Marcus Ericsson, som medverkar i Våra älskade orkade inte leva, är en fantastiskt eldsjäl inom suicidprevention och han har så otroligt många kloka tankar. Det märkte jag redan första gången jag träffade honom. Han hade kommit så långt i sina funderingar och tankar och jag kände direkt en stor tacksamhet över att han ville låta sig intervjuas av mig inför min förra reportagebok. När jag fick berätta hans historia fick boken den avrundning den så väl behövde.

Marcus pappa tog sitt liv för sex år sedan och i samband med det fick Marcus kontakt med SPES, SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd. Om hur han fick hjälp där och hur han idag hjälper andra står att läsa i en välskriven och viktig artikel som hittas HÄR.

I en faktaruta i samband med artikeln finns boktips och där nämns bland andra Våra älskade orkade inte leva. Jag blir så glad varje gång boken nämns i sammanhang som detta, för jag vet att många som drabbas av att en älskad person tar sitt liv upplever en stor ensamhet när de i själva verket inte alls är ensamma. Tvärtom är det många andra som drabbas varje år och genom att dela med sig av sina livsberättelser kan människor spegla sig i varandras känslor och känna sig mindre ensamma.

Dessutom bryter vi tabut kring psykisk ohälsa och självmord varje gång vi lyfter ämnet. Det är viktigt för vi måste våga prata om det.

På så sätt kan vi rädda liv.