Category Archives: Grim förlag

Våra älskade orkade inte leva finns hos mig

IMG_0515Vilken magisk dag! Reportageboken Våra älskade orkade inte leva finns äntligen hos mig. Min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och jag möttes idag på halva vägen och åt lunch tillsammans i Tvååker. Även om pizzan var helt okej var det ju inte för att avnjuta en italiensk delikatess vi träffades. Oh nej, det var för att jag skulle få några lådor med rykande färska exemplar av min bok som släpps på måndag.

Redan igår nådde de förlaget och bilderna jag fick från Annika bådade gott. Färgerna såg fina ut och jag var så spänd inför mötet idag. Måtte allt se lika bra ut IRL som på datorn.

Det visade sig att allt var precis så prefekt som jag hade önskat. Färgerna var varken gulare eller dunklare än jag målat (trots att de varit det på provboken) och boken kändes precis lagom lätt i handen. Äntligen kan jag helt släppa den oro som gnagt i mig sedan jag fick provboken.

Dessutom fick jag av Annika veta att boken nu går att beställa på både Adlibris och Bokus. Nu går den alltså inte att bara bevaka, utan det går att beställa på riktigt. Hurra!

IMG_0502Så fort jag kom hem rusade jag ut i trädgården och för att ta några bilder innan solen går ner. Med sina blå grundtoner och dragen i rött och gult tycker jag att boken står sig fint i omgivningen. Den kan nog trivas här.

Nu när allt ser bra ut på utsidan kan jag börja fokusera på insidan. Det är ju faktiskt den som är det viktigaste med boken. Alla de gripande historierna som jag har fått förmånen att förvalta och förmedla ska nu spridas till resten av världen.

Jag hoppas att läsarna runt om i landet ska blir lika berörda som jag och känna att boken är precis så viktig som jag tycker att den är.

Vi måste våga prata mer om självmord och hur ett suicid förändrar livet för tusentals anhöriga varje år.

Gästbloggar hos Ingrid Elfberg

Elfberg bloggIdag gästbloggar jag hos författaren Ingrid Elfberg och berättar lite om att ha en bokcirkel tillsammans med väninnor samtidigt som jag själv är författare. Våra diskussioner i bokcirkeln är alltid intressanta och ganska ofta händer det att vi tycker att författaren borde kapat 100 sidor i mitten. Det är något jag ofta tänker på när jag själv skriver. Så vill jag ju inte att mina läsare tänker om mina egna böcker.

Efter varje bokcirkelträff uppdaterar jag bokcirkel.se och på bloggen finns alla böcker vi läst under de drygt elva år som bokcirkeln funnits. Den är alltså full av härliga boktips och en och annan varning.

Snart hoppas jag att mina väninnor i cirkeln vill läsa min nästa bok. Reportageboken Våra älskade orkade inte leva, som ges ut av Grim förlag, släpps den 16 februari och det ser jag verkligen fram emot.

Tack så mycket, Ingrid, för att jag fick hälsa på hos dig!

Våra älskade orkade inte leva har anlänt

IMG_0356Äntligen kom det förlösande meddelandet från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Reportageboken Våra älskade orkade inte leva har anlänt tryggt och säkert från tryckeriet! Och den ser fantastiskt fin ut! Hurra!!!

För två veckor sedan berättade jag om min ångest inför tryckningen och jag kan ärligt säga att jag inte haft många vakna minuter där jag inte tänkt på boken sedan dess. Allt ställs på sin spets när tryckeriet har fått materialet och man inte kan göra något mer. Inte hjälper det att det är fjärde gången för mig. Jag har varit med om tre lyckade tryckningar förut, men det hjälper inte. Det är precis lika nervöst varenda gång ändå.

IMG_0359Jag är lite extra glad över att färgerna ser så fina ut. Jag tyckte att provboken visade upp en lite väl dunkel framsida, men nu verkar färgerna stämma bättre överens med vad jag verkligen har målat. Att jag upptäckte att ansiktet flyttats lite för långt till höger är jag också väldigt glad över, för nu är det på rätt plats, så att det stämmer med ursprungsmålningen.

Det känns så otroligt bra att få fina bilder från Annika i väntan på att jag i morgon ska få mina egna exemplar av boken. Ett stort antal har Annika redan kört till sitt lager, men några ska hem till mig i morgon.

Hur ska jag kunna somna i kväll?

Positiva rapporter om bevakningar

BevakaDet är så himla roligt att få rapporter från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag i dessa dagar. Hon har aldrig varit med om att en bok på hennes förlag bevakats så många gånger på nätet som reportageboken Våra älskade orkade inte leva gör just nu. En efter en tickar de in – de som vill ha första tjing när boken släpps den 16 februari.

När jag går in på Adlibris och söker på ordet “Våra” räcker det för att titeln Våra älskade orkade inte leva ska komma upp som första alternativ i härligt markerad stil. Det känns helt fantastiskt och jag ser så mycket fram emot att få den fysiska boken i min famn.

Jag vet att den har lämnat tryckeriet och nu transporteras den så sakteliga mot oss. Det känns som en lång förlossning. Mina biologiska barnafödslar har jag klarat utan bedövningar, men fasen vet om jag pallar denna…?

Den tar ju dagar, inte timmar …

Jag medverkar i P4 Halland idag

Radio HallandIdag är det en väldigt spännande måndag för jag åker till Halmstad för att gästa Radio Halland klockan 11. Som jag berättat tidigare skickade min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag ut pressmeddelande till olika medier angående att reportageboken Våra älskade orkade inte leva släpps den 16 februari.

Det tog bara några timmar så kom första samtalet och det var P4 Halland som ville att jag skulle komma på besök. Några dagar senare talades vi vid per telefon igen och jag berättade lite om bokens innehåll, hur den är uppbyggd och hur det har varit att arbeta med den, så att journalisten Anna har ett litet grepp om det hela innan direktsändningen.

Trots att jag är van vid etermedia sedan mina år som nyhetsreporter på Sveriges Television är det en helt annan sak att vara den som ställer frågorna jämfört med att vara den som svarar. Det är inte utan att det är lite pirrigt för jag vill självklart göra så bra ifrån mig som möjligt.

Men tänk om jag förvandlas till en politiker som aldrig på riktigt svarar på frågorna? Eller tänk om jag förvandlas till en företagsledare som bara grymtar och säger “inga kommentarer”? Eller tänk om jag helt tar över och börjar ställa frågor till journalisten?

Vid lunchtid har vi svaret. Då är intervjun över.

Provboken och ångesten

omslag_våra_älskade_framsidaI måndags var jag så nöjd och lycklig. Jag hade lunchmöte med min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och vi gick till ett av mina absoluta favoritmatställen. Ja, ni vet. Jag har skrivit om denna ljuvliga dag.

Så fort jag fick boken i min hand var jag lyrisk. Jag tyckte att den var så otroligt vacker. Både i färg och form. Det fanns absolut ingenting alls att klaga på. När man håller sin bebis i famnen för första gången är ju livet toppen och bebisen är det vackraste och mest fulländande som någonsin funnits.

Men så är det ju som det är här i livet och i den konstnärliga processen. Osäkerheten kommer krypande…

Jag tyckte att ansiktet på framsidan av Våra älskade orkade inte leva var lite för långt till höger. Och var inte färgerna väl dunkla, trots allt? De såg ju ljusare ut på skärmen?

Inte blev läget bättre av att jag råkade se att andra omslag under veckan fick kritik. “Klassisk kiosklitteratur” och “hemmasnickrat standardomslag” var omdömen jag såg om två olika böcker. Vill man signalera klassisk kiosklitteratur med sin debutbok? Är det så är omdömet en ren komplimang, men jag lägger tyvärr en negativ värdering i det. Och hemmasnickrat är säkert okej bland vänner, men som författare har man nog högre ambitioner än så. Dessutom vill väl ingen ha ett standardomslag? Lite mer personlighet än så önskar man nog sin bebis.

Det blev verkligen inte bättre av att jag faktiskt tyckte om de båda omslagen. Båda var snygga, verkade passa innehållet och hade rent av kunnat få mig att köpa böckerna. Betyder det att jag saknar omdöme? Har jag dålig smak?

Suck. Jag tog kontakt med min kloka förläggare Annika och vi hade ett långt samtal. Hon sa att det inte var några problem att skjuta ansiktet lite åt vänster, så det kunde hon lätt fixa och i övrigt var väl vi båda nöjda med omslaget? Ja, svarade jag uppriktigt, jag tycker ju att det signalerar så mycket av det jag vill säga. Att det är lite dunkelt i verkligheten jämfört med på skärmen kanske rent av är positivt med tanke på att boken handlar om självmord?

IMG_8049_2Men tänk om det blir så att jag får kritik för att jag breder ut mig inom två områden? Både som författare och konstnär? Konstnär skulle jag i och för sig aldrig kalla mig, men jag har alltid tyckt om att teckna och måla även om det ofta är svårt att hinna med det.

Självporträttet här bredvid målade jag i akvarell 2008 och sedan gick åren ända till 2015 då jag bestämde mig för att måla en tavla med tre ugglor på. Så många år hinner passera när tiden inte räcker till.

Nu sitter jag här med hela själen utvikt och väntar på reaktioner och bedömningar. Att skriva så att andra kan läsa, även om det den här gången är en reportagebok och fokus ligger på de medverkande betydligt mer än på mig själv, är alltid utlämnande och den här gången visar jag dessutom offentligt upp en tavla som förvandlats till bokomslag.

Jantelagen gör sig påmind. Jag ska absolut inte tro att jag är någon. Nope, inte alls.

Det är inte konstigt att jag kämpar mot ångesten …

IMG_8924

Dags att skicka pressmeddelanden

IMG_9057_2Som journalist har jag varit mer van vid att ta emot pressmeddelanden än att skicka dem. Som nyhetsreporter på Sveriges Television jobbade jag ibland morgonskift och då ingick det att vittja faxen (jojo, det var innan mejlens tid) för att se vad som hänt under natten. Ofta brukade det gå ganska snabbt att kika igenom högen, för det krävdes oftast en lokal vinkel för oss på redaktionen i Karlstad för att vi skulle göra något reportage.

Ett pressmeddelande som låg där vid faxen en tidig morgon minns jag särskilt väl för det stack verkligen ut från mängden. Det kom från dåvarande skolminister Ylva Johansson och dåvarande finansminister Erik Åsbrink och de bekräftade att de var kära i varandra. Vi på redaktionen hade inte hört de rykten som tydligen cirkulerade i huvudstaden och tyckte att det var otroligt kul att få ett pressmeddelande om att två ministrar förälskat sig i varandra. Detta var 23 september 1998, men jag minns det som igår.

Idag sitter både jag och min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och skickar pressmeddelanden om att Våra älskade orkade inte leva är på gång. Redan en månad innan boken släpps blev jag intervjuad av Kungsbacka-Posten, men jag hoppas förstås på större spridning än så, för det är reportageboken värd.

För de anhörigas skull. Deras berättelser berör.

Om att hålla provboken i handen

IMG_9048Så kom den då – den magiska dagen då jag skulle få hålla provboken av Våra älskade orkade inte leva i min hand. Min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och jag träffades på Storgatan 1 i Kungsbacka för att äta lunch tillsammans, överlämna boken och planera inför framtiden.

Spänningen var stor, trots att Annika redan meddelat att provboken såg fin ut. Det var väldigt pirrigt när hon äntligen överlämnade den, det erkännes. Men den var faktiskt väldigt fin. Färgerna var som jag hoppats på och texten på baksidan var mycket läsbar, trots att bakgrunden inte är enfärgad. Jag kunde andas ut och njuta av den fantastiska och rikliga lunchen.

Efteråt åkte vi hem till mig och gjorde en lista på allt vi behöver göra medan boken nu slutgiltigt trycks. Om det var någon som trodde att man kunde luta sig tillbaka bara för att ens manus befinner sig på tryckeriet vill jag gärna ta er ur den villfarelsen. Nänä, det är nu det börjar på riktigt.

Nu ska ju boken marknadsföras och säljas.

Fint reportage om boken och mig

IMG_0107Idag breder jag ut mig rejält i Kungsbacka-Posten, som jag var krönikör i under drygt sju års tid.  Reportern Emma Hellström var hemma hos mig i måndags för att intervjua mig angående min kommande reportagebok Våra älskade orkade inte leva som släpps på Grim förlag den 16 februari 2015.

Resultatet kom i dagens tidning. Det blev en mycket varm och fin artikel, tycker jag. Precis som det brukar bli när Emma skriver. Hon tog bilder både inomhus och utomhus och båda varianterna kom med, den ena på framsidan och den andra inuti tidningen. I bakgrunden på inomhusbilden syns en tavla med tre färgglada ugglor på och den målade jag för ett par veckor sedan, men eftersom vi nyligen har flyttat in i vårt hus har vi inte riktigt bestämt var vi vill ha tavlorna ännu, så den får nöja sig med att stå på kanten på soffan. IMG_0106 På kanten ryms även några utvalda böcker. Min senaste roman Närmare dig har inte tittat fram sedan flytten, utan den befinner sig någonstans i källaren och jag kunde faktiskt inte hitta den när Emma var här. Istället fick det bli några andra böcker som är speciella för mig.

I handen håller jag Annika Bengtssons utmärka roman Sorgbägare som jag varit stolt redaktör för. Annika är inte bara författare, utan även min förläggare på Grim förlag. Det känns perfekt att det blev Kungsbacka-Posten som gjorde det första reportaget om Våra älskade orkade inte leva, eftersom jag jobbat där, och det är så spännande att boken nu sprids. Vilket äventyr!

Våra älskade orkade inte leva

version5_nyskuggaIdag är det nyårsdagen och hela 2015 ligger framför oss. För mig kommer det att bli ett väldigt spännande år, för om ungefär sex veckor kommer min nya bok att släppas. Jag har under lång tid endast avslöjat att det är en reportagebok jag skrivit på och inte berättat vad det är för gemensamt tema som knyter ihop reportagen, men idag är det dags för mig att avslöja både bokens titel och berätta vad den handlar om.

Våra älskade orkade inte leva är en reportagebok om självmord.

Jag har intervjuat åtta nära anhöriga till människor som tagit sitt liv och även samtalat med  två personer som i sitt yrke träffar de anhöriga – en psykoterapeut och en präst. Jag ville skriva en bok som kan fungera som ett stöd och en spegelbild för andra som drabbas av att en nära anhörig avslutar sitt liv för egen hand.

Utgångspunkten har varit att fokusera på de känslor man kan uppleva i samband med ett suicid. Känslor som vi kanske inte riktigt vill kännas vid eller erkänna ens för oss själva. Alla förstår om man som anhörig känner sorg, saknad och smärta. Men alla andra känslor då? Får man känna vrede? Hämndlystnad? Skuld? Eller till och med lättnad?

Jag känner djup tacksamhet över att alla mina intervjupersoner delat med sig så generöst av sina tankar, känslor och erfarenheter. Att få träffa dem har varit både givande och gripande. Många gånger har jag fått torka mina tårar både när vi har träffats och när jag sedan suttit hemma och skrivit ner deras berättelser. Det går inte att låta bli att bli tagen av allt de gått igenom.

Alla medverkar med sina rätta namn och det tycker vi har varit nödvändigt för med den här boken hoppas vi att kunna motverka de tabun som finns kring självmord. Det är alltid svårt och jobbigt att prata om döden, men att tala om suicid är ännu svårare. I Sverige tar en människa sitt liv var sjätte timme – varje dag, året runt. Ändå talar vi knappt om det. Trots att självmord är ett enormt folkhälsoproblem.

När jag lanserade idén om en reportagebok för min förläggare och redaktör Annika Bengtsson tyckte hon genast att det lät som både en bra idé och en viktig insats och något som Grim förlag kunde tänka sig att ge ut. Hennes stöd under bokprocessen har varit guld värt, för det har varit ett intensivt och krävande arbete. Samtidigt har det faktiskt varit roligt, för jag har hela tiden känt att boken är så angelägen och mina journalistiska erfarenheter och kunskaper har kommit till sin rätt. Jag har tyckt mycket om att skriva reportageboken, trots att jag konstant haft näsdukar bredvid tangentbordet.

Jag hoppas verkligen att Våra älskade orkade inte leva kommer att få stor spridning. Det är mina fantastiska intervjupersoner värda, för de har viktiga saker att berätta.

Boken går att köpa via Adlibris och Bokus. Det går även att beställa direkt från mig och vill du ha den signerad skriver jag gärna något i den. Mer information finns under fliken Köp böcker ovan.

Nu avslutar jag med att avslöja vad det kommer att stå på bokens baksida:

Varje år tar ungefär 1 500 personer livet av sig i Sverige. De lämnar tusentals chockade och förtvivlade nära anhöriga och goda vänner efter sig. Att känna sorg, saknad och smärta är naturliga och accepterade känslor när en älskad människa tagit sitt liv. Men ett självmord rymmer ofta många fler känslor än så. Det är vanligt att känna även skuld, skam, vrede, hämndlystnad och lättnad.

I den här boken delar nära anhöriga till personer som avslutat sitt liv på egen hand generöst med sig av sina tankar och erfarenheter. De berättar sina personliga historier för att vara till stöd för andra i samma situation och för att motverka de tabun som fortfarande finns.

Våra älskade orkade inte leva är en bok för dem som mist någon genom suicid. Och för alla som är intresserade av sina medmänniskor och deras liv.

 

Joanna Björkqvist är journalist och författare. Våra älskade orkade inte leva är hennes fjärde bok.