, som arbetat som begravningsentreprenör i fyrtio år, kompletterade sällskapet så den författande treklövern blev en empatisk fyrklöver. Med sin erfarenhet av att möta människor i sorg och alla de kloka och varma ord han bjöd på under dagen skapades en atmosfär som bjöd in till nära och öppna samtal.

Även Malin Lönegren Mikulic, verksamhetsledare på Folkuniversitetet, hade en viktig roll under eftermiddagen då hon dels välkomnade publiken, men framför allt såg till att mikrofonen nådde de åhörare som ville ställa frågor till oss i panelen. Det blev ett intensivt uppdrag, för frågorna blev många och det gladde oss mycket.

Den första föreläsningen var mellan klockan 13 och 16 och riktade sig företrädesvis till personer som genom sitt yrke kommer i kontakt med både suicidala människor och deras anhöriga. Den stora publiken bestod av allt från gymnasieelever och vårdpersonal till poliser och terapeuter och vi i panelen turades om att svara på frågor och berätta om våra erfarenheter och tankar. De tre timmarna sprang iväg och både i pausen och efteråt såg vi till att mingla bland gästerna så de skulle kunna prata med oss personligen, om de vill det, och dessutom kunna köpa någon av våra böcker, om de var intresserade av det.

Till kvällens föreläsning mellan klockan 18 och 20 kom mestadels anhöriga, men även människor som arbetar med ungdomar som visar tecken på att må dåligt, fanns på plats. På kvällsföreläsningen kom inte lika många personer så då hade vi bytt till en mindre lokal och det kändes perfekt. Det blev ett nära samtal som spontant fortsatte en dryg halvtimme efter föreläsningens slut och vi hoppas så att våra ord kan ha hjälpt någon på vägen denna afton för vi blev själv väldigt berörda av det vi fick höra.

Ett varmt tack till alla er som kom igår och gjorde att föreläsningarna blev så bra och öppna som de blev – utan er hade det blivit annorlunda. Det är tillsammans vi gör skillnad.

Ett stort tack även till Thomas Kollberg, konferens- och kulturansvarig på Dalheimers hus, för att du bjöd in oss att föreläsa kring detta viktiga ämne. Tillsammans har vi visat att vi vågar tala om något av det allra svåraste som finns och genom det hjälps vi åt att bryta det tabu som finns kring psykisk ohälsa.

Det är ett viktigt uppdrag, så återigen; TACK till alla för igår. Vi föreläsare gör gärna om det!