Det är med stor sorg jag tagit emot beskedet att en av världens allra varmaste och klokaste människor har lämnat oss, professor Jan Beskow. Han hann arbeta med självmordsfrågor och suicidprevention i över 50 år och jag är så tacksam över att jag fick träffa honom och över att han var med i min reportagebok När mörkret viker undan för livet.

Jan förstod de suicidala och menade att självmord inte är ett individuellt problem som var och en ska lösa själv utan det är ett av våra största samhällsproblem. Vi behöver därför jobba långsiktigt med suicidprevention för att nå den nollvision som riksdagen antog redan 2008. Trots nollvisionen tar ungefär 1 500 personer sitt liv varje år i vårt land och 15 000 försöker. Det är fruktansvärda siffror och Jan ville förändra de här siffrorna – det vill jag med.

Jan brukade säga att de suicidala egentligen är vårt tids hjältar för de bär samhällets lidande på sina axlar.

– Självmord är inte en obegriplig avvikelse i ett perfekt samhälle, utan snarare är det så att det är ett helt normalt och i princip begripligt fenomen i det ofullkomliga och speciella samhälle som vi har skapat, förklarade han för mig när jag intervjuade honom inför min bok och jag höll med honom.

Just den här varma förståelsen och djupa medmänskligheten var så signifikant för Jan. Det finns ingen anledning att skuldbelägga människor som inte orkar leva. Han talade också om självmord som psykiska olycksfall. Precis som i fysiska olycksfall, som till exempel trafikolyckor, kan olika saker lett fram till olyckan och båda kan ha en dödlig utgång. Han förklarade att det sällan handlar om en längtan till döden utan snarare om en rädsla för livet och en oro över att inte klara av de påfrestningar som livet innebär.

När jag hade releasefest för min bok bjöd jag in alla medverkande, och även andra nära och kära, och jag blev så glad över att Jan kom. Han höll ett fint tal och gav mig en tjusig tavla i present.

När någon går bort skriver man ofta att personen kommer att bli bevarad i ljust och tacksamt minne och det stämmer verkligen i det här fallet. Jag kommer att minnas Jan som en fantastisk person.

Innerligt tack, bäste Jan, för allt du lärt mig och för att du var en så fin och generös person. Världen har förlorat en av de varmaste själar jag någonsin träffat men himlen har fått en riktigt vacker ängel.