Provboken och ångesten

omslag_våra_älskade_framsidaI måndags var jag så nöjd och lycklig. Jag hade lunchmöte med min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och vi gick till ett av mina absoluta favoritmatställen. Ja, ni vet. Jag har skrivit om denna ljuvliga dag.

Så fort jag fick boken i min hand var jag lyrisk. Jag tyckte att den var så otroligt vacker. Både i färg och form. Det fanns absolut ingenting alls att klaga på. När man håller sin bebis i famnen för första gången är ju livet toppen och bebisen är det vackraste och mest fulländande som någonsin funnits.

Men så är det ju som det är här i livet och i den konstnärliga processen. Osäkerheten kommer krypande…

Jag tyckte att ansiktet på framsidan av Våra älskade orkade inte leva var lite för långt till höger. Och var inte färgerna väl dunkla, trots allt? De såg ju ljusare ut på skärmen?

Inte blev läget bättre av att jag råkade se att andra omslag under veckan fick kritik. “Klassisk kiosklitteratur” och “hemmasnickrat standardomslag” var omdömen jag såg om två olika böcker. Vill man signalera klassisk kiosklitteratur med sin debutbok? Är det så är omdömet en ren komplimang, men jag lägger tyvärr en negativ värdering i det. Och hemmasnickrat är säkert okej bland vänner, men som författare har man nog högre ambitioner än så. Dessutom vill väl ingen ha ett standardomslag? Lite mer personlighet än så önskar man nog sin bebis.

Det blev verkligen inte bättre av att jag faktiskt tyckte om de båda omslagen. Båda var snygga, verkade passa innehållet och hade rent av kunnat få mig att köpa böckerna. Betyder det att jag saknar omdöme? Har jag dålig smak?

Suck. Jag tog kontakt med min kloka förläggare Annika och vi hade ett långt samtal. Hon sa att det inte var några problem att skjuta ansiktet lite åt vänster, så det kunde hon lätt fixa och i övrigt var väl vi båda nöjda med omslaget? Ja, svarade jag uppriktigt, jag tycker ju att det signalerar så mycket av det jag vill säga. Att det är lite dunkelt i verkligheten jämfört med på skärmen kanske rent av är positivt med tanke på att boken handlar om självmord?

IMG_8049_2Men tänk om det blir så att jag får kritik för att jag breder ut mig inom två områden? Både som författare och konstnär? Konstnär skulle jag i och för sig aldrig kalla mig, men jag har alltid tyckt om att teckna och måla även om det ofta är svårt att hinna med det.

Självporträttet här bredvid målade jag i akvarell 2008 och sedan gick åren ända till 2015 då jag bestämde mig för att måla en tavla med tre ugglor på. Så många år hinner passera när tiden inte räcker till.

Nu sitter jag här med hela själen utvikt och väntar på reaktioner och bedömningar. Att skriva så att andra kan läsa, även om det den här gången är en reportagebok och fokus ligger på de medverkande betydligt mer än på mig själv, är alltid utlämnande och den här gången visar jag dessutom offentligt upp en tavla som förvandlats till bokomslag.

Jantelagen gör sig påmind. Jag ska absolut inte tro att jag är någon. Nope, inte alls.

Det är inte konstigt att jag kämpar mot ångesten …

IMG_8924

Advertisements

11 thoughts on “Provboken och ångesten

  1. Mikaela Holm Björkman

    Förstår att din ångest finns där men älskar ditt omslag! Hoppas det lindrar den inre kritikern lite iallafall. Boken jag skriver handlar också om självmord och livet efter för anhöriga. Skönlitterär dock. Ett ämne som behöver belysas och pratas mer om! Tycker du ska va stolt över vad du åstadkommit!
    Kram Mikaela

    Reply
      1. joannabq Post author

        Jag blir glad för alla kommentarer, Mikaela, så det gör inget alls att det kom två snarlika! 🙂 (Kan inte svara på ditt svar, så detta hamnar nog ovanför ditt…)

  2. Mikaela Holm Björkman

    Förstår din ångest, den kommer väl alltid när allt är slutgiltigt, men tycker ditt omslag är super! Det lockar mig till läsning och speglar innehållet väl!

    Manuset jag skriver nu handlar också om självmord och livet efter för anhöriga, skönlitterärt dock. Viktigt ämne att belysa, bra jobbat!
    Kram Mikaela

    Reply
  3. Krönikören (Lotta)

    Bara nerver. Inte så bara, kanske. Omslaget är fint. Det passar jättebra till den typen av bok. Det ser inte ut som en kioskdeckare. Du vet, lika många som man frågar, lika många olika tyckanden får man till svar. Lita på dig själv och förlaget.

    Reply
    1. joannabq Post author

      Tack så mycket, Lotta, för dina kloka ord. Det är ju faktiskt så att man kan få hur många olika svar som helst och det är omöjligt att följa alla råd… Jag ska ta ett djupt andetag och lita på mig själv och förlaget!

      Reply
  4. Pingback: Det är de små detaljerna som gör det | Joanna Björkqvist

  5. Pingback: Våra älskade orkade inte leva har anlänt | Joanna Björkqvist

  6. Pingback: Våra älskade orkade inte leva finns hos mig | Joanna Björkqvist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s