Vi kommer att vara sex författare i vår monter B04:73 på Bokmässan i Göteborg och alla sex kommer att ha porträtt i A4-storlek uppsatta på väggen för att skapa lite hemtrevnad och visa vilka som hör hemma i montern även om man råkar vara iväg på lunch eller så. Jag tycker att det är en väldigt trevlig idé. Särskilt när det gäller de andra författarna. Det är värre när det gäller mig själv.

Ett av mina största intressen i livet är fotografering och jag tar oerhört många bilder hela tiden. Två veckor i Grekland i somras resulterade i över 1 460 bilder och då har vi ändå varit där sex år i rad, så många bilder är redan tagna, så att säga. Mina barn har vuxit upp med en kameralins mot ansiktet nästan konstant och innan jag började fotografera digitalt gick halva föräldrapengen åt till att lösa ut alla fantastiska bilder jag tagit på mina bedårande bebisar.

Jag älskar att vara bakom kameran och tar alla författarporträtt för Grim förlag. Även mina vänner ber mig emellanåt att ta porträttbilder på dem när de ska söka nya jobb eller uppdatera sina hemsidor.

Men så är det ju det här med att jag inte alltid får vara bakom kameran utan måste vara framför. Det är inte alls lika roligt. Igår var min syster så snäll att hon kom hem till mig och hjälpte mig att ta nya bilder inför Bokmässan. Jag hade sett ut två olika platser i trädgården som vi kunde ta bilderna på för där var ljuset bäst.

Jag vill självklart se snygg ut på bilderna, för det vill ju alla, men ännu viktigare är det att det känns att det är JAG på bilden. Jag ser inte ett fotografi enbart som ett foto utan som en spegelbild av själen och då är det viktigt att bilden känns äkta och sann så man får en känsla av mig som person.

Då är kläderna en viktig del av bilden. Jag klär mig ofta i glada färger och tvekar inte inför att sätta på mig en glitterkjol en alldeles vanlig dag på jobbet. På bild kan detta dock bli lite mycket, även om jag trivs så IRL. Därför valde jag en svart enkel tröja som bas igår och adderade en cerise sjal. Det tycker jag blir en lagom kompromiss.

Mitt hår är en väldigt stor del av mitt utseende och jag beskrivs ofta som “hon med det lockiga håret, du vet”. Det ser lite olika ut från dag till dag och är det blåsigt kan det bli hur tokigt som helst. Men igår var det lugnt och stilla här hemma, så det var en bra dag för mitt burr.

Jag sa till syrran att smattra på med kameran för jag vet att man måste ta ganska många bilder för att få en eller ett par som funkar riktigt bra och hon lydig och gjorde som jag sa. Dessutom rättade hon till sjalen lite då och då för den åkte lite hit och dit när jag rörde mig.

Efter att ha matat in ett par hundra bilder i datorn och kikat noga på var och en valde jag den som syns i inlägget. Färgglad med mycket hår och ändå rätt seriös, hoppas jag. Hoppas den funkar tillsammans med de andra fem bilderna på kollegorna.

Välkomna till monter B04:73 för att se alla bilderna och oss författare IRL!