Idag hade jag lunchmöte med min förläggare Annika Bengtsson. Jag är redaktör för alla böcker som kommer ut på Grim förlag, utom mina egna där Annika står för redaktörsjobbet istället, och idag var det dags för mig att med varm lämna tillbaka det manus jag har läst de senaste veckorna.

Och vem hade skrivit det då?

Jo, Annika.

Det är klart att det är lite extra pirrigt att läsa bossens manus men hela vårt samarbete vilar tryggt på uppriktighetens och ärlighetens grund och vi vet att vi har precis samma mål; böckerna som ges ut på förlaget ska bli så bra som det någonsin är möjligt.

Därför vågar jag säga precis vad jag tycker. Jag törs lägga mig i allt och ingen detalj kan gömma sig för mitt kritiska öga. Samtidigt är det alltid författaren och utgivaren som måste fatta det slutgiltiga beslutet och i det här fallet är det ju samma person så förhoppningsvis blir stridigheterna inte så stora. Min åsikter är trots allt bara en enda persons tankar och funderingar, men jag vet sedan tidigare att Annika tar dem på stort allvar, så det känns som ett värdefullt arbete.

Vi är så noggranna att vi gick igenom sida för sida och jag fick förklara varenda liten kommentar så det inte skulle finnas några tveksamheter när Annika till slut ska sätta sig för att bearbeta manuset en vända till.

Redan nu törs jag avslöja att detta kommer att bli den bok som skiljer sig allra mest från hennes tidigare produktion. Detta är nämligen något så trevligt som en “litterär bagatell“. Så beskriver Annika själv det hela, även om många skulle nöja sig med det mer etablerade begreppet “feelgood”.

Till våren är det dags för Kvinnor, vin och vänner att möta en större publik – det ser jag redan fram emot.