Våra älskade orkade inte leva på SVT Hallandsnytt

HallandsnyttIdag fick min reportagebok Våra älskade orkade inte leva en liten, välkommen stund på tv igen. Den här gången var det SVTs Hallandsnytt som sände 2.28 minuter med anledning av boken och det gör mig så glad att media tar upp den så att anhöriga kan få veta att den finns.

Det blev ett väldigt finstämt reportage med Zandra Johansson, en av mina fantastiska medverkande i boken, i fokus. Hon är en inspirerande och otroligt stark kvinna som jag kommer att bära med mig hela mitt liv.

En gång var Zandra en lycklig tvåbarnsmor, men det kom att förändras. Idag har hon förlorat båda sina barn – den ena i ett astmaanfall och den andre i självmord. Ändå tycker hon, efter många år av ständig sorg, att livet är värt att leva.

Det beundrar jag henne för.

Lyckan och sorgen

IMG_9447Jag blir lika glad varje gång någon beställer reportageboken Våra älskade orkade inte leva, för jag tycker att det är en väldigt viktig bok. De anhöriga som medverkar i den delar så fint med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter sedan en eller flera familjemedlemmar tagit sitt liv att jag verkligen vill att boken ska nå ut. Alla drabbade anhöriga behöver en röst och vi måste hjälpas åt att motverka de tabun som fortfarande finns kring självmord. Vi måste våga tala om något av det allra svåraste som finns – att människor inte orkar leva utan ser döden som den enda utvägen. Det är inget val de gör, utan döden är den sista utvägen när ångesten blir för stor.

Ändå gör det mig så ofta ont när en beställning kommer. När jag får veta att min bok nämns i slutna Facebookgrupper för föräldrar som mist sina barn och att det är därför de skriver till mig får jag en klump i magen. Ibland namnger de sina änglabarn i mejlen till mig och vill att jag dedikerar boken till dem. Det gör jag naturligtvis gärna.

Men det gör lika ont varje gång.

Idag har jag skickat böcker till flera mammor som förlorat sina barn genom självmord och lyckan i att jag når ut står genast i skarp kontrast till sorgen jag känner när jag tänker på vad dessa människor gått, och fortfarande går, igenom.

 

Fina recensioner förgyller livet

IMG_0502En debutant som ligger på samma förlag som jag har just fått en fantastiskt hyllande recension för sitt livs allra första bok! Samma bok har jag varit redaktör för, så jag gläds enormt!

Jag blev så otroligt glad jag fick den fantastiskt positiva recensionen från BTJ, som förut hette Bibliotekstjänst. BTJ skriver omdömen om massor av böcker som kommer ut i Sverige och dessa omdömen distribueras sedan till samtliga bibliotek i landet så bibliotekarierna dels har en aning om vilka böcker som över huvud taget släppts och dels vilka böcker som kan vara värda att lägga några kronor på.

Att få en recension, oavsett vad som står i den, är därför värdefullt så att alla får veta att boken faktiskt finns. Att få en bra recension är förstås ännu bättre och att få en strålande recension är något av det bästa som kan hända en författare.

Särskilt om författaren är debutant. Då betyder orden från BTJ extra mycket. De etablerade författarna som exempelvis Jan Guillou, Camilla Läckberg och Leif GW Persson säljer alldeles säkert bra ändå, men för en nykomling väger BTJs ord tungt.

Min reportagebok Våra älskade orkade inte leva är den fjärde med mitt namn på ryggen, men jag är ändå inget känt namn i bokkretsar, så därför var den odelat positiva recensionen särskilt glädjande. Nästa vecka distribueras häftet med min recension till samtliga bibliotek och jag har redan nu bett min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att genast berätta för mig när beställningarna från biblioteken runt om i landet börjar droppa in. Så spännande!

IMG_9430Min förlagskollega Björn Jutendahl släpper sin debutroman Bara business den 16 mars, men precis som när det gällde min bok har BTJ även den här gången varit blixtsnabba med att läsa och tycka till, så recensionen har redan kommit. Och det är en ren och skär hyllning. Jag blev alldeles tårögd när jag läste de fina orden, för Björn är inte bara en affärkollega utan en mycket god vän sedan nästan två decennier.

Så här fint skriver Ingvar Engvén i BTJ-häftet nr 9, 2015 om Bara business som handlar om Camilla Segerstedt och utspelar sig i reklamvärlden:

Jutendahls roman har en uppfriskande lättsam ton utan att förlora i nyanser i skildringen av en modern världs tvivelaktiga sidor. Camilla är verkligen en härlig kvinnlig kämpe i en värld dominerad av många falskspelande män. Bara business är definitivt en läsvärd underhållningsroman.

Åh, vilka underbara ord! Det finns ännu fler, men tyvärr får man inte återge hela recensionen, utan bara delar, så jag valde de delar som jag tyckte var allra bäst. Det känns fantastiskt att ha varit redaktör för den här boken, för även om den helt och hållet är Björns skapelse, så har jag ändå betytt något för boken och det gör mig så vansinnigt stolt och glad.

Att boken dessutom är galet snygg med sitt silveromslag gör bara saken ännu bättre!

Gästbloggar på Grim förlag

Grim headerIdag gästbloggar jag Grim förlag där jag berättar lite om hur det är att arbeta både som författare och redaktör.

Ena dagen har jag skrivit gripande reportage till Våra älskade orkade inte leva och andra dagen har jag kommenterat andra författares texter – en mix jag verkligen uppskattar.

Tusen tack, Annika Bengtsson, för att jag fick hälsa på hos dig!

Redan planering inför Bokmässan

IMG_3463Trots att mars just har börjat tänker jag redan på september. Inte för att jag önskar att våren redan var över. Inte heller för att jag vill rusa förbi sommarmånaderna utan att njuta av den sköna värmen som jag hoppas på att få uppleva.

Nej, jag tänker på september av helt andra skäl. Det är nämligen då det är dags för den stora årliga Bokmässan i Göteborg och den ser jag alltid fram emot. Jag har varit gäst där i över tjugo år och det är alltid lika kul att lyssna på sina favoritförfattare och köpa signerade böcker till sig själv eller för att ge bort i present.

2012 var jag där som utställare med två böcker i bagaget, Nära dig och Förverkliga din bokdröm, och det var en fantastiskt rolig upplevelse. Att få möta människor och tala om böcker var otroligt trevligt och intressant. Dessutom sålde jag en del och det var förstås inte heller så dumt.

2013 stod min förläggare Annika Bengtsson med Grim förlag i Qoola qvinnors monter och då fanns min roman Närmare dig, som just kommit ut på Grim, med. Det var så skoj att hälsa på i montern och prata med kunder som stod för att köpa min bok och lite överraskade lägga sig i samtalet och erbjuda en signatur i boken.

2015 är det dags för mig att vara utställare igen. Den här gången kommer Grim förlag dela monter med Ordspira Förlag och Glimmergumman och då kommer jag att finnas i montern alla dagar Bokmässan är öppen. Med mig kommer jag självklart att ha reportageboken Våra älskade orkade inte leva.

Vi har redan haft vårt första möte via internet och påbörjat planeringen av montern. Det känns härligt att vara på gång igen för Bokmässan är verkligen en upplevelse utöver det vanliga. I slutet av april ska vi träffas igen och då är det dags för ett möte IRL. Säga vad man vill om nätet och alla dess fördelar, men att få äta lunch tillsammans, titta på färger på tyger och diskutera diverse förslag öga mot öga slår ändå en nätkonversation med hästlängder.

Bokmässan 2015 – vi är på gång och vi är grymt taggade!

Tre år har redan gått

IMG_0029Idag är det tre år sedan min älskade storebror lämnade oss. Under arbetet med reportageboken Våra älskade orkade inte leva har jag tänkt på honom oändligt många gånger. Visserligen omkom han i en trafikolycka, så han tog inte sitt liv, men jag känner ändå igen mig så väl i mina intervjupersoners känslor och erfarenheter.

Jag har också varit förtvivlad och chockad. Vägrat tro på att han verkligen är död. På riktigt – för alltid? Död? Han som funnits i hela mitt liv! Jag har varit arg och förbannat livets orättvisa. Gråtit många tårar. Och kanske framför allt ställt mig frågan “Varför?”. Varför just han? Varför just då? Varför kom den där pick upen just i den kurvan som min bror kom i? Varför kom inte min bror tio sekunder senare?

Jag vet en del om sorg och smärta. Jag vet också en hel del om saknad – en saknad som aldrig går över eftersom min storebror inte kan ersättas med någon annan. Jag vet alltför väl vad ett dödsfall gör med en familj och hur mycket man påverkas på djupet. Livet blir aldrig någonsin detsamma igen.

Min smärtsamma erfarenhet var varit betydelsefull för mig i mitt arbete med Våra älskade orkade inte leva, för den har gjort att jag kunnat känna igen mycket av det som mina intervjupersoner berättar om och den har också gjort att de har förstått att jag inte levt ett skyddat liv långt bort från livets hårda verklighet. Kanske är det lättare att öppna sitt hjärta då.

Vilken dag som helst kan vara tung och jobbig och jag vet aldrig när tårarna ska trilla, men en årsdag är alltid extra tuff. Som en födelsedag fast tvärtom. Man blir så brutalt påmind.

Och det gör obeskrivligt ont.

 

 

Våra älskade orkade inte leva blir talbok

MTMTrots att reportageboken Våra älskade orkade inte leva funnits på marknaden i endast en vecka har jag redan fått meddelande från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, vill göra talbok av den. Det känns fantastiskt roligt för det betyder att ännu fler kommer att få tillgång till boken och ytterst är det en demokratifråga.

MTM tillhör Kulturdepartementet och deras uppdrag är både tydligt och angeläget. Myndigheten ska vara ett nationellt kunskapscentrum för tillgängliga medier och arbeta för att alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån sina egna förutsättningar oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning. MTM är de svenska bibliotekens lånecentral, så via sitt bibliotek kommer det bli möjligt att låna Våra älskade orkade inte leva som talbok.

Filerna är redan skickade för inläsning, så snart är det möjligt, för den som behöver, att låna Våra älskade orkade inte leva på närmaste bibliotek. Det gör mig både glad och stolt!

En fantastisk releasevecka är över

IMG_9317Vilken otroligt intensiv och härlig vecka jag just lämnat bakom mig. I måndags släpptes officiellt reportageboken Våra älskade orkade inte leva och dagen till ära sändes intervjuer med mig i två radioprogram. På kvällskvisten var det givet att skåla för boken med en flaska bubbel i hemmets lugna vrå.

I fredags var det så äntligen dags för den första releasefesten. Fyra av de medverkande förgyllde festligheterna och det gladde mitt hjärta oerhört, för det är trots allt de som ska stå i fokus när det gäller boken. Att de valt att dela med sig av sina historier på ett så öppet sätt och under sina verkliga namn är fantastiskt.

IMG_0973Dessutom hade jag bjudit väninnorna i bokcirkeln, min familj, mina närmaste före detta grannar och de närmaste nya samt mina arbetskompisar på skolan jag arbetar på två dagar i veckan. Eftersom jag hade festen hemma hos oss tänkte jag att jag inte fick plats med fler vänner och även om varken alla bokcirkelflickor eller arbetskompisar kom var det fullt hus, så jag var tacksam över mitt beslut.

Det blev en fantastiskt fin kväll med många känslor. När jag skulle välkomna alla och presentera de fyra medverkande blev jag fullständigt överrumplad av mina egna känslor. Jag som nyss känt mig så stabil fick ännu en gång uppleva hur det är att gå ifrån skratt till gråt på ett par sekunder. Redan när jag berättade om den första medverkande trillade tårarna och min snälle pappa, som satt nära där jag stod, tog raskt upp en servett som jag kunde använda.

IMG_1022_2Det fortsatte på samma sätt genom alla medverkande och slutade inte ens när jag presenterade min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och de andra gästerna. Egentligen är jag inte förvånad över att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka, för alla som känner mig vet hur lättrörd jag är, men den här gången trodde jag faktiskt att jag gråtit klart. Jag menar, det har ju redan gått åt flera paket med näsdukar under arbetet med boken, så hur kan det finns tårar kvar att gråta? Men jo, det gör det ju alltid och att se alla dessa fantastiska människor som jag tycker så mycket om sitta och stå i mitt vardagsrum och hallen (ja, det var ju lite trångt hemma) gjorde mig så djupt rörd.

Och jag var inte ensam om att bli tårögd, vilket kändes skönt. Boken är ju trots allt skriven med hjärtat som insats, både mitt eget och de medverkandes, och det vore sorgligt om det inte märktes på oss. Det blev en helt magisk kväll och jag skrev fina hälsningar i massor av böcker. Som mest sålde vi tretton böcker till en och samma kvinna. Det var mycket redan där, men dagen därpå kom det ett mejl om att hon ville köpa en till. Det fick hon, såklart.

IMG_0982Alla medverkande fick dessutom varsin personlig mugg i present av mig för att de varit så generösa och berättat sina gripande historier för mig. På ena sidan fanns en bild av boken och på andra sidan deras namn – allt för att de inte ska glömma den viktiga insatsen de gjort för att bryta de tabun som finns kring suicid.

När jag vaknade upp på lördagsmorgonen började det droppa in meddelanden om att gästerna slängt sig över boken så fort de kom hem från festen och att de inte kunde slita sig för att sova. En av dem hade läst 178 sidor i ett nafs och det kändes otroligt roligt att höra.

IMG_0969_2Förmiddagen gick åt till att röja efter första releasefesten och handla lite nya godsaker inför nästa, för på lördag eftermiddag var det dags för nästa fest. Då var alla mina övriga vänner välkomna. Det var så härligt att se dem droppa in en efter en. Även en av de medverkande kom och det gjorde mig så glad. Att få träffa mina intervjupersoner är som att möta riktigt kära vänner, för trots att vi oftast mötts endast en eller möjligen två gånger har vi, tack vare det djupa ämnet, kommit varandra väldigt nära.

Det blev en riktigt härlig eftermiddag och kväll med både babbel och bubbel tillsammans. Jag fick många fina kommentarer om hur värdefullt det är att jag vågat skriva en bok om ett så laddat ämne som självmord och det blev jag väldigt glad över.

IMG_9340På söndagen knackade verkligheten på dörren igen. Då var det dags att åka till återvinningscentralen med en ansenlig mängd tomflaskor (jag hade redan skickar ner några i hålet när jag kom på att jag kunde ta en bild på champagneflaskorna) och en hel del annat skräp som festligheterna hade resulterat i.

Nu sitter jag här på måndagen och ler fortfarande åt den underbara releaseveckan som passerat. Som sällskap har jag massor av vackra blommor, flera fina vinflaskor (oöppnade – det är ju som sagt måndag!) och många andra fina presenter som mina snälla vänner uppvaktat mig med.

Tusen tack, alla ni som gjort releasen av Våra älskade orkade inte leva till ett minne för livet. Ni är bäst och har för alltid en plats i mitt hjärta!

IMG_0962

IMG_0974

 

Pappersbok kontra e-bok

IMG_0928Jag tycker fortfarande är det är en alldeles speciell magi att hålla en fysisk pappersbok i handen. Det är mysigt att krypa upp i soffhörnet och vända blad för blad för att komma allt djupare in i en historia. Det är också fint att ha böckerna i hundratal i bokhyllor. Att vika hundöron är också trevligt, tycker jag. Somliga ser vikandet som en dödssynd, men jag gillar det.

Jag är dessutom så avancerad att jag har två olika sorters vikningar. Den klassiska äger rum i övre hörnet och där viker jag helt enkelt in sidan jag befinner mig på när jag slutar att läsa för stunden. Den andra är i nedre hörnet och det är förbehållet sidor där det finns en mening som jag tycker särskilt mycket om. Det gör det lätt att hitta den igen. En nedre vikning kan i undantagsfall även bero på någon anmärkningsvärt åt andra hållet, det vill säga en direkt felaktighet eller en riktigt dålig mening, men det är sällan jag retar mig så på enstaka detaljer att jag viker nedre hörn av den anledningen.

Samtidigt tror jag att e-boken kommer att ta allt större andel av marknaden och det av flera anledningar. Vi har många gånger den senaste tiden diskuterat e-böcker och ljudböcker i bokcirkeln som jag har med ett tiotal väninnor. Många börjar få så ont om plats i bokhyllorna att de helt enkelt inte vill köpa ytterligare en bok varenda månad. Andra tycker det är trevligt sällskap att kunna lyssna på en bok medan man kör långt i tjänsten.

Till detta kommer miljöaspekten, för det är klart att det mer miljövänligt att läsa på platta eller lyssna på streamad bok. Det går ju också smidigt att låna den nya sortens böcker från biblioteket, utan att ens behöva gå utanför dörren en regnig afton.

Mofibo

Idag twittrade Mofibo om min reportagebok Vår älskade orkade inte leva och det kändes väldigt roligt att de valde att tipsa om den. Dessutom stod det att den var mycket viktig. Jag håller självklart med! På Mofibo får man tillgång till tusentals böcker och man får läsa hur mycket man vill för 99 kronor per månad. Ungefär som Netflix eller Spotify fast för böcker.

Reportageboken Våra älskade orkade inte leva kom i måndags både som pappersbok och som e-bok. Båda finns på både Adlibris och Bokus och från och med imorgon ska det också gå att ladda ner boken via bibliotek.

Det gäller att hänga med i tiden så Våra älskade orkade inte leva finns i alla smakriktningar.

 

SVT Värmlandsnytt och recension från BTJ

ToveÄnnu en härlig och intensiv dag går mot sitt slut. Det är så mycket roligt som händer nu att jag nästan är andfådd.

Dagen började med att jag fick ett sms från redaktionen på SVTs Värmlandsnytt och där fick jag veta att inslaget om Våra älskade orkade inte leva skulle sändas som planerat ikväll. Dock låg redan länken uppe, så jag kunde titta på den när som helst under dagen. Det gjorde jag självklart genast.

En av mina intervjupersoner i boken och jag intervjuades och tonvikten låg på den anhöriga av två tydliga skäl. Dels är hon den drabbade som berättade sin gripande historia på ett utmärkt sätt och dels är hon från Värmland. Jag fick i alla fall som författare till boken vara med i arton sekunder med ett litet svar på en fråga från reportern.

Att inslaget var så långt som drygt tre minuter var fantastiskt. Med nyhetsmått är det så gott som en långfilm – otroligt kul. Allra roligast var det kanske ändå att få träffa mina före detta arbetskompisar som jag inte sett sedan jag slutade som nyhetsreporter på redaktionen för drygt femton år sedan. Många av mina kollegor var ännu kvar och de var sig precis lika. Det kändes som om det bara gått några veckor. Det blev ett härligt kramkalas och lite minnen hann vi också prata.

BTJPå kvällen fick jag senare via mejl veta av min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag att Våra älskade orkade inte leva redan har recenserats av BTJ, som läser och recenserar böcker för att sedan skicka sina omdömen i häften till samtliga bibliotek i landet. Dessa omdömen ligger till grund för bibliotekens inköp och att över huvud taget bli nämnd är stort, för annars känner många bibliotekarier inte till att boken ens finns. Får man dessutom ett positivt omdöme är det givetvis ännu bättre.

Det brukar, enligt vad jag har hört från kollegor i branschen, ta mellan en och tre månader att få en recension, men ibland kan det ta längre tid än så. Jag trodde faktiskt inte mina ögon när jag läste mejlet från Annika, för trots att boken kom från tryckeriet så sent som förra veckan, fanns det faktiskt redan en recension.

Och inte nog med det. Den är dessutom helt och hållet positiv. Jag blev så glad att jag trodde att jag skulle spricka. Så här skriver Therese Nordholm i BTJ-häfte nr 8, 2015:

Författaren vill genom sina texter spegla de känslor som finns runt ett självmord, ge stöd åt anhöriga och genom att tala om suicid också vara en del i att bryta ett tabu. Detta lyckas författaren uppnå i denna välskrivna och viktiga bok.

Vilka härliga ord! Våra älskade orkade inte leva är både välskriven och viktig! Hurra!