Fyra hela dagar som vigs åt författare, böcker och föreläsningar är självklart en dröm och jag är lika förvånad varje år över hur fort dagarna går. Visst är det svettigt och trångt under de mest intensiva timmarna och visst är de nyinköpta böckerna tunga att kånka på, men det är ändå väldigt roligt och intressant hela tiden. Numera, när jag inte själv står i en monter, kan jag flanera helt fritt och styra mina dagar precis som jag vill och det är riktigt lyxigt och härligt. Inte minst för att jag träffa ett par av mina underbara tjejer från bokcirkeln som vi haft tillsammans i 23 år och ta ett glas bubbel till lunch!

Mina tre tips för en lyckad Bokmässa är alltid sköna skor, svala kläder och att dricka mycket vatten och i år behövdes det verkligen när 106 578 besökare trampande runt på golvet under de fyra mässdagarna. Det höga antalet besökare gör att årets mässa tog sig upp på prispallen och ligger bland topp tre någonsin vad gäller antal gäster. Ibland kändes det som om jag trängdes med exakt varenda en av dem, men det kan ha varit någon jag missade. Eventuellt!

Jag försökte som vanligt hinna med så mycket som möjligt, men ibland var det orimligt långa köer till de intressanta seminarierna för att jag skulle orka stå i dem. De seminarier jag var med på och de författare jag pratade med var i alla fall riktigt bra. I vår bokcirkel läste vi Ru av Kim Thúy för några år sedan och henne var jag bara tvungen att lyssna på två gånger, för hon var så fantastisk. Inte blev det sämre av att hon hade ett av sina seminarium tillsammans med Amanda Romare, vars båda böcker jag läst och gillat mycket. Båda två pratade jag med en god stund efteråt och för mig är det just i föreläsningarna och mötena med författarna som magin ligger på Bokmässan.

Apropå orimligt långa köer fick jag också möjlighet att prata med Åsa Jonsson, som har kontot Helt orimligt på sociala medier. När jag började följa henne för ett par år sedan gjorde jag det för att hon pratade så charmigt på Arvidsjaurmål och hade två söta hundar. Inte anade jag då att hennes konto skulle växa så enormt som det gjort, att hon skulle bli en talesperson för psykisk ohälsa och att hon varit hemmasittare och missat stora delar av både sin skolgång och ungdomstid. Nu har hon skrivit en öppenhjärtig bok om sitt liv och den var jag tvungen att köpa. Jag varvar nu mellan att läsa och titta på bilderna i boken och att lyssna på ljudboken som hon själv läst in. Så gripande och en så viktig berättelse!

En annan trevlig bekantskap blev skådespelaren och författaren Magnus Skogsberg och illustratören Karin Ohlsson som tillsammans står bakom boken Fladder och Wisserbesser i Sumpträsket. Vilken oerhört charmig och tänkvärd berättelse som passar lika bra för skolbarn som för vuxna som älskar både texter med djup och vackra bilder. Jag köpte två, men hade faktiskt kunnat tänka mig att köpa fler, för så snygg är den med sitt gröna sammetsomslag och sitt färgsprakande inre. Nu när jag dessutom läst den tänker jag faktiskt att den varit en perfekt present istället för en blomma när man är bortbjuden på middag. Den beskrevs på mässan som en coffe table book och jag förstår varför.

Andra intressanta seminarier var med Carola på lördagsmorgonen och Laleh på eftermiddagen. Det var spännande att höra dem berätta om sina liv och givetvis köpte jag även deras böcker. Carolas sades väga 2,6 kg och japp, det gör den alldeles säkert, för jösses vad tung den var att släpa runt på hela dagen. Laleh var väldigt rolig när hon sa att hon inte ville skriva någon vanligt biografi utan en mer som poesi – fast bra. Underbar ambition!

En annan författare som imponerade stort på mig var vinnaren av Sjöjungfrun 2026 – Jamaica Kincaid. Efter sitt seminarium satt hon i timmar och signerade böcker till alla som ville ha en personlig hälsning. Att hon orkade! Varenda en fick ett varmt leende av denna populära författare.

Det också roligt för mig att få träffa författare jag har samarbetat med under årens lopp och ett par av dem var Mona Thorén, som skrivit två böcker om sin son Peter som gick bort i cancer efter nio års kamp och hur hon klarat av att gå vidare i livet när allt kändes mörkt och meningslöst, och Anne-Marie Davis, som skrivit en bok om en advokat som återvänder till sin barndomsbygd och slits mellan lojalitet, plikter och sina egna olika roller. Båda är långväga gäster så jag blir så glad när jag får träffa dem igen och höra hur de haft det sedan vi sågs senast.

Ingen Bokmässa är heller komplett utan den ofattbart produktiva författaren Lovisa Wistrand, som verkligen vet hur man ska ta klä sig och föra sig på en bokmässa, och hennes man och kollega Åke Qvarfort Wistrand. Det är alltid lika kul att träffa dem och inte minst att se vilken hårfärg Lovisa ska ha den här gången och hur hennes spektakulära kläder ska se ut. Varför inte ha en kjol med de egna böckerna tryckta över hela kjolen och piffa till allt med äkta blommor?

Nu pustar jag ut genom att läsa nya intressanta manus här hemma i min knäpptysta arbetsvrå . Inte en kotte finns i närheten och altandörren är öppen så det kommer in frisk luft – just frisk luft är ett i det närmaste okänt fenomen på Bokmässan. Inte heller är det kö till toaletten här hemma. Uppriktigt sagt är det ganska skönt att vara tillbaka på jobbet efter de intensiva dagarna på Bokmässan, men jag måste erkänna att jag redan längtar till nästa år. Det gör jag faktiskt. Jag hoppas att vi ses då!

Tusen tack, alla inblandade, för ännu en väldigt lyckad och rolig Bokmässa!