Monthly Archives: January 2015

Självmord eller suicid?

IMG_0037I min kommande bok Våra älskade orkade inte leva ställs orden på sin spets. Flera läsare har reagerat på ordet suicid och undrar varför vi inte kan fortsätta att säga självmord, så vi vet vad vi pratar om. En mycket bra fråga, tycker jag, som älskar ordens valörer och gärna är med i den aktuella debatten oavsett vilket ord det gäller.

Ibland handlar det om att negerboll bytts till chokladboll och ibland om att vara rullstolsburen istället för rullstolsbunden. Eller att ha ett funktionshinder istället för ett handikapp. För mig finns bara en väg att gå och det är att benämna saker på det sätt som de berörda önskar. Om det upplevs som nedsättande av en enda människa att säga negerboll tänker jag inte säga det. Om de människor som sitter i rullstol är burna av densamma istället för bundna till den är jag helt med på det. Om dem vi tidigare benämnde som zigenare och eskimåer hellre kallas romer och inuiter köper jag det direkt och benämner dem på det sätt de själva önskar.

Den som berörs bestämmer vilket ordet ska vara. Så tänker jag.

Och då kommer vi till självmord. Som journalist är det väldigt viktigt för mig att bli förstådd. Men språket utvecklas också hela tiden och då händer det saker.

När ordet självmord uppkom var det olagligt att ta sitt liv. Därav ordets beståndsdel mord. Många idag reagerar på att mord ingår eftersom det inte längre är olagligt att avsluta sitt liv för egen hand i Sverige. Att begå självmord är ingen kriminell handling längre, som det faktiskt var förr.

Det har gjort att vi behöver ett annat ord för företeelsen. Vi behöver benämna det faktum att någon tagit sitt liv på ett sätt som inte ger anspelningar på kriminalitet. Då föddes ordet suicid.

Suicid kommer från det latinska suicidium och sui caedere och betyder att man medvetet orsakar sin egen död.

Jag jämför begreppet suicid med det gamla ordet kräfta. Förr dog människor av kräfta titt som tätt.

Idag hade jag, och troligen många med mig, reagerat om en bekant sagt att en granne eller en farmor dött av kräfta. Idag förknippar många av oss ordet kräfta med skaldjuret vi äter och inte med sjukdomen man kan drabbas av.

Idag säger vi cancer istället för kräfta.

Det är precis där vi är när det gäller ordet suicid. I boken Våra älskade orkade inte leva använder jag både självmord och suicid. Vi vet vad självmord är och vi benämner det i vardagen ofta så ännu, men eftersom det inte längre är olagligt att ta sitt liv och många nära anhöriga reagerar negativt kommer ordet självmord att bytas ut så småningom. Då har vi alldeles för många suicid omkring oss.

Frågan är hur vi ska förhindra dem. Det är trots allt det allra viktigaste.

Våra älskade orkade inte leva

version5_nyskuggaIdag är det nyårsdagen och hela 2015 ligger framför oss. För mig kommer det att bli ett väldigt spännande år, för om ungefär sex veckor kommer min nya bok att släppas. Jag har under lång tid endast avslöjat att det är en reportagebok jag skrivit på och inte berättat vad det är för gemensamt tema som knyter ihop reportagen, men idag är det dags för mig att avslöja både bokens titel och berätta vad den handlar om.

Våra älskade orkade inte leva är en reportagebok om självmord.

Jag har intervjuat åtta nära anhöriga till människor som tagit sitt liv och även samtalat med  två personer som i sitt yrke träffar de anhöriga – en psykoterapeut och en präst. Jag ville skriva en bok som kan fungera som ett stöd och en spegelbild för andra som drabbas av att en nära anhörig avslutar sitt liv för egen hand.

Utgångspunkten har varit att fokusera på de känslor man kan uppleva i samband med ett suicid. Känslor som vi kanske inte riktigt vill kännas vid eller erkänna ens för oss själva. Alla förstår om man som anhörig känner sorg, saknad och smärta. Men alla andra känslor då? Får man känna vrede? Hämndlystnad? Skuld? Eller till och med lättnad?

Jag känner djup tacksamhet över att alla mina intervjupersoner delat med sig så generöst av sina tankar, känslor och erfarenheter. Att få träffa dem har varit både givande och gripande. Många gånger har jag fått torka mina tårar både när vi har träffats och när jag sedan suttit hemma och skrivit ner deras berättelser. Det går inte att låta bli att bli tagen av allt de gått igenom.

Alla medverkar med sina rätta namn och det tycker vi har varit nödvändigt för med den här boken hoppas vi att kunna motverka de tabun som finns kring självmord. Det är alltid svårt och jobbigt att prata om döden, men att tala om suicid är ännu svårare. I Sverige tar en människa sitt liv var sjätte timme – varje dag, året runt. Ändå talar vi knappt om det. Trots att självmord är ett enormt folkhälsoproblem.

När jag lanserade idén om en reportagebok för min förläggare och redaktör Annika Bengtsson tyckte hon genast att det lät som både en bra idé och en viktig insats och något som Grim förlag kunde tänka sig att ge ut. Hennes stöd under bokprocessen har varit guld värt, för det har varit ett intensivt och krävande arbete. Samtidigt har det faktiskt varit roligt, för jag har hela tiden känt att boken är så angelägen och mina journalistiska erfarenheter och kunskaper har kommit till sin rätt. Jag har tyckt mycket om att skriva reportageboken, trots att jag konstant haft näsdukar bredvid tangentbordet.

Jag hoppas verkligen att Våra älskade orkade inte leva kommer att få stor spridning. Det är mina fantastiska intervjupersoner värda, för de har viktiga saker att berätta.

Boken går att köpa via Adlibris och Bokus. Det går även att beställa direkt från mig och vill du ha den signerad skriver jag gärna något i den. Mer information finns under fliken Köp böcker ovan.

Nu avslutar jag med att avslöja vad det kommer att stå på bokens baksida:

Varje år tar ungefär 1 500 personer livet av sig i Sverige. De lämnar tusentals chockade och förtvivlade nära anhöriga och goda vänner efter sig. Att känna sorg, saknad och smärta är naturliga och accepterade känslor när en älskad människa tagit sitt liv. Men ett självmord rymmer ofta många fler känslor än så. Det är vanligt att känna även skuld, skam, vrede, hämndlystnad och lättnad.

I den här boken delar nära anhöriga till personer som avslutat sitt liv på egen hand generöst med sig av sina tankar och erfarenheter. De berättar sina personliga historier för att vara till stöd för andra i samma situation och för att motverka de tabun som fortfarande finns.

Våra älskade orkade inte leva är en bok för dem som mist någon genom suicid. Och för alla som är intresserade av sina medmänniskor och deras liv.

 

Joanna Björkqvist är journalist och författare. Våra älskade orkade inte leva är hennes fjärde bok.