Release och två radiointervjuer

IMG_9307Vilken härlig releasedag det har varit! Vid niotiden i morse satte jag mig i bilen för att hinna i god tid inför intervjun på P4 i Göteborg klockan 10.30. Efter ett par snabba morgonärenden, som involverade skolbarn, parkerade jag utanför radiohuset 45 minuter innan sändning och det kändes precis lagom. Det gäller att inte komma andfådd in till studion.

När jag stoppade in mitt betalkort i biljettautomaten och skulle klicka fram pengarna blev jag lite full i skratt. Det brukar vara tre knappar märkta med 1 krona, 5 kronor respektive 10 kronor. Den här gången var det också de tre klassiska knapparna på den mest typiska av apparater, men jag trodde faktiskt att jag såg fel när det istället för 10 kronor på den tredje knappen stod 313 kronor. Den visade sig ge parkering under en hel månad och nog för att jag kan vara en pratkvarn, men det får ju finnas gränser. Om inte annat tror jag att jag skulle bli utslängd från radion betydligt tidigare än så, så jag knappade istället in en enkrona i taget. Kändes mer modest.

I receptionen fick jag en bricka med mitt namn på och efter en liten stund kom en tjej och hämtade mig för att strax visa mig en fåtölj utanför Studio 41 där jag kunde slå mig ner i väntan på att jag skulle bjudas in till Stefan Livh.

Stefan Livh visade sig vara lika trevlig IRL som han verkar vara via etern och det blev ett trevligt och avslappnat möte. Han kändes uppriktigt intresserad av ämnet och även om samtalet drog lite mer åt forskningshållet än åt anhörighållet kändes det äkta och bra hela vägen. Det är viktigt för mig. Hela intervjun kan ni förhoppningsvis höra här ( http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Favsnitt%2F506270%3Fprogramid%3D2369&start=3224)

IMG_9275På eftermiddagen var det dags för P4 Värmland. Det var tydligt att reportern Hedvig Nilsson hade läst stora delar av (eller rent av hela?) boken och hennes frågor var väldigt initierade. Med mig i studion hade jag dessutom Tove Birkeland Brandt, som jag intervjuat med anledning av hennes son tog sitt liv endast 17 år ung, och hon är en perfekt intervjuperson. Det märkte jag självklart redan när vi träffades inför boken, men det blev ännu mer tydligt för mig nu. I en bok kan man alltid flytta runt och klippa och klistra. Det går inte alls i en intervju som sänds oklippt. Ändå satte Tove alla svar perfekt. Hon är en naturbegåvning och dessutom väldigt generös med sina känslor. Till råga på allt skulle hennes son fyllt 22 år idag om han fortfarande levt. Det kändes ödesmättad att bokens releasedatum var satt just till denna dag.

Förhoppningsvis finns hela intervjun här.

Kvällen avslutades med en flaska bubbel i fint sällskap i all sin enkelhet. Även om ämnet är tungt är det aldrig fel med lite bubbel – det är det som behövs efter en fin releasedag.

IMG_9318

 

 

 

Officiell release, radio och vinnare

P4 GbgIdag är det äntligen dags för officiell release av min reportagebok Våra älskade orkade inte leva. Sedan några dagar tillbaka har den gått att beställa på både Adlibris och Bokus och det gläder mig att många läsare redan gjort det. De intervjuades berättelser om hur det är att vara nära anhörig till en älskad person som tagit sitt liv är väl värda att läsa – idel gripande historier.

Själv kommer jag att fira dagen genom att vara gäst i P4 Göteborg klockan 10.30. Intervjun går att höra i realtid oavsett var du bor i landet och jag kommer i efterhand att lägga upp en länk som leder direkt till inslaget här.

Jag vill också passa på att gratulera vinnaren i tävlingen om att få ett signerat exemplar av Våra älskade orkade inte leva. Min kloka och omdömesgilla förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag har varit enväldigt domare och det är med glädje jag kan meddela att vinnare är

Vaia Alsterberg

med följande motivering från Annika:

Efter att helst ha utsett samtliga till vinnare blir beslutet ändå att Vaia ska vinna boken eftersom de få ord hon skriver i sin kommentar griper tag, och jag tror att hon kan finna tröst och stöd hos framför allt en av de intervjuade i boken.

Jag hoppas att du kommer att tycka om boken, Vaia. Mejla mig vilken adress du vill ha den skickad till (joanna@bjorkqvist.org) så postar jag den till dig!

Stort tack till er alla som deltog i tävlingen!

IMG_0491

 

 

Vinn Våra älskade orkade inte leva

IMG_0504Måndag den 16 februari släpps reportageboken Våra älskade orkade inte leva Grim förlag. I boken delar åtta nära anhöriga till personer som tagit sitt liv och två personer som i sina yrkesroller möter både anhöriga och människor som funderar på att avsluta sina liv – en psykoterapeut och en präst – med sig av sina tankar, erfarenheter och känslor.

Varje år ta ungefär 1 500 personer livet av sig i Sverige och lämnar chockade och förtvivlade nära anhöriga bakom sig. Att känna sorg, smärta och saknad är naturliga och accepterade känslor, men ett självmord rymmer många fler känslor än så. Det är vanligt att känna även vrede, skuld, skam eller rent av lättnad. Alla dessa känslor tar Våra älskade orkade inte leva upp och berättelserna är mycket gripande och öppenhjärtiga.

Nu tävlar vi ut ett rykande färsk exemplar av boken. Min omdömesgilla och kloka förläggare Annika Bengtsson kommer att vara enväldig domare. Tävlingstiden går ut en minut innan dagen då boken släpps tar sin början, så vi kan skicka boken signerad och klar på själva releasedagen.

Tävlingsregler:

Skriv en kommentar här i bloggen där du berättar varför just du ska vinna ett signerat exemplar av Våra älskade orkade inte leva. Uppge någon form av kontaktinformation så vi kan kontakta dig om du skulle vinna. Tävlingen är öppen fram till söndag den 15 februari kl 23.59.

Välkommen att delta och lycka till!

Våra älskade orkade inte leva finns hos mig

IMG_0515Vilken magisk dag! Reportageboken Våra älskade orkade inte leva finns äntligen hos mig. Min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och jag möttes idag på halva vägen och åt lunch tillsammans i Tvååker. Även om pizzan var helt okej var det ju inte för att avnjuta en italiensk delikatess vi träffades. Oh nej, det var för att jag skulle få några lådor med rykande färska exemplar av min bok som släpps på måndag.

Redan igår nådde de förlaget och bilderna jag fick från Annika bådade gott. Färgerna såg fina ut och jag var så spänd inför mötet idag. Måtte allt se lika bra ut IRL som på datorn.

Det visade sig att allt var precis så prefekt som jag hade önskat. Färgerna var varken gulare eller dunklare än jag målat (trots att de varit det på provboken) och boken kändes precis lagom lätt i handen. Äntligen kan jag helt släppa den oro som gnagt i mig sedan jag fick provboken.

Dessutom fick jag av Annika veta att boken nu går att beställa på både Adlibris och Bokus. Nu går den alltså inte att bara bevaka, utan det går att beställa på riktigt. Hurra!

IMG_0502Så fort jag kom hem rusade jag ut i trädgården och för att ta några bilder innan solen går ner. Med sina blå grundtoner och dragen i rött och gult tycker jag att boken står sig fint i omgivningen. Den kan nog trivas här.

Nu när allt ser bra ut på utsidan kan jag börja fokusera på insidan. Det är ju faktiskt den som är det viktigaste med boken. Alla de gripande historierna som jag har fått förmånen att förvalta och förmedla ska nu spridas till resten av världen.

Jag hoppas att läsarna runt om i landet ska blir lika berörda som jag och känna att boken är precis så viktig som jag tycker att den är.

Vi måste våga prata mer om självmord och hur ett suicid förändrar livet för tusentals anhöriga varje år.

Gästbloggar hos Ingrid Elfberg

Elfberg bloggIdag gästbloggar jag hos författaren Ingrid Elfberg och berättar lite om att ha en bokcirkel tillsammans med väninnor samtidigt som jag själv är författare. Våra diskussioner i bokcirkeln är alltid intressanta och ganska ofta händer det att vi tycker att författaren borde kapat 100 sidor i mitten. Det är något jag ofta tänker på när jag själv skriver. Så vill jag ju inte att mina läsare tänker om mina egna böcker.

Efter varje bokcirkelträff uppdaterar jag bokcirkel.se och på bloggen finns alla böcker vi läst under de drygt elva år som bokcirkeln funnits. Den är alltså full av härliga boktips och en och annan varning.

Snart hoppas jag att mina väninnor i cirkeln vill läsa min nästa bok. Reportageboken Våra älskade orkade inte leva, som ges ut av Grim förlag, släpps den 16 februari och det ser jag verkligen fram emot.

Tack så mycket, Ingrid, för att jag fick hälsa på hos dig!

Våra älskade orkade inte leva har anlänt

IMG_0356Äntligen kom det förlösande meddelandet från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Reportageboken Våra älskade orkade inte leva har anlänt tryggt och säkert från tryckeriet! Och den ser fantastiskt fin ut! Hurra!!!

För två veckor sedan berättade jag om min ångest inför tryckningen och jag kan ärligt säga att jag inte haft många vakna minuter där jag inte tänkt på boken sedan dess. Allt ställs på sin spets när tryckeriet har fått materialet och man inte kan göra något mer. Inte hjälper det att det är fjärde gången för mig. Jag har varit med om tre lyckade tryckningar förut, men det hjälper inte. Det är precis lika nervöst varenda gång ändå.

IMG_0359Jag är lite extra glad över att färgerna ser så fina ut. Jag tyckte att provboken visade upp en lite väl dunkel framsida, men nu verkar färgerna stämma bättre överens med vad jag verkligen har målat. Att jag upptäckte att ansiktet flyttats lite för långt till höger är jag också väldigt glad över, för nu är det på rätt plats, så att det stämmer med ursprungsmålningen.

Det känns så otroligt bra att få fina bilder från Annika i väntan på att jag i morgon ska få mina egna exemplar av boken. Ett stort antal har Annika redan kört till sitt lager, men några ska hem till mig i morgon.

Hur ska jag kunna somna i kväll?

Positiva rapporter om bevakningar

BevakaDet är så himla roligt att få rapporter från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag i dessa dagar. Hon har aldrig varit med om att en bok på hennes förlag bevakats så många gånger på nätet som reportageboken Våra älskade orkade inte leva gör just nu. En efter en tickar de in – de som vill ha första tjing när boken släpps den 16 februari.

När jag går in på Adlibris och söker på ordet “Våra” räcker det för att titeln Våra älskade orkade inte leva ska komma upp som första alternativ i härligt markerad stil. Det känns helt fantastiskt och jag ser så mycket fram emot att få den fysiska boken i min famn.

Jag vet att den har lämnat tryckeriet och nu transporteras den så sakteliga mot oss. Det känns som en lång förlossning. Mina biologiska barnafödslar har jag klarat utan bedövningar, men fasen vet om jag pallar denna…?

Den tar ju dagar, inte timmar …

Trevligt samtal i studion

IMG_9200När jag loggade in på datorn igår möttes jag av en mängd rapporter om snökaos och avåkningar runt om i hela landet. I Halland verkade det inte vara fullt så illa som i resten av Sverige, men för säkerhets skull bestämde jag mig för att sätta mig i bilen i riktigt god tid, så jag skulle vara framme i Halmstad senast 10.45 inför direktsändningen i P4 Halland klockan 11. Det är ändå drygt tolv mil, så det kändes viktigt att ha lite extra tid att vifta på om något skulle hända.

Men inget särskilt eller tidsödande hände. Det var lugnt och fint på vägen och jag hann fram i tid. Med ganska exakt en timmes marginal parkerade jag på Lilla torg alldeles utanför radiohuset. Så kan det gå.

IMG_9202Det var väldigt trevligt att få träffa och prata med Anna Carlsson som leder programmet Carlsson & Co på förmiddagarna. I en hel timme, med undantag för musiken som spelades, pratade vi om min kommande reportagebok Våra älskade orkade inte leva och mitt arbete med den. Det var väldigt trevligt att få berätta om denna angelägna bok och mina fantastiska intervjupersoner.

Lite pirrigt var det förstås inför direktsändningen, men väl i studion kändes det bra och jag tycker att intervjun flöt på riktigt fint. Framför allt känns det fantastiskt att boken redan innan den är släppt sprids så fint. (Länken verkar vara svår att få till på ett snyggt sätt, men förhoppningsvis hittar ni intervjun genom att klicka här: http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Favsnitt%2F497764%3Fprogramid%3D2163&start=3604 )

IMG_9210Efter sändningen passade jag och min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag på att äta lunch tillsammans och jag valde lax med fänkål och rotsaker. Det var mycket gott och vårt samtal blev en perfekt avslutning på dagens resa till Halmstad.

Redan nästa vecka kommer vi att ses igen, Annika och jag. Vilken dag det blir har vi inte kunnat bestämma ännu, men vad vi ska göra då är i alla fall helt klart. Vi ska flytta över lådor från Annikas bagageutrymme i hennes bil till bagageutrymmet i min bil. Flera lådor blir det.

Lådor med rykande färska böcker! Hurra!

Jag medverkar i P4 Halland idag

Radio HallandIdag är det en väldigt spännande måndag för jag åker till Halmstad för att gästa Radio Halland klockan 11. Som jag berättat tidigare skickade min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag ut pressmeddelande till olika medier angående att reportageboken Våra älskade orkade inte leva släpps den 16 februari.

Det tog bara några timmar så kom första samtalet och det var P4 Halland som ville att jag skulle komma på besök. Några dagar senare talades vi vid per telefon igen och jag berättade lite om bokens innehåll, hur den är uppbyggd och hur det har varit att arbeta med den, så att journalisten Anna har ett litet grepp om det hela innan direktsändningen.

Trots att jag är van vid etermedia sedan mina år som nyhetsreporter på Sveriges Television är det en helt annan sak att vara den som ställer frågorna jämfört med att vara den som svarar. Det är inte utan att det är lite pirrigt för jag vill självklart göra så bra ifrån mig som möjligt.

Men tänk om jag förvandlas till en politiker som aldrig på riktigt svarar på frågorna? Eller tänk om jag förvandlas till en företagsledare som bara grymtar och säger “inga kommentarer”? Eller tänk om jag helt tar över och börjar ställa frågor till journalisten?

Vid lunchtid har vi svaret. Då är intervjun över.

Om att ta helg som författare

Branäs_2009_A 070Gör man egentligen någonsin det som författare? Tar helg? Kopplar bort allt som har med skrivande och författarskapet att göra och bara ägnar sig åt annat?

Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag är i alla fall helt säker på att jag aldrig gör det.

Jag menar inte att det betyder att jag konstant sitter framför datorn, även om gudarna ska veta att det händer många timmar varenda helg även de gånger jag försöker låta bli, utan jag menar allt det där andra man gör som författare. Det finns ju så mycket som sker undermedvetet eller lite dolt under ytan. Ibland till och med dolt för en själv.

När jag sitter på middag med mina vänner kan jag få idéer som jag stoppar in i ett kommande manus. Eller så får jag inspiration av den ljuvliga skaldjurssoppan och bestämmer mig för att den känslan ska petas in under en kommande middag hos en fiktiv karaktär.

Jag kan också gå en promenad i vinterkylan och få en massa kloka idéer när hjärnan syresätts på det där friska sättet som aldrig händer framför datorn. Idéer som så snart jag kommer hem antecknas på små lappar eller skrivs in ett dokument.

Eller så är det rent av så att en av mina vänner i något av våra trevliga samtal kommer på att hon känner någon som skulle passa fullkomligt förträffligt som intervjuperson i min kommande reportagebok och så börjar vi att prata om det istället för allt annat vi brukar dryfta.

Och varje gång jag berättar om boken Våra älskade orkade inte leva och säger att den släpps den 16 februari känner jag mig som en säljare i tjänst.

Ledig är jag liksom aldrig.