Det händer att jag får frågan om jag tror att AI hotar mig arbetsmässigt. Kommer AI ta över mina uppdrag som redaktör, journalist och författare? Förhoppningsvis inte! För mig kommer en människa alltid att slå AI eftersom AI saknar både hjärna och hjärta.

Jag har aldrig bett AI skriva en text åt mig eller kommentera en text som någon av mina uppdragsgivare skrivit. Det vill jag ju göra själv. Jag tänker också att alla författare som vänder sig till mig gör det i förtroende och då kan jag inte lägga upp deras texter på nätet och be AI om en analys. Det skulle jag aldrig göra.

Dessutom ser jag mig själv i första hand som läsare när jag arbetar som redaktör/lektör, vilket jag gjort i över tio år, och det är ju läsare som i framtiden kommer att ta del av boken, oavsett om det är som fysisk bok eller ljudbok. En AI kommer knappast att läsa boken och tycka att det var en trevlig upplevelse. Alltså spelar det väldigt liten roll vad AI tycker och betydligt större roll vad jag tycker. Det är väl en rimlig slutsats?

Även om AI kan räkna ut saker och ting så har den inget hjärta. Helt säkert kan AI säga att något är korrekt skrivet, kanske till och med att det är varierat och lagom långt, men berör texten? Spelar det någon roll om AI hjälpt till med alla tänkbara aspekter av en text om jag som läsare inte blir berörd?

Jag vill känna något när jag läser skönlitteratur. Det är fantastiskt att dras in i en annan värld och få ta del av andra upplevelser än min egen vardag. Snygga formuleringar, nya tankar och spännande intriger får mitt hjärta att klappa lite extra och vilja läsa en sida till. Och en sida till. Och bara en enda till. Känslan av att inte vilja lägga ifrån sig boken, av att inte vilja lämna den nya världen jag fått tillgång till, är underbar. Då har författaren lyckats fånga mig.

Den kärnan är jag fortfarande övertygad om måste komma från en människa – en människa av kött och blod och med en själ som vill röra vid min.

Även när jag läser facklitteratur vill jag få aha-upplevelser och nya insikter. På det sättet skiljer sig läsandet av olika genrer inte speciellt mycket åt i grund och botten. Barnböcker är också som allra bäst när de ger mig en känsla att bära med mig efter läsningens slut.

Bilden på mig här i inlägget tycker jag är både rolig och talande. Jag drar ut en av mina lockar för att visa hur långt hår jag egentligen har. Det syns inte när håret alltid är uppkrullat, men det är precis samma sak med riktigt bra böcker. Dolda mellan bokens pärmar finns hemligheter du inte kunnat ana och som läsare får du en unik tillgång till dem. Det du ser vid första anblicken när ditt öga når titeln eller omslaget är bara en liten del av verkligheten. Precis det är magin med böcker!

Som författare är bokutgivning som att kasta upp en tunn glaskula, som man själv har blåst med sina lungors kraft, högt upp i luften och låta helt främmande personer fånga den i sina händer. Man hoppas att den inte går sönder och man önskar att de som fångar kulan tycker att den är både vacker och värdefull.

Vill du ha hjälp med din alldeles egen glaskula av en fullständigt mänsklig människa? Då är du mer än välkommen att höra av dig till mig, så hoppas jag att vi vara kreativa tillsammans. Hör av dig på joanna@bjorkqvist.org så kan vi prata vidare! Kanske har du skrivit hela sommaren och känner dig redo för en peppande redaktör med skarp blick?

Ha en underbar sensommar, så hoppas jag att vi hörs!