Vissa dagar är mer magiska än andra i livet som författare och idag är en sådan där alldeles, alldeles speciell dag. Sent igår kväll blev nämligen allt klart med den allra sista och dessutom faktaspäckade texten till När mörkret viker undan för livet. Det betyder att allt äntligen var helt färdigt för nästa anhalt och det är där vi befinner oss nu.

På tryckeriet! Tjohoo! Manuset är på tryckeriet! Det är sannerligen magiskt!

I eftermiddags fick jag beskedet av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att hon skickat in rubbet, alltså både inlagan (själva manuset) och omslaget till tryckeriet. Nu väntar vi på ett provtryck av omslaget för att se så att alla färger ser okej ut. Det är förstås vansinnigt spännande.

Jag tycker det är intressant med läsbarhetsindex, lix. Lix är baserat på medeltalet ord per mening och andelen långa ord (ord med fler än 6 bokstäver) uttryckt i procent. Även om det inte är någon exakt vetenskap ger det en indikation på hur lättläst en text är och nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla hur boken är i snitt. Bokens lix ligger på 35 vilket är helt perfekt för en reportagebok av den här typen. Mellan 30 och 40 betyder Lättläst, skönlitteratur och populärtidningar, så det passar utmärkt.

Den faktaspäckade texten, som jag nämnde ovan, är ingen intervju till skillnad för merparten av övriga texter, utan snarare en faktatext som påminner om en nyhetsartikel. Mycket riktigt får den ett betydligt högre läsbarhetsindex. Den är alltså mer svårläst och den stora anledningen till det är att det finns många långa ord i den, som till exempel suicidprevention, borderlinepersonlighetsstörning och problemlösningsmodell. Det är ganska givet att det blir ett högt lix här. Det landar på 51, vilket kategoriseras som Svår, normalt värde för officiella texter. Lite roligt, tycker jag, och jag vet ändå att texten inte är så komplicerad som man kan tro. Den går absolut att läsa utan att slå knut på sig själv.

Blommorna på bilden ovanfick jag idag av rektor och personal på gymnasieskolan jag arbetat på under året. Det blev jag jätteglad över, för med mina ynka femton procents tjänst var det absolut inte givet att jag skulle få blommor när jag slutar. De passade särskilt bra just idag och pryder nu vårt hem så fint.

En magisk dag, som sagt.