Ett passande författarporträtt

Jag fotograferar väldigt mycket själv, men betydligt mer sällan befinner jag mig framför kameran. När jag behövde ett författarporträtt till Våra älskade orkade inte leva blev det därför lite bekymmersamt för mig.

IMG_2009Den bild jag haft på mina senaste böcker kändes för gammal och passade dessutom inte alls stilmässigt till en bok som handlar om något så känsligt, tungt och utlämnande som självmord. Den är alldeles för glättig och färgglad.

Den förra bilden tog jag själv och det brukar gå an när det ska vara en ansiktsbild, men det är svårare att få till om man vill ha helfigur och det var en tanke jag hade från början denna gång.

Därför bad jag min trettonårige son följa med mig ut i trädgården för att ta en ny bild på mig en lagom solig jullovsdag. Det skulle antagligen ge bilden den naturliga känsla jag ville eftersträva. Jag har inget emot arrangerade studiobilder, men det passar inte mig och jag ville att bilden skulle spegla mig mer än enbart vara snygg och proffsig.

Det var inte alldeles enkelt med ljuset denna dag, för det var ganska grått, men till slut blev det IMG_9638_2
en bild som jag tycker fungerar till bokens ämne och ger en rättvis bild av mig som person. Med lite fantasi kan bilden föra tankarna till att solen gått ner i de människors liv som trots allt utgör själva grunden för att boken blivit till.

Jag inser att jag fått bättre ljus i ansiktet om vi använt oss av en reflexskärm för att vinkla ljuset som nu istället kommer enbart bakifrån, men någon sådan har vi inte och jag tycker faktiskt att det blev lite fint när solljuset lyser genom mitt lockiga hår.

Kanske ser jag lite trollik ut, men det gör jag även i verkligheten, så det gör ingenting alls.

Advertisements

2 thoughts on “Ett passande författarporträtt

  1. Krönikören (Lotta)

    Det är en fin bild. Men som du säger lite mörk i ansiktet. Vad tror du om att beskära den? Jag gjorde det på skärmen och det blev jättebra. Fina kontraster mellan dina mörka kläder och den solbelysta himlen. Och så slipper du det trista gräset. En tanke bara.

    Reply
    1. joannabq Post author

      Tack för dina tankar, Lotta! Faktum är att planen inte riktigt var att ha helfigur, så jag brydde mig inte jättemycket om exakt var jag stod, tyvärr… Jag hade kunnat ställa mig på en sten… Jag har faktiskt provat att beskära den också, men jag tyckte inte att det blev något bättre. När jag i efterhand tittat på bilden om och om igen har jag tyckt att den gör sig bättre som helbild och att det finns en vardaglig charm i det brokiga gräset…

      Reply

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s