En av de allra bästa sakerna med att höra till ett förlag är att man får ha förlagsmöte då och då. Ibland innebär det ett lunchmöte på ett par timmar, men varje vår träffas min kära förläggare Annika Bengtsson och jag redan vid lunch och pratar sedan om allt möjligt som har med böcker och verksamheten inom förlaget att göra ända fram till midnatt.

Det låter måhända märkligt att det kan finnas så mycket att prata om, för Grim förlag är ju inte landets allra största förlag, men jag kan utan överdrift säga att vi inte saknar samtalsämnen. För oavsett storlek drivs ju Grim lika seriöst som vilket annat företag som helst och då finns det punkter som behöver avhandlas.

Vi pratade bland annat om Bokmässan som vi ska vara med på igen och det ser vi redan fram emot väldigt mycket. Och vi skålade som vanligt för vårt fina samarbete.

Men annars var det störst fokus på min kommande reportagebok. Det kan tyckas vara gott om tid än eftersom den släpps i början av september, men faktum är att det är hög tid att smida planer redan nu. Inte minst när det gäller marknadsföringen. Om man ska ha en chans att komma med i veckotidningar och magasin är det nu man ska knyta kontakter, för pressläggningen är lång och redaktionen måste ha framförhållning.

Det där med marknadsföringen är också ett väldigt speciellt i mitt fall eftersom jag fortfarande är så förtegen när det kommer till bokens innehåll. Det enda jag sagt hittills är att det blir en mycket berörande bok med idel intressanta reportage där människor generöst delar med sig av sina erfarenheter, tankar och känslor. Det kan verka tokigt att vara så tystlåten, särskilt som jag är en väldigt babblig typ egentligen, men i det har fallet väljer jag att suga lite på karamellen.

Jag kan i alla fall säga att denna bokkaramell smakar både salt och sött. Viss beska och syra finns också. Smaken i övrigt är både fyllig och djup. Den är lättsmält, men bjuder ändå på ett visst tuggmotstånd. Och kvar när karamellen absorberats av såväl mun som mage är ett extrakilo eller två. Men inte på kroppen, utan på själen.

Innehållet dröjer sig nämligen kvar i medvetandet under lång tid.