Packning pågår inför Bokmässan

Lämna ett svar

Imorgon åker Annika Bengtsson och jag till Göteborg för att inreda Grim förlags monter B04:79 på Bokmässan. Det är ett litet pyssel att skruva ihop bokhyllan, ställa borden så vi både kan gömma väskor under dem och ändå få lite fri passage samt placera böckerna på ett lockande och trevligt sätt. På väggarna ska vi som vanligt ha porträtt att de författare som kommer att synas i montern.

På bokfronten för min egen del kommer Närmare dig, Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet att finnas till försäljning. Jag hoppas som vanligt att många människor hittar till vår monter och kommer för att prata om livet och böcker på det där speciella sättet som man gör på en bokmässan. De goda och djupa samtalen är minst lika värdefulla som att sälja böcker, tycker jag, och det beror säkert på att jag skrivit den typen av böcker som jag har.

Jag kommer även att ha med mig en bunt visitkort och inte minst de mycket populära bokmärkena. På konferensen jag deltog i för ett par veckor sedan var så gott som alla visitkorten kvar på bordet, men alla bokmärken tog slut. Kul att besökarna gillar dem, så denna gång ska jag ta med mig ännu fler.

På torsdag klockan 9 slår Bokmässan upp portarna för i år och därefter följer många spännande timmar och dagar innan det är dags att stänga igen klockan 17 på söndag.

Varmt välkommen till årets stora bokupplevelse och oss i monter B04:79!

Viktig konferens och gripande möten

2 svar

Den 12-13 september ägde den nationella suicidpreventiva konferensen rum på Svenska mässan i Göteborg. Det var den elfte gången konferensen arrangerades och om två år är det dags igen och då är det Norrköping som är värdstad.

Mitt uppdrag, som jag fick av Suicidprevention i väst, under konferensens två dagar var att ansvara för en bokhörna full av böcker på temat självmord, psykisk ohälsa och död/sorg. Det blev en riktigt fin mix av böcker och i första hand handlade det om barnböcker, ungdomsböcker och skönlitteratur och inte så mycket om kurslitteratur, så det mesta var mycket lättillgängligt även för dem som inte är så insatta i de olika ämnena.

Många böcker kom från Suicidprevention i västs egen välfyllda bokhylla. Under årens lopp har de samlat på sig ett ansenligt bibliotek med boktitlar av olika slag och dessa fyllde utan problem två hela rader i den ena bokhyllan i bokhörnan.

Jag mejlade även Idus förlag, Gilla böcker/Lilla piratförlaget och Lava förlag, som alla ställde upp med värdefulla böcker, som besökarna kunde bläddra i. Det var gott om besökare i vår mysiga hörna, så jag hoppas att många fick upp ögonen för all fin litteratur som finns inom de viktiga områden som konferensen omfattade. TACK, till er på förlagen som så generöst bidrog med böcker! Det betyder mycket att ni ger ut den här typen av böcker och dessutom skickar dem, så fler kan få veta att de faktiskt finns. Jag visade flera av dem för besökarna och de var imponerade över att till och med bilderböcker för småbarn kan innehålla så allvarliga ämnen.

Förutom att ansvara för bokhörnan som helhet sålde jag även mina egna reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet. Jag hade också med mig mitt fina hedersomnämnande från Suicide Zero för bästa rapportering om självmord och det var många som gratulerade mig till utmärkelsen, vilket gladde mig mycket och gjorde mig stolt ännu en gång.

När man står i en bokhörna full av berättelser om självmord, psykisk ohälsa och död faller det sig ganska naturligt att även samtalsämnena rör sig kring dessa områden. Jag fick ta del av många gripande historier under de två dagarna och allra mest berörd blev jag när en kvinna berättade att hon engagerat sig i SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd) sedan hennes man tagit sitt liv.

När hennes make var 52 år blev han brutalt nedslagen och rånad av ett ungdomsgäng beväpnade med basebollträ klockan 16.30 en vanlig eftermiddag mitt på stan. Han blev så svårt skadad att han blev förlamad till 95 procent. Efter fyra år av plågor bestämde han sig för att avsluta sitt liv och gjorde det på ett sätt som han klarade av trots sin omfattande förlamning. Det gjorde mig så otroligt ont. Hur kan vi ha ett samhälle där ett gäng ungdomar gör så hemska saker? Jag blir förtvivlad bara jag tänker på det. Så fruktansvärt onödigt, förskräckligt och avskyvärt.

Något som däremot var väldigt roligt för mig var att jag fick återse inte mindre än åtta av mina fantastiska intervjupersoner från mina två reportageböcker. Det var underbart att få ses igen och det blev ett riktigt kramkalas. Åh, vad det värmde mitt hjärta att Claes, Lena, Marcus, Sandra, Jan, Jessica, Sara och Susanne dök upp!

En annan trevlig sak var att Ulrika Jannert Kallenberg, som kommer att finnas med i Grim förlags monter B04:79 på Bokmässan i Göteborg 28 september – 1 oktober, fanns på plats vid ett bokbord alldeles bredvid hörnan. Ulrika fick Suicide Zeros hedersomnämnande förra året och i år var det ju min tur, så passade på att posera lite med våra böcker och det syns på bilden hur glada vi är över den fina utmärkelsen.

Stort och varmt TACK till alla som besökte bokhörnan under konferensen!

Fin artikel i Göteborgs-Posten

Lämna ett svar

För en månad sedan träffade jag frilansjournalisten Ingemo Orstadius på ett kafé i Göteborg. Hon skulle skriva en personporträttsserie i tre delar med anledning av den nationella konferensen om suicidprevention som äger rum i Göteborg den 12-13 september och i den serien fick jag som volontär på konferensen vara med.

Jag kommer att vara på plats under båda dagarna och ansvara för en inspirerande bokhörna där man kan få tips om all möjlig litteratur på temat självmord och psykisk ohälsa. Det kommer också att vara möjligt att köpa mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet på plats. Det hoppas jag att många tar tillfället i akt att göra, men framför allt hoppas jag på att det kommer många människor för att prata böcker med mig, för det kommer verkligen att finnas ett imponerande stort utbud av litteratur.

Ingemo Orstadius och jag hade ett mycket trevligt samtal på fiket och hon hade fullt sjå att skriva ner allt jag sa, för som vanligt babblade jag på i ett rasande tempo. Ibland fick jag sakta ner svadan lite, men det var ändå imponerande hur väl hon fångade mig och hur mycket hon faktiskt fick med i reportaget.

Först ut i reportageserien var Else-Marie Törnberg, som är verksamhetschef på SPIV (Suicidprevention i Väst) och en oerhört trevlig person, som jag har haft nöjet att träffa vid några tillfällen. Det blev en fin och intressant artikel  med fantastiska bilder i lördags.

Igår var det forskaren Franz James tur och även denna artikel var mycket intressant och bilderna riktigt spännande.

Därför var jag mycket nyfiken på den tredje och avslutande delen som kom idag, för den skulle handla om mig. Jag hade fått läsa texten innan, så jag visste att den var både korrekt och välskriven, men det är alltid skillnad att läsa den när den är klar, trots allt. Med stor spänning klickade jag fram länken på mobilen redan innan jag steg upp ur sängen, för att se hur allt såg ut och det såg så bra ut så.

Bilderna hade jag inte sett innan de publicerades, så jag hade ingen aning om hur de skulle se ut. Jag trivs betydligt bättre bakom kameran än framför, så jag ser kanske lite skeptisk ut på ena bilden, men det är i alla fall inte fotografen Nicklas Elmrins fel. Tvärtom tycker jag att han fick till speglingen i skyltfönstret riktigt fint och på nätet ligger även en bild där jag tittar fram i en portuppgång. Också lite kul.

Det känns roligt att mina reportageböcker uppmärksammas på så många olika ställen och i så olika sammanhang nu. Ena dagen får jag hedersomnämnande av Suicide Zero och andra dagen nästan ett helt uppslag i GP.

Nu ska jag packa ner både mina och andra författares böcker för att tidigt imorgon bitti bege mig till Svenska mässan i Göteborg.

Kanske kommer någon av mina läsare dit? Hoppas det!

Fint hedersomnämnande för reportagebok

10 svar

Idag uppmärksammas den internationella suicidpreventiva dagen runt om i världen och det är också exakt ett år sedan min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet släpptes.

I fredags ägde en konferens rum på Hotel Hilton Slussen i Stockholm och då delade generalsekreteraren Alfred Skogberg på Suicide Zero ut priser för bästa rapportering av självmord under 2016. Redan klockan 4 på morgonen ringde väckarklockan för att jag skulle hinna ta 6-tåget från Göteborg till huvudstaden för att vara med under prisceremonin. Det var det värt!

Vann gjorde Niklas Ekdal med sin bok Hur jag dog. Pia Minati fick hedersomnämnande för sin bok Vem som helst men inte Magdalena och även jag fick ett hedersomnämnande för När mörkret viker undan för livet.

Så här lyder den fina motiveringen:

”Genom intervjuer med personer som på olika sätt kommit i kontakt med psykologiska olycksfall/självmord får läsaren insikter om att de cirka 1500 årliga tragedierna får enorma konsekvenser. En viktig bok som ökar förståelsen kring något som för många är oförståeligt.”

Jag är så stolt, glad och tacksam! Det betyder mycket för mig att boken får detta fina erkännande för det visar att mina fantastiska intervjupersoner inte öppnat sina hjärtan förgäves när de låtit mig ta del av deras gripande livshistorier. Att de vågat prata om något av det allra svåraste som finns, att livet ibland är så svårt och så svart att det inte verkar vara värt att leva, gör skillnad och det är denna fina utmärkelse ett flott bevis på.

Utan alla generösa och öppenhjärtiga medverkande i När mörkret viker undan för livet hade det inte blivit någon bok, så detta hedersomnämnande är minst lika mycket deras som mitt.

Jag är också väldigt tacksam över att min förläggare Annika Bengtsson har velat ge ut både Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet på Grim förlag. Hon tyckte redan från början att båda reportageböckerna om självmord var viktiga och det kändes väldigt värdefullt att jag kunde säga till mina intervjupersoner att det faktiskt kommer att bli en bok. Det var avgörande att ha den tryggheten från början, så ingen blottade sig för mig i flera timmar för att sedan landa i ett manus som gick i papperskorgen.

Tusen tack, alla som varit inblandade! Vi gjorde det tillsammans och nu har vi fått vårt erkännande – vi gjorde det bra!

1 478 självmord under 2016

3 svar

Det är med förtvivlan jag tar del av Socialstyrelsens senaste statistik över antalet självmord i Sverige. Under 2016 tog 1 478 personer sitt liv. Även om det är en välkommen nedgång med 76 personer jämfört med 2015 är det fortfarande alldeles för många.

Varje självmord är en tragedi. Inte bara för personen som inte finns mer utan även för alla anhöriga och vänner. Ofta lämnas de med tusen frågor surrande i huvudet. Varför? Kunde de förhindrat det?

På söndag är det den 10 september och då uppmärksammas ett av de största samhällsproblemen vi har i såväl Sverige som i resten av världen, för då är det den internationella suicidpreventiva dagen. I vårt land tar en person sitt liv var sjätte timme. Varje dag, året runt. Globalt är siffran en person var 40:e sekund. Det är ofattbara siffror.

Men det är inte bara siffror – det handlar om människor. Människor som du och jag. Människor som har både bra och dåliga dagar, men som av olika skäl råkar ut för ett psykiskt olycksfall.

Forskningen kring suicid har gått framåt och vi vet idag att många självmord faktiskt går att förhindra om hjälp sätts in i tid. Förra året skrev jag en debattartikel, som publicerades i Aftonbladet, där jag uppmanade landets politiker att göra verklighet av den nollvision som riksdagen antog redan 2008. Debattartikeln är fortfarande aktuell, för ännu är det inte inskrivet under rektorns ansvar att psykisk hälsa, precis som miljöfrågor, sex och samlevnad samt jämställdhet, ska behandlas i skolan.

Det hade betytt mycket att få till denna lagändring.

I väntan på att något drastiskt ska ske är tyvärr mina reportageböcker Våra älskade orkade inte leva (om att vara anhörig till någon som tagit sitt liv) och När mörkret viker undan för livet (om att själv bära på allvarliga självmordstankar eller ha gjort ett eller flera självmordsförsök) skrämmande aktuella.

Önskedrömmen vore att de i framtiden känns främmande. Vore inte det fantastiskt om man en vacker dag sa ”Va? Ta sitt liv? Det har jag aldrig hört talas om att någon har gjort eller försökt att göra.”

Välkomna på vinmingel på Bokmässan

Lämna ett svar

Det är lite drygt en månad kvar tills Bokmässan i Göteborg slår upp portarna för i år. Som vanligt finns Grim förlag på plats och denna gång har vi geografisk flyttat oss en monter åt sidan, så nu har vi en hörnplats. Det ser vi fram emot för vi gillar öppenhet och med endast två fasta väggar hoppas vi att ännu fler hittar till oss.

Montern heter B04:79 och vi inreder vår hemvist den sista onsdagen i september. Torsdag den 28 invigs mässan med en branschdag och på kvällen är det traditionsenligt vinmingel från klockan 17. Då är ni alla välkomna att kramas, prata böcker och dricka vin med Annika Bengtsson, Ulrika Jannert Kallenberg och mig.

Vi tre kommer att finnas i montern alla fyra mässdagarna, men vi kommer också att få besök av Åsa Persson, som i februari debuterade med Skuggor av ljus på Grim förlag.

Vi hoppas på många härlig samtal och möten, så kom gärna och hälsa på oss i monter B04:79 den 28september till den 1 oktober!

Varmt välkomna!

Ny handbok om redigering rekommenderas

Lämna ett svar

Som redaktör läser jag de flesta genrer och under fliken Redaktörstjänst här på bloggen skriver jag att jag gärna ser mig själv som en av de sista anhalterna innan det är dags att skicka in manuset till förlag eller ge ut en bok själv. Jag vill gärna få så välbearbetade manus som möjligt för det är då mitt petande och gnetande kommer allra bäst till sin rätt. Det kostar ju ändå några tusenlappar att anlita mig och då känns det onödigt att mina kommentarer ska omfatta alltför basala saker, som någon snäll testläsare säkert hade upptäckt alldeles gratis.

Ganska ofta är det via mejl jag får förfrågan om att manusläsa och det är vanligt att författaren då undrar vad hen ska tänka på innan hen väl skickar in sitt manus till mig. Då brukar jag rabbla en hel del saker, för det finns faktiskt massor av väsentligheter att tänka på.

Jag kommer säkert även i fortsättningen svara personligt på den frågan, men faktum är att det nu finns en riktigt bra bok som jag kan hänvisa till också. För ett par veckor sedan kom nämligen Steg för steg till ett perfekt manus av Sissel Myrup och passande nog har jag varit redaktör för den boken.

Redan när jag fick frågan om att redaktörsläsa manuset blev jag eld och lågor för det behövs verkligen en bok som koncentrerar sig på slutfasen av skrivandet. Det finns många böcker om att både skriva och ge ut böcker, men just om den där sista viktiga redigeringen finns inte mycket skrivet. Därför var med det stor entusiasm och nyfikenhet som jag kastade mig över manuset så fort det plingade till i min inkorg.

Och jag blev inte besviken. Tvärtom visade sig manuset vara oerhört genomtänkt och strukturerat. Precis som titeln skvallrar om är detta en bok som hjälper dig steg för steg och du kan själv välja om du vill läsa hela i ett svep för att få en överblick av allt du behöver tänka på eller om du ska arbeta dig igenom ett kapitel i taget och gå långsamt och systematiskt till väga.

Boken innehåller allt ifrån frågor du som författare bör ställa dig inom områden som dramaturgi, berättarperspektiv och tempus till konkreta tips på hur du kan använda dig av excelfiler och sök-funktionen i det program du skriver i. Utmärkta sammanfattningar och checklistor finns också. Alla författare kanske inte behöver gå igenom varenda punkt, för en del kanske redan är avbockade, men det är absolut nyttig läsning hela vägen, tycker jag.

Det är en tunn liten bok på endast 70 sidor, men det är imponerande hur mycket som ryms på dessa 70 fullmatade pocketsidor. Jag ser den som en buljongtärning – koncentrerad och smakrik. När författaren sedan tar sitt kokande vatten, det vill säga sitt manus, och löser upp buljongtärningen i det kommer det att bli precis så där väldoftande och värmande som en god soppa en kulen afton.

Sissel Myrup saknade själv den här typen av bok under sitt arbete med dels en spänningsroman och dels en barnbok. Hon insåg att hennes manus behövde vässas, men hur? Eftersom hon själv älskar listor och att kunna bocka av saker som är klara bestämde hon sig för att skriva en konkret och strukturerad handbok, som kunde hjälpa både henne och andra att komma vidare i redigeringsfasen. Nu har hon bestämt sig för att använda sig av sin egen bok Steg för steg till ett perfekt manus och äntligen bli klar med barnboken hon jobbat med i flera år.

Det är en strålande idé och jag hoppas att fler kommer att göra som hon. Under sommaren brukar många hitta lite extra tid att fila på sina texter och då kan Steg för steg till ett perfekt manus komma väl till pass.

Sommarkampanj för Närmare dig

Lämna ett svar

Min roman Närmare dig finns just nu till oslagbart sommarpris på Adlibris. Nu kostar den endast 39 kronor – som hittat! Den passar perfekt att läsa på stranden eller i hängmattan.  Det är dessutom inte den enda boken från Grim förlag som du kan hitta i Fyndhörnan på Adlibris. Tvärtom finns det många fler för alla olika smakriktningar. Jag har läst allihop och rekommenderar varmt varenda en.

Min förläggare Annika Bengtsson hörde precis av sig och berättade att kampanjen för just Närmare dig verkar särskilt lyckad för boken tog slut på Adlibris i veckan som gick sedan det kommit in en större beställning från ett företag. Kanske är det någon som vill ge bort boken till de anställda som sommarpresent? Det angenäma bekymret med att skicka nya böcker till nätbokhandeln tar Annika så fint hand om, så det går fortfarande utmärkt att beställa.

Här kan du lätt se till att Närmare dig hamnar just närmare dig!

Trevlig läsning och skön sommar!

Reportageböcker som uppföljning till tv-serie

2 svar

Ikväll sänds sista delen av Sveriges Televisions viktiga tv-serie 30 liv i veckan. Titeln är mycket välvald, för exakt så illa är det. I Sverige tar varje vecka 30 personer sitt liv. Ungefär tio gånger så många försöker, det vill säga 300 personer försöker avsluta sitt liv för egen hand. Det är ofattbara siffror. Men det är inte bara siffror. Det är verkliga människor det handlar om.

Människor som finns i ett sammanhang. Människor som lämnar enorma tomrum efter sig, men som just där och då inte orkar mer utan ser självmord som den enda lösningen på sin ångest.

Idag har forskningen kommit så långt att det finns sätt att rädda liv. Ett av dem är att redan i unga år hjälpa barn att sätta ord på sina känslor och våga uttrycka det de upplever och känner. Om detta skrev jag i en debattartikel publicerad i Aftonbladet på den internationella suicidpreventiva dagen 10 september förra året. Det är dags för politikerna att visa att de menade allvar med den nolltolerans mot självmord som antogs redan 2008. Det måste initialt få kosta pengar att rädda liv, för i längden är det enbart en besparing och dessutom på så ofattbart många plan, där det mänskliga är det viktigaste.

Bara för att tv-serien tar slut får vi inte sluta prata om det som skaver och gör ont. Det som faktiskt i slutänden kan leda till suicidtankar, suicidförsök och i allra värsta fall ett fullbordat suicid. Det är viktigt att veta att det genom öppenhet och vård faktiskt går att rädda liv. Av dem som gjort ett självmordsförsök dör hela 85-90 procent senare i livet av helt andra orsaker och det visar att det går att rädda liv.

Jag har skrivit två reportageböcker på temat suicid och sammanlagt intervjuar jag i dessa tjugo fantastiska människor, som för alltid kommer att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Genom böckerna kan debatten leva vidare. Den får inte ta slut nu när den kommit igång. Vi får inte sluta prata om hur vi kan rädda liv.

I min senaste bok När mörkret viker undan för livet delar åtta personer generöst med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter av att ha levt med allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök. De visar att det går att kämpa sig tillbaka till livet, även om det är tufft och även om de behöver hjälp för att klara av det. Två personer som arbetar med suicidprevention intervjuas också, en psykiatriambulanssjuksköterska och en professor som arbetat med suicidprevention i över femtio år.

Även i min förra reportagebok Våra älskade orkade inte leva delar åtta personer generöst med sig av sin tankar, känslor och erfarenheter, men då som nära anhöriga till en, två eller tre familjemedlemmar som tagit sitt liv. I denna bok intervjuas även två personer som kommer i kontakt med både de suicidala och de anhöriga, en psykoterapeut och en präst.

Båda böckerna är tänkta att ge stöd och vara en spegelbild för andra människor i liknande situation. De lyfter de svåra frågorna om vad som hände och hur det blev efteråt. Jag vill att böckerna ska vara en vän att hålla i handen och ge läsaren något att bära med sig, vare sig man är direkt berörd som anhörig eller suicidal eller är indirekt berörd som inkännande medmänniska.

Böckerna kan också ses som långa debattinlägg, där jag som journalist och författare drivs att vilja åstadkomma en förändring. Jag drivs av att vilja göra världen mer begriplig och till en bättre plats för oss alla. Jag är övertygad om att det går om vi på alla möjliga tänkbara nivåer samarbetar och är öppna.

Tillsammans kan vi rädda liv. Låt oss göra det.

Tack och helghälsning till er alla!

Lämna ett svar

imageNu när julen nalkas väcker tankarna på ett julfirande med nära och kära mycket glädje hos de flesta av oss. Men för många andra är det inte alls så. Tvärtom, faktiskt, och det kan finnas tusen olika skäl till det. Alla högtider är extra svåra och tunga för människor som lever med psykisk ohälsa. Kanske vågar de inte berätta hur de mår innerst inne och kanske är pressen på dem för stor för att de ska orka berätta om tankar och funderingar som de har.

Det är då vi alla kan hjälpas åt. Vi kan bry oss om våra medmänniskor genom att fråga hur de mår och visa att vi finns där som stöd. Det är inte alltid vi vet vad vi ska göra, men vi kan försöka. Att försöka gör en annan människa väl kan vara stort nog.

Så här mot slutet av året vill jag från djupet av mitt hjärta tacka alla som gjort 2016 till ett så fint år som det varit. Först och främst TACK till alla mina fantastiska intervjupersoner som så generöst delat med sig av sina liv att När mörkret viker undan för livet kunde se dagens ljus i september. Ni är för alltid hjältar för mig. Jag vill också tacka alla er som köpt mina reportageböcker under året och alla ni som kommit och pratat med mig på mässor och på föreläsningar. Det betyder så mycket att ni finns och att ni berättar för mig hur viktiga och bra ni tycker att mina böcker är – TACK! Min boss Annika Bengtsson på Grim förlag ska också ha ett stort TACK för all stöttning under året och för allt jobb som du fortfarande lägger ner på mina böcker på den administrativa fronten.

Tusen tack för i år, var rädda om er och

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!