Nu går 2015 mot sitt slut och det börjar bli dags att summera året. Det har varit ett fantastiskt år som började med att jag på självaste nyårsdagen avslöjade vad min kommande reportagebok skulle handla om. Under alla de månader som jag arbetade med boken berättade jag bara att det var en reportagebok jag skrev. Vad den skulle handla om och titeln förblev en hemlighet.
Men den 1 januari var det äntligen dags för det stora avslöjandet och då kunde jag också visa upp framsidan för allt var klart och boken var redo att tryckas. Våra älskade orkade inte leva fick äntligen visas upp för en bred publik. Det kom att bli årets mest lästa inlägg och startskottet på ett riktigt äventyr för mig som författare.
Den 10 februari kom äntligen slutresultatet – en blå, vacker bok som jag äntligen fick hålla i min famn. Jag rusade ut för att ta bilder på den rykande färska och färgskalan på omslaget gick igen i naturen, så det blev väldigt fina bilder, tyckte jag själv.
Efter Våra älskade orkade inte leva var den första boken i sitt slag i Sverige fick den mycket uppmärksamhet och jag var med i både tidningar, radio och TV vid flera tillfällen. Det var en fantastiskt rolig tid som jag ser tillbaka på med stor glädje och tacksamhet, för jag ville verkligen sprida mina fina intervjupersoners gripande historier och det fick jag chansen att göra på många sätt. Alla intervjuer gav mig också möjlighet att hjälpa till att bryta det tabu som finns kring självmord. Det gör vi alla genom att vi vågar prata om det, trots att det är ett svårt och tungt ämne.
På bara ett par veckor hade boken sålt så bra att tryckkostnaderna tjänats in och det kändes riktigt härligt. Även om det är min förläggare Annika Bengtsson och Grim förlag som står för trycket är det skönt för mig som författare att vara en inkomstkälla för förlaget och inte en belastning.
I slutet av september var det dags för den årliga Bokmässan i Göteborg och där höll jag i ett seminarium om hur det är att som journalist prata med nära anhöriga om något så svårt som självmord. Hur gör man? När man aldrig träffats tidigare? Med mig på scenen var Elisabeth Lindström som medverkar i min bok och gav ut I sorgens famn på Grim förlag under våren.
Grim förlag hade förstås en monter på Bokmässan och vi var mycket nöjda med både placering, försäljning och besökare. Vi inledde med att öka förlagets försäljning på öppningsdagen med imponerande 450 % jämfört med 2013, då Grim var med senast. Vilken rekorddag! Våra älskade orkade inte leva var den bok som sålde mest både denna dag och även totalt sett i vår monter och det kändes helt fantastiskt. Bokmässan blev verkligen en succé och vi ser redan fram emot att vara på plats nästa år igen.
Inför Bokmässan tryckte förlaget även upp en ny upplaga av min feel good-roman Närmare dig som kom ut 2013 och det var kul att den fick lite nytt liv igen, för jag tycker om den även om jag tror att jag passar bäst som lite mer journalistisk författare än skönlitterär dito.
I november bestämde Annika och jag oss för att ha en kampanj där alla pengar som försäljningen av Våra älskade orkade inte leva drog in under en vecka skulle gå till Sanjin Pejkovic, som åker till Serbien över julen för att hjälpa människor på flykt så de kan få varma kläder, skor och kanske en och annan leksak. Förlaget skänkte tio gånger så mycket som böckerna drog in och jag själv plussade också på summan.
Det kändes fint att få veta av Sanjin, som ser till att varenda krona går till de behövande, att pengarna vi bidrog med kommer att räcka till 15-20 par skor till människor som är betydligt mindre lyckligt lottade än vi är. Totalt sågs kampanjen av nästan 13 000 människor och den delades över 60 gånger. Det är jag tacksam över.
Nu har jag berättat om några tydliga hållpunkter under året som gått, men allt i mitt författarliv handlar inte bara om Våra älskade orkade inte leva även om den helt klart har tagit störst plats av förklarliga skäl. Nu börjar jag dock styra om till nästa projekt. Sedan några månader tillbaka skriver jag på min andra reportagebok och tyvärr kan jag inte göra som förra gången, då jag avslöjade titel och innehåll på nyårsdagen, för jag har inte kommit tillräckligt långt ännu.
Jag har några intervjuer kvar att göra och precis som förra gången är jag väldigt glad över alla de fantastiska personer som så generöst delar med sig av sina erfarenheter för andras skull. Det värmer mitt hjärta. Tillsammans kan vi göra mycket gott.
Nu återstår bara att önska er alla
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR
så hörs vi igen under 2016. Jag är helt säker på att det kommer att bli ett spännande och innehållsrikt år.
Jag kan knappt vänta!
När Claes Jenninger, Ulrika Jannert Kallenberg och jag föreläste på Dalheimers hus den 7 mars var en reporter från tidningen Seniorliv på plats. Seniorliv är ett livsstilsmagasin för seniorer i Örgryte- Härlanda och kommer ut fyra-fem gånger per år.
Nästa vecka ska jag och min förläggare och redaktör Annika Bengtsson på Grim förlag ha förlagsmöte inför slutfasen av arbetet med min kommande reportagebok. Just nu sitter jag med de allra sista reportagen och det känns fantastiskt att jag med ytterst stor sannolikhet kommer att hålla den deadline som vi satt vid midsommar. Sedan kommer hela manuset att korrekturläsas innan det är dags att skicka det tillsammans med omslaget till tryckeriet för provtryck. Så småningom kommer boken att vara klar att släppas i början av september.
Joanna Björkqvist 