Resten av året är helt fullbokat med intervjuer till min nya reportagebok och det är så spännande att vara igång med den på allvar. I går morse skrev jag färdigt ett av reportagen jag var så gott som klar med och på eftermiddagen träffade jag sedan en ny intervjuperson med en alldeles egen berättelse.

Idag hade jag telefonmöte med ytterligare en person som med sina alldeles speciella erfarenheter också kommer att bidra till bokens breda mix. Det är så fantastiskt att ett sammanhållande tema ändå kan rymma så många olika historier. Det är verkligen sant det man brukar säga; inom varje människa finns uppslag till en hel bok.

Förra veckan var jag på resande fot och hade mig mig datorn så jag kunde skriva på det reportage som jag skrev klar i går och visst tog jag ett par bilder på jobbdatorn i trevlig miljö. Med facit i hand är de bilderna dock inte i närheten av den som får pryda det här inlägget.

Vi matade nämligen ekorrarna i Park Lazenki i Warzawa förra veckan i strålande höstväder och här är en av de små bedårande varelserna som håller så fint i en brödbit som den fick av oss.

En ekorre som äter ciabatta i höstsolen slår vilken datorbild som helst.