Halländsk bokmässa och Öppen scen i Malmö

imageDet är alltid trevligt att få prata om mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet och nu är två sådan tillfällen på gång.

Först ut är Halländsk bokmässa på stadsbiblioteket i Halmstad lördag 26 november och där kommer jag att stå i Grim förlags monter från klockan 10 till klockan 16 så gott som hela tiden. Ett litet avbrott blir det dock klockan 10.20 när jag inleder dagens författarframträdanden. Min förläggare Annika Bengtsson kommer att ställa några frågor till mig och vi har bara sju minuter på oss, så det gäller att skynda sig att få fram det man tycker är allra viktigast.

Klockan 12.50 är det dags att lämna montern ännu en gång för att stå på scenen och denna gång är rollerna ombytta. Då är det jag som intervjuar Annika och fokus kommer att ligga på hennes senaste roman Kvinnor, vin och vänner, som just nu dessutom finns med i Adlibris julkampanj under rubriken Till bokmalen. En perfekt bok till den som vill drömma sig tillbaka till den ljuvliga sommartiden. Och ärligt talat, vem vill inte det?

Måndag 28 november är det dags för kollegan Ulrika Jannert Kallenberg och mig att föreläsa på Öppen scen i Gullbergrummet i Slottet i Malmö klockan 18.00. Vi kommer att berätta om våra tre böcker på temat självmord och jag ser mycket fram emot att få arbeta med Ulrika igen. Vi har föreläst tillsammans förut och delade dessutom monter under Bokmässan i Göteborg tidigare i höstas.

Både vid bokmässan i Halmstad och vid föreläsningen i Malmö kommer det finnas möjlighet att köpa böcker till mässpris och det är fri entré till båda evenemangen.

Varmt välkomna!

Ny laddning – hemmalagret slutsålt

imageNär jag nyligen fick en beställning av båda mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet via mejl gick jag till bokhyllan här hemma för att ta fram böckerna. Först letade jag efter den senaste, för den står på en hylla längst till höger och är lättast att komma åt. Jag tittade och tittade på hyllan, men där stod bara ett enda exemplar av just denna bok – mitt eget blädderex. Jag kikade på de andra hyllorna i närheten, men faktum kvarstod. På något märkligt sätt hade jag tydligen sålt hela mitt hemmalager utan att riktigt lägga märke till det.

Jag fortsatte till hyllan med min första reportagebok och där fanns ett exemplar som var sprillans nytt och säljbart. Men bara ett! Även här hade jag tydligen sålt slut på mitt lilla hemmalager. Vilket angenämt bekymmer!

Snabbt tog jag kontakt med min förläggare Annika BengtssonGrim förlag för att få hem nya böcker och nu känns det bra igen, för hemmalagret är påfyllt med tre nya kartonger fulla med gripande, intressanta och viktiga böcker.

Båda böckerna går att köpa på såväl Adlibris (HÄR och HÄR) som Bokus (HÄR och HÄR), men vill du ha ett signerat exemplar går det fint att köpa direkt från mig. Mer info om hur det går till finns HÄR.

Är du intresserad av människor och deras liv är mina reportageböcker perfekt läsning. Mina intervjupersoner delar så generöst med sig av sina livsberättelser att det är omöjligt att inte bli berörd. Jag är så tacksam över att jag har fått förvalta deras historier.

Vill du träffa mig och höra mig berätta om mina böcker går det utmärkt på Halländsk bokmässa som äger rum på stadsbiblioteket i Halmstad lördag den 26 november. Jag är först ut bland alla författare klockan 10.20 och sedan finns jag på plats vid Grim förlags bokbord ända fram till stängningsdags klockan 16.

Varmt välkommen!

Förlagsmöte med boss och debutant

img_3833Idag har Grim förlag haft ett viktigt möte här hemma hos mig och idag var vi tre kring mötesbordet. Förutom förlagsbossen Annika Bengtsson var även Åsa Persson på plats och det var jättetrevligt för oss att få träffas igen.

Åsa debuterar på Grim förlag i februari nästa år och när det närmar sig kommer jag att berätta mer om hennes riktigt välskrivna bok, som det är mycket svårt att lägga ifrån sig. Jag har varit redaktör för boken och det har varit ett både roligt och intressant uppdrag, för man vill verkligen läsa hur det går för karaktärerna. Jag kan redan nu säga att jag har många vänner som kommer att sluka boken i ett nafs.

En av de saker som vi diskuterade idag var det kommande omslaget och Annika hade några olika bilder på förslag som bas. Det fanns flera som inte var så dumma, men till slut hade vi kommit överens om en som vi tyckte passade särskilt väl. Än så länge är det många steg kvar tills omslaget är klart, men det ska bli kul att se det växa fram.

Annika själv har också en ny roman på gång och även denna bok är jag redaktör för, så nu har jag fått en fin mapp full av manussidor. Jag vet ovanligt lite om innehållet, så jag är oerhört nyfiken. Det enda jag vet är att den tar sin början i september 1976 och att Annika själv har upplevt ett fint flyt medan hon skrivit.

Apropå omslag har Annika gjort ett utkast på sitt kommande romanomslag och det har hon tejpat fast på framsidan av mappen. Även om det inte är klart ännu är det redan nu snyggt, tycker jag, och jag gillar även titeln Hundra dagar kvar.

Om vi hade haft förlagsmötet för bara fyra dagar sedan hade det varit extra festligt för då hade det varit exakt hundra dagar kvar innan Åsas roman släpps.

Om nittiosex dagar kommer alltså Skuggor av ljus att se dagens ljus – håll ut!

 

Återbesök på Fontänhuset

img_3824I våras var jag på besök på Fontänhuset Göteborg för att se hur deras verksamhet fungerar och jag blev genast så förtjust i hela stället. Det gamla charmiga huset, som är det äldsta på Andra Långgatan i Göteborg, bjöd på en härlig atmosfär och den kom sig självklart av de personer som var där. I samma stund som jag klev innanför dörren kände jag mig välkommen och inkluderad.

Innan jag började skriva på reportageboken När mörkret viker undan för livet hade jag inte hört talas om organisationen Fontänhusen, eller Fountain House som det hette när rörelsen startade i New York 1948 för att så småningom spridas till resten av världen, men det visade sig bli en mycket trevlig bekantskap.

Till Fontänhusen runt om i världen är människor som drabbats av psykisk ohälsa välkomna för att bryta den isolering som ofta omger en person som inte mår bra psykiskt. Dörren är alltid öppen, åtminstone de allra flesta dagar, som bilden så symboliskt visar. Fokus ligger på det friska hos varje individ och modellen är både den sociala gemenskapen och att alla bidrar med någon form av arbetsinsats som ger en känsla av samhörighet och att man behövs.

Idag var jag tillbaka för första gången på flera månader och det var så härligt att se att allt var sig precis likt. Jag visste exakt hur det går till när man kliver innan för dörren; alla som kommer skriver in sig i pärmen med namn och specifikt klockslag och därefter hänger man av sig ytterkläderna i hallen, för att markera att man inte är på väg någon annanstans utan att det är här och nu som gäller. Jag gillar den filosofin.

Som vanligt träffade jag fantastiska människor under mitt besök, både några som var med i reportaget i min bok och nya bekantskaper som hjärtligt tog i hand och välkomnade mig i gemenskapen.

Snart närmade sig klockan 16 och det blev dags att bryta upp. Skämtsamma kommentarer i kapprummet blandades med ömsinta knuffar och varma kramar. Så som det ofta är i en familj.

När jag satte mig i bilen, som stod parkerad mitt emot Fontänhuset, och sakta svängde ut från min ficka tittade jag mot trottoaren på andra sidan gatan och där såg jag ett tiotal personer som glatt vinkade åt mig och log. Jag vinkade ivrigt tillbaka och kände hur hela kroppen fylldes av en genomströmmande värme.

Tusen tack för idag, Fontänhuset Göteborg. Jag kommer så gärna tillbaka och tankar energi och värme!

Programmet för Halländsk Bokmässa spikat

fullsizerenderIgår var en riktigt härlig dag för mig som författare. En kund som redan köpt hela sju exemplar av När mörkret viker undan för livet mejlade mig och ville köpa sju till. Innan hon hann få dem kom det dock ett nytt mejl där hon berättade att hon ändrat sig. Hon ville inte ha sju böcker längre, utan tio! Hurra, så glad jag blev! Tänk om alla kunder köpte sjutton böcker?!

Eftersom jag blev så glad över detta lade jag upp det som en status på Facebook och då hände nästa roliga sak. En person som läste min status (och redan har läst både Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet) undrade om man kunde beställa böcker direkt via mig och när jag svarade att det gick alldeles utmärkt fick jag en beställning på exakt sjutton böcker till! Helt fantastiskt! Jag höll på att svimma av glädje!

Efter en liten stund till kom nästa fina beställning. Ännu en person läste min status och ville köpa fyra böcker! Hon hade redan köpt och läst Våra älskade orkade inte leva och ville köpa tre till. Dessutom ville hon ha ett exemplar av När mörkret viker undan för livet. Jag bara jublade! Och tackade!

Helt otroligt roligt! Vilken försäljningsdag! Jag kunde knappt somna för att jag var så sprudlande glad.

Extra roligt är det förstås att alla tre redan läst mina reportageböcker och vill köpa så många – det tar jag som ett riktigt gott betyg och det gör mig väldigt, väldigt glad.

Nästa större försäljningsdag för min del tror jag kommer att bli lördag 26 november då det är dags för Halländsk bokmässa på stadsbiblioteket i Halmstad. Grim förlag har varit med båda åren som Halländsk bokmässa ägt rum och om knappt en månad är det alltså dags igen.

fullsizerender-3Nu har vi fått veta hur programmet ser ut och min programpunkt då jag ska berätta om mina böcker ligger redan klockan 10.20, så jag hoppas att många morgonpigga bokintresserade människor hittar dit då. Det ska bli kul att vara där med min senaste reportagebok, eftersom jag vid förra årets mässa fick frågan om jag skrev på en ny bok och inte riktigt ville svara på det då. Visst berättade jag att jag höll på med en ny, men att även den var på tema självmord var hemligt så om det sa jag ingenting alls. Nu ska det bli kul att visa upp resultatet.

Självklart kommer inte enbart När mörkret viker undan för livet att finnas på Grim förlags fullmatade bokbord, utan alla böcker som kommit ut på förlaget och det blir en fin mix som vanligt. Många lättillgängliga böcker med oanade djup, som förlagets slogan lyder.

Varmt välkomna till Halländsk bokmässa!

Grattis till Bob Dylan!

imageIdag gläds jag med Bob Dylan och hela den textälskande världen. Jag är så glad över att Bob Dylan har fått nobelpriset i litteratur och är övertygad om att Alfred Nobel ler i sin himmel. Örats poesi – ja, exakt så!

För mig är det så värdefullt att känna att kulturen finns överallt. I luften vi andas, i våra uttryck, mitt i bland oss i vardagen … Och inte bara kulturen finns överallt, utan också orden, som är en del av vår kultur. De kastas ut och fångas upp, de skriks och viskas, älskas och hatas. Hörs och vägrar låta sig tystas.

Orden. De laddade. De värdefulla. De viktiga. De som betyder något på riktigt. De som gör skillnad och får något att hända. De som säger något om oss som människor, om mig som person. Just DE orden. De som definierar världen – eller mig.

Många ord talas. Sägs av en person till en annan. Eller av en person till många. På en mängd olika språk.

En del ord hamnar på papper och några av alla dem som hamnar på papper blir oförglömliga. Några bär vi med oss för alltid. Långt inne i vårt medvetande finns de där – orden vi aldrig kan glömma. De som etsat sig fast.

En del ord sjungs.

Bob Dylan – en man som de allra flesta känner till, har fått nobelpriset i litteratur. Det är stort. Jag är absolut inget inbitet fan. Inte alls på det sättet att jag alltid lyssnar på honom eller stoppar in honom på alla mina spellistor på Spotify. Inte alls, faktiskt.

Men han har alltid ändå funnits i bakgrunden. Några av hans låtar ligger som ett soundtrack över mitt liv. Blowin’ in the Wind är definitivt en sådan. Den sjöng vi mycket under min mellanstadietid. Och Knockin’ on Heaven’s Door är en helt fantastisk låt, även om jag ärligt ska säga att jag mestadels hört den i Guns’n’roses makalösa version.

Det bästa med dagens pris är att Svenska akademien slår fast att litteratur inte måste komma i bokform. Trots att jag själv är författare och skriver just böcker inser jag att god litteratur kommer i många olika former. Oftast i böcker. Men också i låtar. Som poesi, helt enkelt. Tonsatt poesi.

Det kan nästan inte bli mer fantastiskt än så.

Vackra ord är ju som ljuv musik.

Glädjande nyheter om psykambulansen

IMG_9510En bok har lång livslängd om den bär på aktuellt ämne. Mina reportageböcker gör ju verkligen det eftersom psykisk ohälsa, självmordstankar, självmordsförsök och fullbordade självmord tyvärr är ständigt aktuella ämnen.

Även om livslängden, det vill säga hur länge en bok kan sägas vara en tillgång i debatten, ett ställe att hämta information/inspiration/kraft från eller helt enkelt tillföra en enskild människas liv något av värde, är lång lever boken i den bästa av världar också med sin samtid. Exakt så är det just nu med När mörkret viker undan för livet.

När jag intervjuade den fantastiska psykiatrisjuksköterskan Petra Andréasson (bilden nedan är tagen ur Icakuriren nr 37/2016 och Petra syns i den gula delen), som arbetar på den speciella psykambulansen i Göteborg, var psykambulansen ett projekt hon var delaktig i. Ambulansen, som alltid bemannas av en erfaren specialistsjuksköterska som direkt på plats kan bedöma läget och avgöra hur allvarlig situationen är, har funnits sedan 1 oktober 2015 och det visade sig bli en utmärkt satsning. Jag tog mig friheten att i boken skriva så här:

“Förhoppningen är förstås att den permanentas, för konceptet har visat sig vara mycket lyckat.”

imageVi är inte riktigt där än, men nu stå det klart att den värdefulla ambulansen med sin kompetenta personal kommer att rulla även under hela 2017. Det gör mig så otroligt glad, för jag vet vilket viktigt arbete de gör och hur mycket de betyder för människor i kris.

Petra är en av dem som gör en rent av livsviktig insats och jag är så tacksam över att hon ville berätta om sitt arbete i min bok. Hon är en av dem som breddat min världsbild med sina erfarenheter.

Jag så nöjd över att politikerna som bestämmer förstått vikten av arbetet som Petra och hennes kollegor gör. I slutet av 2017 hoppas jag att jag får uppdatera denna blogg med att psykambulansen har permanentats.

En bok ska leva vidare i sin samtid och där, liksom i framtiden, behövs en rullande psykambulans som kan rädda människor. Det är ju ändå det livet handlar om; att värna om och rädda liv.

Hurra för att psykambulansen får göra det hela 2017!