En velig författare byter bild

IMG_8137 - version 5_3För två dagar sedan skrev jag att jag hade valt vilken bild jag skulle ha på väggen i vår monter B04:73 på Bokmässan om några veckor. Nu råkar det dock vara så att jag är norra Europas allra veligaste person när det gäller ungefär allt som finns att ta ställning till, så bara för att jag tyckte en sak för ett par dagar sedan behöver det inte alls betyda att jag tycker samma sak nästa gång tanken dyker upp hos mig.

Jag tror faktiskt att jag ska välja en annan bild i den månghövdade bildserien min syster var snäll och tog på mig för några dagar sedan. Dessutom tror jag att jag ska välja ett filter med lite mildare toner. Jag tycker inte om att manipulera och fotoshoppa bilder egentligen, men jag gillar att dra lite i kontraster och jag tycker om när det ser mjukt och fint ut.

På den här nya bilden har jag dessutom bättre vinkel på ansiktet så det inte blir så mörkt. Och så lutar jag lite, utan att ha ändrat i efterhand. Det ser lite levande ut, tycker jag.

Filtret jag har här på bilden heter Antikt och passar väl bra för någon som är 47 år och fyller 48 på Bokmässans sista dag för i år? Lite antik kommer jag nog att känna mig bland alla yngre författarkollegor, men jag tröstar mig lite med att jag faktiskt bidrar till att dra ner medelåldern i vår monter. Där är jag näst yngst av oss sex som ställer ut. Slagen av en kollega som är åtta månader yngre.

Det är inte ofta jag är näst yngst längre.

PS. För den som inte vill bläddra bland blogginläggen är det dessa två bilder jag velar mellan just nu …

Den första jag valde:                                                                          Den jag tror jag vill ha nu:

IMG_8137 - version 5_3

IMG_8138_6

Porträttbild till Bokmässan

IMG_8138_6Vi kommer att vara sex författare i vår monter B04:73 på Bokmässan i Göteborg och alla sex kommer att ha porträtt i A4-storlek uppsatta på väggen för att skapa lite hemtrevnad och visa vilka som hör hemma i montern även om man råkar vara iväg på lunch eller så. Jag tycker att det är en väldigt trevlig idé. Särskilt när det gäller de andra författarna. Det är värre när det gäller mig själv.

Ett av mina största intressen i livet är fotografering och jag tar oerhört många bilder hela tiden. Två veckor i Grekland i somras resulterade i över 1 460 bilder och då har vi ändå varit där sex år i rad, så många bilder är redan tagna, så att säga. Mina barn har vuxit upp med en kameralins mot ansiktet nästan konstant och innan jag började fotografera digitalt gick halva föräldrapengen åt till att lösa ut alla fantastiska bilder jag tagit på mina bedårande bebisar.

Jag älskar att vara bakom kameran och tar alla författarporträtt för Grim förlag. Även mina vänner ber mig emellanåt att ta porträttbilder på dem när de ska söka nya jobb eller uppdatera sina hemsidor.

Men så är det ju det här med att jag inte alltid får vara bakom kameran utan måste vara framför. Det är inte alls lika roligt. Igår var min syster så snäll att hon kom hem till mig och hjälpte mig att ta nya bilder inför Bokmässan. Jag hade sett ut två olika platser i trädgården som vi kunde ta bilderna på för där var ljuset bäst.

Jag vill självklart se snygg ut på bilderna, för det vill ju alla, men ännu viktigare är det att det känns att det är JAG på bilden. Jag ser inte ett fotografi enbart som ett foto utan som en spegelbild av själen och då är det viktigt att bilden känns äkta och sann så man får en känsla av mig som person.

Då är kläderna en viktig del av bilden. Jag klär mig ofta i glada färger och tvekar inte inför att sätta på mig en glitterkjol en alldeles vanlig dag på jobbet. På bild kan detta dock bli lite mycket, även om jag trivs så IRL. Därför valde jag en svart enkel tröja som bas igår och adderade en cerise sjal. Det tycker jag blir en lagom kompromiss.

Mitt hår är en väldigt stor del av mitt utseende och jag beskrivs ofta som “hon med det lockiga håret, du vet”. Det ser lite olika ut från dag till dag och är det blåsigt kan det bli hur tokigt som helst. Men igår var det lugnt och stilla här hemma, så det var en bra dag för mitt burr.

Jag sa till syrran att smattra på med kameran för jag vet att man måste ta ganska många bilder för att få en eller ett par som funkar riktigt bra och hon lydig och gjorde som jag sa. Dessutom rättade hon till sjalen lite då och då för den åkte lite hit och dit när jag rörde mig.

Efter att ha matat in ett par hundra bilder i datorn och kikat noga på var och en valde jag den som syns i inlägget. Färgglad med mycket hår och ändå rätt seriös, hoppas jag. Hoppas den funkar tillsammans med de andra fem bilderna på kollegorna.

Välkomna till monter B04:73 för att se alla bilderna och oss författare IRL!

 

Namnskylt och monterprogram klart

IMG_8111Idag är det exakt fem veckor kvar tills Bokmässan i Göteborg slår upp sina portar för året. Eftersom jag ska hålla i ett seminarium tillsammans med Elisabeth Lindström som medverkar i min reportagebok Vår älskade orkade inte leva får jag en alldeles speciell namnskylt att bära under mässdagarna och nu har den kommit. Den är så fin att jag inte nöjer mig med att kalla den en namnskylt. Jag ser det som en brosch.

Seminariet äger rum fredag den 25 september klockan 12.30 på plan 2 i Svenska Mässans lokaler och Elisabeth och jag kommer att samtala om hur det är att prata om något så svårt som självmord i familjen när man inte känner varandra. Till seminarierna måste man ha en speciell biljett och den kan köpas i förväg eller på plats om man är intresserad. Vi hoppas på många besökare, så välkommen dit!

Programmet för vår monter B04:73 är nu klart. Jag kommer att lägga upp programmet i sin helhet när det närmar sig, men redan nu har jag uppdaterat informationen under fliken Kalendarium och fört in när jag själv kommer att berätta om arbetet kring Våra älskade orkade inte leva och annat som berör mitt författarskap. På flera av programpunkterna får jag dessutom sällskap av någon av de medverkande i boken och det gläder mig mycket att mina fantastiska intervjupersoner ställer upp och berättar sin historia inför publik. Dessa framträdanden är helt gratis och efteråt finns möjlighet att köpa en signerad bok till mässpris.

IMG_9386Jag har varit besökare på Bokmässan över tjugo gånger och utställare en gång tidigare, men det här året kommer att bli något alldeles speciellt, det känner jag redan nu och det ska bli så vansinnigt roligt. Att få hålla i ett seminarium känns väldigt spännande och övrig tid kommer jag mestadels att befinna mig i montern så kom jättegärna dit och hälsa på mig och hjälp till att göra årets Bokmässa till den allra grymmaste hittills.

Ni känner igen mig på broschen (!) med mitt namn och det krulliga håret – välkomna!

Gäst på Suicidpreventiva dagen

SuicprevDen 10 september uppmärksammas den Suicidpreventiva dagen i hela världen och jag är inbjuden till evenemanget på Stadsmissionen på Drottninggatan 33 I Göteborg där jag kommer att intervjuas om reportageboken Våra älskade orkade inte leva. Det hela inleds med drop in vid lunchtid klockan 12.30 och sedan är jag först ut klockan 13. Jag känner mig mycket hedrad över att bli tillfrågad att medverka och ser redan fram emot en givande och lärorik eftermiddag. Det är ett väldigt digert och intressant program i år.

Jag var på evenemanget som besökare förra året. Det var där jag träffade en av mina generösa och kloka intervjupersoner och mer om detta står att läsa i boken. Jag blev så berörd av de få orden hon sa på träffen att jag var tvungen att gå fram till henne efteråt och fråga om hon kunde tänka sig att vara med i min bok. Jag blev så glad och tacksam när hon sa ja, för hennes historia berör fler än mig. Hon har nämligen förlorat båda sina barn, det ena i ett astmaanfall och det andra i självmord. En otroligt stark berättelse att gripas av.

Den 10 september kommer det också att finnas möjlighet för intresserade att köpa ett signerat exemplar av Våra älskade orkade inte leva till specialpriset 120 kronor. När jag träffade min förläggare Annika Bengtsson för höstens första förlagsmöte förra veckan hade vi en hel del att diskutera och priset på boken vid olika evenemang var en av de saker som vi tog upp. Vi tycker båda att det är viktigt att ha specialpris när man som författare är ute och pratar om boken för det ska kännas att man som åhörare/gäst/kund är med om något särskilt. Som jämförelse kan sägas att boken kostar 186 kronor på Adlibris och 172 kronor på Bokus, så det känns väldigt bra för mig att kunna erbjuda detta låga specialpris.

Under fliken Kalendarium ovan har jag skrivit in Suicidpreventiva dagen och där finns även andra tillfällen att träffa mig inlagda. Kika gärna där ibland för den uppdateras när något nytt dyker upp.

Varmt välkomna till en viktig dag den 10 september – tillsammans kan vi arbeta för att nå nollvisionen. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa och bryta de tabun som finns kring självmord för ingen ska behöva må så dåligt att suicid är den enda utvägen. Därför är det viktigt att Suicidpreventiva dagen finns för den lyfter frågan.

Även om jag stilla önskar att det inte behövdes …

Förlagsmöte om nya reportageboken

IMG_7931Nu har min förläggare Annika Bengtsson och jag haft höstens första förlagsmöte och min idé om den nya boken föll i god jord. Det är viktigt för mig att förankra mina idéer innan jag börjar boka möten, intervjua och skriva, för jag vill vara säker på att Annika vill ge ut boken på Grim förlag, för det är där jag hör hemma. Det ville hon även denna gång, så det var mycket glädjande.

Mötet ägde rum i Annikas trädgård och jag har nog aldrig sett så många fjärilar på en och samma gång. Så otroligt vackert och trevligt.

Nu ska det bli väldigt spännande att få dra igång den nya processen. Nu gäller det att boka spännande människor, träffa dem och skriva ner deras historier.

Förra gången, när jag skrev Våra älskade orkade inte leva, var temat att vara anhörig till någon eller några familjemedlemmar som tagit sitt liv, men denna gång kommer det att vara mer positivt. Exakt vad återkommer jag till så småningom för innan jag kommit igång vill jag inte avslöja vad det är.

Men jag kan säga så mycket som att tanken är att den nya boken ska förmedla hopp och styrka.

 

Boka tidigt-rabatt till Bokmässans seminarier

Bokatidigt-semFredag 25 september klockan 12.30-12.50 kommer jag att tillsammans med Elisabeth Lindström som medverkar i reportageboken Våra älskade orkade inte leva hålla i ett seminarium på Bokmässan. För att få tillträde till detta och andra seminarier måste man ha en speciell seminariebiljett. Det räcker alltså inte med en inträdesbiljett.

Fram till imorgon, söndag 9 augusti, har Bokmässan en boka-tidigt-rabatt som det kan vara klokt att utnyttja om man ändå tänkt att gå. Man kan välja allt mellan att köpa ett enstaka inträde till ett specifikt seminarium upp till samtliga seminarier under alla fyra dagarna och prisklasserna är därefter; 500 kronor för ett seminarium och 2 400 kronor för alla fyra dagarna. Priserna är exklusive moms.

Jag hoppas att det kommer många besökare till vårt seminarium, som arrangeras av Grim förlag som jag ligger på, som handlar om hur journalisten och intervjupersonen möts för att kunna tala om något av de allra svåraste som finns, självmord i familjen, när de inte känner varandra? Hur förbereder man sig? Hur byggs ett förtroende upp? Och i slutänden, hur upplevs mötet av läsarna?

IMG_0233Jag kommer även att berätta om boken och arbetet med den i vår monter B04:73 dagligen. Varje dag kommer jag att ha en kvart på förmiddagen och en kvart på eftermiddagen när jag pratar och då finns det möjlighet att ställa frågor samt få boken signerad. Oftast kommer jag dessutom att få sällskap i montern av någon av de medverkande i boken. Självklart kommer boken att säljas till ett förmånligt mässpris. Dessa kvartslånga framträdanden kan man lyssna på alldeles gratis och de exakta tiderna återkommer jag med längre fram.

Förutom de fasta klockslagen då jag pratar i mikrofon kommer jag att befinna mig i montern mest hela tiden under alla de fyra dagarna mässan pågår och jag blir väldigt glad om jag får besök, så jag hoppas att det kommer många trevliga människor och hälsar på mig. Kanske kommer just DU och säger hej? Det vore kul!

Välkomna!

Reportageboken i Grekland

IMG_7651Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter två underbara veckor med familjen på den soliga och härliga grekiska ön Karpathos. Det har varit fullständigt ljuvligt att få bada och sola hela dagarna och på kvällarna ta en tur till stan för att köpa en och annan handgjord skål som souvenir och få fantastisk mat serverad på en mysig restaurang.

Något av det allra bästa med den här typen av resor är just att jag blir så totalt bortskämd när det gäller maten. Jag behöver inte planera den, handla den, tillaga den eller diska efter den. Jag bara sätter mig på en stol, bläddrar i menyn, beställer det som för tillfället lockar mig mest och äter med god aptit. Jag behöver inte ens plocka bort min tallrik efteråt. Det är verkligen lyxigt och jag njuter i fulla drag.

Något annat jag uppskattar på just resan till Karpathos är att det är lite som att komma till vår sommarstuga. Det är nämligen sjunde året i rad som vi besöker samma ö och samma hotell och vi är inte ensamma om att återvända dit utan vi är stort gäng som gläds åt att återse varandra efter ett helt år på olika håll. De flesta av mina hotellvänner är från Holland och kvällarna går ofattbart fort när vi berättar vad som hänt sedan senast vi sågs.

Anledningen till att vi alla kommer tillbaka år efter år är att de som äger hotellet Sound of the Sea är så varma och fina människor. De pysslar verkligen om oss alla och redan första gången vi var där kände jag att vi verkligen blev vänner. Hur ofta känner man det på ett hotell man tillbringar några få dagar av sitt liv på?

Varje gång jag kommer ut med en ny bok tar jag med mig den som en gåva till hotellet och ställer den i deras bibliotek. Då kan vem som helst låna den och läsa den under sin semester. På första sidan skriver jag att boken tillhör hotellet men att vem som helst får läsa den under förutsättning att de ställer tillbaka den efter lånet.

IMG_7647Första gången jag gjorde det var det tyvärr någon som tog med sig boken hem, trots texten jag skrivit, så jag fick ta med mig en ny nästa gång jag kom. Kanske ska jag ta det som en komplimang?

Nu står i alla fall Våra älskade orkade inte leva i bokhyllan och väntar på nya läsare. Det känns väldigt bra att en liten, liten bit av mig är kvar på hotellet när jag nu sitter i mitt arbetsrum framför datorn igen. Då och då tittar jag ut genom fönstret, men mest blir det skärmen jag tittar på. Så måste det vara för annars blir det ingen ny bok skriven.

Och det ska det ju bli.

Och nästa då?

IMG_4585Det låter säkert förmätet och kaxigt men många som läst Våra älskade orkade inte leva undrar hur jag ska bära mig åt för att toppa den boken. Jag får faktiskt frågan då och då – både IRL, via mejl och via kommentarer på sociala medier. Hur ska jag lyckas skriva en bok som berör lika starkt och gärna dessutom säljer lika bra som den som handlade om självmord i familjen? För jag vill väl skriva ytterligare en grym bok, undrar folk intresserat och nyfiket.

Jag förstår helt grubblerierna. Jag grubblar ju själv över exakt samma sak. Självklart funderar även jag över vilket ämne som kan vara lika angeläget och viktigt som suicid hos dem man älskar. Och givetvis vill jag skriva en bok till. Till hösten tänker jag börja på den.

Jag har funderat lite fram och tillbaka och har några rätt bra uppslag som det skulle fungera att spinna vidare på, men innan jag avslöjar något av dessa vore det väldigt spännande att få veta vad ni tycker. Jag skulle bli otroligt glad om ni ville komma med åsikter, tankar och funderingar. Kanske har du själv erfarenheter av något som skulle passa att dela med sig av och som skulle fungera som en del i en större helhet?

Tanken är att det behövs ett tema och att jag utifrån det intervjuar olika personer med erfarenhet inom detta specifika område. Så mina frågor är:

1. Vilket tema borde nästa reportagebok ha?

2. Har du förslag på vem eller vad du vill läsa om inom temat?

Jag uppskattar alla tips, så kommentera gärna inlägget här eller mejla mig på joanna@bjorkqvist.org.

Tack på förhand!

 

Viljan att berätta är tidlös

IMG_6052Jag tror att vi människor föds med en vilja att uttrycka oss, berätta historier och förmedla känslor, upplevelser och tankar till andra människor. Förmodligen var det just därför det var så pass enkelt att få mina intervjupersoner att ställa upp i reportageboken Våra älskade orkade inte leva trots att ämnet var så svårt och tungt som självmord inom familjen.

Vi har ett behov av att få ge vår version av vad som hänt och vi behöver också få spegla det vi upplever i våra liv genom andras öden. Säkert är det därför min bok blivit så läst och uppskattad som den har blivit och det inte enbart av andra drabbade anhöriga utan också av människor som i största allmänhet är intresserade av sina medmänniskor.

Jag har sett hällristningarna i norra Bohuslän förut och även besökt Vitlycke museum tidigare, men när jag nu var där igen var det på något sätt med nya ögon jag såg det som våra förfäder huggit in under bronsåldern. De som suttit där timme efter timme och huggit ville säga något. De ville berätta om sina liv. Kanske tänkte de inte på oss som skulle dyka upp sommaren 2015, men jag tror inte att det är enbart för sin egen skull de ristat sina berättelser, utan för varandra och andra. Det är onekligen spännande att fundera över vad de tänkte medan de arbetade. Vad upptog deras tankar? Vad kände de?

IMG_6087Sedan 1994 finns hällristningsområdet i Tanum med på Unescos världsarvslista tack vare att området är så rikt på bilder. På 510 platser finns sammanlagt 10 000-tals bilder och man känner verkligen historiens vingslag när man tittar på konstverken. Det är mestadels män, men även kvinnor och barn, fötter, båtar, djur och vapen. Störst av alla är Spjutguden som är hela 230 cm hög.

När jag ser alla omsorgsfullt ristade figurer kan jag inte låta bli att göra en koppling till dagens samhälle. De ville berätta något precis som vi vill idag. På det sättet tror jag inte att vi människor förändrats speciellt mycket trots att det gått hundratals år.

Men tänk så mycket fortare det går, och så mycket enklare det är, att skriva en statusrad på Facebook eller posta en bild på Instagram.

Såphalka och lingontuvor – ny anhörigbok

IMG_5567Sedan jag började arbetet med min reportagebok Våra älskade orkade inte leva har jag fått vara med om så många spännande saker. Boken tar mig med på alldeles egna äventyr och jag försöker hänga med i svängarna.

En kvinna som hittat mig tack vare boken är Maiellen Stensmark som själv förlorat sin äldsta dotter i självmord. För drygt ett decennium tog Ida, blott 21 år, sitt liv och hennes mamma har nu skrivit en bok om att hantera smärtan och sorgen efter sin älskade dotter och också om att förebygga självmord. Såphalka och lingontuvor heter Maiellens öppenhjärtiga och viktiga bok om hur hon har kämpat sig igenom den fysiskt utmattande sorgen för att bli en hel människa igen.

När Maiellen nåddes av beskedet att Ida tagit sitt liv bodde hon på Gran Canaria och dotterns död kom som en fullständig chock. När hon tvingats ordna allt kring begravningen i Sverige  och åkt tillbaka till hemmet i solparadiset kom insikten att hon måste flytta tillbaka till det forna hemlandet igen för hon kan inte sörja på spanska. Ett halvår efter Idas död hjälpte Maiellens ex-man henne och deras dotter att flytta tillbaka till Sverige för att sörja på sitt modersmål.

Förutom Idas suicid har Maiellen varit hårt drabbad även av annat elände. Bland annat har hon varit med om en trafikolycka och också ramlat i en trappa så illa att ryggen tog mycket stor skada. På grund av allt som Maiellen upplevt går hon igenom en stor personlig och andlig utveckling och den får vi ta del av genom boken.

Författaren ifrågasätter även psykiatrin och varför de anhöriga till en ung vuxen inte kontaktas även om den unga patienten själv inte vill det.

Såphalka och lingontuvor har getts ut av Maiellen Stensmark eget förlag Jordmånen förlag och förmedlas via SPES hemsida (blekinge@spes.se) till självkostnadspris. Boken är på 96 sidor och kostar endast 40 kronor, men porto på 42 kronor tillkommer om boken behöver skickas.

Maiellen och flera andra anhöriga som också skrivit böcker om suicid kommer att finnas med på Bokmässan i Göteborg den 24-27 september i en egen monter och Maiellen kommer även att hålla ett föredrag på Hälsa- och livsstilsscenen någon av dagarna.

Det är verkligen glädjande att allt fler vågar prata om och skriva om något av de allra svåraste som finns, nämligen självmord. Vi behöver motverka de tabun som fortfarande finns och våga tala om psykisk ohälsa och vad den i värsta fall kan leda till.

Tillsammans kan vi göra skillnad.