För ett par dagar sedan summerade jag den första månaden för reportageboken Våra älskade orkade inte leva och idag har jag fått två nya glada meddelanden från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag.

I det första berättade hon att beställningarna från BTJ, som tidigare hette Bibliotekstjänst och alltså handlar om att biblioteken beställer boken, hade fördubblats jämfört med igår (jojomän, varje dag kommer nya fina beställningar från hela landet, så jag får dagligen rapporter!). Redan där var jag glad och jublade för mig själv.

En liten stund senare kom nästa härliga mejl. Den här gången fick jag veta att Våra älskade orkade inte leva nu har sålts i så många exemplar att tryckkostnaden är intjänad! Hurra! Efter bara en månad och tre dagar!

Jag är så himla glad av många anledningar. För det första är det väldigt skönt att inte vara en belastning för förlaget längre. Den ekonomiska risk som Annika tog när hon tryckte och betalade den första upplagan är inget bekymmer längre. Det är jag tacksam över, för det var ju inte självklart att en bok om självmord skulle bli en försäljningssuccé.

Den andra anledningen är att jag tycker att de anhöriga som är med i boken förtjänar att bli lästa när de nu så generöst blottar sitt inre för att hjälpa andra. Det är ju inte för min skull de har gjort det, utan för andra drabbade. Ett suicid väcker många känslor och i boken berättar de om många av dem; skuld, skam, vrede och lättnad är bara några av dem. För det kommer de alltid att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Den tredje anledningen är att de starka försäljningssiffrorna tyder på att även ett mindre förlag kan lyckas nå ut om boken är tillräckligt bra och ämnet tillräckligt angeläget. Självklart har även den fina massmediala uppmärksamheten genom tidningar, radio och tv spelat in, men man måste inte nödvändigtvis har stora marknadsföringsmuskler som bygger på pengar. Mun-mot-mun-metoden där en läsare rekommenderar en annan person att läsa boken fungerar också riktigt bra så länge ordet sprids.

Det allra viktigaste är att så många som möjligt får veta att boken finns – för ämnet och de anhörigas skull. Jag är ytterst tacksam för alla som berättar om den på fikarasten, lägger upp bilder på Facebook, skriver på Instagram eller twittrar. Fortsätt med det, för vi måste våga prata om självmord och bryta det tabu som finns kring ämnet.

Tystnad är en fiende i det mesta. Vi måste våga berätta. Vi måste öppna oss. Vi måste prata om det som är jobbigt. Och vi måste arbeta tillsammans för att vidga vyerna, skapa större förståelse för varandra och få en bättre värld.

Det vinner vi alla på.