Precis som jag hoppades har 2022 börjat med en rivstart. Redan nu har flera manus kommit in och ett par har jag redan hunnit läsa och ge respons på. De flesta som hör av sig till mig vill gärna att jag ska läsa deras manus genast. Jag sympatiserar helt med den tanken, för jag är själv en ivrig typ som gillar full fart och högt tempo.

Dessutom är det ofta så att man jobbat på manuset under lång tid och när man äntligen bestämmer sig för att ta nästa steg vill man minst av allt bli sinkad för att den utvalda redaktören råkar ha kö just då. Och jag gör verkligen mitt bästa för att kunna ta mig an manus så fort som möjligt, för även jag är ju konstant nyfiken på vad som har landat i min mejlkorg.

Därmed inte sagt att jag uppskattar framförhållning också. För ett par veckor sedan fick jag frågan om jag kunde boka in ett manus vecka 27. Det är förstås helt underbart att få en sådan fråga, så självklart skrev jag omedelbart in manuset i kalendern vecka 27, trots att det var 25 veckor kvar tills dess. Jag ser redan fram emot att läsa det för det är en uppföljare på en fantastisk roman som jag varit redaktör för tidigare.

Ett par frågor som dykt upp flera gånger den senaste tiden är hur långt ett kapitel bör vara och hur långt ett manus måste vara för att kallas roman. Det här är väldigt intressanta frågor tycker jag och det är lätt att kontra med att fråga hur långt ett snöre är. Det hjälper dock inte grubblarna, så jag ska ge ett annat svar.

Ett kapitel bör vara precis så långt som det behöver vara för att det som ska sägas i det kommer fram. Det låter kanske bra men också aningen luddigt, så kan man inte bara säga ett antal sidor? Ska det vara tre sidor eller tretton? Men det kan man faktiskt inte säga.

Jag har läst manus där ett kapitel ibland varit på en halv sida och det har fungerat utmärkt. Ofta handlar det då om att författaren ibland behöver byta perspektiv och skriva ur olika karaktärers synvinkel. För att göra det tydligt väljer då författaren att använda sig av växlande kapitel i olika längd för växlande perspektiv.

I andra manus kan ett kapitel vara på tjugo sidor och det kan gå precis lika bra. Det som är viktigt är att man vågar välja det som passar bäst. Alla kapitel måste inte vara lika långa heller. Om det som du vill berätta ryms på fyra sidor är det perfekt, men behöver du fjorton är det också toppen.

Samma sak gäller hela manuset. Ibland blir jag imponerad av hur en författare kan få fram både djup, känsla och dramaturgi på ett hundratal sidor och ibland fascineras jag av att en författare kan hålla mitt intresse uppe i fyrahundra sidor.

Och en sak är jag säker på. Det finns läsare för alla sorters böcker. En del gillar kortare romaner som man plöjer på en helg medan andra föredrar tegelstenar som man kan njuta av en hel månad eller två. Många uppskattar dessutom båda sorterna men vid olika tillfällen.

Så följ ditt hjärta och skriv precis så långt som du tycker behövs. Oavsett om det gäller kapitel eller manus!

Ett nytt år har precis börjat och det ska bli spännande att se vad det kommer att innehålla. Förhoppningsvis en hel del härliga saker både på jobbfronten och rent privat. Jag hoppas att 2022 inletts på ett fint och lovande sätt för er alla.

Jenny Westerlund, som driver JW bokförlag och utbildning, och jag har gjort en digital skrivkurs tillsammans och den heter Skriv din kunskap. Vi tycker själva att det är en bred och bra kurs för dig som funderar på att skriva, eller rent av har börjat skriva, en fackbok. En fackbok kan vara så otroligt många olika saker, men gemensamt för facklitteratur är att de innehåller fakta på något sätt. Om man skriver skönlitterärt får man gärna fabulera fritt, men skriver man fackböcker bör man hålla undan det fiktiva och koncentrera sig på fakta och information.

Objektiva fakta som hur mycket en blåval väger (den tyngsta vägde 173 ton), hur stor den självständiga staten Tuvalu är (26 kvadratkilometer) eller att svanar gärna lever i par är den ena sidan av facklitteratur. Den andra sidan kan sägas vara lite mer subjektiv för dit räknas till exempel biografier, självhjälpsböcker och handböcker.

Oavsett vilken fackbok du är sugen på att skriva och oberoende av vilken målgrupp du tänker dig kan Skriv din kunskap hjälpa dig att gå från att ha en nykläckt och spirande idé till att hålla en intressant och färdig bok i handen. Under januari har vi ett specialerbjudande där du får hela 20 procent rabatt på våra två kurser. Allt för att du ska komma igång och göra verklighet av dina drömmar!

Den ena kursen baseras på självstudier. Du får regelbundet material och arbetar på egen hand och i din egen takt. Om du väljer kursen med textrespons får du personlig respons på dina egna texter. Både Jenny och jag tycker att det är väldigt roligt och givande att läsa dessa texter och få möjlighet att hjälpa författaren framåt i sitt skrivande, så vi hoppas på fler kursdeltagare nu när det är nytt år och nya möjligheter väntar runt knuten. Redan idag kan jag avslöja att flera engagerande och tänkvärda fackböcker är på gång runt om i landet och det är mycket glädjande, tycker jag som själv skrivit två reportageböcker och en handbok tillsammans med en kollega. Men vi behöver så klart ännu fler utmärkta fackböcker i det här landet. Jag är säker på att just din också behövs.

Så kom igen och kom igång! Boka din kurs omedelbums/genast/pronto/direkt/nu och ange koden JAN2022, så har du tagit det första steget mot vad som helt säkert kommer att bli en magisk fackbok. Välkommen!

Ett väldigt annorlunda och intensivt år går mot sitt slut och det är dags att reflektera lite över året som gått och allt som hänt på jobbfronten. Jag är väldigt tacksam över att jag haft så mycket att göra hela året, så stort tack till alla er som anlitat mig under 2021. Ni är guld värda. En del av er har varit återkommande kunder medan en del har varit nya kontakter. Lika roligt som det är att få ett nytt manus av en författare jag arbetat med tidigare är det att läsa ett manus av en författare i vardande. Det är som att få julklappar varje gång – man vet aldrig vad paketet innehåller.

Allra mest var det att göra under våren och i början av sommaren, då jag som mest hade jag åtta manus i kö, vilket är rekord för mig. Som tur var handlade det om väldigt olika manus både till längd och innehåll. Eftersom jag alltid jobbar med ett manus i taget för att kunna sjunka in i just den aktuella världen var det skönt att några av de åtta var omläsningar, för det går alltid fortare att läsa om ett manus än att läsa det för första gången. När jag får manuset en andra gång brukar de flesta saker som jag reagerade på under första läsningen vara åtgärdade och då blir det ett annat tempo för mig.

Ett par var också barnboksmanus och de är betydligt kortare än en genomsnittlig roman för vuxna, så sammantaget blev det en härlig mix och jag har verkligen fått uppleva det bästa av många världar.

Kanske har pandemin och det faktum att många varit hemma gjort att fler än någonsin har skrivit på det där projektet som man burit inom sig under lång tid. Nu kanske man äntligen fått tid att berätta sin historia.

Då och då får jag frågan om jag själv skriver på någon bok för närvarande och det gör jag tyvärr inte. Dels är det svårt att hinna skriva för redaktörsjobbet tar mycket tid, men saken är också den att jag inte har någon klockren idé som skriker till mig att den vill komma ut i världen. Om jag hade haft det kanske jag hade kunnat norpa åt mig lite skrivtid. Kanske får jag en briljant idé att förvalta under 2022? Det vore skoj!

Lite skriver jag ändå emellanåt för det händer att jag blir anlitad för att skriva författarporträtt eller göra författarintervjuer och det är alltid lika kul. Journalisten i mig tycker att det är trevligt att både få intervjua och skriva, så det gör jag mer än gärna.

Redan nu har jag skrivit in några kommande manus i min kalender för 2022, men året är långt, så det lär finnas plats för åtskilliga fler. Har du ett manus som skulle må väl av ett par extra ögon? Eller har du kört fast och behöver en coach? Hör gärna av dig så skräddarsyr vi något som passar just dig.

Jag ser fram emot ett nytt och spännande 2022 och hoppas på många gripande, tankeväckande, underhållande och välskrivna manus att dyka ner i. Hoppas vi hörs under året. Tills dess ber jag att få önska er alla

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Nu är den där tiden här igen – tiden då vi stänger in oss och knappt sticker näsan utanför dörren. Den pågående pandemin gör förstås sitt till, men jag är inte ensam om att tillbringa de allra flesta av dygnets timmar inomhus i värmen så här års.

Vi tänder brasor, värmer glögg, kryper upp i soffan och tänder ljus. Somliga utnyttjar tiden inne i värmen till att läsa en god bok och det är alltid en klok och trevlig idé. Andra använder tiden till att skriva och det är en minst lika bra idé. Faktum är att ett av mina bästa tips för blivande författare är en kombination av dessa lysande idéer.

Läs mycket! Det är nummer ett när det gäller läsandet. All möjlig litteratur är av godo – bara läs! Nummer två är att fundera över vad du tycker om i vissa böcker och vad du har svårt för i andra. Ibland är magkänslan tydlig: jag gillar den här boken eller den där boken föll mig inte alls i smaken. Men vad beror det på?

Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det är som gör att man tycker om eller inte tycker om en bok. Är det karaktärerna du stör dig på? Eller är de rent av underbara? Är handlingen seg och trist? Eller har du svårt att lägga ifrån dig boken för du vill veta hur det ska gå? Känns det som om du läst något liknande förut? Eller får du nya tankar? Att fundera över det här i redan utgivna böcker är nyttigt och kan man sedan ta med sig det in i sitt eget skrivande är det toppen.

Kanske gillar du en karaktär för att hen alltid är så kvicktänkt eller så rörande känslosam? Använd det till din egen fiktiva person! Dras du med i ett rappt tempo upplagt i korta kapitel? Ha själv, åtminstone ibland, korta och intensiva kapitel. Dök det plötsligt upp en oväntad twist? Utmärkt, fundera på hur du själv kan överraska läsaren.

Så här års passar det extra bra att ägna så många timmar per dygn åt att läsa manus som redaktör som jag gör och jag vet att väldigt många människor runt om i landet tillbringar lika många timmar med att skriva. Frukten av detta ihärdiga skrivande brukar jag se lagom till våren. Då dundrar det in manus i min mejlkorg. Och det är alltid lika glädjande.

Då hinner jag minsann inte ge mig ut i trädgården för att ta en selfie bara för att solen skiner. Men nu hann jag!

För sju år sedan var jag med på ett möte för anhöriga till någon som tagit sitt liv som SPES Västra krets anordnade i Göteborg. Jag var i slutskedet av arbetet med min reportagebok Våra älskade orkade inte leva och ville ha ett eget kapitel om SPES eftersom de gör ett så otroligt viktigt arbete. Igår kväll återvände jag för första gången och med mig hade jag en hel låda med böcker som jag och Grim förlag ville ge bort som en tidig julklapp.

SPES, som betyder SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd, har hämtat sin modell från Länkarna och det innebär att alla som är med på mötet har förlorat någon närstående i självmord, så alla har egen erfarenhet av smärtan och sorgen som följer med just ett suicid. En del miste någon för flera decennier sedan medan andra gjorde det för bara några få månader sedan. Eftersom jag personligen inte förlorat någon nära i suicid är jag ödmjukt tacksam över att jag ändå blivit insläppt två gånger och fått ta del av den unika värme och medmänsklighet som finns på dessa möten.

Igår kånkade jag på den tunga boklådan i regnet och det kände så fint att kunna ge SPES 30 böcker. Alla som var med på mötet igår fick ett exemplar direkt. Resten av böckerna kommer att ges bort allteftersom och jag hoppas att alla mottagare kommer att gripas av mina fantastiska intervjupersoners öppenhjärtiga berättelser, precis som jag gjorde när jag mötte dem.

I boken intervjuar jag åtta personer som förlorat en, två eller tre familjemedlemmar i suicid och två personer som i sina yrken kommer i kontakt med både efterlevande och suicidala, en präst och en psykoterapeut. Min förhoppning är att böckerna kommer att bli en fin vän att hålla i handen för andra som förlorat en älskad person i självmord och att kommande läsare kommer att känna igen sig i de medverkandes känslor och veta att de inte är ensamma om att känna just som de gör.

Att dela med sig av sina tankar och känslor och att stötta varandra i allt det svåra – det är verkligen något som genomsyrar mötena på SPES.

Vi människor behöver varandra.

Något av det bästa med att arbeta som redaktör är att man ständigt får göra resor i såväl tid som rum. Den ena veckan befinner jag mig i en oerhört dramatisk och våldsam alternativ verklighet där det finns både drakar och mystiska väsen medan jag en annan vecka kastas tillbaka ett drygt sekel i tiden och åker tåg till södra Europa. Jag kan också vigt svinga mig till nordliga breddgrader där isbjörnar vandrar omkring eller bara några mil norrut till rikets näst största stad där det pågår en hel del skumma saker bakom hotellets putsade fasad. Det händer till och med att jag under fruktansvärda förhållanden smugglas till Sverige i hopp om en bättre framtid och ett lugnare liv utan krig och död.

Varje gång jag öppnar ett nytt manus är det med stor iver och genuin nyfikenhet jag tar mig an texten. Varenda scen spelas upp inför min inre syn och när det är som allra bäst skrattar jag när romankaraktärerna skrattar och gråter när de gråter. Är de rädda får jag en klump i magen och om de äter något gott vattnas det i munnen på mig.

Hur bra ett manus än är från början är det min absoluta övertygelse att alla texter mår bra av en blick från någon utomstående och ett par extra genomgångar så att handlingen och tempot trollbinder läsaren och karaktärerna ständigt utmanar och fascinerar. Att väga ord på guldvåg och peta i små oansenliga, men ibland ack så viktiga, kommatecken är ett härligt pyssel.

Jag är så tacksam över alla resor jag fått och fortfarande får göra med så många författare och min väska, det vill säga datorväska, är ständigt packad och beredd på nya äventyr. Jag ser alltid fram emot nästa tur, så vill du ha med mig på din resa är jag absolut redo!

Hör gärna av dig på joanna@bjorkqvist.org och berätta vart du tänker bege dig!