Vilken härlig releasedag det har varit! Vid niotiden i morse satte jag mig i bilen för att hinna i god tid inför intervjun på P4 i Göteborg klockan 10.30. Efter ett par snabba morgonärenden, som involverade skolbarn, parkerade jag utanför radiohuset 45 minuter innan sändning och det kändes precis lagom. Det gäller att inte komma andfådd in till studion.

När jag stoppade in mitt betalkort i biljettautomaten och skulle klicka fram pengarna blev jag lite full i skratt. Det brukar vara tre knappar märkta med 1 krona, 5 kronor respektive 10 kronor. Den här gången var det också de tre klassiska knapparna på den mest typiska av apparater, men jag trodde faktiskt att jag såg fel när det istället för 10 kronor på den tredje knappen stod 313 kronor. Den visade sig ge parkering under en hel månad och nog för att jag kan vara en pratkvarn, men det får ju finnas gränser. Om inte annat tror jag att jag skulle bli utslängd från radion betydligt tidigare än så, så jag knappade istället in en enkrona i taget. Kändes mer modest.

I receptionen fick jag en bricka med mitt namn på och efter en liten stund kom en tjej och hämtade mig för att strax visa mig en fåtölj utanför Studio 41 där jag kunde slå mig ner i väntan på att jag skulle bjudas in till Stefan Livh.

Stefan Livh visade sig vara lika trevlig IRL som han verkar vara via etern och det blev ett trevligt och avslappnat möte. Han kändes uppriktigt intresserad av ämnet och även om samtalet drog lite mer åt forskningshållet än åt anhörighållet kändes det äkta och bra hela vägen. Det är viktigt för mig. Hela intervjun kan ni förhoppningsvis höra här ( http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Favsnitt%2F506270%3Fprogramid%3D2369&start=3224)

På eftermiddagen var det dags för P4 Värmland. Det var tydligt att reportern Hedvig Nilsson hade läst stora delar av (eller rent av hela?) boken och hennes frågor var väldigt initierade. Med mig i studion hade jag dessutom Tove Birkeland Brandt, som jag intervjuat med anledning av hennes son tog sitt liv endast 17 år ung, och hon är en perfekt intervjuperson. Det märkte jag självklart redan när vi träffades inför boken, men det blev ännu mer tydligt för mig nu. I en bok kan man alltid flytta runt och klippa och klistra. Det går inte alls i en intervju som sänds oklippt. Ändå satte Tove alla svar perfekt. Hon är en naturbegåvning och dessutom väldigt generös med sina känslor. Till råga på allt skulle hennes son fyllt 22 år idag om han fortfarande levt. Det kändes ödesmättad att bokens releasedatum var satt just till denna dag.

Förhoppningsvis finns hela intervjun här.

Kvällen avslutades med en flaska bubbel i fint sällskap i all sin enkelhet. Även om ämnet är tungt är det aldrig fel med lite bubbel – det är det som behövs efter en fin releasedag.